Kategorier
Genusmedvetet Föräldraskap

Barn är ytliga och bedömer varandra utifrån ytan

Asså ursäkta, men vill klappa mig själv på ryggen för väl utfört jobb. Kan ni fatta att mina stora troll fortfarande inte riktigt greppar könsstereotyper? Att de fullkomligen skiter i att vissa saker är tjejiga och vissa saker är för killar? Att de inte ens fattar hälften av det? Att T inte bryr sig om […]

Asså ursäkta, men vill klappa mig själv på ryggen för väl utfört jobb. Kan ni fatta att mina stora troll fortfarande inte riktigt greppar könsstereotyper? Att de fullkomligen skiter i att vissa saker är tjejiga och vissa saker är för killar? Att de inte ens fattar hälften av det? Att T inte bryr sig om att vara tuff eller cool eller att andra tror att han är tjej och att N inte har nåt intresse av att vara fin eller ha rätt kläder?

Men genus och pojkar och klänningar och tjejer i tjejiga prinsessgrejer har ju alltid varit en utmaning. Mina barn har fått vältra sig i färger främst men T har ju alltid älskar det supertjejiga och det har jag velat tillåta och uppmuntra. Ge honom ett försprång till regnbågen. Låta honom få upptäcka och tycka om sånt som han senare kommer uppmuntras att ta avstånd ifrån. Kanske blir steget tillbaka dit lite kortare när han sen blir gammal nog att våga vara sig själv. (om han någonsin blir avskräckt från det, men vi vet ju hur grupptryck och skolan funkar)

Och nu börjar skolan och då kommer en annan utmaning: hur uppmuntrar och tillåter jag honom att vara sig själv utan att han blir en kuf eller en måltavla? Jag tror inte att han kommer blir retad för att han gillar rosa och glitter (bra skola, bra barn) men han kan kanske bli exkluderad ur sammanhang där han uppfattas fel eller av fel kön? Speciellt i början när grupper formas och barnen lär känna varandra.

T’s vänskapskrets är ganska liten. Han är socialt kompetent och oblyg när han väl är inne i leken med andra barn men för att ta sig dit är han mer trevande. Tar ogärna kontakt först. Är lite orolig att andra ska tycka att han är en bajskorv (enligt egen utsago). Han har tre bästisar varav två är flickor. Men det är känsliga tider i den här åldern. Barn börjar leka mer könat (ja det suger!!) och det är väldigt vanligt att pojkar som lekt med tjejer helt plötsligt står utan vänner när tjejerna försvinner iväg i nya gruppkonstellationer som bara består av det egna könet (OBS vi gör vårt bästa för att motverka det) och då blir det extra viktig att passa in bland den egna gruppen. (Tack alla jävla vuxna som ägnar de första åren till att köna barnen nåt så förbannat att de till slut måste foga sig)

Jag har ju skrivit om detta tidigare bland annat i inlägget ”Är det viktigt med märkeskläder” om att hjälpa honom få status och om att kanske anpassa garderoben när han blir större. (får ofta frågor om just detta, ”hur gör man?”) Vi har ju försökt ge honom nya förebilder i män som är alternativa, t.ex Michael Jackson och Marilyn Manson. (Han älskar båda! En morgon kom han ner och hade sminkat sig som Manson) (Ge gärna tips på fler karlar som bryter normer som jag kan visa på youtube) Och så har vi handlat en ny garderob. Mer unisex, som passar båda barnen (de delar ju) men ändå tilltalar deras personliga smak och intressen.

Ja jag vet att det låter fruktansvärt ytligt men ytan är det första människor ser och bedömer utifrån, och ni vet ju: hur man blir bedömd påverkar hur man blir bemött.

Vi har ju gjort det osynliga jobbet redan och hoppas det håller i sig. Det konstanta tjatet om att utseende är oviktigt, att man får vara fin ful konstig rolig, hur man vill. Att killar får ha klänning men att det finns många som inte vet det men de ska man inte lyssna på för vi vet bättre. Att en del flickor har snopp och en del pojkar har snippor och att det kan kännas jobbigt och svårt.

Som sagt. Mina barn, åtta och sex år gamla, har liksom aldrig fattat det där könandet. Aldrig rapat stereotypa sanningar. Alla ”vääääänta du bara, när hen blir tre, fyra, fem, sex … DÅ kommer prinsessperioden / då kommer de anpassa sig / då kommer alla genusideer vara bortblåsta” osv osv osv … JAG VÄNTAR FORTFARANDE!  Inte ens när barn könar T som en tjej har han reflekterat speciellt mycket över att det skulle vara konstigt eller att han måste anpassa sig. Han har kommenterat det, det senaste halvåret men utöver det så verkar det inte vara en så stor deal. Än så länge. Hoppas hoppas att det håller i sig.

Jaja. Jag vet ju att ni vill se garderoben så jag ska sluta tjata.

Bara en sak: Hur tänker ni inför skolstart? Hur har det sett ut för era barn, kanske framförallt pojkar som tyvärr har snävare ramar att förhålla sig till? (utmaningarna för flickorna kommer ju också, ska skriva mer om det sen) Går era pojkar i klänning fortfarande? Bryter de normer? Hur har ni jobbat då?


Kläderna är från mini rodini, polarn och pyret, villervalla, Lindex samt HM. (Har köpt mini rodini på dels tradera men också nåt plagg då och då under hela året pga lite för dyrt för min plånbok) Inväntar nu nya vinterjackorna från Mini Rodini och behöver köpa nya fodrade regnkläder. Ninja har redan en jacka från Mini Rodini och vi är skitnöjda med kvalitén passformen och allt. Nu ska Tamlin få en. Vi behöver även hitta plagg med glitter och paljetter! Var hittar man det??

(visar bara tröjor pga bara köpt svarta och blå ”treggings” dvs några slags tjockare leggings dvs bästa sortens byxor, mjuka och bekväma men ändå inte tunna och ömtåliga. Alla dessa från HM.).

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

54 svar på ”Barn är ytliga och bedömer varandra utifrån ytan”

Människor är ytliga varelser. Tyvärr. Samtidigt tror jag att vi är beroende av förenklingar för att faktiskt kunna förstå och hantera världen. Förenklingar är nödvändiga för oss. Men att inte låta dem övergå i fördomar, bigotteri och negativa stereotyptänkanden, där tror jag den stora utmaningen ligger. Det är svårt, särskilt för barn som måste navigera en komplex värd så säkert som möjligt men utan att börja ta farliga genvägar som inte är verklig omvärldskunskap. Väldigt fina kläder. Jag önskar det fanns mer sådant förr vuxna. Vuxengarderoben är dålig på att lämna utrymme för fantasi och färgsprakande glädje.

Mina är fortf små, äldsta 3,5. Han har fortf ingen koll. De ska börja förskola i vår så lär väl bli varse då. Han älskar rosa, och bilar. Hjärtan är favorit-trycket på kläder och gräsklipparen och tåg favoritleksakerna. Jag sörjer att han till nästa höst kommer rata hjärtan och rosa pga idiotföräldrar som inte klarar av att låta sina barn vara barn och sig själva ?

Åh My, det är mycket möjligt att du har rätt (tyvärr), men det behöver verkligen inte bli så. Min 2,5-åring älskar hästar, tåg-bilar-gräsklippare-traktorer, Frost och fotboll, har inga som helst problem att klä sig i glittriga prinsessklänningar (eller mer vanliga vardagsklänningar) på förskolan, han nekar till att han är pojke och håller stenhårt fast vid att han är ”ett barn” eller ”Harry bara”, och ännu efter ett år har han inte fått en enda kommentar om sina kläder annat än att de är fina. (Det är blandad barngrupp 1-5 år.) Det enda vi märkt är att en jämnårig pojke börjat gå i klänning han också. Jag fattar såklart att det bidrar att det är ett litet föräldrakooperativ med 13 barn (på fyra vuxna, en tjänstgörande förälder och tre pedagoger), men ändå.

Min dotter har just börjat 6 års, min son är 2,5. Generellt är det väldigt mycket frost-kläder som florerar bland 6 åringarna, av oss har hon fått några. Sen har jag blandat upp med dessa tjockare tights från hm, bomullstjöjor och sytt klänningar till henne av gamla GudrunSjöden- kjolar( skitbra kvalité). Hon får välja själv sen, men på dagis och nu skolan gäller funktion! Kläderna ska lekas i, kunna bli smutsiga etc. Inget tyll alltså, det får hon ha hemma och klä ut sig i. Sonen skulle däremot kunna gå i tyllkjol och skrika Elsa hela dan om han fick….

Bowie har väl rört sig lite bland könen, även Prince? Jaden Smith (Will Smiths barn) bar kjol på nån gala, det blev uppståndelse, hen sa att han ville bana väg för unga. Manliga ”catwalks” är ju fyllda av kjolar etc men där får man nog sålla rejält. Mindre kända individer i tex dokusåpor av olika genre brukar tillåtas mer speltid, tittar/dramaintresset antar jag, säga vad man vill, men gör det att det normaliseras så kör på liksom. Lycka till med allt!

Ola salo tycker jag är klockren förebild. Jag har alltid klätt dottern väldigt könsneutralt fram tills nu,3år då vi bråkar om kläderna. Hon ska bara ha prinsessklänningar, rosa och dansklänningar. Mesta har vi fått i present. Hon vägrar ha det som jag gillar. Så för att undvika bråk har jag köpt klänningar o rosa åt henne. Dock leker hon mest med bilar och kan stå upp för sig. Så hon får väl klä sig som en prinsessa. Hoppas lillasyster kan ha de kläder jag köpt som storasyster vägrar.

Men varför försöka tvinga dina barn att ha kläder de inte tycker om?
Ni människor som följer den här bloggen och tycker LD är så bra och allt hon säger är så rätt…finns det inte en liten möjlighet att ni kan ha fel och driver allt till sin spets?!
Låt barnen få välja kläder och leksaker själva när de blir tillräckligt gamla för det!

Har inga egna barn, men mitt ena syskonbarn som fyller 11 i år tycker jag är ett fantastiskt exempel på att det kan funka att vara normbrytare även i äldre åldrar, även fast det är betydligt svårare.
Inget som föräldrarna aktivt jobbat med. Tror dock snarare att de gett honom en stark självkänsla och han bryr sig inte så mycket om vad andra tycker att han borde eller inte borde göra.
Han älskar att leka med barbies, älskar sina gosedjur, men spelar även minecraft och dansar balett. Umgås helst med tjejer för de ifrågasätter inte honom utan låter honom vara med på lika villkor. Killarna kan vara ganska taskiga men han struntar bara i dem.
Tyvärr är han begränsad i form av vad killar och tjejer har på sig, även fast han kanske skulle vilja gå i ”fina” kläder och kjol. Hans lyckligaste stund var när vi testade alla mina klänningar och allt som var glittrigt var det bästa. Han tar upp det ganska ofta, nästan alltid när vi ses.
Jag hoppas han står ut och kör på och gör det han vill längre fram också. Tänker att puberteten kan ställa till det ytterligare med könsroller tyvärr.

Jag skulle kunna sy ett plagg med glitter och paljetter till dem. Gillar båda sånt? Tyvärr är sådana tyger lite stickiga mot kroppen men jag ska nog kunna hitta på någon lösning! Det vore kul att sy någon lite mer ny kombination som: glitter+Star Wars, paljetter+Dinosaurier eller så. Jag tänker kombinationen gulligt+coolt eller är det bättre med helgulligt?

Rickard Söderberg och Ola Salo!

Fina kläder du fixat! Jag är mest sur på att mitt barns favoritkombination: gula eller rosa kläder med fordon på inte verkar finns. Mailar ibland tillverkarna om detta men får alltid till svar att någon sådan efterfrågan inte finns. Suck.

Jag hade köpt rosa eller rosa enfärgade tröjor och sen tryckt ut fordonsbilder på strykpapper. Alternativt köpt sånna man lagar trasiga jeans med och stryka på tröjan!

Kolla genast upp Motoboy! Svensk artist som är amazing även om han inte släppt något nytt. Använder läppstift och är androgyn.

Prince och Bowie <3 Fina kläder! Kanske köpa basplagg och bedazzela själv med paljetter mm tänker jag. Kul pyssel samtidigt 🙂

1) FANTASTISKT inlägg. Min son är bara 2,5 år men jag funderar mycket på hur jag ska kunna stötta honom i hans individualitet, som än så länge är normbrytande.
2) Harry gillar att kolla på klipp med Simon Zion som var med i Idol förra hösten. Han tycker att Simon sjunger bra och ofta har fina klänningar.

David Bowie och Ola Salo, säger jag som flera före mig. Bowie för att han var den mest färgsprakande och coola mannen i historien. Ola Salo för att.. tja. Det räcker ju med att lyssna på It takes a fool to remain sane med The Ark så förstår man. Förebilder!!

Mitt yngsta bonusbarn (8 år, född med snippa med meddelade nu i sommar att hen inte är flicka men inte heller pojke) började bryta mot könsnormer först i förskoleklass. Under förskoleåren älskade hen rosa och klänningar och smälte in bland tjejerna (på en tyvärr väldigt omedveten förskola med mycket könsstereotyper). I skolan började hen själv välja att använda ärvda kläder från storebror istället, bad om att bara köpa baggy jeans och mörka sporttröjor och boxerunderkläder. Det var inte lätt att bli accepterad i klassen och hen fick mycket kommentarer. Inte nog med att hen har två mammor liksom, hen har även ”fel” stil. Hen har dock stått på sig i två års tid och står fortfarande på sig, trots att kommentarerna regnar. Det verkar viktigare för hen att vara sann mot sig själv än att passa in. Vi stöttar såklart massor hemifrån och är samtidigt öppna för att vilja anpassa sig om hen inte orkar stå på sig. Tror det hjälper mycket att vi alltid varit tydliga (och även den andra mamman och hennes sambo) med att det inte finns kill- och tjejgrejer och att de barn som tror det bara inte vet bättre för de hade inte turen att få lära sig det. Sen har hen ju haft mig som förebild, också född med snippa men totalt normbrytande vad gäller kön, så jag tror hen är hjälpt av att kunna spegla sig i mig. Hen är trygg i sig själv och pratar med oss om någon retas. Började ny skola nu i tvåan, tror den ska vara mer medveten, en bit bort men kanske värt det om atmosfären är mer tillåtande. Vi får se om det går lättare med kompisar och så nu.

Dina barn verkar sa underbara och soch jälvständiga och coola! Tipps pa alternativa killar: Brian Molko (<3), Noel Fielding och Tim Curry i Rocky Horror Picture Show. Vet inte riktigt om filmen är so lämplig för barn men musiken ar brrrra!

Tyvärr kan jag inre komma med tips på alternativa män, men jag älskar ändå hur fria och avslappnade dina barn är. Det gör mig glad i själen! Jag tycker att du och Oskar har gjort ett fantastiskt jobb och verkligen lagt manken till. Ni har tänkt, funderat, förändrat och ni är en del av lösningen. Det är mer än vad många andra har gjort och gör. Kudos!

Sen förstår jag ju att det finns betänkligheter kvar och att ni har motgångar framför er ju mer tiden går. Men det känns ändå som att ni allihopa är bra rustade för det ändå.

Tänkte också tipsa om Brian Molko när det kommer till alternativa killar! Han har experimenterat jättemycket med könsstereotyper genom att använda smink, klänningar, sjunga med ”ljus” röst osv 🙂

Men hur hanterar man att alla säger till ungen att hon är ”FIIIIN” och ”SÖÖÖÖT” hela tiden? Min unge är 2 år, verbal som en fyraåring så tas nog för äldre (är också väldigt lång). Jag köper blandade kläder till henne. Hon vägrar jeans, allt ska vara mjukt och helst ska hon ha ”danskjol” och yla ”Lev it gov” hela dagarna. Och får då höra att hon är fin. Jag peppar och pratar om mjuka, luftiga, sköna, lekvänliga kläder. Kanske får ta mig tid att shoppa lite ordentligt själv…

Vänta nu, det är ju ni radikala feminister som tävlar i vem som kan få sin son att klä sig mest tjejigt. Ni pratar om att låta barnen vara barn och själva upptäcka världen utan påverkan.
Men det är ju ni som påverkar dom mest, ni driver eran agenda genom dom. Ni leder in dom på detta spår, är det normalt? Varför ska det vara okej att feminister formar sina barn?

Jag har själv en son, men behöver inte klä han som en flicka för att vara nöjd. Han får själv välja sin väg i livet utan att jag påverkar. Det är så mycket bättre än att driva eran könlösa agenda. Växer han upp och gillar killar och vill klä sig i klänning, fine då får han göra det. Men jag ska inte lägga fram en klänning på sängen och få han ta på den. Det ska isf komma från han själv.

Men jag kommer inte köra erat race där det är häftigt att klä sin son i klänningar och stolt visa upp hur könslös han är.

Det viktiga är att lära dom allas lika värde, ni lär dom manshat och hata allt som anses normalt. Det är mer fult och synd om barnen.

Låt dom vara barn och välja sin egen värd, inte den väg ni tycker dom ska ta.
Ja ni styr faktiskt deras liv mer än några andra, ni har en agenda med att få dom könslösa. Det är fult.

Tror du att din son väljer själv i ett samhälle som tydligt från alla håll och kanter talar om för honom hur han ska vara för att han är kille så är du dummare än tåget. Du själv snackar ju om tjejigt hit och dit så är ganska så jävla skitsäker på att du fört över dina förväntningar på honom. Han har inte haft en chans att gilla nåt annat eller vara på ett annat sätt. Har du ens köpt en klänning nån gång? Erbjudit honom rosa och glitter och allt som du ser som tjejigt? Vet han om att killar får gilla sånt? Antagligen inte. Den könande hjärntvätten är genomgående i samhället. Så pass att du tycker vi feminister formar våra barn när det i själva verket är samhället som lär dem hur de bäst gör kön.

Vi genusmedvetna erbjuder iallafall våra barn ett alternativ till skillnad från dig och dina gelikar. De får redan en massa påverkan av samhället, de behöver få andas hemma. Få veta att det är ok att vara kille eller tjej (eller annat) på andra sätt än det påtvingade.

Våra barn blir för övrigt inte könslösa för att de bryter normer. Men att du säger det är ytterligare ett bevis på hur jävla hjärntvättad du är.

Svara

Men det är ju det som du gör fel, du påverkar ditt barn till att vara så som du vill. Du har en agenda, du klär han som du vill. Du låter inte han bli som han vill, du låter han bli den du vill. Det är så fel.
Dessutom har du ett väldigt dåligt ordförråd och måste svära, är det också något du vill lära ditt barn? Mitt barn har massa ärvda kläder, vissa är från tjejer och andra inte, vill ha ha en rosa tröja på sig, då har han det. Men jag behöver inte säga, här du ska ha klänning idag för det har pappa köpt. Det ska komma från honom själv.

Igår gjorde tex min son ett rosa halsband som han var stolt över, utan att jag lagt fram rosa pärlor eller så. Fantastisk va.

Jag låter mitt barn bli som han vill utan att lägga mig i för mycket. Det skulle du aldrig klara av. Du vill forma han till en prinsessa och att vara könlös. Sen sitter du och är orolig för hur samhället ska hantera honom. Du har ju format honom så, du som skapar hans framtid.

Visst är alla lika värda och samhället måste bli bättre, det är inte ok att det ser ut så här idag i Sverige 2016. Det är allas ansvar att se till att det blir bra. Men kan lova att ditt sätt inte skapar ett bättre Sverige.

Sen är det ju otroligt att du inte fattat att samhället är det som skapar individer, du är ju formad av samhället. Du blev ju den du blev, var det din mamma som gjorde dig så här? Eller har du själv valt att vara feminist och få könlösa barn?

Du tror ju inte ens på din egen son, att han ska klara av att hantera samhället och skapa sig en egen identitet. Du köper glitter och klänningar till honom och ser till att han gillar det. Bara för du vill det. Så klart han tar på sig det och gillar det, mamma har ju lärt han att han ska gilla det.

Glenn, du är helt osammanhängande och säger emot dig själv gång på gång. Läs lite mer på LDs blogg så kanske du förstår vad det är hon vill säga. Du har nämligen inte fattat.

Och var snäll och skippa de personliga påhoppen.

Okej men att okej att hon svär och kallar mig ett och annat?

Vad är det för påhopp jag gör? Hon skriver ju själv att det är så här hon vill att hennes barn ska bli och göra, hon skriver ju att hon är stolt över hur dom är formade. Är sanningen för hård för dig?

Glenn, LDs barn har själva fått välja sina kläder. Hennes son har själv valt rosa och paljetter, hon har inte hindrat honom. Han har valt själv. Förstår du det?

Hon skriver ofta att hon är stolt över att hennes barn är empatiska barn som är bra kompisar och inte verkar bry sig om vad andra tycker. Hennes son är inte grabbig och hänsynslös mot andra barn. Hennes dotter bryr sig inte om att vara andra till lags genom att försöka vara söt. Vad är problemet? Vad är det som provocerar dig?

Och vilken sanning är det du tycker att du kommer med?

Tack för ett uppmuntrande inlägg! Blev så glad och lättat på samma gång över att inte vara ensam i dessa tankar (känns ofta så). För mig är det extremt viktigt att ge våra barn alla möjligheter i livet. Men ju äldre de blir desto mer märker jag att min egna uppväxt (med trasiga och ärvda klädes som ledde till år av utanförskap och mobbning) påverkar mina val. Kläderna blir liksom viktigare. För jag vill minsann inte att våra barn ska plågas på samma vis som mig. Jag vill liksom inte att de ska bli brända redan vid första intrycket. Att de ska bli dömda på förhand. Aldrig få chansen! Att då samtidigt tycka att det neutrala är viktigast på jorden blir svårt. Jag nästan äcklas över hur dessa tankar (om att passa in) ockuperar mig och fullständigt kastar omkull hela mitt liv och dess ideal. Men jag vet inte. Jag får väl jobba vidare med mig själv, hoppas på det bästa och tänka på att jag i alla fall inte är den enda föräldern i landet som våndas över dessa bekymmer 😉

Här kommer ett relativt sent svar på frågan ”Ge gärna tips på fler karlar som bryter normer som jag kan visa på youtube”
Förutom David Bowie, Prince och Brian Molko så tänkte jag tipsa om en person som heter Michal Szpak – det är en polsk musiker, han var med i ESC i år också.
Han har långt, lockigt hår, klär sig väldigt normbrytande och målar naglarna. Tex.
Sen så sjunger han otroligt vackert, eller ja, det tycker iaf min (polska) mamma, jag gillar dock det han sjunger om.
Tar upp Szpak eftersom det kanske, kanske är lättare att relatera till en person som ”var med i Melodifestivalen i år” 🙂

Tyvärr är det en förbaskat snäv ram som pojkar har att förhålla sig till. Vår äldsta son (15) har aldrig uppfyllt de traditionella förväntningarna på hur en pojke ska vara, och jag kan säga att det varit (och är) väldigt hårt. Han upplever att han inte alls hör hemma bland killarna, och han själv säger att han hatar killgängen på skolan, hur de låter och beter sig. Och att han inte kan förstå varför populära tjejer gillar de mest störiga killarna.

Han har aktivt valt att umgås enbart med tjejer och har fått utstå en hel del eftersom han sticker ut. Och även om han har en god självkänsla och väljer att gå sin egen väg så tror jag att det är en sorg att inte passa in.

Visst är det bra med en skola som jobbar med genus och där föräldrarna är pålästa, men här har det mest visat sig som tomma ord. I praktiken premieras buffliga killar som är bra på idrott, de får status bland såväl föräldrar och lärare som elever. Det spelar ingen roll hur klok och omtänksam och fin du är som kille om du springer långsammare än tjejerna.

Nu har vår yngste son börjat förskoleklassen, och jag hoppas verkligen att han ska få det lättare än sin storebror. Men om det innebär att han ska bli mer som en typisk kille (dvs skitstövel) så är det kanske inte värt det.

Kan inte förstå hur du kan säga att en typisk kille är en skitstövel.

Vad skulle du säga om jag säger att alla som heter Anna är typiskt dumma i huvudet. Skönt att ha den stämpeln va?

Du och många andra feminister ser allt svart och vitt, alla killar som inte beter sig lite tjejigt eller inom er norm är skitstövlar.
Du skulle tex inte kunna sitta här och skriva om det inte vore för en kille, men han som skapade internet kanske också var en skitstövel? Men tänk vad han har underlättat ditt liv. Kan du verkligen använda något som en skitstövel har skapat?

Du inser inte att det är folk som tar plats som som ofta lyckas i livet och dom man hör/ser. Det gäller både tjejer och killar. Dom problem din son upplever, har även tjejer som är lite mer blyga och tillbaka dragna.

Men inte säger jag att dom tjejer som tar plats och är högljudda att dom är skitstövlar.

Dags för er feminister att inse att eran agenda inte skapar ett bättre samhälle, ni skapar utanförskap. Osäkra barn som inte vet hur dom ska bete sig eller vart dom passar in. Låt dom själva hitta sin väg.

Glenn, du verkar ha lite svårt att tänka (men inte dömer jag alla som heter Glenn för det!) – men, världens första programmerare var kvinna, trots att utbildning i princip var otillgänglig för kvinnor (pga män, men inte dömer jag alla män för det!). Sök lite på Ada Byron Lovelace https://en.wikipedia.org/wiki/Ada_Lovelace och tänk på henne, samt på alla de kvinnor, pojkar och flickor som INTE fått möjlighet att utveckla sina talanger pga skitstövlar!

Lol, det blir bara roligare och roligare när ni feminster ska säga något tillbaka. Du läser ju inte ens vad jag skriver eller tycker. Grymt att en kvinna för först med att programmera. Mer sådant, gillar kvinnor som vågar ta för sig och göra det dom vill.

Skillnad på dig och mig är att jag gillar alla, du hatar män. Du skapar ett förakt, jag ser inte något kön som skitstövlar. Ska man lyckas i livet måste man ta för sig, inget är gratis i livet. Går inte skylla på hen för att du inte lyckas och kalla dom skitstövlar för deras röst hörs mer.

My, du är rolig du. Lev du i din lilla värld.

Vägrar du inse sanning så har jag svårt att hjälpa dig.

Helt ärligt så tycker jag synd om dessa barn. Dom har en mamma som för en agenda genom dom.

Dom är en bricka i hennes feministiska liv.

Du skrev tex att du längtar tills N vågar vara sig själv. Dvs han är osäker nu och inte vågar.

T har inte många vänner och har svårt att kontakta andra. Dvs lite osäker.

Är helt ärlig när jag säger att du skapar detta med din könlösa hets.

Öh? N vågar visst vara sig själv, har massa vänner och är social och utåt, omtyckt och självständig – sen är hon åtta år och i den åldern så har man massa funderingar. Speciellt när andra barn och vuxna kommer med massa konstiga sanningar om att flickor är si och pojkar är så.

Och T är blyg, det är nåt många barn är o har knappast med genus att göra. Många barn är också osäkra. Många barn följer grupptryck. Det är normalt.

Skämtar du nu eller är du så ivrig att se mig som en kass morsa att du läser in lite vad som helst? ÅH TITTA HENNES BARN ÄR BLYG, JA DET BEROR SÅKLART PÅ ATT HON HETSAT HONOM ATT VARA KÖNSLÖS HUUUU VAD HEMSKT RING SOC!!!

Jag har många tillkortakommanden som mamma, är långt ifrån perfekt, men en sak har jag gjort rätt och det är detta. Att jag har varit genusmedveten och agerat utifrån det. Du kan komma med alla angrepp du känner för men detta är inget jag vare sig är osäker på eller oroar mig kring. Är mycket stolt över både mig själv och mina fina kloka barn.

Var tvungen ändå att gå in och skriva.

Det största problemet som jag ser är det är ni inte klarar av kritik. Det är därför feminister och ni som för en genuskamp inte lyckas så bra, ni klarar inte av att ändra samhället för det går inte att prata med er.

Det först jag skrev var inga personliga påhopp, jag skrev det jag fortfarande tycker att ni använder era barn för att föra eran könlösa kamp.

Direkt får man från LD att man är dummare än tåget, att man är jävla hjärntvättad mm. My kommer in och säger inga påhopp tack när det ändå var LD som stormade fram. Någon annan skrev att killiga killar är skitstövlar. My fortsätter med att håna och skratta för jag inte håller med er.

LD skapar även ett nytt inlägg för att hänga ut och förlöjliga mig och andra för dom inte håller med.
Kan lova att ni sitter och hatar närhatare, när ni själva sitter och hatar alla som inte tycker som ni och då själva ska håna och trycka ner dom.

Samhället idag är hårt, det är fakta så är det bara. Det måste till en ändring. Det jag dock inte håller med er om att jag ska använda mitt barn till detta. Han är för liten. Ni formar era barn att hata allt som är för killigt eller tjejigt. Ni skapar individer, som ja faktiskt kommer få det svårt i verkligheten. Det är ju det själva ni är oroliga för. Ska dom klara sig i skolan, ska dom få nya vänner mm. Samhället är inte redo än för det som inte anses normalt. Idag är det normalt att en kille är killig och en tjej är tjejig.

Så för eran kamp, men varför utsätta barnen för detta? Ni slår er själva i bröstet och är så stolta när sonen gick i klänning. Varför inte vänta med att styra barnen tills dom är 15 iaf. Varför utsätta dom för en värld där dom får svårt att bli accepterade ?

Jag lär min son allas lika värde och att det verken är fel att vara killig eller tjejig.
Ni försöker bara få det till att vara fult att vara ett visst kön.

Blir verkligen mörkrädd när jag hör vissa av er. Den hets och påhopp ni gör, hoppas verkligen inte det är en del ni också försöker lära era barn. Alla håller inte med er, men inte fan är vi idioter för det.

Jag är för allas lika värde och det inte ska spela roll vilket kön man är. Men vill man vara killig, tjejig, eller hen (eller vad man ska kalla det) då ska man få vara det utan att vara en idiot.

Använd inte barnen i eran kamp, för den själva. Och låt killar som vara killar vara det, samma för tjejer. Dom är inte idioter. Ni skapar ett onödigt hat i ett samhälle som redan är hårt.

Det enda du behöver veta och förhålla dig till är att vi gör det vi gör för våra barns skull. Vi använder inte våra barn som verktyg. Vi gör det vi gör för att vi är övertygade om att det är bäst för dem. När du påstår att vi utnyttjar dem till vår kamp så kommer du med ett fruktansvärt påhopp. Fundera lite på vad du faktiskt antyder då.

Sen är det inte uthängning att lägga upp en anonym post. Glenn, du är inte Madonna. Du är fullkomligen anonym här.

Svara

Då får jag säga lycka till och hoppas det är för barnens bästa.
Men ni måste ändå lära er ta en diskussion och tåla att någon kritiserar eran metod.

Klart det inte är en uthängning på det sätter, fattar väl att jag är anonym. Det jag menar är, så fort någon inte tycker som er. Ska den personen hängas ut, granskas och förlöjligas. Ni hånar det personen säger och ska visa hur mycket bättre ni är. En form av mobbning/näthat. Ni måste verkligen lära er att alla inte håller med er och eran metod är inte världsbäst.

Att man säger ifrån eller emot är inte detsamma som att man ej kan ta en diskussion. Hade jag ej kunnat eller velat ta en diskussion så hade jag blockat dig för länge sen.

När du ser felen Glenn och pekar med hela handen, det första jag tänker på är att du säger exakt samma sak till Lady Dahner eller det du kallar ”oss” som det ”vi” eller Lady Dahmer eller hur du ser på det, sade till dig . Nämligen att du avfärdar folk med kommentarer som ”du fattar noll” och liknande . Du idiotförklarar själv och kommer med påhopp. Om du nu vill föregå med gott exempel då? Nä. Det fel du ser hos andra är samma fel Du gör, ser du verkligen inte det? Det finns mycket jag inte förstår när jag läser det du skriver och jag har nog inte läst allt. Men detta: vad har du emot feminister? Ska den diskussionen ens behövas föras? Du talar nedlåtande om feminister. Som om du vore Jimmie Åkesson eller nån. Jag kan fortsätta, men ärligt talat är det meningslöst för jag har svårt att ta dig seriöst och är full av beundran till dom som försöker med en ängels tålamod.

Jag har inga egna barn men en hel hög med syskonbarn och bonusbarn. Min partner har icke-europeiskt ursprung och så har även vissa av mina syskons partners, vi har pratat mycket om att klädesplagget ”klänning” och ”kjol” används av alla kön på väldigt många ställen i världen, men under andra namn. Ofta pratar vi om t.ex. att män (riktigt råbarkade patriarkat-karlakarl-män dessutom) bär kilt i bland annat Skottland, och att längre särkar/tunikor/klänningar/rockar är ett vanligt klädesplagg i stora delar av världen för både män och kvinnor. Det hjälpte ett av barnen som då fick ett argument att säga i skolan när diskussionen uppstod, det hade varit bättre om det inte hade behövts några argument men där verkar vi som samhälle inte vara ännu tyvärr.

Sen har ett av mina syskon alltid uppmuntrat att man ska få ha på sig vad som helst. En av hens barn ville absolut ha klänning, örhängen och nagellack en dag och det var toppen och dagen efter var det snickarbyxorna och traktortröjan som gällde och då var det lika härligt med det med.

Hej! Vet inte om du fortfarande ser kommentarerna här så pass långt efter du skrev inlägget.. det är kommentar både på denna och märkeskläder-inlägget. Jag har en son och när jag handlar till honom försöker jag alltid tänka på något genus-medvetet sätt. Jag köper alla möjliga färger (visserligen bara nyanser som jag själv tycker är fina men där finns gult, grönt, blått, rosa, lila osv). Jag väljer oftast aktivt bort de ”typiska” pojkkläderna som ser tuffa ut, för jag tycker inte det ser ut som kläder för barn? De ser liksom ut som förkrympta vuxenkläder. Jag tänker ofta också på om jag hade valt att sätta på det på en flicka utan att det ska se ut som att jag aktivt väljer bort ”flickstilen”. Helt enkelt tänker jag att jag vill ha kläder för barn, inte för pojkar eller flickor. Men jag skulle inte köpa något jag inte tycker är fint nu innan han själv har en åsikt för hur kul är det att lägga sina pengar på något man inte gillar? Och det är här märkeskläderna kommer in. Generellt sett är PoP, Mini Rodini, Villervalla, Gardner and the gang osv mycket bättre på det temat. Inte massa löjliga spetsar och andra onödiga ateraljer utan enkla kläder med roliga mönster och färger som passar alla 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *