Kategorier
feminism & genus

Vafalls, står du här och säger att kvinnor kanske skulle må bättre utan män? Ja det gör jag.

Många kvinnor lever i relationer som är nedbrytande utan att se det själva. Det betyder ej att de är dumma men att förtrycket normaliserats. Att kvinnor tar allt känslomässigt ansvar i relationer är inget ovanligt eller konstigt men få tänker på hur det faktiskt påverkar oss.

Kvinnor bryts ner, sugs ut, tystas, anpassar sig, curlar och sopar upp efter män och det är inte heller konstigt utan tvärtom vanligt och något vi ibland sitter i grupp och skrockar över, men hur ofta är det nån som säger ”vänta, vad är det vi håller på med?” Eller ja ibland gör ju kvinnor det. De pratar om det men sen…. ingenting. Ingen förändring. Nåt powersnack om att säga upp sig som projektledare höhöhö då ska han få se, men det händer ju inte. Det går inte ens för då kommer ju kanske barn eller andra i kläm.

Vi finner oss. Vi märker det inte ens. Det beror som sagt inte på att vi är dumma men det beror på att förtryck är en process som går ut på att först bryta ner allt motstånd, sen få den förtryckta att tro att hen har ett fritt val och att hen har valt detta för att detta är bra och fint fast det egentligen bara är nedbrytande.

Även relationer som till synes verkar ”bra” och med ”snälla killar” kan innehålla exempelvis gaslighting, känslomässig otillgänglighet eller sexkrav. Det ser vi ju på de samtal vi haft den senaste veckan om sexlust och sex i relationer där flera hundra kvinnor, här i min blogg och på instagram, i andras bloggar och andras instagram, på twitter och andra sociala medier bara släpper på slöjan och berättar om sexkrav och press från sina ”snälla” och ”omtänksamma” män som ”egentligen är fina” men som ”inte förstår”.

Jag tänker på alla unga tjejer med killkompisar som girlfriendzonar dem, beter sig sexistisk, skämtar på andra kvinnors bekostnad och på hur tjejerna lärt sig att detta är kul och ok och bara på skoj (fast det kanske skaver under skinnet ändå, även om de inte kan sätta fingret på det)

Det är så många kvinnor som lär sig att prioritera relationer med män som bryter ner dem istället för att fokusera på uppbyggande vänskap med kvinnor. Men vi finner oss i det. Vi ifrågasätter det inte och om vi gör det så möter vi sånt otroligt motstånd; Vafalls, står du här och säger att kvinnor kanske skulle må bättre utan män? Ja det gör jag. Inte alla men många. Och det är värt att undersöka.