Kategorier
Vardagstrams

Hallå tjocka måste ju få förnedra sig själva i tv utan att du lägger dig i

När jag vid olika tillfällen skrivit om biggest loser så har jag fått mycket kritik. Det är känsligt det där, jag vet inte vad som stör folk mest: att det inte får gotta sig åt tjocka losers eller att jag försöker ”förhindra” tjocka losers från att på bästa sändningstid göra sig av med sin övervikt. Här är några exempel från tidigare tillfällen:

Eller så kan man se det som en fantastisk möjlighet för dessa människor att få professionell hjälp till ett hälsosammare liv med förmodad ökad livskvalité och längre livslängd.

Hovnarr? Freakshow? Håller inte alls med dig. Känns som att det uttalandet mer reflekterar din syn på överviktiga än att representera gemene mans syn på övervikt.

det handlar mycket om betraktarens syn på övervikt här, jag tror att övervägande del inte ser den här typen av tv som en freakshow, det har man Big brother och Geordie Shore till, utan man älskar att se människor lyckas överkomma sina rädslor och problem. Det här är feel good-tv. Inspirerande, lärorikt och uppmuntrande!

Att det skulle vara en freakshow eller dyl känns mer som att det ligger i betraktarens öga…

Personerna som är med i programmen är ju inte ”lite överviktiga och vill bli av med sina extrakilon” utan det handlar ju om personer som på riktigt behöver hjälp ur ett missbruk. Därför tror jag att väldigt få skrattar åt dem.

jag måste säga att det förvånar mig att du som skriver att du själv är överviktig har så negativ inställning till att andra människor får hjälp med sin övervikt.

Mmmm klassikern: Att försöka peka ut mig som problemet, som att det är min syn på tjocka som är problemet, när jag påpekar det problematiska med den här typen av program är oärligt och naivt. Jag pratar dessutom om en samhällssyn, nej ett omfattande samhällshat och förtryck mot tjocka där program som detta, där tjocka visas upp som underhållning (för jo det är ett underhållningsprogram), ingår i förtrycket. Det är inte min ”personliga åsikt eller upplevelse” som vissa kanske tror. Det är en analys som är baserad på kunskap och insikt.

Nej, JAG har inte en negativ syn på tjocka men som tjock själv så har jag en insikt i hur samhällets syn på tjocka ser ut och tar sig uttryck.  Jo, folk skrattar. De skrattar och hånar och äcklas och pekar fingrar. De kommer med råd, oombedda åsikter och rent hat.

Feelgood? Inspirerande? Kanske för normsmala människor eller tjocka med enormt mycket självhat (Vet precis hur ”peppad” man blir när man ser andra gå ner i vikt, så peppad att man genast bestämmer sig för att svälta och späka sin kropp så man också kan bli smal och duglig och värd nånting. Lite som tjejtidningar som peppar en att ”ta tag i sitt yttre” men som i själva verket bara skapar mer självhat)

Men jag tror många missar problemet, som jag sagt tusen gånger så är ju tjockhat och bantning så normaliserat att det blivit en del av vår kultur och vår underhållning. Det är svårt att se skogen för alla träd då liksom om ni hajjar hur jag menar. Vi är också så vana vid detta konstanta renoverande av kroppen att vi inte fattar skillnaden mellan pepp och självhat. Vi ska inte vara nöjda. Speciellt inte om vi är tjocka. Det är självklart liksom. 

Kategorier
Vardagstrams

Freakshow och förnedrings-TV på bästa sändningstid

biggest loser

Biggest loser, denna spya till TV-program, pågår ju nu som ni förhoppningsvis missat. Eller tittar ni på det? 

Freakshow och förnedrings-TV på bästa sändningstid och publiken jublar. En VIP-säsong har även spelats in med kändisar. Anna Book är en av dessa deltagare och många av oss har ju följt hennes återkommande bantning (eller inte lyckats undvika snarare) genom åren. Jag blir så ledsen för hennes och för andra tjocka människors skull, att de (vi) aldrig lyckas ta oss ifrån det där destruktiva ekorrhjulet som är jojobantningens helvete. Hoppas att VIP-delen inte är lika livsfarlig som vanliga programmet.

Garanterar att det inte är sista gången vi ser Anna banta heller. Men det är inte pga att hon har bristande motivation eller förmåga, tvärtom så har hon kämpat på som fan i alla dessa år. Men kroppen funkar inte som man vill och bantning bryter ner kroppen och faktum är att de flesta som går ner i vikt går upp allt igen. Inte för att de är lata eller inte kan låta bli att frossa utan för att de har biologin emot sig. 

Men folk älskar ju det här och det finns tyvärr ingen brist på självhatande överviktiga som är villiga att förnedra sig själva för chansen att bli smala. (Dvs värdiga bra människor) Sen växer sig självhatet ännu större när de misslyckas. (Fast de hade oddsen emot sig innan.)

Överviktiga har liksom blivit vår tids hovnarrar, något att skratta över, förfasas över och peka fingrar åt. En kontrast till alla smala lyckade människor som inte skulle ”låta det gå så långt”, en försäkran om att smala iallafall är bättre och lyckligare än dessa tjocka sorgliga.

Deltagarna framställs som dumma idioter som inte klarar av att ta hand om sig själva, de hängs ut som lata och okunniga, de kläs i små tajta kläder som verkligen visar upp deras – i samhällets ögon – ”äckliga sjuka kroppar”. Tv-bolaget är inte ute efter att hjälpa nån annan än sig själva. De vill tjäna pengar och de vet att program där tittaren får frossa i andras olycka säljer mest.

Tänk på det en stund till: TV-BOLAGET VILL TJÄNA PENGAR.

Inget annat.

 

biggest loser bli smal kärlek

Bli smal så kanske du också kan bli älskad?

Vad är det denna bild försöker förmedla egentligen? (Från Biggest Loser reklamkampanj 2013)

Personerna i detta program är där för att underhålla en smal publik och för att ytterligare spä på tjocka människors självhat. De hjälper vare sig sig själva eller nån annan, faktum är att de flesta går upp allt i vikt och lite till efter programmets slut då de inte längre har tillgång till dietister, kockar, tränare och samma mängd fritid.

Många blir även sjuka av den hårda belastning som sätts på deras kroppar och ämnesomsättning. Det är nämligen livsfarligt att hårdbanta. Kroppen tar otroligt mycket stryk och resultatet håller sällan. 

biggest loser skit tv

I FeTT Magazines artikel ”Vem är egentligen den största förloraren?” kan ni läsa mer om hur vidrigt hela konceptet är och hur de deltagande behandlats under inspelningarna. 

”Medverkan i serien har nämligen stora negativa konsekvenser på deltagarnas fysiska såväl som psykiska hälsa. För det första är det inte hälsosamt att förlora så mycket vikt under så kort tid. Men deltagarna skadades även mycket av själva träningen, eftersom det ofta blir så när otränade människor pushas för hårt. Kai berättar att hennes knän har tagit stor skada från det hon var med om under serien, att hennes immunförsvar påverkats av den snabba viktförändringen och att hennes läkare har kallat det hon gjorde mot sin kropp under seriens gång för “en läkares mardröm”.

Det är så frustrerande som överviktig att försöka lyfta vår verklighet för smala människor som vägrar lyssna. Som att stånga sig blodig mot en vägg. Nedbrytande dock. Blir så jävla ledsen. Fan lyssna nån gång!

Kategorier
Vardagstrams

Om bantning funkade, hur kommer det sig att de flesta som bantar alltidåterfaller till just bantning?

Ja alltså det är liksom så här bantning och kroppen funkar. Simon här på screenshottet är inget undantag. Roliga är att jag debatterat hetsigt och argt med honom tidigare om dessa frågor (och hans fettförakt) men nyfrälsta bantare som gått ner mycket i vikt är svåra att diskutera med.
 
Men nu låter det lite annorlunda som sagt. ”Man får dåligt självförtroende och dålig självkänsla” säger han som svar på sin viktuppgång. Ja Simon, det är ju trist att din självkänsla hänger på din vikt. Och det var ju just därför vi andra lyfte taggen #uppmuntrafetma som gick ut på att tjocka ska få vara tjocka utan skam och skuld men neeeeej det var ju vansinne tyckte du. Vafalls liksom?! Ska tjocka få tro att de duger?

”När jag var överviktig hittade jag ursäkter till allting. Jag vägde 180 kilo och det var världens fel, jag tyckte synd om mig själv och fortsatte att äta. Man är bra på ursäkter när man är överviktig, så är det. Och när någon som man kanske ser upp till går ut med en hashtagg som heter uppmuntra fetma så blir det väldigt enkelt för personer som inte har så bra självförtroende som kanske är så överviktiga att det ur ett hälsoperspektiv blir farligt, så gömmer de sig bakom den här hashtaggen och känner att det är okej. Det är okej för mig att ha fetma och utsätta min hälsa för de här riskerna.”Simon Kachoa i tidigare intervju

Jag kan inte låta bli att vara lite skadeglad faktiskt om jag ska vara ärlig. Inte för att han mår dåligt eller eventuella hälsa påverkas obs obs obs utan för att han får uppleva att det inte är så jävla enkelt som han försökt får det att låta som tidigare. Vi får se om hans nya erfarenhet också gett honom nya insikter. Tveksamt dock. Han har tydligen satt upp ”nya mål” så jag gissar på en framtida karriär som jojo-bantare. Alla har vi den vägen vandrat. Vi som är tjocka alltså.
 
skarmavbild-2016-09-23-kl-21-11-10 Hoppas han slutar gaffla om sitt ”kan jag så kan du” nu när han fått lite perspektiv för man råder inte över sin metabolism. Och metabolismen fuckas upp ordentligt av att man utsätter sig för den svält som krävs för att gå ner så här pass mycket. Mitt råd: banta aldrig. Då är du dömd till ett liv av konstant jojo-bantande sen för det är tyvärr så det oftast funkar.
 
Tänk efter lite, hur många kvinnor känner ni som bantar i perioder? Eller som ”detoxar” eller ”ska komma i form” eller ”ta tag i kosten/träningen” iallafall minst en gång om året? Som kör en ”rivstart” (oftast med nån pulversoppa eller juicediet) för att ”komma i gång” då och då? Som taggar bilderna med #beach2000nånting. Som alltid tycks ha kroppen som ett projekt att ta tag i.
 
Om bantning funkade, hur kommer det sig att de flesta som bantar alltid återfaller till just bantning? Jo för att de går upp allt igen och ofta lite till när de slutar. Inte för att de har dålig karaktär dock som de ofta inbillar sig (tack vare samhället som lärt dem detta) utan för att kroppen fungerar på så sätt. Och för varje gång du bantar blir det också svårare. Om det krävde att du åt 300 kalorier mindre för att gå ner första gången så kräver det kanske dubbla denna gång.
 
Tänker för övrigt på just Viktväktarna när jag tänker på hur bantare alltid återfaller tillbaka till bantning och hur bantning inte funkar. Viktväktarnas framgång bygger nämligen helt och hållet på att deras kunder återkommer. (dvs INTE lyckas hålla vikten nere). Det är värt att tänka på.
Kategorier
Tjock verklighet

Om bantning funkade, hur kommer det sig att de flesta som bantar alltid återfaller till just bantning?

Ja alltså det är liksom så här bantning och kroppen funkar. Simon här på screenshottet är inget undantag. Roliga är att jag debatterat hetsigt och argt med honom tidigare om dessa frågor (och hans fettförakt) men nyfrälsta bantare som gått ner mycket i vikt är svåra att diskutera med. Men nu låter det lite annorlunda som sagt.

”Man får dåligt självförtroende och dålig självkänsla” säger han som svar på sin viktuppgång. Ja Simon, det är ju trist att din självkänsla hänger på din vikt. Och det var ju just därför vi andra lyfte taggen #uppmuntrafetma som gick ut på att tjocka ska få vara tjocka utan skam och skuld men neeeeej det var ju vansinne tyckte du. Vafalls liksom?! Ska tjocka få tro att de duger?

”När jag var överviktig hittade jag ursäkter till allting. Jag vägde 180 kilo och det var världens fel, jag tyckte synd om mig själv och fortsatte att äta. Man är bra på ursäkter när man är överviktig, så är det. Och när någon som man kanske ser upp till går ut med en hashtagg som heter uppmuntra fetma så blir det väldigt enkelt för personer som inte har så bra självförtroende som kanske är så överviktiga att det ur ett hälsoperspektiv blir farligt, så gömmer de sig bakom den här hashtaggen och känner att det är okej. Det är okej för mig att ha fetma och utsätta min hälsa för de här riskerna.”Simon Kachoa i tidigare intervju

Jag kan inte låta bli att vara lite skadeglad faktiskt om jag ska vara ärlig. Inte för att han mår dåligt eller eventuella hälsa påverkas obs obs obs utan för att han får uppleva att det inte är så jävla enkelt som han försökt får det att låta som tidigare. Vi får se om hans nya erfarenhet också gett honom nya insikter. Tveksamt dock. Han har tydligen satt upp ”nya mål” så jag gissar på en framtida karriär som jojo-bantare. Alla har vi den vägen vandrat. Vi som är tjocka alltså.

skarmavbild-2016-09-23-kl-21-11-10

Hoppas han slutar gaffla om sitt ”kan jag så kan du” nu när han fått lite perspektiv för man råder inte över sin metabolism. Och metabolismen fuckas upp ordentligt av att man utsätter sig för den svält som krävs för att gå ner så här pass mycket.

Mitt råd: banta aldrig. Då är du dömd till ett liv av konstant jojo-bantande sen för det är tyvärr så det oftast funkar. Tänk efter lite, hur många kvinnor känner ni som bantar i perioder? Eller som ”detoxar” eller ”ska komma i form” eller ”ta tag i kosten/träningen” iallafall minst en gång om året? Som kör en ”rivstart” (oftast med nån pulversoppa eller juicediet) för att ”komma i gång” då och då? Som taggar bilderna med #beach2000nånting. Som alltid tycks ha kroppen som ett projekt att ta tag i.

Om bantning funkade, hur kommer det sig att de flesta som bantar alltid återfaller till just bantning? Jo för att de går upp allt igen och ofta lite till när de slutar. Inte för att de har dålig karaktär dock som de ofta inbillar sig (tack vare samhället som lärt dem detta) utan för att kroppen fungerar på så sätt. Och för varje gång du bantar blir det också svårare. Om det krävde att du åt 300 kalorier mindre för att gå ner första gången så kräver det kanske dubbla denna gång.

Tänker för övrigt på just Viktväktarna när jag tänker på hur bantare alltid återfaller tillbaka till bantning och hur bantning inte funkar. Viktväktarnas framgång bygger nämligen helt och hållet på att deras kunder återkommer. (dvs INTE lyckas hålla vikten nere). Det är värt att tänka på.

Kategorier
Vardagstrams

Spyor

Igår drabbades jag av ett akut och våldsamt illamående och det har inte gått över än. Och här sitter jag nu, mage värkande, vattnande mun och grön av illamående och försöker sammanställa nån slags debattartikel så att den låter vettig och bra.

Dessutom har jag två barn hemma. HURRA! Och jag vill måla. Jag behöver städa för kanske kommer gäster (lugn nu, jag städar inte så noggrant men att typ plocka upp de fem tvätthögar jag spridit runt huset känns iallafall rimligt när det kommer folk)

 

Men nåt som roar i all misär var denna artikel ”Biggest Loser vinnaren slår tillbaka bla bla” där den fantastiska journalisten citerat precis ALLT jag sa när vi mailade tidigare under dagen. Sånt gillar jag. Mest för att jag är ett sånt jävla roligt och skarpt geni som ställer skåp i alla jävla hörn. Kan nån förresten förklara vad ”Det är ju hål i huvudet” betyder? Jättekonstig formulering.

Förresten, igår gjorde jag ett undantag och kollade på Debatt. Självklart skulle hashtagg #uppmuntrafetma förfasas över, men tack å lov så hade vi en briljant medtjockis i studion som också fick ställa skåp. Titta och njut!

 

Kategorier
Tjock verklighet

Tjocka är vår tids hovnarrar

Biggest loser, denna spya till TV-program. Freakshow och Förnedrings-TV på bästa sändningstid. Överviktiga har liksom blivit vår tids hovnarrar, något att skratta över, förfasas över och peka fingrar åt. En kontrast till alla smala lyckade människor som inte skulle ”låta det gå så långt”, en försäkran om att smala iallafall är bättre och lyckligare än dessa tjocka sorgliga. Deltagarna framställs som dumma idioter som inte klarar av att ta hand om sig själva, de hängs ut som lata och okunniga, de kläs i små tajta kläder som verkligen visar upp deras – i samhällets ögon – ”äckliga sjuka kroppar”. Tv-bolaget är inte ute efter att hjälpa nån annan än sig själva. De vill tjäna pengar och de vet att program där tittaren får frossa i andras olycka säljer mest.

Tänk på det en stund till: TV-BOLAGET VILL TJÄNA PENGAR.

Inget annat.

Instagram såg jag att Hormoner & Hemorrojder hängt med Biggest Loser-teamet och passade på att lägga in denna brasklapp, inte för att läxa upp dessa fina kvinnor men för att ge ett annat perspektiv till deras följare. Den här typen av program borde bannlysas och folk borde bojkotta.

Jag fick svar:

Eller så kan man se det som en fantastisk möjlighet för dessa människor att få professionell hjälp till ett hälsosammare liv med förmodad ökad livskvalité och längre livslängd.

Hovnarr? Freakshow? Håller inte alls med dig. Känns som att det uttalandet mer reflekterar din syn på överviktiga än att representera gemene mans syn på övervikt.

det handlar mycket om betraktarens syn på övervikt här, jag tror att övervägande del inte ser den här typen av tv som en freakshow, det har man Big brother och Geordie Shore till, utan man älskar att se människor lyckas överkomma sina rädslor och problem. Det här är feel good-tv. Inspirerande, lärorikt och uppmuntrande!

Att det skulle vara en freakshow eller dyl känns mer som att det ligger i betraktarens öga…

Personerna som är med i programmen är ju inte ”lite överviktiga och vill bli av med sina extrakilon” utan det handlar ju om personer som på riktigt behöver hjälp ur ett missbruk. Därför tror jag att väldigt få skrattar åt dem.

jag måste säga att det förvånar mig att du som skriver att du själv är överviktig har så negativ inställning till att andra människor får hjälp med sin övervikt.

Nu vet jag inte hur stora dessa människor är, men jag som själv är kraftigt överviktig ser detta ur det perspektivet. Att försöka peka ut mig som problemet, som att det är min syn på tjocka som är problemet, när jag påpekar det problematiska med den här typen av program är oärligt och naivt. Jag pratar dessutom om en samhällssyn, nej ett omfattande samhällshat och förtryck mot tjocka där program som detta, där tjocka visas upp som underhållning (för jo det är ett underhållningsprogram), ingår i förtrycket. Det är inte min ”personliga åsikt eller upplevelse” som vissa kanske tror. Det är en analys som är baserad på kunskap och insikt.

Nej, JAG har inte en negativ syn på tjocka men som tjock själv så har jag en insikt i hur samhällets syn på tjocka ser ut och tar sig uttryck.  Jo, folk skrattar. De skrattar och hånar och äcklas och pekar fingrar. De kommer med råd, oombedda åsikter och rent hat. Feelgood? Inspirerande? Kanske för normsmala människor eller tjocka med enormt mycket självhat (Vet precis hur ”peppad” man blir när man ser andra gå ner i vikt, så peppad att man genast bestämmer sig för att svälta och späka sin kropp så man också kan bli smal och duglig och värd nånting. Lite som tjejtidningar som peppar en att ”ta tag i sitt yttre” men som i själva verket bara skapar mer självhat)

biggest loser bli smal kärlek

Bli smal så kanske du också kan bli älskad?
Vad är det denna bild försöker förmedla egentligen?
(Från Biggest Loser reklamkampanj 2013)

Personerna i detta program är där för att underhålla en smal publik och för att ytterligare spä på tjocka människors självhat. De hjälper vare sig sig själva eller nån annan, faktum är att de flesta går upp allt i vikt och lite till efter programmets slut då de inte längre har tillgång till dietister, kockar, tränare och samma mängd fritid. Många blir även sjuka av den hårda belastning som sätts på deras kroppar och ämnesomsättning. Det är nämligen livsfarligt att hårdbanta. Kroppen tar otroligt mycket stryk och resultatet håller sällan. 

biggest loser skit tv

I FeTT Magazines artikel ”Vem är egentligen den största förloraren?” kan ni läsa mer om hur vidrigt hela konceptet är och hur de deltagande behandlats under inspelningarna. 

”Medverkan i serien har nämligen stora negativa konsekvenser på deltagarnas fysiska såväl som psykiska hälsa. För det första är det inte hälsosamt att förlora så mycket vikt under så kort tid. Men deltagarna skadades även mycket av själva träningen, eftersom det ofta blir så när otränade människor pushas för hårt. Kai berättar att hennes knän har tagit stor skada från det hon var med om under serien, att hennes immunförsvar påverkats av den snabba viktförändringen och att hennes läkare har kallat det hon gjorde mot sin kropp under seriens gång för “en läkares mardröm”.

Det är så frustrerande som överviktig att försöka lyfta vår verklighet för smala människor som vägrar lyssna. Som att stånga sig blodig mot en vägg. Nedbrytande dock. Blir så jävla ledsen. Fan lyssna nån gång!