Kategorier
Klassamhället

De som redan bidrar minst till problemet är de som ska göra mest

Det blev kanske lite otydligt i förra inlägget, men givetvis är lite bättre än inget. Om man överkonsumerar och flyger till thailand en gång i kvartalet så är det ju fortfarande bättre att man äter eko eller sopsorterar än att man låter bli. Såklart. Ju fler som gör något, oavsett hur litet, desto bättre men […]

Det blev kanske lite otydligt i förra inlägget, men givetvis är lite bättre än inget. Om man överkonsumerar och flyger till thailand en gång i kvartalet så är det ju fortfarande bättre att man äter eko eller sopsorterar än att man låter bli. Såklart.

Ju fler som gör något, oavsett hur litet, desto bättre men problemet är att det alltid är de som redan bidrar minst till problemet är de som ska göra mer medan vi andra kan klappa oss på axeln för att vi har råd att slippa anstränga oss. Typ.

karolin igen

 

Jajaja Karolin IGEN. Läs hela kommentaren här!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

36 svar på ”De som redan bidrar minst till problemet är de som ska göra mest”

Jag tycker ditt resonemang ar alldeles for skuldbelaggande. Om man ska vara sadan bor man ju framst beskylla de overviktiga, som ater LANGT OVER sitt energibehov… Och det kanns ju inte sa schysst precis.
Nej, detta resonemanget gar inte ihop.

Jag (som har skrivit kommentaren i inlägget) tycker inte vi ska skuldbelägga någon alls. Ifrågasätta konsumtionsbeteenden ja, men framförallt strukturellt. Varför FINNS det så mycket för miljön dålig mat idag, varför produceras den, varför reglerar vi inte livsmedel mer samt ökat subventionerna av eko?

Och så tycker jag man ska vara jäkligt försiktigt med att ifrågasätta hur de som redan har det sämst ställt prioriterar sina livsmedelsinköp .

Jag haller helt med dig i detta med att de storsta insatserna bor absolut goras pa storskalig niva. Tyvarr ar det ju dock sa att om folk fortsatter att kopa ”skit” kommer skit att fortsatta att produceras, och sa fortsatter den onda cirkeln. Tycker darfor att problemet maste angripas fran bada andrar. Om ingen koper ”skit” forsvinner eftgerfragan och det blir ej lonsamt att producera det.

Sen tycker jag ocksa att man ska vara forsiktig med att ifragasatta de som redan har det samst stallt. I min varld raknar jag dock inte svenska arbetarklassen in i denna kategori. Globalt sett tillhor dessa individer (inklusive jag sjalv) bland de rikaste i varlden, och deras (var) konsumption mojliggor fortryck, daliga arbetsforhallanden, torka och naturkatastrofer i de fattiga (och hogtempererade) landerna. Jag tycker det vore oerhort sjalviskt att som ”arbetarklass” eller ”forortsmamma” konsumera skit sa att andra, som inte fotts in i ens egen bekvama rikedom, far lida.

Eller ar vitas ”fattigdom” mer vard an t.ex. ”svartas”?
Sjalv ser jag istallet alla manniskor som lika mycket varda, och skiljer inte pa nationalitet och hudfarg. Tycker faktiskt att ett sadant resonemeng ar allt for rasistiskt for min smak.

Jag är verkligen inte ute efter att gradera fattigdom och jag håller med om att mycket av vår konsumtion bidrar till förtryck. Jag menar heller inte att vi ska strunta i att ifrågasätta konsumtionsvanor som helhet utan min främsta poäng är skevheten i att göra icke-ekologisk livsmedelskonsumtion hos individer till den stora miljöboven.

Oj, verkar som om halva min kommentar foll bort.
Som sagt: haller med tanken om att inte skuldbelagga den typiska ”arbetarklassen”, men det blir lite stereotypt att sonika dra slutsatsen att ”arbetarklassen” ar de enda som shoppar pa Ullared och roker cigretter…

Jag har faktiskt aldrig reflekterat särskilt mycket över hur jag kompenserar det faktum att jag inte köper särskilt mycket ekologisk mat på andra sätt, bara genom att inte ha råd att konsumera lika mycket som medel- och överklassen. Det här var något av en eye opener för mig. Nästa gång någon som tjänar tre gånger så mycket pengar som mig hävdar att jag också har råd att köpa ekologisk mat bara jag ”prioriterar lite bättre” ska jag kontra med att jag nog gör mer för miljön bara genom att bo i en liten etta och inte äga en bil.

Som lantis blir jag nästan lite full i skratt över hur storstadsfixerat Karolins liv verkar vara:

”Medan många av dessa man säger ska prioritera varken kör bil, flyger, har en villa eller köper nya kläder”

För mig låter det som mina högavlönade innerstadsboende vänner medan det hos er i Sthlms medel- /överklass förmodligen betyder människor boende i förorten.

Ett bra miljötips för boende i hyreslägenheter kan tex vara att be hyresvärden sänka innetemperaturen i lägenheterna till max 18-19 grader. Kostar ingenting för dig, uthyraren sparar på uppvärmningskostnaden och energiförbrukning = bra för miljön till ingen kostnad.

Att avsäga sig ansvar för vår miljö med hänvisning till att andra borde ta större ansvar är oerhört kontraproduktivt. Det är inte alltid kapitalet som är boven utan snarare oviljan att se att var och en av oss kan bidra.

Erkänner mig fullt skyldig till att det blev stadsfokus (även om det inte är just Stockholm i mitt fall), det var inte helt medvetet men kunde absolut ha formulerats bättre. Grundpoängen är att det är en idag är tydlig trend att mer pengar = större avtryck på klimatet, och att då avkräva ett än mindre avtryck av de som redan tillhör den gruppen som bidrar minst till utsläppen med en teoretisk hänvisning till att ”Alla har råd med ekomat” tycker jag är skevt. Därmed INTE sagt att nån är FRI från ansvar, vilket jag också skrev.

Ingen fara, faktum är ju att de flesta svenskar faktiskt lever i städer. 🙂

Det här med att ha råd med ekoproducerad mat är ju lite av ett moment 22. För mig som brinner för att vi ska kunna behålla det svenska jordbruket och allra helst slippa import av de grödor vi själva kan odla svider det lite när människor väljer bort eko och närproducerat.

För att svenska ekobönder ska ha någon som helst möjlighet att överleva utan bidrag måste de ju kunna ta ut marknadsmässiga priser. Var gång vi väljer det ekologiska framför det (troligtvis subventionerade oekologiska men billiga) tar vi ett steg närmare ett självgående globalt ekologiskt jordbruk.

Det är så lätt att säga: Amenduråå, din miljöbov, som flyger till Thailand! och totalt glömma bort vilken påverkan på miljön importhandeln har och att vi bidrar till den exempelvis genom att äta giftimpregnerade tomater under vinterhalvåret.

Jag känner likadant, även om det kanske inte framgick alltför tydligt i just den kommentaren. Jag tycker vi måste prata mer om hållbar livsmedelsproduktion och föra mer politik för sådan istället för att bara peka på individers konsumtionsvanor och hänvisa till ”valfrihet”. Jag är heller inte av uppfattningen att problemet egentligen är att ekomat är för dyr. EUs jordbrukspolitik är en sak som sätter stora käppar i hjulet t.ex.

Jag tycker fortfarande du är ute på riktigt hal is här.

Problemet med konventionell matproduktion är att någon annan alltid betalar när det är billigt. Djuren, miljön, kommande generationer eller de som producerar maten.

Maten är egentligen dyrare än vad den är. Låter det konstigt? Ja så är det i alla fall. Den låga prislappen för konsumenten beror på att någon annan betalar. Någon annan, som på intet sätt är av mer ringa värde än den fattiga småbarnsmorsan, någon annan, som inte heller besitter vare sig ekonomiskt eller kulturellt kapital.

I din argumentation om ”fattigas rätt att köpa oetisk mat” ställer du olika svaga grupper mot varandra. Det är ett ovanifrånperspektiv om något. Du kan liksom aldrig komma till någon ”god” slutsats i det. Motsatsen, att avkräva fattiga människor dyrare vanor är även det problematiskt, men du verkar liksom vägra inse att ditt sätt att resonera också är det?

För hur ska vi lösa den här ekvationen hade du tänkt? Ska skitmaten finnas kvar eller ska den det inte? Att all mat kommer bli billigare när all mat blir ekologisk kan du glömma. Bara glöm det säger jag. Ekomaten är nämligen inte dyr, den är inte ett öre dyrare än all mat hade varit om den följt den gängse prisutvecklingen sedan 70-talet, den är inte ett öre dyrare än vad som krävs för att få det att gå runt. En ekogrisbonde tar idag knappt ut någon lön alls utan driver detta mer eller mindre som en hobby. Det är inte ekomaten som är dyr, det är den andra maten som är billig.

För fattiga småbarnsmorsor i förorten är det en jättebra sak att det idag finns superbillig mat och superbilliga kläder och konsumtionsvaror tillverkade i låglöneländer. Men samtidigt ropar du på regler som ska få företagen att ändra sig så att all mat blir producerad på ett innehållsmässigt och etiskt ok sätt. Då kommer ju maten att bli dyrare, för alla. Eller ska vi ha dispens till en viss sorts skitproducenter som ska få fortsätta producera giftmat till underklassen? Hur har du tänkt dig det egentligen?

Det funkar liksom inte att säga att ”företagen” är the bad guys och borde ändra sig men att de som köper deras produkter har rätt att göra det utan dåligt samvete. Företagen tillverkar dessa produkter för att vi köper dem.

Tycker kommenaren ovan var mycket bra formulerad. Jag forsokte sjalv formedla en liknande tankegang, men denna kommentar uttyckte det battre.

Framforallt vander jag mig emot att den svenska ”forortsmorsan” eller eller svenska ”arbetarklassens” (eller andra svenskars) bekvamlighet, ska prioriteras till forman for att andra verkligt fattiga manniskor, i fattiga och hogtempererade lander, fortsatt far lida.

Varfor ar svenskar, inklusive ”forortsmammor” (nedlatande uttryck for ovrigt) och ”arbetarklassens” ”lidande” raknas som viktigare an det lidande som billiga matvanor utsatter fattiga arbetare i ”tredje varlden” for, eller skuldslavar i kaffeodlignar i Sydamerika for? Ar det vart det om ens matvanor leder till torka och svalt for manniskor i andra lander? Ar ”vitas” eller ”svenskars” lidande mer vart an ”fargades” eller fattiga manniskors lidande i ”andra” lander?

Nej, en i grunden pa gransen till rasistisk argumentation i min mening.

Ps. lever sjalv som arbetslos (vilket m.a.o. innebar socialgrupp 4 formodar jag) pa existensminimum, men har inga problem med att kopa narproducerat. Fatum ar att denna mat mattar mycket battre, sa jag behover ata langt mindre for att uppfylla mitt energibehov, sa det blir t.o.m. billigare i langden.
Kanner heller inte att jag ”lider” av dessa utgifter.

Har tillgang till enroma rikedommar och kanner mig valdigt lyckligt lottad i livets lotteri: Frisk luft (nastan bast luft i varlden i Sverige), parker/natur som inte ”ags” av nagon privatperson utan som jag kan vandra i fritt, fri kultur i form av en massa gratis forelasningar och kulturevenemang pa stan, vanner, billigt kaffe pa det lokala cafeet, gratis bocker pa bibliotek, lojligt billig tv och internet, telefon, gratis sjukvard, you name it…

Nej, jag ”lider” verkligen inte trots att jag lever pa existensminimum och koper ekomat. Snarare kanner jag mig lycklig och tacksam over min oerhorda vinstlott i livet.

TACK Anna och Tove för välnyanserade, genomtänkta, intelligenta och på riktigt solidariska inlägg i debatten!!!

Ni har formulerat det så bra, så jag kan inte komma på något att tillägga. Men jag ville att ni skulle veta att vi är fler som tänker som ni – det ger en hopp om mänskligheten.

sjukvården i sverige är inte gratis, endast subventionerad. om du verkligen lever pa existnsminimum så borde du veta vilken ångest en extra utgift på 500 kr faktiskt är och att det händer att man inte hämtar ut en medicin man egentligen behöver. Det känns som om du kanske inte varit på existensminimum så länge och kanske inte har barn att försörja?. Det tar nämligen några år innan man verkligen känner av vad uteblivna tandläkarbesök och annat verkligen gör för hälsan. Jag bor i costa rica och här är den skattefinansierade vården faktiskt helt gratis.Dvs precis som i sverige betalar man skatt men mer än så betalar ingen. Läkarbesök, mediciner och tandläkare ingår.Men härligt att du känner dig lyckligt lottad, hoppas att du får fortsätta känna så. kram

Vill bara säga att det är en enorm skillnad på att leva på existensminimum och att leva på existensminimum, både utifrån ens nuvarande situation (tex hur länge man gjort det, om man är sjuk, om man har barn osv) och ens bakgrund. Jag har också levt på väldigt lite pengar i perioder, både frivilligt och ofrivilligt, men då har jag ändå varit ung och friskoch kunnat kontrollera mina utgifter. Men framför allt så har jag ändå haft mina andra kapital (det sociala, kulturella) som trygghet och sluppit ångest, skam och stress. Jag har också nästan kunnat uppleva det som frihet. Jag skulle dock aldrig jämföra det med någon (annan) som lever på försörjningsstöd. Försörjningsstöd är fattiggörande och inte meningen att man ska kunna leva längre perioder på och det drabbar personer väldigt olika.

Kan man inte prata om miljön utan att driva just tesen att alla ska orka och ha råd att göra det en själv väljer att göra??

vår konsumtion förtrycker. men då är det väl orimligt att vi inte kräver MER av de som har mer att offra? En småbarnsmorsa som lever med en kass lön måste pussla och prioritera bort mer än vad en medelklasskvinna utan barn och med schysst lön behöver. Ansvar absolut, men ansvaret ska väl i såfall vara i relation till det överflöd vi har?

Svara

Min tanke är väl att det överlag är rätt ointressant med individfokus, om vi ska kunna göra skillnad på ett effektivt sätt. Det ÄR jättebra med ekokampanjer och att döda myter kring att eko inte skulle vara bättre, det har jag sagt från början, men jag tycker det är mer värt i längden att fundera över och ifrågasätta produktionens utformning, jordbrukspolitik, offentliga upphandlingar, subventioner, handelsavtal, etc, än vad individen lägger i sin kundvagn. Jag tror inte konsumentmakt räcker. ”Alla har råd bara de prioriterar” är förenklat (säger INTE att du har uttryckt dig så!) och tar inte hänsyn till hur det faktiskt ser ut för många idag. En närstående till mig drog under en lång tid runt en familj på fyra på en matbudget på 2000 kr/mån för att de inte skulle behöva sälja sitt hus under en period med lägre inkomst. Många som lever på försörjningsstöd har skulder som måste betalas, vilket gör att de inte når upp till normen för livsmedel. Och så vidare.

Jag menar att all konsumtion tål att kritiseras, men att man kanske bör fundera ett varv extra över vad det är man kritiserar. Alla HAR ett ansvar, men i dagsläget tycker jag inte det kan vara allas ansvar att köpa ekologisk mat.

Ja, haller absolut med dig om att man kan krava mycket mer av nagon med hog lon och utan familj. Men debatten handlade val om att det dar med att se om sina matvanor ar sa minimalt att alla kan gora det, och att om vi inte gor det far de som har ANNU MINDRE (fattiga i hogtempererade lander) lida ANNU MER.

Men jag tycker ocksa att man bor se om fler delar av sitt liv, sasom hur man tar sig till jobbet (bil/flyg kontra cykel/buss/tag), resor, klader etc etc. Tycker personligen du bidrar bra genom att ge goda exempel pa hur det kan ga till genom att dokumentera ditt eget liv i bloggen. Jag har speciellt personligen lart mig mycket av dig om ”no-poo”.

Jag tänker som med skatten; att de som har mest ger mer. Om de som konsumerar mest börjar tagga ner med sin konsumtion så kanske pressen på de som har det sämst minskar samt förtrycket i andra länder. Hänger du med hur jag tänker?

Och vem bestämmer vem som har mest ansvar att minska sin konsumtion? Vart går gränsen? Jag ser redan en kommentar här att de som har hög lön men ingen familj har större ansvar, det tycker jag var en väääldigt förenklad uppdelning.

Vi och dom. Igen. Så tröttsamt.

Givetvis är det orimligt att vi inte kräver mer av de som har mer att offra. Men det gör vi väl?

Om vi säger att ”folk måste sluta resa på charter om planeten ska överleva” så kräver vi ju inte ett endaste dugg av de som inte från början hade råd med sådana resor. Jag tycker nog de flesta ”kraven” och klagandet man ser gäller överkonsumtion och sådant ägnar sig inte de som inte har pengar åt av högst naturliga skäl.

Däremot kan väl knappast hela arbetarklassen kvala in som fattiga, det känns liksom inte rimligt.

Rimligt är inte heller att måla ut det som någon slags straff att behöva ändra matvanor. Den här ”rätten att äta som man alltid har ätit”, vem är vinnare på den egentligen? Jag kan knappast se att de är de fattigaste i vårt samhälle heller. Även om man inte kan avkräva det av dem är väl de med knappast marginaler de som skulle kunna vara verkliga vinnare på att lära sig äta på nya sätt som ger bättre och godare mat till mindre peng.

Hur hjälper det fattiga i tredje världen om vi i norra Europa köper närodlat? Det handlar väl snarare om strukturella förändringar här tex EU-subventionerade fiskeflottor som köper upp västafrikanska staters fiskekvoter så att de lokala fiskebåtarna ej överlever det handlar om Norges begränsade tullfria importkvoter från SADC regionen som borde ökas men istället vill man skydda den lokala produktionen till nackdel för det miljövänliga ekoproducerade nötköttet från SADC . Förlåt det blir en mängd röriga exempel här men förstår ej hur ni får ihop det det hjälper fattiga i tredje världen ifall vi köper nänärproducerat svenskt ekomärkt mat? Höh?

Tack! Äntligen någon som lyfter blicken från individen och ”företagen” till mer övergripande strukturer. Tror oxå att vi måste angripa sådant som handelsförhållandena mellan rikare och fattigare länder, fattigare länders behov att exportera pga skulder som måste betalas av, subventioner osv. Och varför inte helt enkelt förbjuda import av de värsta varorna? Konsumentmakt i all ära, men jag betraktar det mest som en privatmoralisk fråga. Ska vi få till större förändringar måste vi angripa strukturer högre upp i kedjan.

Fråga: Hur hjälper det fattiga i tredje världen om vi i norra Europa köper närodlat?

Svar: Det hjälper dem genom att minska de koldioxidutsläpp som leder till global uppvärmning, en uppvärmning som kommer att leda till katastrofala följder _framför allt_ i just dessa regioner.

Sen är det andra du skriver också sant men du kan väl inte mena att du inte förstår hur minskade utsläpp av transporter påverkar länder på andra sidan jorden? Eller?

fast att skriva som du gör Tove så ger det en bild av hur våra konsumtionsvanor bestämmer öden för fattiga i tredje världen, en rätt så förenklad syn. Du individualiserar även strukturella problem där strukturella lösningar krävs.

Det är liksom inte så enkelt som att vi ska köpa närodlat så blir allt bättre i tredje världen. Det är i såfall bättre att sluta subventionera vårt eget jordbruk och istället köpa mat ifrån dessa länder så deras matproduktion samt food security stimulariseras. Eller att ändra handelsavtal samt importregulationer för producenter i tredje världen osv.

Vidare, transporten behöver inte vara den största miljöboven utan HUR maten produceras med konstvattning uppvärmning osv är en viktigare faktor vad gäller miljöpåverkan.

Gällande globala utsläpp som höjer temperaturen alltså sorry men vår konsumtion av ekoprodukter spelar inte så stor roll så länge USA, Kina m mfl släpper ut så mycket de gör och skiter i Kyotoprotokollet.

Att överdriva individens roll i frågor och problem som kräver kollektiva politiska beslut är kontraproduktivt och tar fokus ifrån de verkliga förändringar som bör göras.

Kan tipsa om följande artikel: http://www.worldwatch.org/epublish/1/131

Här ett utdrag:
In this sense, life-cycle analyses of the current food system offer a paradoxically hopeful perspective, because they suggest that, if the goal is to improve the environmental sustainability of the food system as a whole, then there are a variety of public policy levers that we can pull. To be sure, promoting more localized food production and distribution networks would reduce transport emissions. But what if a greater investment in rail infrastructure helped to reverse the trend toward transporting more food by inefficient semi-truck? What if fuel economy standards were increased for the truck fleet that moves our food? Or, to name one encompassing possibility, what if a carbon-pricing system incorporated some of the environmental costs of agriculture that are currently externalized? Local food is delicious, but the problem-and perhaps the solution-is global.

Jag håller i stort med. Det här är ett dilemma, och min främsta poäng är att det behöver angripas mer strukturellt & mindre individuellt.

Håller med, och håller också med de som säger att ALL mat behöver bli dyrare för att världen ska överleva. Ett sätt att lösa det _strukturellt_ är att inse att socialbidraget (och andra bidrag) behöver höjas då vi kompenserar våra billiga priser med tredje världens fattigdom.
(Och ja, det betyder antagligen högre skatter, men det är vad vår gemensamma välfärd egentligen kostar. Det är orimligt att medelsvensson skulle ha råd att åka kring halva jordklotet för en standardsemester, det är bara en fantasi vi kunnat leva i ett tag.)

Jag förtydligar mig gärna ytterligare kring hur jag tänker. Jag menar alltså INTE att vi
ska strunta helt i att ifrågasätta någons konsumtion bara pga mindre bemedlad, jag menar att vi ska ifrågasätta ALL konsumtion. Det är orimligt enligt mig att lägga så stort fokus på ekomat som det blev i några av de senare dagens diskussioner på främst Twitter. Jag tycker inte någon är fri från ansvar (vilket jag skrev), och jag tycker ekokampanjer och ”alla bäckar små”-tänket är bra.

Jag strävar INTE mot mindre ifrågasättande av livsmedelsproduktion, utan att vi lyfter nivån på kritiken. Varför finns det tillgängligt? Varför säljs det skitprodukter, varför subventioneras inte ekojordbruk mer? Varför krävs det inte hållbar produktion vid offentlig upphandling? Jag tror inte på marknaden som styrmedel till en hållbar konsumtion, det har liksom redan bevisat sig inte funka in my book.

Jag tycker fortfarande att det är vad vi gör som betyder något, och inte att nödvändigtvis peka på vad en annan inte gör, och med det menar jag inte att peka på alla som käkar kött fem gånger i veckan, kör bil alla dagar, bär päls och flyger hit och dit som har nån betydelse, för att ändra deras beteenden krävs så mycket mer och jag vet inte hur jag ska kunna ändra det, så jag arbetar i det ”lilla”, dvs det som jag har helt eller delvis ansvar för.

Skrev i inlägget
”Ni får ursäkta men jag blir alltid bitter när jag handlar mat. Vill hellre lägga ekopengar på typ en tatuering eller ett par nya tuttar”
tidigare om att jag tycker det är bättre att ens (barn, fast jag inte har några) äter grönsaker ö h t, än att nödvändigtvis äta det som finns i Sverige för säsongen. Jag, med flera andra som har mag/tarm-problem kan inte äta dessa så heliga rotsaker.
Så blev jag påhoppad av nån Tove för att jag skrev att det är ”roligt” att äta sockerärt (som flugits in från andra sidan jorden).

Håhå jaja och *gäsp*

Jag skrev också att jag gör allt jag kan för att välja så miljörätt som möjligt, sorterar och köper second hand. Dock att jag använder min bil för att jag har ett handikapp.
Kan vi inte bara se till vad var och en kan/orkar bidraga med, istället för att fokusera på vad nån inte kan?

Du skrev att det gör ditt liv roligare att äta sockerärt som flugits hit från andra sidan jorden. Det är inte ett påhopp utan ett konstaterande.

Jag påpekade att sockerärt smakar detsamma som ärtskott, som är en i princip gratis vintergrönsak utan miljöpåverkan och med högre näringsvärde. Jag gav även ett par andra exempel på billiga vintersalladsgrönsaker som inte är rotfrukter.

Din slutsats är att jag dyrkar rotfrukter och tycker att fattiga ska köpa dyrare grönt.

Jag tänker att det är ett bra exempel på hur viktigt det är för människor att får göra som de alltid har gjort, oavsett de egetligen ger dem något mervärde eller ej.

Att du tror min slutsats är att du älskar rotsaker får stå för dig, för det har jag aldrig antytt – jag skrev att jag inte kan äta rotsaker (vilka är hyfsat billiga och nyttiga) för att jag har en mag/tarm-sjukdom. Har inte heller skrivit att fattiga skulle köpa dyrare grönsaker, och jag känner inte heller till om du är ”fattig”.

Du kan också läsa om vad jag gör för att hjälpa till med miljön, och du hakar upp dig på att jag äter sockerärter? snacka om att sila mygg…

Vår familj äter inte kött, fisk kanske en gång i månaden, jag kan inte äta bröd, pasta eller ris så de få saker jag faktiskt kan äta (och som, enligt min läkare gör att jag med min sjukdom inte lider av allvarlig näringsbrist)behöver jag fortsätta med. Men du kanske tycker jag skulle leva på näringsdrycker istället?

Alltså, klart att alla kan äta ekomat om de prioriterar det, men problemet är att det är så jävla mycket man ska prioritera. Ekomat, mindre tid på jobb och mer tid med barnen, träna så att man inte förfaller, spara till en buffert, spara till barnen, spara till resor osv osv. Vissa är så lyckligt lottade att de kan prioritera bort en daglig latte och köpa ekomat för de pengarna, men andra måste prioritera bort saker som gör dem till dåliga människor på annat sätt. Det går inte att vinna som låginkomsttagare. I ”finare” människors ögon är låginkomsttagare för alltid människor som prioriterar fel.

plz, kommentera filip och fredrik senaste podcast. de ägnar otroligt lång tid åt att spy galla över feminism och kända feminister. frågan är väl vilka som är exkluderande, de ägnar inte en tanke åt deras vita medelklassimperium som bara låter vita medelklassmän komma till tals.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *