Kategorier
barn & föräldraskap

Skrik och skäll är det nya aga

Började morgonen med att skrika åt ett av barnen som segade på och sket i att nej bussen väntar inte på dig, du måste bli klar och gå i tid om du ska hinna. Och till slut fick jag skicka iväg syskonet själv och då blev det stora tårar för nu ville hen till skolan. Så det var bara att ta hen i handen och springa ikapp syskonet. Jag är så trött på det här och på mig själv.
Jag vill inte vara en jävla skrikmorsa. Jag vill utöva ett nära föräldraskap med respekt och kärlek och tålamod. Det finns ingen kärlek i att skrika och skälla. Att skrika och skälla är det nya aga. Man slår med orden och rösten och det skadar barnens självkänsla. Och det är inte läge för er att försöka trösta mig nu, för så är det. Så funkar det. Theres no way around that. Jag vill hitta ett annat sätt att ta itu med situationer när det blir stressigt som inte inkluderar skrik eller skäll eller annat negativt beteende.
In other news så fick jag précis veta att de äldre pojkarna på skolan har börjat tafsa på flickorna. Köra in fingrar mellan skinkorna och ta dem på rumporna. N hade inte utsatts eller märkt nåt men jag ska försöka prata mer med henne senare idag så hon förstår vad det handlar om och att det inte är ok och att hon ska säga till en lärare när det händer. Andra föräldrar var ursinniga (såklart) och skulle se till att skolan jobbar aktivt mot det. Det är så skönt att bo här i byn, vi har bra kommunikation och verkar vara på samma sida i dessa frågor och tar ofta itu med sånt här tillsammans.
Nu ska jag iallafall äta frukost och sen ska jag måla på min tavla och sen förhoppningsvis sova lite till.
Hur var er morgon?