Kategorier
Ideal & skönhetskrav

Vemär jag om jag inte är knullbar?

”Vem attraheras av en använd kvinnokropp?” Skriver Apan Satt i Granen om på Kvinnohats instagram och jag tänker lite på att vara just åtråvärd (knullbar) som kvinna. Och hur det känns att inte räknas längre. Vem är jag om jag inte iakttas genom den manliga blicken?

Att fostras till kvinna är att fostras till att behaga och bejaka. Vi lär oss att vårt värde ligger i vår knullbarhet så vem är vi när detta falnar? Jag konstaterar krasst att jag inte är med i matchen längre, det är inte mig männen åtrår, det är inte mig de flirtar med på krogen – de ser mig inte ens, jag är osynlig.

IMG_4111.JPG

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Vemär jag om jag inte är knullbar?”

Fast varför vill vi ha deras uppmärksamhet? De är ju äckliga as iallafall.
Det kanske är lätt för mig att säga nu dock som är i ett stadigt förhållande och får min dos uppmärksamhet i form av ”knullblickar” av gubbar på t-banan fortfarande, Kanske när jag är singel kommer jag göra vadsomhelst för dessa as uppmärksamhet igen..

Jag kan känna en enorm lättnad över att inte längre vara i en ålder då jag allmänt betraktas som knullbar. Att kunna röra mig fritt på stan utan mäns granskande blickar är för mig bara befriande. Det har gjort det lättare för mig att släppa de sista resterna av behovet att göra mig snygg och behaga. Jag kan andas ut och finnas bara för min egen skull 😉

Men varför vill man inte vara snygg för andra? Jag älskar att göra mig fin både för andra och mig själv. Nu är jag f-ledig men duschar, sminkar mig och har snygga kläder varje dag- även om jag inte ska träffa ngn annan än min bebis. Hatar att känna mig ful, men jag ser det inte som ett problem.

är det här snacket om att vi duger som vi är bara snack? För att duga måste man se ut på ett visst sätt? Det är också konstigt att säga att jag sminkar mig osv för andra män, och samtidigt för sin egen skull. Om jag bara vill behaga mig själv tycker jag att jag är ok utan smink osv. Men kanske jag inte vet mitt eget bästa. Haha!!! Vad är snyggt? Sitter i betraktarens öga. I normens öga . I männens öga . Och mitt? Går det lita på att jag ens vet det. Att det är skönt att bli äldre och kunna slappna av, i utseendehetsen är inte konstigt att så är. Enda Sanna rättvisan är att vi alla blir gamla- ingen slipper undan! Om man byggt allt på sitt utseende måste det bli en jobbig process, tänker jag.

Jag tror också att de som byggt upp mycket på sitt utseende har jobbigare att bli gamla. Baserat på egna upplevelser så ingen absolut sanning förstås, men de som var populära och ”snygga” i skolan samtidigt som jag gick har smått panik vid det här laget medan ”nördarna” har blommat ut.

Jag kan tycka att det är trist att vi lägger så mycket tid, pengar och energi på att behaga och vara snygga, men varför inte, om det inte skadar nån? Det kan ju vara fint och respektfullt att göra sig vacker för sig själv och andra.
Man kan vända på det och tycka att fler män borde ägna mer energi åt att få omvärldens uppskattning (och mindre energi åt att kriga).
Apropå det här med separatistiska forum och grupper: Det är jätteskönt att ibland få vara med folk som man vet inte kommer haspla ur sig rasistiskt eller homofobt skitsnack, men att dela upp oss och klappa varandras ryggar och stryka medhårs, och hävda rätten till att få ha det så, är väl vad patriarkatet går ut på?
http://www.agaredal.se

Jag har bara varit ute några gånger förra året
Att man inte får någon uppmärksamhet/kontakt är väl konstigt
Jag trodde förut att man gick ut för att ha kontakt mer andra människor?
Jag tror det beror på svenska folkets asocialitet, än att man inte duger
Men lite senare, när folk (läs män) blivit lite alkoholpåverkade då funkar det visst att ta kontakt (och vara påfrestande/odräglig) mot sin omgivning

På ett sätt är det skönt att inte vara ”knullbar”, oavsett om det har med ålder, utseende, stil, vikt eller vad det nu är, att göra för då får man vara ifred. Jag är inte jätteful, men inte jättesnygg och har inte haft problem med att hitta pojkvänner (även om jag har svårt för att få känslor för någon) men jag har aldrig blivit raggad på!
För mig har det varit både ledsamt (”är jag inte snygg nog eller?”) och befriande. Inga sliskiga karlar som kladdar på en när man är ute, asskönt!
Jag har en viss stil och attityd utåt (mest för att hålla folk borta!) samt att jag ofta sitter i stora killgäng om jag är ute (flera år sen nu…), så det är ingen som vågar komma fram, haha. Jag får däremot ofta blickar, killar som stirrar på en och verkar vilja komma fram men det är ingen som vågar. Det är egentligen skönt, men ändå blir man ju osäker på ens utseende, vilket är helt sjukt! Vem fan bryr sig om vad andra (okända) tycker!?

Har också tänkt lite så, det är bättre att se hyfsat OK ut än att vara ”supersnygg”, för då vet man inte om folk gillar en mest för ens utseende
Det är vetenskapligt bevisat att folk är mer positivt inställda till snygga, så om man vill bli sedd för den person man är så är det väl bara positivt att inte vara någon supermodell
P.S.
Att ingen vågar gå fram till dig beror väl på att du sitter i en grupp med män (antar du vet det själv)

En sak jag läste häromdagen: ”Det är naturligt för män att inte attraheras av kvinnor som ser slitna ut, det ligger i männens natur att vilja föröka sig med någon som har en kropp som kan föda hans barn och på stenåldern kunde kvinnor ofta inte föda fler barn än max tre stycken, då var hennes kropp utsliten och mannen fick hitta en yngre kvinna att föröka sig med.”
Alltså.. vad ska man säga? På stenåldern. STENÅLDERN. Det är inte stenåldern längre. Har män inte utvecklats ett skit sedan dess? Nähä? Okej, det förklarar ju en del.

Med tanke på att många män är lyckligt gifta och har aktiva sexliv med kvinnor som pga ålder, vilja, barnafödande (!), amning (!), övervikt osv osv inte är ”knullbara” längre – så skulle jag säga att män utvecklats i takt med att kvinnor inte längre dör i förtid pga avsaknad av prevenentinmedel….?

Vet du,har också tänkt på det. Men mer i termer av att det är så jäkla skönt att slippa de där blickarna och låta mig definiera mig själv. Eftersom snubbar inte kollar in mig på samma sätt längre behöver jag heller inte göra mig till. Sjukt skönt. Mvh snart 33

Jag har aldrig känt mig som en åtråvärd person (hos män/killar). Snarare kände jag mig länge hatad (oklart om det var så, antaglig bara delvis ogillad). Har dessutom aldrig orkat sminka mig, men jag har väl ganska bra färger så jag tror inte att folk generellt märker det. Vad det gäller kläder har jag inte kommit långt från jeans och collagetröja sen mellanstadiet. Jag har liksom alltid velat vara åtrådd, men ändå inte orkat göra det som krävts… vet inte varför men jag är glad för det idag (sluppit tafsande, oönskade närmande etc etc och dessutom är det svårt att sakna något man aldrig haft). Så småningom har jag väl träffat män som uppskattar den jag är, men de senaste åren har jag börjat bry mig mindre och mindre tack vara alla som hänger här! Jag förnekar inte att jag söker fortfarande söker intellektuell bekräftelse (och till viss del sexuell) hos vissa män, men jag jobbar på på att få bort dom idéerna 😉

Känns På nåt sätt betryggande att läsa kommentarerna av er som känner er befriade när ni inte längre ”räknas” (för att uttrycka sig fel men jag är trött och sjuk så missförstå mig rätt, tack). Det får mig att känna mer ro inför att åldras.
Dock har jag svårt att komma ifrån känslan att jag slösar bort min ungdoms knullbarhet genom att vara tjock.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *