Kategorier
Genusmedvetet Föräldraskap

Hur kör man kompensatoriskt om man har barn av olika kön?

Nu har ju Kitty Jutbring fått en pojke och som genusmedveten mamma så ställs hon inför nya utmaningar. I kommentarfältet hos henne undrar en del varför hon klär lilla Bo-Sickan i rosa när hon var så noga med att undvika det på Nikki-Lo innan. Jag tänker såhär:

Flickor och pojkar bemöts helt olika och uppfattas helt olika även när de har samma kläder på sig så därför är det ju helt rimligt att man anpassar sig efter det om man är genusmedveten.

Jag fick en dotter först. Med ett barn var det enkelt. Jag klädde henne ganska avskalat och mer ”grabbigt” för att hon inte skulle könas och bemötas som en tjej och på så sätt undvika att valla in henne i tjejnormer. jag visste ju att den dagen skulle komma ändå, där det skulle vara svårare att värja sig. Hon blev sällan sedd som en ömtålig prinsessa under sina första år och det tror jag har gjort henne mycket gott. (Jag märkte ju stor skillnad de gånger hon hade klänning eller nåt som signalerade söt tjej)

ninjas kläder

Men sen fick jag en son, och han ville jag ju ge samma förutsättningar som min första men här fick jag tänka om. De allra grabbigaste murriga plaggen från dotterns bebistid gav jag bort och köpte till lite mjukare sötare plagg. Och MYCKET rosa. Helt plötsligt var nämligen utgångsläget annorlunda och jag fick anpassa mig efter det. Eftersom att jag inte ville att min son skulle bli bemött som en tuff grabb så kompenserade jag. Det tror jag har gjort honom mycket gott. (Ja men ni ser ju)

barnenfina

Men kruxet är ju då när man står där med två stycken av olika kön och vill ge dem samma förutsättningar för de har inte samma förutsättningar, de kommer att könas och det kommer att påverka dem. Hur kompenserar man utan att det blir orättvist? Barnen fattar ju till slut att, hej varför får han och inte jag?

Så jag började köpa till lite tjejigare plagg till dottern och slutligen slog jag ihop deras garderober (när de blev mer jämnstora, det är två år mellan). Nu för tiden köper jag mest kläder från tjejavdelningen i glada färger och gulliga mönster. Mycket Pippi och mycket HM blir det. (dock alltid funktionella och INGET prinsessigt annat än i utklädningslådan och där väller det över istället!)

Mina barn är idag 7 och 5 och har fortfarande inte börjat anta könsstereotypa personligheter. Det låter som science fiction och hittepå men det är otroligt nog sant! (och in your face alla som ba ”vänta bara tills de är tre, fyra, fem då ska du få se”) De fattar inte ens att det finns regler som är olika för flickor och pojkar.

Jag klappar mig själv på axeln för väl utfört jobb.

barnen är knasigabarnen knas

Obs, nu handlar detta inlägg bara om kläder, att vara genusmedveten handlar ju om mycket mer än så och det är ju inte enbart tack vare deras garderob som jag lyckats ge dem fler möjligheter.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Hur kör man kompensatoriskt om man har barn av olika kön?”

Ja detta är så himla intressant tkr jag, som också först fick en dotter (som jag försökte undvika rosa och tjejigt på) och nu fått en pojke (som jag istället kanske hellre låter ha nått ”tjejigt”.
Senast igår på öppna förskolan, där jag medvetet hade tagit på honom en rosa body (egentligen inte alls speciellt ”tjejig”, men ROSA) fick jag höra ”men titta Hon vill krypa fram här.. Ja, för det är väl en TJEJ visst??” nej, det är en pojke.
Rent av fascinerande hur en FÄRG kan styra så.
En annan kul grej jag såg senast jag handlade (brukar mest handla på pojkavdelningen till dottern då jag tycker det är det man måste göra om man inte vill ha rosetter o puffärmar på allt…) var att det till och med stod ”pojkkläder” på kvittot sen. Jaha. Men jag som hade tänkt att en liten tjej skulle få ha dem?
hmpf…

Jag har så SJUKT mycket rosa kläder till Sigge upptäckte jag när jag plockade fram inför nedkomst att bebis nummer två, så jag får sålla lite åt andra hållet, annars kommer det bli ett jäkla puttinuttande med lillasystern och det avstyr vi gärna i den mån det går.

Jag har en svärmor som stickar till bäbisen i magen. Denna bäbis är en överraskning, vi vet alltså inte vilket kön hen har, av den enkla anledning att det inte spelar någon större roll för oss. Det är också anledningen till att jag brukar svara ”elefant” på den eviga frågan ”Vad är det för något?”
Till saken. Svärmor stickar alltså kläder till det här barnet, och nu när vi var nere sa hon åtminstone 7-8 ggr att det hade varit så mycket lättare att välja färger om man hade vetat kön på barnet. Det enda jag kunde göra var att säga till henne att hon skulle välja färger hon tyckte var fina för att färg har inget kön och vi har valt att ha hela regnbågen i garderoben ändå. Svaret blev ”ja, man kan ju alltid välja grönt”… Då hade vi ändå varit på Ullared och köpt lite bäbiskläder i varierande färger och både blommigt och pirater, neutralt och mönstrat så jag förstår liksom inte hur svårt det skulle vara att förstå för henne att färgvalet inte spelar någon roll för oss.
Samma panik får jag när jag letar begagnade bäbiskläder och det överallt står ”flick- eller pojkkläder”. Varför inte bara skriva bäbiskläder och sedan vad det är för typ av plagg? Är det klänningar du har, skriv det. Är det bodys i all världens färger, skriv det också..

haha 🙂 med exakt! Jag är gravid och jag har fått den frågan tusenmiljoner gånger nu.
– Vad är det för nåt?
Alltså, vadå VAD ?
Jag brukar numera svara ”vi hoppas på att det är en bebis”.

Jag har gjort samma med min dotter och son när det gäller kläder. Dock så fick min son kommentarer när han var ca 5 på förskolan om sina tröjor. Paljetter och rosa. Så nu vill han inte ha såna kläder med och inte heller längre klänningar. Synd att de skulle placeras i fack så tidigt. Fortsätt så och hoppas att dina barn slipper kommentarer från förskolan mm.

Jag klär gärna min ettåring i rosa och skrattar lite inombords när okända människor slår hjärnkullerbyttor i sina försök att könsbestämma.
-”Visst är det väl en liten tjej?”
-”Jag vet inte än” brukar jag svara. Blickarna efter det svaret är obeskrivligt roliga.

Mitt troll har klätts mycket i rosa och puffärm. Det har, tillsammans med tamlinaktiga lockar, gjort att han ofta fått ett mjukare bemötande än när han klätts mer pojkigt. Och jag tror, som du, att det är bra för honom.
Intressant nog märker jag ändå hur jag när jag ser rosa barn tänker ”oj, vad de kodar henne rosa” utan att egentligen veta vad barnet har för kön – trots att jg klätt min son likadant!
Det blir lite konstigt att man ”lurar” folk också, då man medvetet frångår den sociala kod som talar om för dem vilket kön mitt barn har. Försöker dock aldrig göra bort folk tex genom att svara raljerande på om man vet vad det blir för kön på bebisen i magen. Jag talar hellre om att vi inte vill veta det och i de fall det passar snabbt motivera varför genom att förklara att hen alltid kommer bli bemött utifrån sitt kön från det att hen föds och att det känns onödigt att börja ännu tidigare.
Jag tror inte att det finns mycket illvilja i de frågorna, det finns bara inte så mycket att fråga om nån man faktiskt inte vet mycket om. Samma med nyfödda, det är ju inte som att man kan fråga om vad ungen har för intressen. Inte ens ögonfärgen är ju bestämd vid födseln..

Jag tänker precis som du! Kompensera! Folk klagar då på ”omvänd genus” (”om du gör tvärtom så är du inte genusmedveten, då strävar du ju inte efter att jämna ut skillnaderna, då gör du ju bara tvärtom istället”) och jag ba ”fast jo, eftersom hela samhället kommer skrika åt ungen vilket kön hen har och behandla henom därefter så måste det ju finnas en enorm motkraft hemifrån för att jämna ut”.

Så man ska anpassa sig efter ett sjukt samhälle? Exempel: Om Bertil mobbas för att han gillar fåglar, måste han då ”anpassa” sig och börja gilla sniglar? Om nu sniglar var inne. För att anpassa sig efter rådande norm?
För mig känns det tragiskt.

Jag tycker inte at jag har varit särskilt duktig på vare sig det ena eller det andra hållet. Siri har både rosa, klänningar, kamouflage byxor, tiger tröjor och massor av leopard.
Men omgivningen – och jag lovar det är ännu värre i Danmark än i Sverige – tar henne alltid för en pojke.
Brun jacka, svart mössa. Ja men det är ju klar det är en pojke. Grön cykelhjälm jamen det kan ju en flicka inte ha.
Jag fnissar lite inombords varje gång jag ”lurar någon” men mest av allt blir kah förbannad för att det ska spela nån roll för helt främmande människor.
– jamen hon ser ju inte alls ut som en flicka! Nä alltså, det är heller inte meningen.

Snälla, kan inte du ge ut alla dina inlägg kring föräldraskap som en bok eller nåt? Har tänkt flera gånger att jag skulle vilja ge en sån till vänner som väntar barn.

Alltså, den här sidan av feminismen har jag aldrig fattat. Varför ska man inte bejaka det kvinnliga, feminina sidorna och attributen? Om mina döttrar älskar rosa, ska jag säga till dem att det är fel?!? Jag försöker istället bejaka det, men säga ”wow, vilken häftig rosa tröja”! Det har funkat för mig och familjen. Nu när de är 7 och 9 är de inne i nya, sportiga faser och jag har hittills inte behövt tänka på smink och bh situationer…. Där bejakar jag också gärna deras val, men om några år 🙂

Har ingen aning om detta mer än att jag tycker att verkar som en väldigt bra ide med gemensamma kläder och att de får välja fritt samt klä ut sig. Om fler föräldrar gör så, så kommer nog barnen känna sig trygga att sätta på sig precis vad de vill även i framtiden.
Min bror fick exprimentera som han ville när vi var små och gick igenom alla faser med smink, punk, glam och metal emo och jag apade väl efter, det var kul att express’a sig själv så.
P.s min väns pojke har bara ”tjejkläder” till dagis och vi älskar det + han. Win win

Varför köper du kläder från HM när HM är välkända för att hålla på med barn/slavarbete? Men det kanske är viktigare att vara genusmedveten än medveten om varför kläderna är så billiga? Det finns ju andra bättre affärer menar jag.

för att jag inte har råd att lägga tusentals kronor på märkeskläder. Men jobba på med skuldbeläggandet av föräldrar som handlar på HM, det hjälper säkert barnen i fattiga länder. Inte så att det är företagen som du ska trycka på istället menar jag.

Jag kan säga att jag är otroligt stolt över att min 4,5-åring aldrig yttrat meningen ”det där är bara för tjejer”. Han leker med det han gillar. Har också fått höra att ”vid den och den åldern kommer du allt få se” och de gånger han valt att leka med bilar så har kommentarer i stil med ”ja, där ser du att han är pojke ändå” kommit. Då har jag sagt att jag lekte med bilar när jag var barn och undrat om personen tycker att jag är en pojke. De blir oftast tysta 🙂 Fattar inte varför folk vill stänga in barnen i mallar och inte låta dem testa olika saker. Sedan anser jag att det finns mycket negativt i könsrollerna som det kan vara bra att jobba emot.

Hej!
Detta handlar inte om inlägget utan är ett önskemål för själva bloggen: När jag trycker på ”kommentarer” är det för att jag vill läsa kommentarerna, inte alls ofta för att kommentera själv. Men jag kommer längst ner på sidan vid kommentarsrutan och måste scrolla upp för att komma till starten av kommentarerna. Skulle man kunna göra så att man hamnar vid toppen av kommentarerna istället? (detta är på Safari, vet inte om det är så i alla browsers).
Trevligt inlägg också. 🙂

Jag har aldrig varit extremt tuff i mitt klädval till mitt barn helt enkelt för att jag inte gillar tuffa kläder. Först för några veckor sen så fick jag frågan om en ”spidurman”-tröja och först kände jag bara nej. Jag hatar spiderman allra mest av alla superhjältar, jag tycker helt enkelt han ser äcklig ut. Nåja, Lindex kunde i alla fall leverera en OK tröja som inte var alltför ful. Glatt barn och mamman kan ju vara ganska glad att det tog 2,5 år innan den första kom. Jag tackar för att barnet inte har så mycket hämningar så det kan mycket väl bli ”spidurman” med rosa byxor och sockar med gulliga djur.

Jag har inga egna barn men tycker inte om att köpa kläder till vänners/släktingars barn på grund av att jag inte vill skapa dålig stämning.
Som sagt har jag inga egna barn men min sambos bror fick en son för ett år sen och jag känner mig så kluven när vi ska köpa kläder till honom. Hans föräldrar väljer själv BARA typiska ”pojkfärger”, mörka, dova, och tuffa kläder. Mitt dilemma blir att jag inte vill ge honom de typiska grabbkläderna men skulle jag köpa kläder som jag själv hade valt till min son men som anses som tjejiga skulle min svåger och hans sambo inte uppskatta det. Jag kan inte tvinga dem på mitt genustänk…. Samtidigt känner jag en desperat panik över mina framtida barns kläder. Hur ska jag sitta och peka fingrar över att mina barns släktingar köper kläder som jag inte tycker om? Jag ser framför långa diskussioner över hur barnslig jag de kommer anse mig att vara samt hur jag ”måste förstå att pojkar är pojkar”… Gäller faktiskt samma sak med leksaker. Det är helt otroligt hur uppdelat det är trots att ofta är samma leksaker men i olika färger…
Har någon av er haft det här problemet och hur har ni hanterat det? Tycker

O JA, känner väldigt mycket igen detta. Har då främst en svärmor som är hysterisk när det gäller detta. Jag har helt enkelt gjort så att jag sagt att barnen inte önskar sig kläder, att de har allt osv. När hon ändå prompt köper rosa velour med strass till dottern så hamnar det i en låda någonstans. Ibland har jag lämnat tillbaka saker också och sagt att ”jag tror inte vi kommer att använda det här.” Ja, det låter kanske hårt, men hon vet så väl att jag inte gillar det hon gillar (puttinutt och volanger osv till dottern och små gubbkläder i murriga färger till sonen). Nu är äldsta barnet 4 år och hon har faktiskt slutat köpa kläder. För vissa låter det säkert knäppt, men det är å väldigt viktigt för mig att inte pynta mina barn för att någon annan vill se, kanske mest dottern då, strutta runt i hårspännen, pälsväst, volanger och liknande.
Men det är väldigt jobbigt när någon å nära är så olik en. Det är även lönlöst att diskutera detta med henne, hon förstår bara inte. (Kan ju nämna att min svärmor bla köper TJEJ- och KILLAKTIER till barnen…alltså H&M till dottern och IT till sonen..AKTIER LIKSOM? Hur fan kopplar du könsorgan till aktier, det är så sjukt…pröva att diskutera med en sån person.. :-/ … )

bra jobbat!! Önskar att jag vågat stå på mig mer i klädval av vår son. Jag hade inte riktigt fått på mig genusglasögonen när han föddes och hans pappa ligger fortf efter. Och det gör väll jag med då jag tänker mer än jag vågar agera. Tyvärr rädd för att bli ifrågasatt då de flesta i min omgivning inte är särskilt genusmedvetna. Det låter ju skittöntigt men jag tycker det är jättesvårt att gå mot strömmen… Så jag beundrar dig!

Åh så upplyftande att läsa! Vi väntar en pojke i maj och med tanke på vilket helvete det var att klä vår dotter i blått och grönt, lär det bli sådär kul när vi kommer med honom i rosa/klänning. För en konflikträdd som jag är det här väldigt peppande att läsa! Det gör det värt mödan om hopp om framtiden finns.
Dock undvek vi också allt rosa till stora, så det får bli inköp av det lilla. Presenterna lär ju vara blå vad vi än säger.

Åh, känner igen precis allt du skriver!! Är också konflikträdd och känner alltid att jag måste vara lite förberedd inför kalas o sånt, där jag vet att personer kommer att kommentera min sons kläder. Så jävla tröttsamt.

Jag blir så varm i hjärteroten av att se bilder på Ninja och Tamlin. De verkar så fria i sina uttryck och det ger mig hopp – en dag kommer alla välja sina estetiska uttryck som de själva vill, utan några löjliga begränsningar satta efter vilket könsorgan de hade när de föddes!

åh jag hoppas de är det! Jag oroar mig såklart för hur det ska mottas ute i stora världen men än så länge så går det bra. Tamlin (som är mest normbrytande) är omtyckt, har vänner och verkar inte förstå att det är konstigt att killar gillar det han gillar. Han är en riktig liten prinsessa och jag hoppas verkligen att ingen hatar det ur honom.

Ja! Jag blir så glad över detta. Jag blir alltid så arg när alla bara ”ni vill ju bara ta bort könen och blah”. Nej, jag vill inte att de ska få möjligheter och normer trycka på sig pga det kön som de tillskrivs!
Läser näst sista terminen på förskollärarutbildningen och genus är där jag ropar och förklarar mest. Mitt yttersta mål som förskolelärare är att kämpa för Barns lika villkor och sluta med allt trams om vad som är kvinnligt och manligt.
Har själv inga barn men har en god vän som fick en dotter i höstas. Och jag gör aktiva val när jag köper kläder. Mjuka, funktionella (varför måste en 6månader ha klänning för att det är en tjej?) Mörkare färger och inte massa prinsessor (mår dåligt när alla kallar henne för det).
Jag personligen älskar ljusa färger och klär mig sällan i mörka färger. Men skulle aldrig falla mig in att köpa rosa till min väns barn.
Ute i görskoleverksamheten frågar jag oftast barn om könsnormer. I julas var det om pojkar och lucior. Och ibland om varför och vad som skulle säga att en playdoh-form är pojke och en annan en flicka ”föickor har kjol!” ”Varför kan inte pojkar ha kjol?”
Okej blev lite prisande mot mig själv kanske. Det jag ville förmedla är att vi blivande pedagoger (iallafall i min klass) pratar, diskuterar och vissa av oss arbetar aktivt med detta!
Ot; Du är en enorm inspiration. Du fick mig att inse skiten med att raka sig. Inga fler sår eller kliande ben/armhålor.

Jag har en pojke på 5 månader och jag bryr mig inte så mycket om vad det är för färg på hans kläder. Men jag är inte ensam förälder, han har en pappa också. Hans pappa tycker att pojkar ska vara pojkar och flickor ska vara flickor. Han tycker inte om tjejer som klär sig killaktigt, har kort hår och typ ser ut som karlar. Han tycker inte heller om killar som klär sig i klänningar, sminkar sig eller har mycket rosa. Jag tänker inte bråka med honom om en sån skitsak som färgen på våran sons kläder. Det skapar bara en massa onödiga konflikter. Men man behöver ju inte vara så extrem att man bara klär sin son i flickaktiga kläder, min son har rosa strumpor som konstrast till sina pojkaktiga kläder… hihi.

Fast frågan är om det är onödiga konflikter?
Är det bara i fråga om färg på kläderna din man tycker att ”pojkar ska vara pojkar” osv? Eller i intressen, beteenden mm?
Jag tycker det är superviktigt att ge våra barn alla förutsättningar att utveckla olika sidor och själva hitta sina intressen och vad de brinner för!

åååhhh. Jag väntar barn och ska få en dotter.
Alltså hur ska jag bära mig åt mer? Jag har läst detta inlägg nu och kommer att köra på samma sätt, att klä henne mer avskalat och ”grabbigt”. Men i övrigt då? har du fler sådana här enkla tips som är så lätt att genomföra? Har du kanske redan skrivit något om det.
Ska leta i din blogg lite mer.
Tack.

Åhh.. Det är så intressant det här. Jag försöker tänka på det här och klä båda barnen (har ”en av varje”) i alla färger och typer av plagg, även sonen som är äldst har klänning ibland. Bland de andra föräldrarna jag umgås med är det väldigt pojkigt och väldigt tjejigt. Men framförallt väldigt grabbigt. Tjejerna kan ibland ha ”pojkkläder” men aldrig tvärtom och säger jag något får jag höra att de inte tänker så mycket på kön (hint att jag tydligen gör det) och att det inte är viktigt för jämställdhet (typ jag är bara löjlig och vill visa någon enligt dem löjlig poäng med hur jag gör) och ”min pojke vill bara spela boll” och ”tjejerna vill hjälp till med hushållen” tydligen utan att de gjort något, det bara är så för barnen har själva valt det. Och det ska pratas ”flickrum” och håll i öronen på flickbebisar mm mm, och jag blir bara så trött. Känns som jag kommer i konflikter och ibland känner jag bara att det är bäst att göra som alla andra för det är utmattande att försöka göra annorlunda, särskilt som jag är värdelös på att argumentera och det slutar med att jag känner det som att jag är löjlig och gör fel… Tips?

Just nu kan jag inte ens föreställa mig att bli förälder, men det kommer säkert ändras med tiden. Lova att du aldrig plockar bort din blogg, jag kommer behöva alla tips och trix jag kan få 🙂 din blogg har verkligen öppnat ögonen på mig, och gör det fortfarande. Jag har visserligen blivit livrädd för den dagen jag själv blir förälder (nja, just nu känns det så läskigt och att det därför aldrig kommer hända) eftersom det är så mycket jag redan varit med om som jag önskar att mina eventuella framtida barn aldrig ska behöva uppleva. Är dock enormt glad över allt du har lärt/visat mig genom dina inlägg, och fortfarande visar mig. Tack!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *