Kategorier
Genusmedvetet Föräldraskap

Ge barnen regnbågen istället för gråskalor

Genus handlar om att ge barnen regnbågen. Inte urvattnade könsnormativa gråskalor. (Både bildligt och bokstavligt.) 
 
Dessa stil-omedvetna clowner är fortfarande lyckligt befriade från föreställningar kring kön. (Och stil! Barn ska fan inte uppmuntras att klä sig snyggt och modemedvetet eller matchande och absolut inte begränsas efter mammas och pappas personliga klädsmak. ”Men jag gillar bara inte rosa det är därför vi köper beige och grått!” Låt barn var barn istället för små kopior av oss.)
Men jag skattar mig lycklig. Jag är rätt så medioker som morsa. Orkar inget. Tar genvägar och är slapp. Men vissa saker verkar jag ha gjort rätt. Det är så skönt att kunna luta sig tillbaka och njuta frukten av de få medvetna strategier jag haft som förälder. 
Framförallt är det ganska så kul med tanke på alla olyckskorpar som ba ”väääänta du bara” när jag började blogga om detta för lite mer än 7 år sedan. Då hette det att vänta tills hen är tre. Vänta tills hen är fyra. Vänta tills hen är fem. DÅ! Då kommer allt det här genustramset du prackar på dina barn gå om intet. Den lilla kommer självklart anamma pojkregler och bli den pojke som han borde vara och den långa kommer anpassa sig för vänta bara på prinsessfasen! (Oundviklig för barn med snippa tydligen) 
Och oj vad jag har väntat. År efter år. Och här står jag med iallafall halva facit i hand och ba nä, den korta skiter i att han blir kallad tjej och den större har fortfarande aldrig kommit hem med könsnormativa funderingar eller ”sanningar”.  Och prinsessfasen, den verkar han med snoppen ha fastnat i. 
Men såklart kan saker ändras. Människan är ett flockdjur och vi vill passa in. Jag håller inga illusioner kring att mina barn ska stå pall hur länge som helst men det känns fint att jag kunnat ge dem ett litet försprång iallafall. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Ge barnen regnbågen istället för gråskalor”

Så jäkla uppiggande med alla färger 😀
”vänta du bara” är en klassiker. Mina snippbarn har inte heller kommit in i nån jäkla prinsessfas. dock frost men det är mycket vad man gör det till ..

Härliga färgglada barn!
Men, jag hänger inte med. Är vi emot könande eller för könande? Att hålla barnen lyckligt befriade från föreställningar kring kön, könsnormativa funderingar och ”sanningar”, hur hänger det ihop med badhus-diskussionen? När är det vi ska göra pojkarna medvetna om att flickor måste få bada utan dem? I vilken ålder ska vi börja köna? Eller handlar det könlösa om kläder, frisyrer och annat ytligt, men på offentliga inrättningar i samhället är vi emot det könlösa samhället?

Nu kanske vi har sett olika saker du och jag, men jag har aldrig sett någon vara emot kön. Inte heller att frågan är om vi ska ha ett könslöst samhälle eller ett könat. Det som är problematiskt är när saker som inte har något kön könas. Det finns ingen anledning att ha tjejpennor och killpyjamasar. Ingen vettig anledning iaf. De som inte berättar för sina barn vilket kön de tillhör och att det innebär vissa egenskaper gör det för att barnen inte ska begränsas. Inte för att det inte ska få finnas några kön. De ska få välja själva helt enkelt.
Jag tycker att du blandar ihop två olika frågor här, som visserligen hänger ihop men inte är samma sak. Män våldtar, sextrakasserar och förgriper sig på barn och vuxna och det är ett verkligt problem. Att låtsas som att det inte finns hjälper ingen i badhuset. Där behöver man införa akuta lösningar. Att inte begränsa barnen med snäva könsroller är en långsiktig lösning.

Jag gav mig in i en debatt igår i ett kommentarsfält på Facebook om något så upprörande som att någon var emot att ha barnkläderna separerade efter kön på Lindex. Att någon skulle tycka att tröjor i alla färger skulle kunna hänga på ett ställe märkt ”Tröjor” istället för flicka vs. pojke var så oerhört provocerande för vissa. Argumenten hamnar på att Flickor ”brukar” ju ändå gilla ljusare färger. och pojkar ”brukar” ju gilla mörka kläder mer, så vad är problemet? Det är inte Lindex problem utan föräldrarna måste lära barnen att alla får se ut som de vill (fast inom parentes tycker de ju inte så..). Suck.. Motargument möttes mest med lite personangrepp och tomma tröttsamma generaliseringar utifrån hur en person haft det med sina söner/döttrar..
Jag blir så trött. Jag är förskollärare och vill se mig som en väldigt genusmedveten sådan och jag blir så trött. Trött på att hela tiden behöva ge mig in i debatten, för att förklara att nej – när jag får barn så räknar jag inte kallt med att mina flickor kommer vilja vara prinsessor eller leka med ”tjejlego” oavsett vad de ”erfarna föräldrarna tycker”. De säger så för att rättfärdiga sitt eget misslyckande.
Nu blev det lite av ett spretigt inlägg.. men jag som inte har barn tycker i alla fall att det är jävligt uppfriskande att du kunnat slå de där föräldrarna på fingrarna, som säger ”vänta bara”. För fan vad jag inte kommer vänta på någon annan än mina barn.
Kram /iris

Jag tror att du besvarade dina egna funderingar faktiskt. Din minsta skiter i vad folk kallar honom och gillar prinsessor och din stora verkar inte heller ha några större problem eller funderingar kring det här med genus. Det tolkar jag lite som att de har fått en stabil grund att stå på och därför är säkra i sig själv. Ju säkrare de är – desto större chans är det att de alltid kommer göra vad DE känner för och vill. Inte vad andra anser.
Jag tolkar det även som att du har lärt dina barn att det inte är fult att bli kallad för ”tjej” eller ”tjejig”, så om man blir kallad för det är det ingen big deal – därför ingen reaktion.
Det tycker jag är fantastiskt gjort! Sen finns det ju alltid saker man hade kunnat göra bättre, men vafan.. Vi är inte mer än människor. Man är inte alltid på topp och man gör inte alltid rätt. Men huvudsaken är att man inte ger upp och bara kör på. Livet vore bra tråkigt om allt gick bra hela tiden 😉

Får jag pipa? Vill även säga att man som förälder inte kan styra sina barn helt. Min son har nu tydligt känt in könsnormer och kategoriserar konsekvent kvinnligt kodade företeelser , i det sämre facket. Det har kommit lite som en chock. Men jag bemöter det med tålamod och lite fighting spirit!
Det jag vill säga är – föräldrar styr inte hur ens barn ”är” men styr hur man som förälder guidar och bemöter.
Skulle det slumpa sig så att någon som erbjudit regnbågen en dag får en könsbinär fundementalist vid sin barm så betyder inte det att naturen har sin ”lag” eller att du som förälder är en kass förebild utan kanske är ditt barn en perceptiv och social individ i ett givet sammanhang.

Är själv – av olika skäl som jag inte orkar dra – tveksam till uppdelade badtider i badhus MEN jag förstår argumenten för. Som jag förstått tex LD är det väl inte så att LD ser det som ett egenvärde i sig att ha separerade tider utan något som faktiskt krävs just nu. Om vi uppfostrar våra barn på ett annat sätt – om vi lyckas få våra söner att inte främst se sig som MÄN utan som MÄNNISKOR så behövs förhoppningsvis inte separata tider i framtiden.
Själv älskar jag färgstarka barn! Min dotter hade en urrosa period, men inga mesiga pastellrosa plagg ville hon ha utan illrosa, chockrosa som helst skulle blandas med starkaste turkos, prinsesskrona på huvudet och lasersvärd i handen. Så drog hon runt här hemma under ngr år. Hon dödade drakar, räddade prinsar, var läkare och hårfrisörska. Jag älskade mixen: först var hon supertuff och svärdade ner en drake, sen var hon mjuk och omhändertagande och tröstade prinsen hon hade räddat. Det fanns inga begränsningar i hennes fantasier.

Innan jag skriver något annat vill jag bara säga att detta inte är kritik mot dig utan en reflektion rent allmänt som väcktes av din kommentar. Det finns en bok som heter Rosa, den farliga färgen. Så här beskrivs boken på Bokus:
”Rosa är en färg som väcker känslor, alltifrån vällust och begär till avsky och hat. Men vad är det som gör färgen så laddad?
Varför kan en man bära rosa skjorta utan att väcka uppmärksamhet i vissa sammanhang, men anses provocerande om han gör det i andra? Vad betyder rosa för unga feminister? Och varför är en del föräldrar tveksamma till att klä sina döttrar i rosa medan flickorna själva gärna frossar i färgen?
I Rosa den farliga färgen försöker Fanny Ambjörnsson ta reda på vad människor menar när de säger sig älska rosa, och vad de hatar och känner sig äcklade av. Genom att undersöka betydelsen av en rosa herrskjorta, den rosa prinsessfasen och rosa motstånd granskar hon vad färgen står för här och nu. Och vad människors attityder till rosa säger oss om vår samtid.”
Vi lägger in väldigt många värderingar i färgen rosa när den sitter på människor (och djur). För ingen skulle väl titta på sommarhimlen och säga: Vilken mesig rosa, tacka vet jag cerise. Vi gör det även med de bästa intentioner och även när vi tror att vi inte lagt in värdering. Det är intressant tycker jag.

Jag är imponerad över hur du har gjort ett medvetet val och jobbat så mycket med de viktigaste bitarna. Skönt att få ett kvitto på att det också blivit bra!
Som förälder går det inte att vara perfekt på alla plan, hela tiden, vi är ju människor och per definition inte perfekta.
Själv firar jag glatt varje liten seger och försöker att inte gräva ner mig i forna misstag.

Jag har kämpat så hårt för att ge min dotter alla möjligheter. Och på många sätt är hon helt obegränsad. När det kommer till utseende och kläder har dock alla andra kämpat hårdare än jag orkat för att övertyga henne om vilka normer som gäller. ”Tack” så jävla mycket samtiden, du suger!

Jag hade önskat att min fyraåring hade varit en omedveten clown ett tag till. När han var runt tre år så va det som om han kom på att han var pojke. Pojkar har inte rosa och lila, inte saker i håret, inte långt hår (det roliga är att han har långt hår, fast han säger själv att det är kort;) ), inte blommigt. Och så vidare. Han är stenhård på sin identitet som pojke. Jag försöker nu hålla så mycket saker som möjligt okönade, och ”avköna” det han har bestämt är pojkigt och flickigt. Tips på hur man gör det, när det känns som om hela världen vill köna allt, mottages tacksamt.

Du är min favoritmorsa på internet, kommer tänka på saker du skrivit här dagligen om jag väljer att skaffa barn i framtiden. Jag har ju följt dig i över fem år och läste också alla skruvade kommentarer från rädda FL-föräldrar och fan så fel de hade! Det verkar ju gå alldeles utmärkt att uppfostra två (snart tre!) barn utan att kila in dem i trånga små fack utan att de ”blir förvirrade” eller ”tar psykisk skada”.

Hej! (Min första bloggkommentar någonsin)
Jag har en bebis som jag vill ge alla möjligheter i världen och visa att ”tjejigt” absolut inte är fjantigt eller fel trots att han har snopp. Jag och min man tror och hoppas så mycket mer på individualitet än kön.
Det är så lätt nu när han är liten men vi är oroliga inför förskolan, skola, när han börjar förstå vad gamla släktingar säger..
Jag undrar om du har några praktiska tips på hur ni hanterat sådant för att lyckas hålla i den obryddhet som era barn fortfarande verkar leva i när det gäller förväntningar på könsuppdelade kläder, lekar, personligheter etc?
Pratar ni mycket om det hemma?
Har ni nolltolerans i barnens omgivning och isf hur har ni fått till det?
Eller har det helt enkelt räckt med att ni gett alla alternativ i hemmet? Enligt många andra med äldre barn verkar det Hopplöst efter att de börjar förskola. Det tror jag inte på men jag skulle verkligen behöva lite tips om hur man kan gå tillväga.. Eller en beskrivning av hur ni gjort i praktiken?
Tack för en inspirerande blogg 🙂

Min poäng var att om man själv jobbar stenhårt med detta, så spelar det mindre roll vad farföräldrar, barn på förskola säger. Men, kanske hjälper det om man är hemma mycket med barnen. Det är säkert svårare om de går långa förskoledagar och får många intryck utifrån.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *