Kategorier
Ideal & skönhetskrav

Ja jag bryr mig om hur jag ser ut

Jag tatuerade mig igår. Jag har typ två projekt igång samtidigt, en på vardera arm. Två armar som ska fyllas av mina två favorittatuerare. Det är som att nåt landar i mig. Ett lugn och en känsla av att hitta hem. (ok det låter klyshigt som fan men ni får stå ut) Att jag äntligen gör det.
 
Eller så är det kanske bara en fix ide, vi med adhd kan få sådana och då släpper man inte förräns man är i mål (eller hittar en ny fix ide) Men jag har känt länge länge länge att mitt jag, min självbild, ser ut på ett specifikt sätt och där ingår, till min makes förskräckelse (för han gillar egentligen inte så mycket tatuerad hud på en och samma kvinna), nån slags helkroppstatuering. 
 
Men visst är det ytligt? Nån frågade mig varför det var ok att tatuera sig men inte att sminka sig, och om vi bortser från det självklara svaret att det givetvis är ok att sminka sig också och att samtalet kring sminkets vara eller ickevara inte handlar om sminket i sig utan om normer och patriarkala strukturer, så kan jag krasst konstatera att skillnaden är fin. Nej det finns inget patriarkat som uppmanar kvinnor att pryda sitt skinn och min knullbarhet står och faller inte med tatueringarna, men visst fan handlar det om yta? 
 
För tio år sen hade jag nog svarat annorlunda, sagt att nej vet ni vad, jag är normbrytande när jag ”förstör min kropp” och även om det såklart också är sant så behöver jag ju självrannsaka lite: inte fan tatuerar jag mig för att bli ful? Nej det är ju bara att jag har en annan bild av skönhet än den normativa och det är ju det idealet jag följer. Typ.
 
Enkelt förklarat: Ja jag bryr mig om hur jag ser ut! Jag vill ha jättelångt hår, målade naglar och tatueringar över hela kroppen. 
 
Men hallå, visst är det snyggt?
 
 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Ja jag bryr mig om hur jag ser ut”

Så jävla snyggt, rent ut sagt 😍
Jag jobbar också på att fylla huden med så mycket bläck så möjligt, vilket inte min familj förstår. Men SÅ skönt det är att inte bry sig om det!!

Jag älskar dina tatueringar! Och samtidigt så tänker jag att det kanske ligger något patriarkalt i tatueringar. T.ex. om vi tittar på deltagare i Paradise Hotel som tom SKA vara knullbara pga hela konceptet går ut på att knulla så har alla deltagare tatueringar. Eller nästan alla. Och hellst ska det också vara mycket tatueringar, sleeves osv. Vad tänker du om det och varför är det så egentligen?

Jättefina tatueringar!! Jag har tatuerat nästan hela min arm och såhär några år efter ångrar jag det lite. Förut hade jag som du en bild av mig själv med tatueringar och det kändes så bra när jag gjorde dem. Nu när jag är lite äldre och alla jag känner är otatuerade känns det dåligt för att det inte passar på en "fin" kvinna. Så himla tröttsamt att alltid ha med det där i bakhuvudet. Egentligen tycker jag om dem, motiven är väldigt fina precis som dina är.

För mig är tarueringar obegripliga. Att ”förstöra” sitt yttre. Men jag är m a o en bitter kärring med dessa åsikter. Är säkert skadad av min uppväxt där tats och piercings = WT och det kan väl ingen sträva efter..? Eller? Men jag brukar givetvis aldrig säga till andra vad jag tycker. Är en hövlig och uppfostrad människa…

Wt blir man inte av yttre attribut. Det är ett begrepp som används om arbetarklassen. Jag är redan wt. Förstår ej på vilket sätt man förstör som kropp med tatueringar. Jag menar vem ska den sparas för och till?

För mig handlar mina tatueringar om att göra min kropp till min. Efter ett helt liv där samhället berättat hur flickor och kvinnor ska vara är det härligt att göra tvärtom. Att bara skita i att samhället fortfarande tycker att kvinnor ska vara orörda. Inte bara sexuellt utan även i det faktum att vi helst ska vara otatuerade, opiercade och naturligt vackra utan synligt smink. Så befriande att "förstöra" min kropp. 🙂

Det var jag som frågade på Insta. Och anledningen till att jag tänker så överhuvudtaget har ju du stor del i. Jag menade absolut inte att vissa saker är "ok" och andra inte, jag uttryckte mig klumpigt och lät möjligen mer kritisk än tänkt. Jag var bara nyfiken på hur du resonerade inför dig själv, du som valt bort t ex smink och att raka benen, om du rättfärdigade just tatuerandet med någon analys eller inte känner behov av det alls. Och ja, vissa kommentarer härinne om smink har jag känt varit dubbelmoral och jag känner också att vissa kommentarer om tatueringar varit det. Många av oss är fortfarande fast i tanken att om JAG gillar det så är det inte att gå patriarkatets ärenden, om jag gillar det så är det feminism. Och det är det jag menar att bl a du lärt mig, att det ena inte nödvändigtvis utesluter det andra.
För inte alltför många år sen såg jag det som helt oproblematiskt med skönhetsingrepp, tatueringar, högklackade skor, smink, raka kroppen osv. Jag var helt inne på "empowering"-grejen, att jag känner mig som ett badass i krigsmålning och stiletter – jag funderade inte så mycket över varför jag gjorde det. Och även om jag inte kommit så långt så har jag kommit en bit på väg; mitt hår är numera helt ofärgat med gråa stänk och jag rakar mig sporadiskt när jag känner för det och tränar på gymet i linne med håriga armhålor ibland och kan för första gången uppriktigt säga att jag skiter i vad någon skulle tycka om det. Nu när det varit så varmt har jag gått till jobbet osminkad. Och vad det gäller mina tatueringar så kommer jag säkerligen att göra fler. Men visst finns det i bakhuvudet; varför utsätter jag mig för smärta, varför lägger jag så mycket pengar och tid på mitt utseende? Så länge glädjen överväger så kommer jag att köra på men jag är tacksam för att du planterat den där problematiserande rösten i bakhuvudet, jag misstänker att den är där for life. Och att den kommer att bli mer och mer högljudd ju äldre jag blir <3

Men du! Du behöver absolut inte förklara dig! Jag fattade! Jag får snarare tacka för inspiration till nytt inlägg och vill tillägga att det ej är dig jag svarar på! Bara generella tankar kring sånt jag hört förr. 😊❤️ Tycker din frågeställning är väldigt intressant!

Hoppas du väljer att balsameras efter din död och antingen grävs upp av 1) förfärade snubbar eller, mest troligt 2) matriarkatet som bah "wow, urmodern".
Älskar bläck, enda problematiska är att hinna se vad de föreställer/lyder utan att framstå som en stirrande tok.

Jag tycker de blev ascoola N. Känner att jag vill boka tid NUUUU för att göra fler tatueringar.
Och även om jag förvisso använder de flesta kvinnliga attribut (smink, högklackat, långa naglar, klänning) så tycker jag att tatueringar är ett kaxigare sätt att "försköna sej." Tycker tvärt emot någon här ovan att det inte alls är att pleasa patriarkatet.
Sen förstår jag inte varför det med just tatueringar är okej att säga att det är fult/ trashigt eller att ett motiv inte är snyggt.
Tycker det är ouppfostrat. Har aldrig hört någon som säger "Vilken ful foundation du har" eller "Vilket gräsligt nagellack."
Man gör bara inte det. Inte med tatueringar heller.
Kram

Men det är väl inte MENINGEN att den ska vara vacker eller? Det är ju ingen timid sjöjungfru, gullig kanin. Jag upplever solnedgångar och vildhästar som vackert. Okej alla har olika smak om vad som upplevs som vackert men tycker inte att man ska bli kallad ouppfostrad bara för man har en uppfattning om vad som är vackert v.s coolt, ballt, tufft..etc..

Man får tycka vad man vill. Men att uttrycka sina åsikter är inte alltid önskvärt. Ouppfostrad är man när man talar om för folk att man tycker deras kläder, frisyrer, tatueringar är fula. Det fattar du nog själv.
Och jo jag tycker mina tatueringar är vackra.

En annan jäkligt bra sak med tatueringar och piercingar (de flesta iallafall) är att det är otroligt praktiska smycken!
Dom sitter ju bara där! Är aldrig i vägen, man behöver inte ta av eller på, dinglar inte, tål vatten, etc etc.
Och man behöver bara välja och betala en enda gång – perfekt!

Jag tycker den passar bättre in som cool då som en del har skrivit. Jag har inte sagt att den är ful, jag upplever den inte som vacker. Två skilda saker. Men, men ..ska det vara så känsligt är det väl lika bra att hålla käften då!

Det är väl ingen här som har kommenterat den som vacker? Snygg och cool, men inte vacker..Och jag med min glappkäft skrev det rakt ner..
Åh sh*t! F*n! Ska jag ta tillbaka det eller? Äh..

Du som inte vill ha "välgörenhetskomplimanger"..Är det helt din egen uppfattning om att jag inte skulle uttryckt någon åsikt och tar illa upp, eller pådyvlat av någon annan eller?
Tänk lite till kanske?

En bok av Magdalena Ribbing kan tänkas vara på plats till IA.
"Vi hyllar hennes insatser som folkbildare genom att lista 10 av hennes bästa råd på hur du bemöter dumma kommentarer, frågor och beteenden."
"När någon kritiserar din klädsel eller inredning:"
"“Får du negativa kommentarer om din inredning eller din klädstil eller vad som helst annat som rör din personliga smak (…) så finns det några svar som kan få tyst på de dumma ouppfostrade stackare som säger sådant. Du kan säga ‘jaså, det tycker du, ja, vi har alla olika smak, det här är min.’”"
https://www.svenskdam.se/2017/10/sa-bemoter-du-idiotiska-kommentarer-magdalena-ribbings-10-mest-klockrena-svar/

Jag skrev inte att den är ful, jag skrev jag tycker inte den är vacker. Tråkigt om du verkligen var ute efter något vackert. Men jag tror inte du var det lika mycket som något coolt hörredu. Sen svarade du mig om Frida Kahlo som ammar sig själv och verkade inte alls så sänkt förrens någon annan tryckte till/ner!
Tack o hej

Snygga tatueringar! Älskar tatueringar och jobbar själv på att täcka min kropp. Jag känner att det är en protest mot typ allt även om det kanske finns vissa män som finner mig mer attraktiv nu än innan (liten risk då jag snart är 50). Allt lite avvikande är väl fetischer för vissa.
Jag förstår att det här med skönhet kan vara problematiskt, t ex ta för mycket tid, ge ångest, oändliga krav man måste leva upp till o.s.v. Men jag tror att viljan att göra sig fin, eller att söka skönhet på andra sätt, är djupt mänsklig. Finns det några folk som inte smyckar sig på något sätt? Några matriarkat har väl funnits? Gjorde de kvinnorna sig fina?
Det är väldigt bra att fundera över sina skönhetsval och varför man vill se ut på ett visst sätt och om man verkligen vill det, men att välja bort allt som har med att göra sig själv fin, om man nu inte vill det, blir väl också en patriarkal tvångströja?

IA, Diskussionen handlar väl knappast om att det inte är tillåtet att tycka olika om vad som är vackert? Det gjorde inte min kommentar åtminstone. Diskussionen, från min sida, handlade om att det är ohyfsat att tvunget informera en annan människa om att något hon själv uppenbart tycker är snyggt inte är det. Att alltid vara så jävla "ärlig," DET är ohyfsat. Rent av oförskämt.
Läst dina kommentarer nu i detta inlägg och det över. Blir helt matt. Det är nåt sverigedemokratiskt över ditt sätt att resonera, att DU får säga vad du tycker men blir trampad på tårna över svar. Igen å igen.
Har du inget vettigare för dej? Ser att du varit inne på min sida och spridit lite av din (mindre ) härliga personlighet med. Sluta med det är du vänlig.

Fan vad cool den första var! En riktig hondjävul. Jag hade gärna haft den som print/poster eller liknande. Var hämtade Kim inspiration från? Får definitivt lite Arthur Rackham vibbar. Googla hans illustrationer!

ALLA, precis ALLA har tatueringar nu för tiden ( mellan 15-75 år, emellertid färre i högre ålder). För mig blir det som att ALLA springer åt samma håll. ALLA tycker de är så individualistiska och speciella med sin/sina tatueringar medans det liksom blir tvärtom. De ängsliga fåren springer dit trenden pekar. I framtiden kommer etnologer ha mycket mumma att analysera i Sverige angående trenden. Skulle dock säga att det är en väldigt jämnställd trend, såväl ciskvinnor/cismän/transpersoner/ickebinära (trampar nog i klaveret nu) (miss)pryder sig. Vi som står utanför skulle jag nog vilja påstå är de som är vuxna med någon form av integritet. Vi är de som avviker, de som undviker denna märkliga norm/trend. Vi duger som vi är, vi vet vilka vi älskar utan att behöva tatuera in älskades namn, vi vet var vi står utan behöva kavla ner ärmen för att förklara diverse motiv. Invändningen att en ska tänka på hur det blir i äldre ålder handlar väl mest om att huden förändrar sig och att motiven kommer att se för täskiga ut efter låt säga 30 år. Samt att en (förhoppningsvis) utvecklar sig och mognar, hur djävla roligt eller för den delen snyggt är det med en 90-talstatuering nu; tribal eller ”häftig” taggtrådstatuering ala Pamela Anderson 2018.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *