Personlig & privat

I år blir julen lite annorlunda

Ni vet ju som sagt att jag är en riktig jul- och traditionsfascist. Men julen är viktig för mig. Jag växte upp med en ensamstående mamma, inga syskon och ingen annan familj att tala om. De jular vi firade hos min mammas fosterföräldrar var de absolut bästa. Att vara omgiven av familj och paket och julstämning, sånt som aldrig riktigt blev lika bra de jular mamma jobbade mycket eller vi inte kunde åka bort. Jag tror detta har bidragit till mitt enorma behov av familjegemenskap och den sortens trygghet, att veta att man inte är ensam och att mina barn framförallt ska växa upp så. Omgiven av storfamiljen.

De senaste elva åren har vi firat jul varje år tillsammans med Oskars hela familj. Hans föräldrar, hans tre syskon och deras respektive (och på senare år barn) (gammelfarfar och gammelfarmor har varit med på ett hörn också) uppe i hans föräldrahem i Delsbo. Det har varit tjockt med snö, svärmor har gjort risgrynsgröt som räcker till frukost en hel vecka, långpromenader och sparkåkning, mysiga fikor, julklappsinslagning ihop och dagen innan julafton hugger vi alltid en gran tillsammans som barnen sen klär och en låååång julklappsutdelning som får ta tid. Matlagning och julstök har vi gjort tillsammans och det är nästan bättre än själva julafton även om den också alltid är typ perfekt. Ni vet en sån där provocerande idyllisk familjejul som iallafall jag knappt kunde drömma om som mindre. Alltså verkligen IDYLL. Höjdpunkten på året.

Jag kan inte tänka mig nåt annat men i år blir jag nog tvungen för detta år och denna jul så bestämde sig resten av familjen sig för att prova nåt helt nytt och åka iväg på en tredagars lyxjul på Gimo Herrgård. Jag och Oskar har tyvärr inte råd med det alls (men även om vi hade så är det en orimlig summa vi ej kan motivera när vi har så mycket annat som vi vill och behöver göra. Julen är ju dyr och kostsam ändå.) så vi får stanna hemma och fira jul själva istället. Alltså Oskars föräldrar erbjöd såklart att betala detta som en julklapp men vi kan inte ta emot en sån dyr gåva. Inte ens för barnens skull. De är liksom tillräckligt generösa som det är och vi hade aldrig kunnat tacka ja utan att skämmas ihjäl.

Men åh vilket antiklimax. Buhu. Jag är verkligen besviken och ledsen men fattar såklart att alla inte kan anpassa sig efter mina krav. Speciellt inte de som faktiskt är tvungna att stå värdar för spektaklet. Hoppas dock att alla får det jättebra och jobbar just nu för att vår jul också ska bli fin och mysig för ungarna. Och det blir den nog.

Hur vill ni helst fira jul? Är ni också så här besatta vid att det ska bli helt rätt?

julkort från karins konstgrepp

Nu behöver vi inga fler julkort dock för bättre än så här blir det inte!

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.Mig blir ni snart kär i!

32 Comments

  • Astrid

    Jag har inte sånt jättebehov av specifika traditioner men familj/gemenskap är nog viktigt för mig. I år åker min lilla familj och hälsar på min mamma med sambo och min bror med hund kommer med. Där min man fasar inför en lång bilresa är jag lite lycklig över att få sitta i en bil och prata strunt med brorsan, muta ungen med film och majskrokar och äta resgodis. Vi hade jättejättestor jul förra året (typ 20-30 pers) vilket också var kul. I år blir det dock inget med min pappa förns efter jul och svärisarna får också vänta lite.

    Men det jag älskar är lite “utdragen jul”; ett firande här, ett firande där, julmat i en vecka. Så nån julgransplundring efter nyår. Jag älskar när hela jullovet går åt till att fira jul/nyår/ledigt.

    Så mitt “rätt” som jag efterstävar är att det ska vara avslappnat, mycket olika människor och mycket mat!

  • Bee

    Jag förstår tanken med traditioner och det kopplad till kultur (som är ett komplicerat begrepp med hundratals definitioner) men man ska komma ihåg att det vi kallar tradition och kultur har alltid varit föränderligt och kommer alltid vara. Nu pratar du kanske utifrån din släkts tradition men för övrigt när man talar om svenska traditioner och kultur så finns det ingenstans en integration inom en kulturell gemenskap, det existerar inte en grupp som delar alla värden, traditioner och kan allt som ska ingå, gör allt man ska etc. Så jag tycker utifrån det att uttryck för tradition är kortsiktiga och föränderliga och även om man ser kultur eller tradition som en källa till kollektiv gemenskap så ska man vara medveten om att det är övergående beteenden och seder i ständig rörelse. Samtidigt förstår jag att det känns tråkigt för er att så här snabbt i en vändning skifta en tradition ni haft under en viss tid. Hoppas ni får en fin Jul ändå!

  • lilla S | håller världen samman

    Jag har ju aldrig behövt hålla i något julfirande själv utan bara hängt på föräldrarnas, men den dag jag själv har familj osv hoppas jag kunna upprätthålla traditioner utan att vara alltför fokuserad på att det ska vara perfekt. Det känns som att strävan efter perfektion är receptet på en riktigt Jonas Gardell-jul.

  • SpeLinnea - Världen genom fyrkantiga ögon

    När jag var yngre var jag sjukt nitisk med vad julen skulle innehålla och inte. Det året vi inte fick tag på en riktig gran var jag i upplösningstillstånd och tjurade så länge att jag inte ens var med och klädde plastgranen. (True story.)

    Nu på senare år med min egen familj (utan barn) så är det inte alls viktigt. Jag har alltid julklappsångest för jag är så rädd att göra människor besvikna, men utöver det så har jag ingen julstämning och önskar mest att det vore mitten av januari så det här hetsiga och hektiska inte är en del av min vardag.

    Jag är inte anti jul i sig, men jag är mer för att bara ha det lugnt och skönt så jag uppskattar ju trots allt julafton, även om jag inte är en stor förespråkare av att det måste ske just på julafton.

    Hoppas ni får en fin jul. 🙂

  • Hope

    Julen har varit underbar sedan jag flyttade hemifrån! Med föräldrar som var frikyrkofanatiker så var julen bara pest och pina. Upp tidigt för att sjunga för internerna på häktet, därefter åka runt till gamla och sjuka med julgåvor, sedan snabbt hem för att “fira” jul och läsa Bibeln (suck) och julbön i kyrkan på kvällen. Juldagen var det julotta och då var jag tvungen att gå upp klockan fem eftersom jag var med i kören (ej frivilligt) jag vara bara trött och stressad. Men jag vill faktiskt fira som en “vanlig” människa och det gör jag 🙂 Hoppas att ni får en mysig jul!

  • Eva

    Är uppvuxen under trygga, stabila omständigheter. Gillar jul, men den måste inte vara på ett visst sätt. Vi firar vartannat år med mamma och min syster m familj och vartannat år med min mans föräldrar och syskons familj. Efter att pappa gick bort så reser vi bort den julen vi är med mamma, det är skönt att göra ngt helt annat. Den resan betalar mamma och jag har inga som helst problem med det:) Har aldrig själv behövt hosta en jul, det verkar i ärlighet skitjobbigt, utan bara dykt upp med klappar och ev ngn inlagd sill.

    • Eva

      Skall tillägga att jag varit för stolt tidigare för att ta emot hjälp, men om nu medlen finns så kan det kan ju också ses som att antingen så upplever man saker ihop nu eller så ärver man de pengarna sen. Fullt förståeligt dock om ni vill göra er egen grej och hoppas ni får en riktigt bra jul hur ni än gör! Kram

  • Lottsky

    Jag har med åren blivit så “trist” att jag bryr mig mindre och mindre om sådana här familjehögtider och traditioner. Jag har en rätt vag anknytning till min familj, och det beror på att de inte direkt bryr sig om att hålla uppe en kontakt – jag har försökt genom åren men till slut givit upp för det är inte värt känslan av inte räknas speciellt mycket i sin egen familj.

    För min gamla pappas skull (mamma är bort sedan ganska många år) så är jag med, antingen hos en bror eller så äter pappa jullunch hos mig.

    Julmat är mig tämligen likgiltigt så det blir minimalt med det.

    Det är inte så att jag är emot jul och andra traditioner på något sätt, men som sagt, jag känner mig aldrig så ensam som när jag hamnar i sådana här familjetraditionstider eftersom jag, tja, inte har någon familj annat än rent formellt… Och då kan det mer eller mindre kvitta.

    Tar julhelgen som en skön längre helgledighet och kopplar av i att jag slipper sådant som stress inför julklappar, att det ska pyntas och donas och fixas mat…

    Är uppvuxen med ganska traditionell jul som ungefär 99% tillbringades hemma med mor och styvfar så jag har gått lite tvärtom – från traditionella familhehögtider till att numera mest rycka på axlarna åt det. Kanske en försvarsmekanism, eller kanske är jag bara så att jag inte är så traditionsbunden.

  • ellaa

    Vi firade alltid jul traditionsenligt när jag var barn. Dvs på samma sätt, samma personer och samma plats varje år. Mysigt, och skönt eftersom en slapp tänka på ‘vad ska vi göra i jul’ varje år.
    Men sen mina föräldrar skildes för snart 15 år sen så har det inte funnits någon direkt fast tradition i familjen. Brukade älska julen men nu tycker jag mest den är jobbig och fylld av dåligt samvete. Det enda som är skönare nu är att vi skippar julklapparna, bästa beslutet någonsin typ.

  • Frillan

    Varför skulle en jul med sin man och barn hemma inte vara “tillräcklig”? Det är väl supermysigt, lugnare och asgött för barnen? Hade min morsa och min svärmor kunnat tagga ner kring julen hade jag gärna skitit i att fira alls, jag och min kille gillar att fira själva och ta en öl på krogen där vi bor som har öppet på jul men nej, då blir det kaos för att de vill ha det på sitt sätt och anpassar man sig inte får man ångest för att de blir ledsna.
    Fan vad jag hatar jul. Massa ångest och konstigt nog ska alltid jag och min kille ställa upp för att alla andra vill och tycker det är “så sjukt viktigt” fast ingen bryr sig om att vi inte vill. Usch. Den dagen vi får barn ska vi fira hemma med eller utan resten av familjen, då får man väl bjuda till.

  • Mad

    Jag brukar fira jul med min mamma och min finska sida av familjen. Jag slutade åka till min farsa efter att jag blev myndig. Jag var annars varannan jul hos min mamma eller pappa. Den finska sidan är så mycket roligare att fira med. Man kan dricka en öl, basta, bada i deras badtunna, spela lite tvspel eller bara sitta och glo. Väldigt avslappnande och fritt. Oavsett om man är glad eller sur är man Välkommen ändå.

    Hos farsan skulle allt vara så jävla perfekt hela tiden. Man skulle vara glad oavsett om man var det eller inte. Man fick helt enkelt låtsas och man skulle helst vara tyst och sitta stilla. Sen skulle man bocka/niga för allt och sånt skit. Så jävla stelt och påtvingat. Nu har jag ju ingen kontakt alls med honom så jag slipper den biten.

    Men jag bryr mig inte annars om hur det ska vara eller vad man äter. Så länge jag känner mig Välkommen och accepterad som jag är är jag glad.

  • Bellafjälla

    Jag är ju fortfarande gravid (förgrömmande unge!) men har sagt att mamma och mina två syskon på mammas sida är välkomna hit (ingen av dem har partner eller barn) för det kändes typ som vad vi orkar med med liten bebis. Nu börjar jag dock få ångest.. tänk om bebis kommer dagen innan typ. De kommer inte fatta att jag inte vill ha jul här då :/ ångrar att jag ens sa att de kunde komma från början. Julen ser olika ut varje år och har gjort sen mina föräldrar skilde sig. Skulle gärna haft samma tradition varje år och sluppit allt dåligt samvete som blir varje år 🙁 i teorin älskar jag julen.

  • Sabina

    Jag älskar allt med julen. Maten, filmerna, musiken, pyntet, myset. Varje år firar jag hos mamma och pappa, förutom förra året då min nya sambo ville fira hos hans bror med familj. Eftersom jag är vegan och samtidigt nitisk vad gäller mat/traditioner(grönkål, skinka, potatisgratäng, janssons, rödbetssallad, korv osv är obligatoriska = nästan ingen kan/vill laga det) tycker jag andras julbord är oförskämt tråkiga och ganska äckliga. Vid 18 däckar alla för att sedan vakna lagom till 20, då vi äter julgodis och spelar sällskapsspel resten av kvällen.

    • Ida

      My god, att ta en tupplur är det bästa. Brukar gärna ta min vid Kalle Anka så får folk återberätta om det var nått nytt efteråt. 😛

  • A

    Jag har både bra och dåliga jular i bagaget från min barndom. De dåliga var riktigt dåliga med alkoholiserad pappa som förstörde allt och de bra riktigt bra. Vi har alltid varit ganska få vid julfirandet vilket ibland var lite trist. Nu är jag gift och min mans släkt firar riktigt stort. Det är kul på ett sätt men det förväntas varje år att vi ska vara med och ibland vill jag bara vara med min lilla familj men då surar någon ihop. Nu har vi barn också och då ökar pressen och hetsen kring jul ännu mer så jag har redan lite ont i magen.

  • sanchlou

    Har aldrig varit så nitisk eller ställt så mycket krav på julen. Eller, jo, det ska vara ett tillfälle då jag får chans att vara med de som är viktiga för mig och så ska det vara lite festligt. Brukar vilja ha lite finare kläder än till vardags. Är uppvuxen med starka jultraditioner, varav typ 90% cirkulerade kring vilken mat vi skulle äta när.

    Förra året var jag och min sambo ensamma över jul. Vi åt god mat som inte var julmat, åt godis som var godis, och drack champagne framför teven.

    I år blir vi sju vuxna och två katter i vårt lilla radhus vi flyttade till i våras. Egentligen hade resten av familjen inte tänkt komma, bara mamma och pappa, men när yngsta syrran meddelade att hon skulle komma hem från utomlands så bjöd de andra familjmedlemmarna in sig också.

    Men det blir ändå inge “kopia” på barndomsjularna, maträtter och tider är ommöblerade och presenthögen blir mindre. Nya traditioner kan få skapas, även om deltagarna är de samma (+ partners då…)

  • A

    Min familj består av mamma, pappa, mig och två syskon. När vi var små firade vi jul med släkten vilket såklart är fina minnen men sen många år tillbaka har vi endast firat jul hemma själva vilket enligt mig är extremt skönt. Även om släkten står en nära är ju ändå familjen närmast. Jag känner på något sätt att jag kan slappna av mer och vara mig själv när jag bara umgås med familjen vilket jag verkligen värderar. Det är ju även extremt bekvämt att vara i sitt eget hem. 🙂

  • Sara

    Jag är typ likadan. Min mamma ogillar verkligen julen och skulle helst slippa fira alls. Jag vill att alla i hela släkten ska fira och ha det sådär äckligt juligt och mysigt som du också beskriver. Men många runt mig tycker annorlunda och ser bara stress och jobbigt hela tiden. Även fast det är knytkalas varje år och har varit sedan jag var liten. Ingen behöver alltså stressa för ingen behöver ju göra allt. Minns när jag var barn och vi firade hos min ena morbror och det var massor med folk. Jag älskade det! Sedan minns jag en gång i tonåren när julen firades bara jag, mamma och min lillebror. Min mamma tyckte det var kul men jag tyckte det var som vilken annan dag som helst. Tycker julen ska vara speciell där man träffas och har trevligt.

    Minns även i sena tonåren då några jular var extremt tråkiga och jobbiga. Alla gnällde och det tjatades och kändes bara tråkigt. Jag ville ha julmusik och börja dagen tidigt med gröt och hålla på hela dagen och natten. Sedan blev ju inget bättre av att min mormor varje jul kläckte ur sig ‘ja, vi får se till att fira ordentligt för jag finns kanske inte nästa jul’. Stämningshöjande. Hon lever än kan jag säga.

    Nu bor min familj tjugo mil bort men jag firar ändå helst med min sambos. De är inte rädda för att fira jul iaf 😀 😀

  • lili

    Jag började fira jul när jag flyttade till Sverige, tretton år gammal. Vi hade aldrig firat jul innan men vi hade såklart flera vänner som firade jul, så julen var inget nytt för oss. I USA är julen inte alls som i Sverige, i Sverige är julen mer “konservativ” och traditionsbunden medan julen i USA är mer vräkig eller vad man ska säga. Julen i Sverige är mysigare enligt mig men samtidigt har jag aldrig upplevt det där magiska som alla verkar tycka att julen ska vara. Jag tycker mest bara att alla är stressade och bygger luftslott runt julen och sen blir besvikna för att den inte blev så perfekt som de hade hoppats på att den skulle bli.

    Jag har lite dåligt samvete för det. Min familj har alltid ansträngt sig för att göra julen så fin som möjligt, stressar och lägger ner flera timmar och tusentals kronor på presenter, mat, julpynt etc. Och ändå tycker jag att julen är egentligen väldigt ångestfylld. Jag känner mig otacksam och bortskämd. Jag vill slippa ha förväntningar och ställa till med fester varje december och bara ha ett litet, opretentiöst firande, men det är jag ensam om. Hela min familj och även min sambo vill göra julen till en fest där alla glittrar av glädje. Jag är bara en partypooper.

    Något jag gillar med den svenska julen: “Ni” har MYCKET bättre julmat! I USA är julen ett enda frosseri i onyttigheter. Svensk julmat är nyttigare (ja, allt är väl relativt, men amerikansk julmat är mest bara skräpmat och godis) och det känns lite finare med plockmat istället för amerikansk julmat, som typ är som en buffé på McDonalds i jämförelse 😀

  • Ida

    Min familj består av min mor och min två syskon. Vi brukar fira julafton genom att klä granen kvällen innan med det sedvanliga bråkandet om vem som ska göra vad. Sen gömmer sig alla på sina rum medans dom slår in julklapparna för att sedan smyga ner och lägga dom i julklappsäcken “när ingen ser”.

    Julafton börjar med julgodis från mor till barn, efter det äter i frukost. Sen blir det en sen jullunch som serveras på fin porslin, trevlig juldukning på bordet och det viktigaste är dom fina servetterna som placeras i glasen. Sen äre äta som gäller. Efteråt plockar vi undan, titta på tv, fikar + öppnar julklappar, ser på kalle anka, vilar/sover. Min ena bror åker efter det till jobbet.

    På kvällen blir det en julmacka och en julfilm för oss andra. Annandag jul åker vi till morfar och äter lunch, han är den enda som lever än. Jag gillar vår jul. Hoppas det blir lugnt å skönt i framtiden!

  • Emma - hörselresan

    Har alltid firat jul med tjocka släkten; farföräldrar, kusiner, fastrar, farbröder och det har varit hur mysigt som helst. På grund av kraftigt växande familjer och en gammal skröpplig farmor får vi inte längre plats tillsammans och har därför delat upp oss. Den här julen suger ordentligt, lillasyster jobbar och kommer inte hem alls. Maken jobbar och är hemma först halv 4 på julaftons eftermiddag, kommer hem precis samtidigt som min mamma kör till sitt jobb. Kvar under hela dagen blir mina två barn, min far och jag. Livat värre….

  • Tessa

    Jag älskar jul och i vanliga fall ska det vara hela kånkarången!
    Släkt och risgrynsgröt och fullt hus och… ja allt!

    Men iår så har vår lilla familj (mamma, pappa, son) bestämt att vara själva! Vi har haft ett överjävligt år och orkar inte jula seriöst. Vi gör julmat, vi klär oss fina, vi kollar på Kalle och så myser vi alla dagar fram till påsk, bara vi tre (eller i alla fall till vi behöver börja arbeta igen 😉 )

    Ska bli himmelskt! Så fort det var bestämt så lättade två ton sten från mina axlar. Nu längtar jag och ser fram emot nästa jul när det är hela tjocka släkten igen, men just iår, just i det läget vi är nu, så är det här helt rätt!

  • Jennie

    är inte så mycket för varken traditioner, presenter, eller kött, fisk och mejerier i överflöd så då blir kanske inte julen så intressant.

    gillar dock umgås med familjedelen av den och försöker få till lite andra grejer än de rent traditionella och då brukar det bli en mysig, lite längre helg.

    men ur stressynpunkt känns julen förkastlig på många sätt, så mycket förväntningar och kontrollmänniskor som ska ha allt enligt ett visst sätt annars blir det dålig stämning, sjuklig konsumtion i form av jättemycket klappar (och ångest för de familjer som inte har råd att köpa några) och ett överflöd av mat som oftast ska tillagas till fan och hans moster av typ släktens kvinnor. Inte konstigt att folk flyr till herrgårdar, Thailand eller typ super ner sig egentligen.

  • Anna

    Oj, vad tråkigt att ni inte kände att ni kunde acceptera presenten från svärföräldrarna! Mina föräldrar bjöd en gång mig och mina syskon med respektive på en betydligt dyrare resa över jul. Det fanns inte ens en tanke från någon av oss att avböja och vi hade mycket trevligt.
    Kan förstå om svärföräldrarna kanske inte orkar med att vara värdar och laga mat hela helgen (även om andra hjälper till är det ju ändå en del att göra).

    Denna jul firar jag stillsamt utan mitt barn med föräldrar och en brors familj. Saknar större jular med hela släkten, men det är ju olika år till år.

  • Eve

    Har alltid gillat julen ända sen jag var liten , själva atmosfären, alla ljus i fönstrena, stjärnor , umgänget med familjen osv

    Alltid sett fram emot den,
    men i år känns den mest full av ångest då jag och barnens pappa nyligen har separerat efter 7 år tillsammans och det mest känns som bara kaos i mitt huvud..
    Vill ju ändå göra mitt bästa för att barnen ska få en så bra och mysig jul som möjligt , ångesten och stressen över att känna att just denna jul då MÅSTE bli superbra…
    Jag vet att det endast sitter i mitt huvud , mitt ADD-huvud med panikångest och depression som följeslagare , skitkul verkligen….nooot!

    Och sen grejen att vi fortfarande bor ihop gör det väl extra svårt att försöka koncentrera sig på ett schysst julfirande , att hitta en ny lgh går ju inte så fort som att knäppa med fingrarna precis , vilket är synd.

    men det blir ju jul igen som varje år , firar hemma hos min ömma moder med barnen och russin-mormor som är 90 bast…
    Och som vanligt kommer det ju att börja krypa i kroppen på en efter ett tag och man vill hem , synd bara att jag inte kan lämna kvar exet hos morsan så åker jag och kottarna hem!
    Julen för mig var bäst när alla i familjen var med och firade
    när pappa levde och när morfar levde
    MEN jag kommer göra mitt allra bästa för mina barn
    de är ju det bästa jag har och det betyder allt <3
    Man får helt enkelt börja skapa nya traditioner på egen hand

  • sofie

    Synd att ni missar jul i Hälsingland men Gimo herrgård gör ni helt okej i att missa. Förstår inte alls varför man åker dit.. Gimo är inte särskilt vackert och ägaren på herrgården är inte en särskilt trevlig arbetsgivare. Kanske ny ägare nu iofs men annars är det inte ett ställe jag skulle vilja stötta.

  • Svåralena

    Aaah, julen!
    Jag har sedan jag blev myndig bojkottat julafton, inte för att mina barndoms-jular var så hemska egentligen, jag bara HATAR tvångsumgänget och stressen och att inte får vara ifred. Min julaftons-tradition har varit att sitta hemma själv, äta lasagne, dricka rödvin och plöja tv-serier en masse.
    Men.
    Detta året har jag gått med på att fira med pojkvännens föräldrar. De är verkligen fantastiska, men jag börjar typ hyperventilera av tanken på att behöva….umgås organiserat? If that makes sense? Att inte bara kunna säga “nä, nu går jag och lägger mig” utan behöva vara trevlig och glad…huuu.

  • Therese - zill

    Sedan jag flyttade till Gbg från Nynäs har jag & mina föräldrar haft firande varannat år. Men så träffade jag min sambo och då tillkom ett ställe att fira på. De senaste 2 jularna har mamma & pappa firat utomlands, och jag & min sambo börjdade med “traditionen” att åka till Kiel och julmarknaden där dagarna innan julafton. I år åker vi idag, kommer hem den 23:e. Då packar vi om och tar oss till Halmstadför firande med mina svärföräldrar och svägerska med hennes familj. Vi blir totalt 7 personer, alldeles lagom. Och det bästa av allt; jag känner mig så hemma & välkommen där så det första jag gör är typ att byta til mjukiskläder och slippa finkläderna. Så sjukt skönt och avslappnat.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *