Kategorier
Ideal & skönhetskrav

Kvinnor som objekt i barnens litteratur

När jag var liten så gick det att köpa en tidning som hette Acke. Jag tror de flesta är familjär med Acke och framförallt kanske Veronica och Betty som är kvinnorna i serien. Jag minns egentligen inte så mycket vad den handlade om annat än att Veronica och Betty tävlade om Ackes kärlek och uppmärksamhet. Jo jag är säker på att det liksom var plotten.

Veronica var den vackra och Betty den alldagliga och det temat återkom om och om igen. Det fanns säkert nån slags sensmoral begravd men jag minns faktiskt bara det ytliga. De var alltid snygga dock och framförallt Veronica porträtterades som sexig samt poserade som en pinuppa (eller halvnaken i bikini) på varannan serieruta. (Medan killarna dräglade)

Jag minns att Veronica och Betty skulle lära sig hur man såg naturlig ut för det gillade killarna. (Jo det stod så) Betty slutade sminka sig och tog en dusch typ medans vackra Veronica köpte massa dyrt smink och blev ännu vackrare (och fick både Ackes och alla andra killars uppmärksamhet) medans Betty blev utskrattad och arg och gick hem.

Jag minns ett annat avsnitt där Betty tränade på gym medans Veronica varnade henne att män inte tycker om muskler (Precis detta sa hon alltså) för att kvinnor ska vara mjuka och svaga och den episoden slutade med att Betty aldrig tränade igen efter att Acke skrikit rakt ut när han tog på hennes axel (hon trodde han skrek för att hon fått muskler, men det var i själva verket en spindel som satt där)

Jag minns när Veronica hade ont i fötterna av allt högklackat och bestämde sig för att sluta ha obekväma skor. Hon köpte skinnloafers som var det mjukaste och skönaste hon haft, men alla män buade och skrattade. Avsnittet slutar med att hon kastar de sköna lofaersarna och tar på sig ett par högklackade igen. Sista rutan står hon omringad av män (och Acke) på ett café där tecknaren satt hennes långa sexiga ben och höga klackar i fokus. Jag har för mig att hon säger nåt om att det är värt obehaget med de höga klackarna när Betty undrar var de sköna skorna tog vägen.

Och på den vägen var det. Varje tidning, varje vecka. Det handlade alltid om den här grejen; vad gillar Acke? Vad gillar killarna? Hur kan Betty och Veronica göra för att få mannen? Så här i efterhand så blir jag chockad över vad jag egentligen lärde mig. Och att jag minns det så tydligt. (Det satte spår med andra ord, mer om det nån annan gång för det är en följetong i sig tyvärr.)

Ni som har koll, hur ser dagens tidningar ut? Vad är det våra barn och tonåringar läser?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Kvinnor som objekt i barnens litteratur”

Är snart 22 så har gått vidare till ELLE nu, men för några år sedan läste jag FRIDA och innan det JULIA. Frida läste jag från 11-17, typ. Den handlade om smink, sex (dock tog de bort de erotiska novellerna), kläder och kändisar. Vet inte om jag vill att potentiella döttrar ska läsa p.g.a. minns bantningstips men sex normaliserades och bra frågespalt.
Vet dock inte vad dagens barn & ungdomar läser. Vet att Top Modell tidning finns.

Läste också FRIDA och JULIA under ungefär samma tidsperiod. Har kvar några på landet från typ 2008-11 och ibland när jag absolut inte har något annat att göra kan jag läsa i dem men får en lika stor chock varje gång. Absolut, de har vissa bra spalter men alltså majoriteten av allt i tidningarna, framförallt FRIDA, är verkligen bs. Ganska motsägelsefull också, ena sidan kan handla om att en ska vara nöjd med sig själv och våga ta plats, ”vara naturlig” (eh) etc (återföljs ibland av ”för sånt gillar killar”…) andra sidan står det som du säger om bantningstips och hur en på ett eller annat sätt ska ”rätta till” saker. Damn if you do, damn if you don’t….

Så j-a sjuuukt! Man undrar när något ska förändras till det bättre, för jag upplever att även utseendefixeringen idag är värre och snävare än någonsin! Här måste vi tillsammans hjälpas åt mer, för än mindre utseendefixerad och objektiviserande syn på människor! Tycker för övrigt att man pratat för mycket utifrån och om kroppen idag och mindre om själen…Ingen vidare utveckling precis…?

Jag läste mycket Agent X9. Modesty var stark och handlingskraftig och ägde sig själv, samtidigt väldigt kvinnligt rättrådig och hon använde ofta sin sexualitet som verktyg. En karaktär jag är kluven till. Rip Kirbys flickvän Honey var typ mest kuttersmycke. Ärkeskurken Page var vass men kärlekskrank i Kirby och hade en god men sargad kärna. Och Fantomen läste jag, så förvirrande blandning av stereotyper och nidbilder och gott uppsåt med ideal och moraliserande. Vore intressant att se en litterär analys av dessa, särskilt ur perspektivet kvinnoskildringar.

Jag älskade acke när jag var ca 11-13. Jag uppfattade det som att Betty var en ”bra” tjej man ville vara ihop med men Veronica var bara ytlig och inget flickvänsmaterial. Jag tyckte synd om Betty som blev nertryckt samtidigt som Veronica hyllades för sitt utseende. Jag tyckte sensmoralen verkligen var att ”folk kanske hånar dig om du inte är utseendefixerad, men det är viktigare att vara snäll”. Jag ville vara som Betty och hatade Veronica.

Så kommer jag också ihåg det ungefär. Acke valde Veronica för stunden för hon var snygg sen gick han alltid till Betty i slutet av varje serie för hon var ju den snälla och varma tjejen. Tyckte alltid synd om Veronica och att sensmoralen var att man som kvinna måste vara mjuk för att bli älskad.

Prenumererade på FRIDA i många år som tonåring. Bland det bästa jag gjort var när jag slutade med det. Det spelar roll vad man läser, vilka inputs man får, särskilt i den åldern. Nu kan jag inte fatta att min mamma tillät den där skiten, jag skulle aldrig göra det. Jag kommer hålla koll på vad mina barn konsumerar, det räcker inte med att ”de får det de vill ha”. Jag ville läsa tidningen, men hade inte koll på vad det gör med ens självbild att matas med såna texter och bilder från en tidning som utger sig för att vara på ens sida liksom.

Acke (eller Archie på eng) har uppdaterats/rebootas o innehåller nuförtiden en av få asexuella seriekaraktärer 🙂 :
http://io9.gizmodo.com/this-weeks-jughead-comic-will-reaffirm-that-jughead-is-1757915686
Kan rekomendera serien ”Saga” av samma tecknare när barnen blir äldre. Grymt bra story, bra HBTQ-representation, full med kickass brudar och två rasifierade föräldrar i huvudrollen. Dock en del grafiskt våld o sex kanske därför mest lämplig för typ tonåringar.

Älskar Saga, verkligen något att rekommendera för vuxna.
Förutom vältecknad, bra dialog och story är det bara underbart med alla medelålders mulliga kvinnor som i vanliga fall inte existerar i serier (utan som skämt). Och att den snygga huvudpersonen behåller sina heltäckande kläder på i hela första boken!
Fortfarande för våldsam för min 14-åring (gillar bara sälen i hängselbyxor).
Men det finns säkert andra tonåringar som den passar.

Jag är 22 nu och läste hästtidningar när jag var liten. Till en början handlade de om just hästar, men allteftersom blev fokuset mer och mer smink och kärlek/”killproblem”… Jävla ögonskugga eller läppglans med i varenda tidning och artiklar som inte alls hade med hästar att göra längre så jag gav upp och bunkrade gamla tidningar ist haha. Tycker det är problematiskt när utseende nästlar sig in lite varstans, en slipper liksom inte undan ens som barn :/

Tack LD för din blogg. Du sätter ord på ett enkelt sätt för så viktiga saker. Jag har en 12 åring som prenumererar på KP. Den tar upp viktiga ämnen så som våld i hemmet, mens, fritidsintressen, alkoholism, att känna sig utanför, mobbing osv. Sen har jag en mindre tjej som har Bamse för de yngsta. Den är relativt pedagogisk men jag föredrar att läsa böcker för henne. Pratar mycket med mina barn om att vara normkritiska men det är svårt att se att ens 12åring vill vara som normen med smink och utseende och den biten. Vill ju att hon ska få välja men vad är det för val egentligen? Tänker fortsätta prata med dem och hoppas att insikt landar hos dem.
Kram på er alla

Sambon prenumererar på Pondus, och det är extremt mycket sexistiskt innehåll i den. Har påpekat detta för honom men han bara viftar bort det. ”Det är ju bara en serie” typ. Samma i Knasen etc. Gillar dock Hagbard där dottern verkligen säger ifrån och bestämmer själv. Men ja, sexistiskt innehåll går som en röd tråd genom alla serietidningar (finns säkert undantag), och när man väl satt på sig genusglasögon så är det svårt att ignorera sån skit.

Jag hatade att killarna kunde vara både bra, snygga och smarta. Tjejerna verkade få välja en av dessa egenskaper. Och den snygga var ”mer värd” än den smarta.
Läste en del Acke, men aldrig så mycket. Minns mest att jag hatade uppdelning på ”bra” och ”dåliga” tjejer. Har aldrig gillat att det liksom är OK för killar att dela upp tjejer i ”dem man ligger med” och den man gifter sig med.

Men jisses! Det är ju helt åt skogen! Min mamma lät mig aldrig köpa någon tidning utom Bamse (och hur coolt var det på mellanstadiet?) så varje gång jag var hos en kompis lusläste jag deras och kände mig förbjuden och hemlig.
Helt obegripligt att det kan få göras tidningar i den stilen för barn!
Ska granska sonens litteratur med genusglasögonen genast! Det deppiga med fordons och traktorböcker är ju att alla personerna eller djuren i historierna är män eller av han-kön. Så enformiga förebilder där!

Tips om du har djur- och traktorintresserade barn är serien Bondgården som finns på SVT-play, Barnkanalen – om bonden Åse – mina har varit besatta av den (och tror nu att alla som heter Åse/Åsa är bönder, hehe).
Mitt andra tips är att läsa som du vill – jag läser konsekvent hankönkodade personer/karaktärer som ’den’ (om djur) eller omväxlande ’hen’ / ’hon’ – mina barn tror (vet!) att alla karaktärer i Nalle Puh är kvinnor pga detta! (Pga jag är så lack på att det är helt ’ok’ att i historia efter historia för barn låta samtliga vara ’män’, utom en ’mamma’ här eller en ’fru’ där – läser även Skalman och Lille Skutt i Bamse konsekvent som ’hon’, samt de flesta i Djungelboken, för att jämna ut det lite..!)

Acke och Frida var tidningar jag såg igenom redan när jag var barn och slutade läsa. Jag försökte verkligen uppskatta ”tjejtidningar” men det enda som var intressant var sextips osv och resten vara bara tråkigt. Idag är jag glad, det har säkert räddat mig från en del dåliga influenser i tonåren. Jag tyckte bara det var så tråkigt när de var så ytliga. Mina kollegor höll på svimma när jag 25 år gammal köpte Hemmets Journal och Antik & Auktion när de köpte Elle.

Läste inte Acke men läste många böcker i min ungdom med samma trötta objektifiering av kvinnor, främst i fantasygenren. I serietidningsväg läste jag mest franska/belgiska serier som Asterix, Tintin, Lucky Luke, Spirou m.fl. och kan inte komma ihåg att det fanns några kvinnliga huvudkaraktärer i någon av de. Kvinnor innehade endast biroller och jag kan inte komma ihåg namnen på någon av de (förutom Kleopatra då som figurerade i ett Asterix äventyr). Sen i tonåren kom jag över Michael Turners Tomb Raider, Witchblade och Fathom och kärade ner mig i de kvinnliga huvudkaraktärerna Lara, Sara och Aspen fastän serierna var extremt porriga. Törstade väl efter kvinnliga förebilder.
Nu i vuxen ålder läser jag mycket manga inklusive sådant som är riktat mot ungdomar och de är fullproppade med s.k. ”fanservice”, d.v.s. objektifiering av kvinnor. Där finns alltid den problematiska tropen ”tsundere” med, d.v.s. en (oftast) kvinnlig karaktär som gömmer sina varma känslor för någon bakom en hård yta och förstärker föreställningen ”hen säger ’nej’ men menar egentligen ’ja'” vilket bäddar för gränsöverskridande beteende.
Önskar att det funnits serier som Minna Sundbergs ”Stand Still Stay Silent” när jag var ungdom; där får de kvinnliga huvudkaraktärerna behålla sin agens och slippa användas som fanservice.

Jag kommer också ihåg djurtidningar. Ibland fick man en ”present”, typ ett sudd med djurmotiv eller posters med djur, könsneutrala grejer som småungar gillar. Sen, när jag var runt 9, försvann dessa presenter, istället fick man ögonskugga, läppglans och flera artiklar om djur började ersättas med artiklar om killar och smink. Till slut hade flera djurtidningar gått från att rikta sig till barn i lågstadieåldern till ”tjejer i puberteten”, antar jag. Jag gissar att de gjorde så för att behålla sina gamla läsare så att de inte skulle ”växa ifrån” tidningen, men det var mindre kul för en unge som gick i trean att få hem tidningar med smink och anekdoter om att bli av med oskulden. Jag hade prenumererat på tidningarna sen jag var fem typ.

OKEJ läste jag mest under Spice girls, nsync, 5ive-eran, dvs 97-02 kanske. Den var överlägsen alla andra tidningar med uteslutande musik och posters. Sen kanske den blev något annat under senare delen av 2000-talet. Så OKEJ har inte alltid varit en ”dålig” tidning.

Hear hear. Vågar nästan inte läsa min gamla favvotidning Frida nu i vuxen ålder med genusglajjer på. Älskade den som 10-12 åring och tyckte det var väldigt spännande med sex/smink/killar. Men den va nog inte skriven med tjejers bästa i åtanke. KP är ju awesome men nån smink-kick får man då inte av att läsa den.
Prenumererar nu på Bamse för de yngsta åt min 3-åring. Ofta är Bamse väldigt bra men senaste numret med Nina Kanin på framsidan inleds så här: ”Nina Kanin är Mini-Hopps mamma och Lilleskutts fru”. Snark.

Det är väldigt stor skillnad på Frida idag, de skriver t ex könsneutralt i alla artiklar och aldrig några bantningstips. Tidningar – liksom allt annat – måste bedömas efter sin tid. Idag är det ju också framförallt play, youtubers och Snapchattare som unga konsumerar, t o m bloggar är för oss gamlingar 🙂

http://elfquest.com/the-powerful-women-of-elfquest/ Alverfolket på svenska började läsa när jag var runt 12 och kändes spännande med många starka kvinnliga karaktärer som vet vad dom vill och säger nej.
Innehåller dock en del kärleksscener, finns gratis på elfquest.com skulle börja läsa när man närmar sig tonåren men å andra sidan innehåller ju serier som buffy osv. också sexscener så varför inte liksom, bsra man diskuterar det.

Pluggade serier i ett par år på högskola, men det är inte viktigt här.
Läser inte jättemycket serier längre, men vill du ha en riktigt bra en rekommenderar jag en fransk serie som heter ”Sisters” som började ges ut i sverige tror jag för ungefär ett år sen. Finns sådär 2 album översatta såhär långt, och dom är väl värda att kolla in. Kan inte lova att dom är helt oproblematiska, är inte genusvetare för 5 öre, men om jag får lov att jämföra med mycket av vad som finns på mainstream-marknaden nu för tiden så är ”Sisters” ett kliv i rätt riktning.
Sen kan jag passa på att nämna, att vid sidan av typ ”Bamse” och några andra, så är serier i pappersform på väg att dö ut. Vill du ha bra serier för tjejer tror jag att du får lov att göra egen research på nätet, finns säkert en hel del där, indie-scenen för serier är stor. Och på tal om det, du kan även besöka Stockholms internationella seriefestival när den går av stapeln. Många där som säljer egengjorda serier som skiljer sig markant från många av dom stora utgivarna.

Nu när jag läser sånt här kan jag vara väldigt glad över att mina föräldrar var så hårda mot mig. Jag fick inte titta på vad som helst på tv eller vilka tidningar som helst. Smink och tajta kläder var helt uteslutet. Så här i efterhand kan jag tycka att det var klokt även om det gjorde mig tokig som tonåring. Minns att jag gömde sminket i strumpan för att jag visste aldrig när pappa kunde kolla min väska…

Åh! Jag kommer ihåg exakt det avsnittet med Acke, och det är kanske en av två som jag någonsin har läst. Kommer dock ihåg att jag tyckte att Veronica var lite löjlig som ändå tog på så högklackarna till slut, men fick nog ändå känslan av att det är det pojkar vill ha i slutändan.

Amulett är en bra serie serieböcker om en flicka som får en magisk amulett som hon kan använda på olika sätt, inte helt problemfritt. Som Sagan om ringen fast för barn. Men kanske inte riktigt så unga som din yngsta. Skulle nog funka från 9 i alla fall.
Sedan är Tintin fortfarande väldigt bra, trots brist på kvinnliga karaktärer (med den enda som finns är stark, dominant, framgångsrik- Castafiore). I Castafiores juveler låter Haddock romer bo gratis på sina ägor och han och Tintin jobbar aktivt emot samhällets fördomar om dem, inte så illa för 1963.
Herge har även några om syskon på äventyr- Johan Lotta och Jocko.

Mellan 11 och 13 år prenumerade jag på GIRL-IT. Just då tyckte jag det var bra, men såhär i efterhand (jag är 16 nu) ser jag hur problematiska de var. Man fick alltid något med varje tidning, ofta fick man någon plattång eller smink men också två böcker. Jag var mest intresserad av böcker, dock var böckerna så satans enformiga. Det handlade ALLTID om en tjej som mådde dåligt och hade dåligt självförtroende men som sedan träffade en kille – och, poff, så var alla hennes problem lösta. Jag trodde länge att det var så förhållanden fungerar. Innerst inne så tror jag det fortfarande lite grann, jag kämpar för att vara självständig utan att ha en kille ”som räddar mig”.
När jag var mindre läs

Råkade posta för tidigt.
När jag var mindre (7-10) läste jag också många tjejtidningar och det var mycket rosa. Även då längtade jag på något sätt efter en pojkvän, på något sätt var det extremt viktigt. Kan tycka att det är synd att jag inte fick vara ett barn utan tvingades in i de här trånga mallarna.
Annars rekommenderar jag Kamratposten, var ett tag sen jag läste de men då var de iaf roliga. Som jag kommer ihåg är det mest information, frågespalter och roliga serier, och inget sexualiserande av kvinnor eller extrema könsroller.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *