Kategorier
Genusmedvetet Föräldraskap

Hur stor betydelse har kön, könsorgan och könsidentitet för barnen?

Jag har alltid tryckt på att mina barn är ”Tamlin” och ”Ninja” när de pratat om kön eller frågat vad just de är. Ninja visste till exempel inte ens att det fanns pojkar och flickor innan hon började förskolan som treåring. (Där fick hon såklart en intensivkurs, förskolan är helt hysterisk när det gäller att köna barn. De tilltalas med könet till och med. ”Hej tjejen!” Eller ”kom nu killar!”)
Många tror att barn måste ”veta” (dvs tvångskönas av föräldrar och omgivningen utifrån vilka könsdelar de kom ut med) för att kunna utveckla sin identitet men jag tror inte alls det är nödvändigt. Mina barn har alltid haft en egen identitet (med tillhörande stark personlighet).

”Du är Tamlin/Ninja, kom ihåg det! Om du är pojke eller flicka eller nånting annat spelar ju ingen roll för du är Tamlin/Ninja, du är du”säger jag till dem. Jag vet inte om det är rätt eller fel av mig men vi pratar väldigt lite kön hemma överhuvudtaget och jag vill inte att det ska betyda mer än nödvändigt.
De träffar dock andra barn såklart som är väldigt könsfixerade (blir tokig på detta) och då händer det då och då att vi pratar om vad de sagt om tjejer och killar och att man får vara som man vill och att man ibland kan vara tjej fast man har snopp och kille fast man har snippa och de verkar tycka det är lika självklart som normen.
Jag tror eller hoppas iallafall att jag gett dem en uppväxtmiljö där de känner att könet är oviktigt men att det också är helt ok att vara flicka, pojke, mittemellan eller ingetdera och att de själva får känna efter och komma fram till vad de är.

IMG_1774.JPG

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Hur stor betydelse har kön, könsorgan och könsidentitet för barnen?”

De som tycker att det är JÄTTEVIKTIGT att barnen vet skillnaden på snippa och snopp (eller snarare skillnaden på hur en ska VARA beroende på om en har snippa eller snopp…) för att inte bli sjuuukt förvirrade över sin identitet (identitet=könsorgan?) verkar även oftast vara samma personer som hävdar att ”tjejer och killar ÄR olika (redan i magen)”?! Känns…motsägelsefullt much?!

** TW – transfobi **
Men anledningen varför folk blir trans är kanske för att dom var så himla förvirrade som barn. Föräldrar som vägrade kallade dom för tjej eller kille. Jag tror det är väldigt förvirrande för barn att inte veta vad dom är för nått och det följer nog med hela livet. Vi föds ju med ett kön det bara är så. Varför ska man dölja detta? Att inte beskriva en tjej som tjej eller inte kunna säga tjena tjejen är ju helt sjukt. Jag bryr mig inte om killar har rosa kläder men ungen måste ju veta att han är kille.

Sarah, det känns som att du blandar ihop begreppen lite. Du pratar om biologisk kön, juridiskt kön, könsuttryck och könsidentitet lite huller om buller.
När det gäller att bli förvirrad för att ens föräldrar inte kallade en pojke eller flicka; kallade dina föräldrar dig blå- eller brunögding ofta? Hur är det med folk runtomkring dig på dagis, i skolan osv? Har du haft stora problem med din ögonfärgstillhörighet för att du inte ständigt har blivit informerad om vilken färg dina ögon har? Hur är det med din navel? Pekar den in eller ut? Är du förvirrad över detta eller kallade dina föräldrar dig innie eller outie på daglig basis så att du slapp bli navelsförvirrad?

Jag tycker du resonerar väldigt bra och logiskt. Om jag själv får barn någon dag vet jag att detta är något jag kommer kämpa med själv. Jag vill inte att mina ev framtida barn ska känna samma begränsningar som jag har gjort när jag växte upp. Dessutom vill jag känna att det ska vara något de ska våga prata om och att de blir accepterade precis som de är.

Åh, jag säger också så till mitt barn!
Han vet också att det finns pojkar med snippa och flickor med snopp, detta berättade han på förskolan varpå ”fröken” svarat att det inte finns… Det förvånar mig alltid hur omedvetna de är på alla förskolor (har jobbat på en med sex avdelningar och mitt barn har gått på tre).
Har du något tips för hur jag ska prata med dem, jag vill ju inte bli den jobbiga föräldern igen… (Blir alltid den som påpekar vikten av att de har mångfald i böcker, genustänk och att de inte prackar på mitt barn heteronormen).
Jag trodde verkligen att detta ingick i dagens förskollärarutbildning men möter detta hos även de nyutbildade…

Jag läser till förskollärare nu, är på termin 3 av 7. Vi har haft en (EN!!) föreläsning om genus och första timmen av två gick åt för läraren skulle berätta om när hon åkte fast för fortkörning.. Så nej. Det ska ingå i vårt yrke (står ju i läroplanen!) men nej, det tas inte upp. Så jag är väldigt tacksam för bloggare som bland annat Lady D som tar upp detta så att jag kan komma ut och vara en bra förskollärare för ALLA barn! Men på seminarier osv, att nämna delen i LPFÖ om könsroller osv så är det många i gruppen som bara skakar på huvudet.. Tyvärr.

Alltså jag önskar att vi kunde prata lite mer om det här med ”könsidentitet” och vad det egentligen innebär. Har googlat en del men förstår inte riktigt, eller rättare sagt jag har inte hittat något klart svar. Det hänger liksom inte riktigt ihop med de problem jag ser med kön och könande. Jag tänker att bara för att jag är född med vagina så ska det inte automatiskt ge mig en viss roll eller specifika förväntade egenskaper etc. – det ska inte avgöra min identitet. Och då har jag alltid tänkt (precis som du skriver mycket om) att problemet ligger i att vi tillskriver de olika könen olika egenskaper osv. och att det egentligen inte bör spela någon roll för vår identitet om vi är kille eller tjej? Om en t.ex då är född med penis och inte identifierar sig som kille, så är det väl för att ”kille” tillskrivits specifika egenskaper etc. eller vari ligger annars betydelsen? Jag tycker detta är svårt att prata om då jag inte vill trampa någon på tårna eller så men jag förstår inte riktigt? Sen förstår jag självklart att som samhället ser ut nu, så identifierar vi oss i stor grad som ”tjej” eller ”kille”, men hade vi behövt göra det om vi inte haft könsrollerna? Hade då begreppet ”könsidentitet” funnits och hade människor känt att de fötts in i fel ”kön”?

Har samma funderingar kring könsidentitet som du… Tänker mig en framtida utopi där biologiskt kön inte längre förknippas med några som helst inre egenskaper eller karaktärsdrag, dvs begreppet ”könsroller” existerar inte längre – skulle personer fortfarande känna att de har fel kropp eller fel kön då? Tycker självklart att alla ska ha rätt att bestämma över sin kropp oavsett, och göra vad de vill med den, men undrar om behovet av att ha rätt kropp fortfarande hade funnits, om det inte finns några föreställningar om kön kopplat till kroppen – eller behovet av rätt kön om det inte finns några förutfattade meningar om personlighet och egenskaper kopplade till könet? Skulle det i så fall spela någon som helst roll?
Skulle vilja ha en bättre förståelse över förhållandet mellan könsidentitet och könsroller – borde det inte vara så att det förra inte kan existera utan det sistnämnda? Menar att vad skulle könsidentitet i så fall baseras på..?
Jag hoppas verkligen att dessa frågor inte upplevs som stötande av transpersoner? Om det är så, så ber jag om ursäkt och hänvisar till min brist på erfarenhet och kunskap kring detta. Är självklart medveten om att den utopi jag utgår ifrån inte existerar någonstans i världen – men om den gjorde? Tycker att ämnet är så intressant, just förhållandet mellan kropp, kön, könsidentitet och könsroller!

På min sons förskola använder pedagogerna ”kompis” istället för könskodade ord. Tycker det är lysande, inget gubben/gumman, tjejen/killen utan bara (det dessutom positivt laddade) ”kompis”. Har själv börjat använda det i tex lekparken när man pratar om eller med andra barn man inte känner vid namn, typ ”Nu är det kompisens tur”, ”titta, en kompis som vill vara med”, ja, ni fattar. Kommer dessutom väldigt naturligt när man väl börjat använda det, och man slipper fundera över vad 17 det är man har framför sig så man inte förolämpar ngn lättstött förälder genom att benämna deras barn med fel kön!

Har inte med detta att göra men vi pratade om kunskap kommer med ett etiskt ansvar, och hur långt det går egentligen. Vi pratade bl.a. om kön men det vi pratade mest om var otrohet, och kom då in på den inblandade personen – hens känslor, tankar och hur utsatt den personen är. Vi som samtalade tyckte att det kunde vara intressant att höra mer om.
För att ge en mer relevant kommentar: låt barn vara barn, som du skrev här uppe: det är upp till Tamlin att fundera på om han är kille under livets gång. Utan någon annan som talar om för honom att han är kille. Tror han att han är kille och folk säger det till honom, bra, ingen större skada skedd. Men om han nu tror att han är nånting annat kan nog det göra större skada.

Studerar humanistiska vetenskaper på ett universitet och blir fan trött på den oreflekterande cissexismen där. Häromdagen använde en professor h-ordet utan att problematisera det?! Nivån på genusdiskussionerna är rentav patetiskt låg. Skulle inte tro det av humanister, varav en stor del ändå är samhällskritiska och medvetna om strukturer och förtryck? Ignoransen och okunskapen finns på alla nivåer i samhället tyvärr.

Du är min föräldraförebild! Inte minst för att du, förutom att göra allt du kan för att låta barnen vara just barn, också pratar om att det ibland är jobbigt att vara förälder, att du tappar tålamodet eller kollar telefonen lite för ofta! Kärlek<3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *