Kategorier
diskussion & debatt

Botox hämmar den empatiska förmågan

En annan grej när det gäller plastikkirurgi, botox och andra ingrepp. Jag pratade med Elaine om detta häromdagen, hon är ju retoriker och som retoriker är kroppspråk och ansiktsutryck relevanta eftersom att vi som människor kommunicerar med våra kroppar och ansikten.
Vad säger man? Att talet dvs orden i sig är 10% och sen är det resten som talar. Röst, ton, ansiktsutrycken och musklerna som rör sig. Samma gäller de som pratar teckenspråk. Då är ansiktet jätteviktigt.
facial-expression-analyzed
Men botox är lite intressant. Elaine berättade om en studie som gjorts som påvisar att botox, som minskar ansiktsuttrycken och muskelrörelserna bidrar till försämrad empatisk förmåga. Nä nu jävlar tänker säkert många av er här men såhär förklaras detta (jag googlade reda på en studie):

Minsta lilla baby härmar våra ansiktsuttryck. Och så fortsätter vi människor hela livet. Processen ger en återkoppling till hjärnans spegelneuroner, och är en förutsättning för att tolka och förstå känslor hos andra. Nu visar amerikanska forskare att injektioner med Botox stör processen.

– Botoxanvändare dämpar inte bara sin egen förmåga till ansiktsuttryck, de blir också sämre på att förstå vad andra känner, kommenterar David Neal, professor i psykologi vid University of Southern University, USA.

Jag är liksom Elaine är inte speciellt förvånad över detta och funderar vidare på hur övrig ansiktsplastik påverkar hur vi uppfattar varandra. Inte bara bebisar läser av varandras ansikten, vi vuxna gör ju som sagt detsamma och förmågan att kunna detta är essentiell för vår kommunikation.
frowns-cosmetic_botox
Som Elaine också förklarade det så påverkar alltså botox inte bara andras empatiska förmåga gentemot den som använt botox utan att bristen på ansiktsuttryck hämmar den egna förmågan.
Dvs använder man botox så kommer man inte bara bemötas med mindre empati, man kommer även känna mindre empati till slut.
Jag tycker detta är otroligt intressant. Och oroväckande såklart.
Och jag tänker lite längre också, längre än vad som händer med ansiktsuttrycken på någon som har botox i pannan alltså. Vad händer i ansiktet på någon som fyllt läpparna? Eller kinderna? Eller gjort ansiktslyft?
botox3
smile
Jag hoppas Elaine skriver lite om det här också då jag vill höra mer från det retoriska perspektivet!
 

Kategorier
Ideal & skönhetskrav

Min dotters kroppsuppfattning formas nu och hennes förebilder är anorektiska, opererade och onaturliga

Jag såg att både Elaine (”Höstpreppar och ger rynkkomplimanger”) och Cissi (”Botox, ankmunnar och dömanden”) skrev om skönhetsingrepp och botox och jag har en hel del tankar kring detta.

(Från Elaines blogg)
(Från Cissis blogg) 
Nu kommer jag antagligen låta dömande men det är inte meningen. Så först ska jag bara förtydliga ett par saker:

1. Jag tycker det är ok att göra ingrepp. Vad enskilda kvinnor gör är nämligen ingen annans business än deras. Jag blir såklart så jävla provocerad av hur självklart det är att fixa till det man är missnöjd med samtidigt som jag tycker det är lika självklart att man har rätten att just göra det. Varför gå runt och känna sig fel eller ful när det faktiskt finns alternativa lösningar?

2. Jag tycker inte det är bättre eller finare att göra ingrepp för att se naturlig ut än onaturlig. En del vill ju se just ”onaturliga” ut och det är väl lika ok? Oavsett om det är abnorma läppar eller utstående tuttar eller piercingar eller tatueringar över hela kroppen.

3. Jag tycker inte vi ska döma kvinnor som opererar sig. Det vore jäkligt analyslöst, okunnigt och kvinnohatiskt. Men jag tycker definitivt vi ska problematisera det. Det. Inte dem.

När det gäller just ”naturlig skönhet” så ser jag ett problem dock och det är att det skapar ett ideal som är omöjligt att leva upp till. Speciellt när dessa naturliga resultat uppnåtts med just ingrepp. Onaturligt visar ju iallafall tydligt att det endast kan uppnås med kniv och sprutor.

Men å andra sidan, gör det nån skillnad för kommande generationer?

Nu när ingrepp är vardag och botox samt Restylane är lika vanligt som ett tandläkarbesök och man ser på ingrepp som ett nytt sätt att typ sminka sig på så förskjuts ju just uppfattningen om vad som är naturligt och det kan man se framförallt i de kretsar där ingrepp är vanliga och resultaten blir mer och mer extrema.
När utseenden som är resultatet av just botox, Restylane och andra ingrepp (samt contouring och andra knep) normaliserats så pass att just de uppfattas som naturliga:

Hur påverkar det våra barn och deras självbild?


Min dotter växer upp här och nu. Hon ska bli kvinna. Vägen dit är slingrig på så många sätt och hennes självbild och kroppsuppfattning formas nu. (Och min sons snäva kvinnosyn formas på samma sätt)
Jag är så jävla rädd att hon ska få för sig att det är bättre att se ut som man gjort ingrepp än utan. Att synliga svullna röda Restylane-ärr runt läpparna ska vara helt rimligt, att släta runda pannor utan känslor ska vara eftersträvansvärt och att hon måste göra allt detta för att duga. Jag har liksom ångest nog över att hon ska vilja raka benen, skämmas för valkar eller tro att hon måste ha en kaka smink i ansiktet för att duga.
Jag blir så ledsen av att vi så totalt fuckar upp huvudena på unga kvinnor och får dem att tro att de behöver vanställa och mutilera sina normala kroppar och ansikten. Som får dem… nej OSS att tro att fillers och botox inte är konstigare eller mer riskfyllt än att gå till frisören. Allt framställs så enkelt och självklart. Och så upprätthålls det här nya idealet och medverkar till att ytterligare unga tjejer känner att de måste anpassa sig.

Jag vill prata om detta. Jag vill också prata om det ansvar vi som kvinnor har inför kommande generationer utan att andra feminister slår bakut. (och utan att kasta skuld på varandra) Vad händer när jag rakar mig, hur påverkar det min dotters syn på kroppen? Vad händer om jag gör ingrepp? Hur får jag henne att känna att hon duger när jag visar att jag själv inte gör det?