Kategorier
Ideal & skönhetskrav

Varför används alltid ”fräsch och vårdad” som en motsättning till tjock?

Vad är fräsch egentligen? Tycker ofta det används som en motsättning till just tjock eller orakad. Som att tjocka människor inte kan vara fräscha. Eller per automatik är ovårdade. Att man inte kan ta hand om sin kropp eller yttre om man samtidigt är just tjock eller hårig eller gud förbjude, både ock. Jag duschar […]

Vad är fräsch egentligen? Tycker ofta det används som en motsättning till just tjock eller orakad. Som att tjocka människor inte kan vara fräscha. Eller per automatik är ovårdade. Att man inte kan ta hand om sin kropp eller yttre om man samtidigt är just tjock eller hårig eller gud förbjude, både ock.

Jag duschar ju liksom och kammar håret då och då. Borstar tänderna, tvättar fittan. Hygien handlar ju inte om hur man ser ut? Och vad betyder ens ”ta hand om sin kropp”? Och tänk om jag är mer intresserad av att ta hand om mitt inre, mitt psykiska välmående eller mentala hälsa?

För övrigt, trodde jag att min mans attraktion låg i mina kilon eller kropps fasthet eller ansiktes rynklöshet så skulle jag leva ett liv i ångest och jag avundas verkligen inte den stressen som många (främst kvinnor) lever under.

  
  

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

26 svar på ”Varför används alltid ”fräsch och vårdad” som en motsättning till tjock?”

Ojojoj, själv går jag igång på doften av min sambo. Inte när han är nyduschad dock och som tur är använder han inget rakvatten eller annan parfym, bara deo. Både han och jag har pendlat enormt i vikt, jag pga 3 graviditeter och han pga hård träning (blev sjukt smal) och cortison (vägde drygt 90 kg till sina 176 cm, en liten knubbis ?) En jäkla tur för både han och mig att kärleken inte satt/sitter i kilona. Sen att han eller jag för hans/min skull vill gå ner är en annan sak. Han måste hålla vikten dock pga sin njursjukdom och jag pga av min psoriasis och psoriasisartrit. Kan också säga att jag tänkte inte på att han var så stor som han var när han vägde drygt 90 kg utan det var 1 år efteråt när cortisonövervikten försvunnit som jag tänkte på saken.

Men om man så helt dömer ut den fysiska attraktionens betydelse, så dömer man förmodligen ut sig själv också. När jag träffade min partner så kände vi ömsesidig fysisk attraktion. Jag är fördomsfull nog att tro att det gällde för er också när ni träffades och blev ett par.
Då är frågan när i relationen blir det partnerns eget subjektiva problem om hen fortfarande reagerar på ditt yttre?

Det har alltid varit partnerns eller ditt eller mitt subjektiva ”problem” hur vi reagerar på andras utseenden. Eller menar du att min åsikt om ditt yttre är objektivt och därför mer relevant än din egen åsikt? Svara på det tack.

Jag kanske bara är undantaget som bekräftar regeln men mitt intresse för min mans yttre var rätt svalt inledningsvis, det var helt andra kvaliteter som attraherade mig de månader det tog för mig att inse vilken snygging han i mina ögon numera är.

Det är ju precis det jag menar. Fysisk attraktion är alltid subjektiv, men i vilket stadium blir den irrelevant? Den är ju så viktig vid parbildningen, får den inte vara det sen också?

Har inte du sagt att du har hotat Oscar med skilsmässa om han skulle raka sig?
Det är väl klart att utseendet spelar roll i ett förhållande?

Men, att skoja om en sådan sak känns ju inte riktigt okej. Är det inte samma som många män använder som försvarsargument? ”du borde sminka dig lite oftare” eller ”du borde låta håret växa ut”, när de får tillbaka reaktionen ”WTF?” blir svaret alltid ”jag skojade ju bara”. Det är inte humor och inte kul att skämta om hur man vill att sin partner ska se ut???!

alltså lol, kom igen nu. Nej det är verkligen inte samma sak som när män inkräktar på kvinnors personliga sfär, beter sig sexistiskt eller på annat sätt utövar förtryck. Det är min make vi snackar om, inte random man på gatan och jag har skrivit det i bloggen kanske två gånger skämtfullt, inte sagt det var och varannan dag till honom.

Alltså herregud. Min man brukar klappa mig i rumpan när jag går förbi. Jag klappar honom på pungen ibland när han går förbi. Han kallar mig för smelly tramp ibland (internt skämt). Jag kallar honom för din fete late jävel ibland (också internt skämt). När man kan varandra utan och innan och dessutom har en lite underlig humor kan man skoja med varandra på det viset. Det innebär väl helt självklart (kan jag tycka) att det inte passar sig att göra med typ någon annan människa i hela universum. Det är ju bara vi som vet bakgrunden till våra skämtsamma tillmälen och varför de är komiska för just oss. Det är inte på något sätt samma sak som att jag går fram till första bästa tjocka man på stan och kallar honom fet lat jävel. Eller att min man går fram till första bästa kvinna på stan och säger ”hej smelly tramp” och klappar henne i baken. Jag förstår nästan inte hur man INTE kan förstå det och vill göra någon slags moralisk diskussion av det.

Påminner mig om en diskussion om mens jag var inblandad i häromdagen då en man påstod att mens var ohygieniskt. Jag svarade att det enda som är ohygiensiskt är att inte sköta sin hygien och det har inget med mens att göra. Fick inget svar på det.

Jag tror att många är otäckt medvetna om kraften i att använda ofräsch som ett skällsord mot en kvinna. I många fall tror jag att det nästan har värre klang än att ropa hora och att man lätt får mobben med sig när man anklagar kvinnor för att vara äckliga/ofräscha. Jag har blivit kallad det många gånger, när det egentligen bara handlat om att jag sagt ifrån eller gjort något lite utanför normen.
Det är lite som att vråla häxa.

Tänker att; En relation som vilar på en bas av utseenderelaterad attraktion så är det risigt läge om man skulle åldras, förändras till det ”sämre”, rädd att en snyggare konkurrent dyker upp för man är alltid utbytbar. Det är ingen relation i egentlig mening, snarare en affärsöverenskommelse.

Fast en relation kan ju ha fysisk attraktion som del utan att för den delen vila enkom på fysisk attraktion. Dessutom kan ju attraktionen växa tillsammans med relationens utveckling, fast man nu råkar tycka att ens partner skall plocka näshåret. Tycker detta är trams.

Jag tycker det konstiga med hela den här ”hålla sig fräsch för attraktionens skull”-diskussionen är att synen på att det bara kan finnas EN typ av attraktion. Att vikt sedan skulle ha med fräsch-het att göra är ju ännu mer skruvat, men nu tänkte jag skriva lite om attraktion i allmänhet. Ursäkta om jag ot:ar just detta inlägg.

I min relation finns det massor av sätt som jag kan känna attraktion till min partner på.

När vi klätt upp oss till tänderna känner jag på ett sätt. Då kan det vara nästan samma spänning som jag kan tänka att man känner om man bygger upp ett sexuellt rollspel (och det är det ju också på ett sätt). Eller samma spänning som man känner när man är nykär.

När vi är sjukt trötta och sunkiga, kanske oduschade men orkar kramas ändå, så känner jag en stor intimitet, ömhet och innerlighet. Det är en annan sorts attraktion.

När vi drar kassa fräckisar och skrattar så vi dör känner jag en tredje typ av attraktion.

Och så vidare och så vidare. Alla de olika aspekterna av vår samvaro svetsar oss samman mer. Jag tycker att en relation som bara tar hänsyn till en sorts attraktion verkar sjukt tråkig att vara i. Ett förhållande har man väl för att man vill vara nära en annan människa och för att man vill den väl?

Väldigt bra beskrivet. Tycker dessutom de som inte håller med verkar tro att bara för att man inte lämnar sin partner om hen går upp i vikt eller hackar på dens utseende (gör si och så för att jag ska kunna tycka bättre om ditt utseende tack!) , så är attraktionen helt oviktig. Dessa personer verkar helt oförmögna att kunna tänka sig att det finns attraktion som är oberoende av någons tillfälliga utseende (vilket allt utseende är såklart). Att det man attraheras av (och blir kåt på) har med andra kvaliteter att göra än vikt, tatueringar, hår och kläder. Och att man kan attraheras av någons utseende utan att för den sakens skull vilja förändra något avsett hur utseendet ändras över tid. För ändras gör det. Ingen kommer undan, även om man nu kan tro det när man är ung och odödlig.

Tummen upp! Tänker att kontrollbehovet dessutom är all sann nyfikenhets största fiende. För mig är nyfikenhet en av de viktigaste byggstenarna i vilken relation som helst, kärleks-/vänskaps-/sexuell eller whatever. Och vad är olika krav på grooming (alltså inte att man kan uppskatta det, utan att man inte klarar sig utan) om inte ett försök att kontrollera tillvaron? Ungefär 80 % av alla skönhetsprodukter handlar ju om det, att kontrollera sitt åldrande, sin eventuella viktuppgång, sina ”fel”. Lycka till säger jag.

Haha ni två är så roliga! Träffsäkra kommentarer.
Förstår inte heller synen på sexuell attraktion som statisk, det som jag finner attraktivt har förändrats så mycket under åren, något som jag tror beror på erfarenhet och mognad bl.a. Attraktionen till min nuvarande partner har ju också förändrats (vi har varit tillsammans i 2 år), i början var det rätt ytligt men nu så är jag attraherad av honom på olika plan eftersom våra känslor för varandra har djupnat osv. Tycker fortfarande han är sjukt attraktiv, men på ett annorlunda sätt. Tycker ärligt talat att vissas syn på sexualitet och attraktion är lite märklig om de tror det hänger på antal kilo och hur pass ”fräsch” man är. Men smaken är som baken antar jag..

Fräsch har ju inget med hygien att göra. Vad som anses vara ”fräscht” (GUD vad jag hatar det ordet) är väl något som följer trender och dyligt. Förr var det fräscht att ha en möglig fralla inbakad i frisyren.

Agnes Wold har ett fantastiskt vinterprat om just skillnaden mellan renlighet och hygien. Sen har hon ett fantastiskt sommarprat om hur hon och en annan tjej tog reda på att kvinnliga forskare missgynnades till förmån för män.

Fast jag känner att jag inte fattar den där konvon riktigt. Menar ni på fullaste allvar att det vore nåt fel med att reagera (negativt) på om ens partners tatuerade hela jävla ansiktet? Att ni bara skulle ba ”oj jag kände inte honom så väl det här var ju överraskande men carry on”? Haha fan antingen så kämpar ni för att vara Korrekta eller så är ni världens bästa människor. Skulle min partner komma med hela fejan tatuerad skulle jag 1) tro att hon var helt jävla galen, 2) undra vad fan som har hänt, 3) ??????, 4) ifrågasätta hela jävla relationen. Vad fan har jag missat liksom. Och ja, jag tycker tatueringar i hela ansiktet är gräsligt fult så jag vet inte hur jag skulle hantera den estetiska delen av det hela. Nej jag skulle aldrig ”förbjuda” henne att tatuera fejan men inte fan kan jag lova att oavsett vad hon gör med sitt utseende så kommer jag tända på henne och tycka att hon är vacker. Det kanske gör mig till en fruktansvärd människa men jag är bara ärlig. Jag älskar henne och tycker hon är bäst men jag skulle ändå kanske inte fysiskt vara attraherad av henne.

Obs vet att det är ett sidospår men jag är så skeptisk till argumentationen

Men exemplet är ju så extremt och osannolikt som scenario. Dessutom, det största problemet skulle väl vara om den typen av extrema och frivilliga omställning kom som en blixt från klar himmel. Det minsta problemet i det sammanhanget skulle väl vara om man själv tyckte omställningen var snygg eller ej. Problemet med detta (fortfarande jättekonstiga och osannolika scenario, vilket LD också påpekat att det är) skulle ju vara att man tydligen visste väldigt lite om sin partner. Och DET skulle möjligen vara ett problem i relationen som jag ser det. Om något sådant skulle inträffa som en blixt från klar himmel så verkar det som att man inte kommunicerar speciellt mycket.

Inställningen att man inte kan kontrollera varandra i en relation verkar provocera väldigt mycket. Själv tänker jag att jag måste acceptera att jag inte kan kontrollera min partner. Inte om han fortsätter vara kär i mig, inte om han vill skaffa en skitful tatuering, inte vad han ska ha för jobb eller rösta på för parti. Det jag kan kontrollera är mig själv och om jag bedömer att själva relationen fortfarande är hållbar/går att bygga på. Med alla de byggstenar den innehåller. Och den här diskussionen handlar, som jag förstått det om hur relationellt hållbart det är att via känslomässig utpressning försöka kontrollera sin partner. Jag tror att det är ganska omöjligt och hör och häpna, jag tycker att det är bra att det är så 🙂

Många intressanta kommentarer här om ’fräschhet’ och attraktion.
Är förundrad över att man för att vara ’fräsch’ förväntas använda en mängd konstgjorda grejer:
– smink är väl inte ’fräschare’ än utan? Är inte antismink, men kommentarer om ’vad fräsch du ser ut’ är alltså ofta kopplade till applicerandet av diverse puder, smet och färg i ansiktet..
– diverse produkter och kemikalier (färg, vax, spray, torrschampo) gör väl inte håret ’fräschare’?
– miljögift som aluminiumsalt i armhålorna är ’fräscht’? Ämnen som ev kan kopplas till Alzheimers och bröstcancer, och som tas upp i än högre grad av rakad hud (’fräscht’ att raka ju!)..
– tvål som stör pH-värde och hudbalans och ökar risk för bakterietillväxt och svamp – men åååh så ’fräscht’!

Vi har väl inte kommit så mycket längre än 1700-talsmänniskan som bara parfymerade över skiten..
Igen, helt ok för mig om folk vill använda dessa produkter – men dra inte fräsch-kortet! Och framför allt, kalla inte oss andra ’ofräscha’.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *