Kategorier
Graviditeten

Det är synd om mig

Jag har så sjukt ont i nederdelen av magen. Det är ömt och hugger till lite när jag rör mig häftigt eller om jag trycker på övre delen av magen, liksom neråt. Det började igår och nej, det är inga förvärkar. Jag blir alldeles svettig och matt. Jag funderar på om det är några nerver […]

Jag har så sjukt ont i nederdelen av magen. Det är ömt och hugger till lite när jag rör mig häftigt eller om jag trycker på övre delen av magen, liksom neråt. Det började igår och nej, det är inga förvärkar. Jag blir alldeles svettig och matt.

Jag funderar på om det är några nerver och ifall det kan bero på att bebisen flyttat på sig (man kan ju hoppas efter allt mitt stå-på-alla-fyra) ??

Dessutom känner jag mig skitnödig.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

10 svar på ”Det är synd om mig”

Säger samma som dom föregående, ligamenten 🙂 åh när jag ser bilden i det föregående inlägget, på din mage så saknar jag min något så fruktansvärt ,mycket!Jättefin verkligen :-d

Mvh Emma och Theo

Ja, den jobbar väl sig nedåt och flyttar runt inför ankomsten. Plus växer som en tok nu de sista veckorna.

Jobba på avslappningsövningar, försök andas igenom det onda så att det sitter i ryggmärken till förslossningen. Dra upp axlarna, spänn käkar och ansiktsmuskler, andas ytligt för att sedan tungt släppa ner axlarna, lösa upp antiktsmusklerna och andas lugnt. Ligg gärna i sängen och känn just hur tung du är, låt dig vara tung och tänk dig att du sakta smälter till en pöl, sjunker ner i madrassen.

Hade visserligen inte alls med din aktuella smärta att göra, men jag tänkta peppa dig lite att jobba på anspänningarna redan nu.

Har du och Oskar övat på avslappning? För mig hjälpte det jättemycket att ha Henrik strykandes över ryggen med sina händer under värkarna, det gav mig något att fokusera på och släppa efter. Det gjorde det svårare att spänna sig och lättare att ge sig hän.

Men jag tycker också att det låter lite som förvärkar ändå. Skitnödigheten kan vara påtryckningar från bebbot, har en vän som gick på toa flera gånger och det inte kom nåt innan hon insåg att det nog var dags att åka in…

Hoppas du mår bättre snart iaf.

Hej!

Jag har bara en snabb fråga.

Det där med att du inte rakar dig under armarna, tillhör det feminismen eller är det någonting utanför feminismen du valt att göra?

(Eller ska man säga inte göra kanske?).

Hoppas du förstår min luddiga beskrivning,

Kramar från Christine

Jag hade likadant nu andra graviditeten så fort jag gick någorlunda raskt. Det gjorde så ont att jag var tvungen att stanna och tom. profylaxandas ibland.. Men inte var det några förvärkar inte, för det var inga sammandragningar.

Du skrev ett inlägg om att du är kristen tidigare, kom då att tänka på det här klippet på YT: http://www.youtube.com/watch?v=GHh9ywmo5AE

Haha, helt fantastiskt roligt men hemskt för barnen också såklart.

Storyn är att det är amerikanska showen Trading Spouses (två fam. bytlånas morsa ett tag) och den ena familjen är kreationister (deluxe!) och den andra nåt slags new age/öppensinniga. Krea-morsan är på väg hem efter sin vecka hos "de otrogna" och går bananas. "She´s a God Warrioir!!!"

Alltså jag menar inte att du ska känna dig träffad jag bara kom att tänka på det klippet och tror att du kanske också kan roas och förundras:-)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *