Kategorier
diskussion & debatt feminism & genus

Kvinnor kommer inte magiskt bli mer attraktiva på arbetsmarknaden eller få bättre betalt för att pappor börjar ta halva tiden

För att förtydliga ytterligare, för er som kanske inte pallat läsa igenom alla kommentarer, så vill jag klargöra att jag långsiktigt är för en delad och individualiserad föräldrapenning men jag är övertygad om att det krävs många omfattande åtgärder INNAN detta är en realistisk möjlighet. Så just nu, i dagsläget? Nej. Inte så länge kvinnors löner är lägre, deras positioner på arbetsmarknaden är osäkra, deras insatser bedöms som sämre. Osv osv.

Man kan såklart argumentera att detta skulle förändras om män tog mer ansvar hemma men dels så tror jag faktiskt inte att det är så enkelt alls eftersom att många faktorer spelar in och ansvaret över hem och barn bara är en av dessa. Men framförallt så tror jag att även om det vore så, så är det fortfarande något som kommer ta mycket tid och under den tiden så kommer kvinnorna och familjerna i kläm.  Det handlar ju om ett omfattande samhällsproblem där kvinnors insatser värderas mindre, där vi diskrimineras och där män som är föräldralediga till skillnad från oss ses som resurser istället för belastningar och lösningen är åtgärder från flera håll samtidigt.

Som om föräldraledigheten är det enda som gör att vi inte lever i ett helt jämlikt samhälle. Som om typiskt kvinnliga yrken automatiskt kommer att ge högre lön bara för att vi delar föräldraledigheten lika.

– Lena

Förändring sker inte över en dag ens när vi lagstiftar. Kvinnor kommer inte magiskt bli mer attraktiva på arbetsmarknaden eller få bättre betalt för att pappor börjar ta halva tiden. Det kanske inte ens sker över en generation. Är det rimligt svinn? Kanske. Men jag tycker inte det.

 föräldraskap 3

Men jag tycker inte heller vi ska nöja oss, finna oss i att pappor skiter i ansvaret och kapitulera inför situationen. Inte som grupp alltså. Individer gör vad de kan för att överleva och klara sin vardag och att skuldbelägga skapar inte heller nån förändring utan är bara elakt och onödigt.

Jag lobbar ju liksom inte för att vi ska göra som vi alltid har gjort, tvärtom anser jag att vi ska sträva efter lika ansvar men jag ogillar kravet att just kvinnor, ofta enskilda sådana, som ska bära kampen framåt oavsett vilka uppoffringar som krävs i ett samhälle som motarbetar jämlikhet från flera håll samtidigt. Och jag tror inte heller jämställdhet eller genusmedvetenhet står och faller med 18 månaders ledighet. Hoppas jag i alla fall. Det finns så många olika sätt att göra det på.

föräldraskap 2

Vill avsluta morgonens tankar med en riktigt bra kommentar från tidigare diskussion:

”Föräldraförsäkringen omnämns i debatten som vore den en naturlag, något orubbligt och bestämt. Men hela vårt ekonomiska system, inklusive socialförsäkringsrätten, är ett system skapat av en civilisation som präglas av patriarkala strukturer.

Föräldraförsäkringen är utformad så att den som är hemmaförälder missgynnas ekonomiskt i förhållande till den som arbetar. Då blir det enda sättet att leva jämställt att dela exakt lika, gör man inte det så lever man inte faktiskt (ekonomiskt) jämställt. Men även om man delar exakt lika är tyvärr chanserna att man är ekonomiskt jämställda små eftersom män oftast har bättre löner i alla fall.

Dessutom missgynnas kvinnan på andra sätt än ekonomiskt. Alla anledningar du räknat upp som motiv till varför ni inte delar lika är sätt du som kvinna missgynnas av att dela. Tanken att det finns ett stort värde i sen förskolestart (eller att välja bort förskola) är ”kvinnliga värderingar”. Att vilja vara med sina barn, att prioritera amning, närhet, o.s.v. är kvinnliga värderingar som måste väljas bort till förmån för jämställdheten om man delar lika. Det hör ni ju själva, det går inte ihop.

”Dela lika på föräldraledigheten så blir ni jämställda” är som att säga ”ha inte så kort kjol på dig så slipper du bli våldtagen”. Men hur kan kvinnor och män bli jämställda genom att kvinnorna anpassar sig efter den patriarkala strukturen?

Ett system där kvinnan (eller mannen, men det är ju oftast kvinnan) utesluts från samhället under en lång period bara för att hon fått barn är inte bra. Vår föräldraförsäkring är bekväm, det är mysigt att vara hemma med sina barn, men den fyller inte sin funktion som skyddsnät. Den isolerar kvinnan och dessutom skapar den ett barnovänligt samhälle där man anser att barn hör hemma i miljöer där bara barn och ev. hemmavarande föräldrar vistas, inte bland vuxna.

Jag skulle vilja se en föräldraförsäkring som innebar ökade möjligheter för föräldrar att klara av att arbeta och ha barn på samma gång, alltså på riktigt tar hänsyn till kvinnor och kvinnors liv.”

– Carolinalin

]]>

Kategorier
diskussion & debatt

Nej, vi kommer inte dela lika på föräldraledigheten denna gång heller!

Jaha, snart kommer en till avkomma till världen och med det en massa praktiskt som måste tas ställning till. Framförallt föräldraledighet och föräldrapenning och sånt som många frågar mig om. Man tänker kanske att ja Natashja är ju en feminist som vill leva jämställt så klart hon och Oskar kommer dela lika medan nån annan kanske redan reflekterat över min position som hemmamammafeministen som aldrig delat lika alls. Och så en hel drös med människor som ska tycka till om detta, inklusive jag själv såklart. För jag har såklart nån slags utopisk dröm om hur det BORDE vara och hur jag vill att vi som samhälle ska jobba åt samtidigt som jag är 1. egoist 2. bekväm 3. gillar pengar jättemycket 4. har en annan vision av hur jag vill att MITT liv ska se ut och det är tyvärr inte alltid förenligt med kravet på att en Riktig FeministTM bör vara självständig och jämställd (trots att vi lever i ett patriarkat där detta ändå är omöjligt oavsett hur jävla 50/50 du försöker dela på allt.).

Svaret på frågan är alltså: Nej vi kommer inte dela lika. Jag kommer vara hemma 100%. Sitta här på mitt nyförlösta feta arsle medan Oskar jobbar för brödfödan. Han kommer visserligen ta sin sedvanliga föräldralediga fredag som han gjort sen Ninja var liten plutt men ja det gör ju varken från eller till egentligen, mer än att jag har sällskap en extra dag i veckan medan jag ändå sitter klistrad vid en tuttande bebis.

Men varför Natashja, delad föräldraledighet är ju jätteviktigt?! Viktigast av allt! DINA STACKARS BARN osv osv. Nej det tycker inte jag. Jag värderar massvis med saker mer, till exempel:

  1. Tid med mina barn. Jag vill vara hemma med min bebis.
  2. Sen förskolestart. Ninja började förskolan som treåring, Tamlin när han var strax över två. Då behöver man en förälder hemma länge vilket kräver viss ekonomisk förutsättning. Som vi har när Oskar jobbar.
  3. Kortare dagar på förskola och fritids. Detta kräver en förälder som är hemma vid 15.00.  Svårt att kombinera med heltidsarbete.
  4. Amningen. Jag helammar. Flaska är uteslutet. (Om allt går som det ska såklart) Och nu ska jag inte upprätthålla myten om att man inte kan helamma och dela lika, för det kan man oftast men det kan också vara svårare att få till, speciellt om bebisen helammar länge som mina gjorde. Men jag värderar amningen mer än delad FL så detta är inget problem för mig. Även om bebisen under första året också blir mer mammig så är det a price I’m willing to pay om man säger så. De lär sig gilla pappa till slut.  Jag lovar!
  5. Ekonomisk trygghet och min levnadsstandard*: Jag värderar definitivt min mans pengar mer än att dela lika på FL’n. Jag är inte beredd att sänka min levnadsstandard. Jag vill bo i hus i en trygg miljö där barnen kan springa ut och in fritt, slippa kolla prislappar på ICA och ha råd med det som behövs utan att spara och lägga undan och vända på kronor. Är glad över att vi tog det beslutet redan från start. Annars hade Oskar tjänat mindre idag och vi hade bott på annan plats.
  6. Bla bla säkert fler anledningar, men jag tänker ärligt inte så mycket på det.

Jag vill helt enkelt inte dela lika. Jag vill göra så här. Ja jag vet att det har effekter på pensionen och arbetsmarknadsmässigt bla bla men jag tycker det är värt det, får ta smällen sen eller nåt. Jag har i många år skämts och försökt bortförklara och försvara det här beslutet när Duktigare Feminister ifrågasatt mig och jag har känt mig sämre och dummare men har äntligen kunnat landa i nån slags trygghet att jag bör göra det som funkar bäst för mig. Och att då också respektera att andra känner lika såklart. Sen så tycker jag absolut att vi fortfarande ska jobba för ett mer jämlikt samhälle där lika ansvar för barnen ingår, men det är ju ett mer omfattande samhällsproblem som behövs åtgärdas och jobbas med från flera håll samtidigt.

Blir ni sura nu? Håller ni med? Tänker ni att jag är dum? Sitter ni och gapar? Ler ni igenkännande? Berätta!

familjen

Men Oskar då, vill han inte vara hemma med sina barn stackars honom när du tar allt bla bla. Jo det vill han såklart. I hans drömvärld så behöver han ej gå till jobbet utan kan lalla runt hemma, odla grönsaker eller blommor och göra spel på fritiden och umgås med barna tills han blir trött men nån måste ju tjäna pengar och han har tre gånger högre lön än mig och det är ju ej förenligt med min lilla lista här ovan: vi vill ha ekonomisk trygghet och bo i villa. Och det här är ju inget beslut jag tagit över huvudet på honom utan så vi tillsammans valt att göra utifrån våra förutsättningar och önskningar.

*Ang. pengar, föräkringskassan har ett tak. Min mans lön är alldeles för hög och han förlorar mer än 50% av sin inkomst av att vara föräldraledig. Har man två normala löner så förlorar man inget på att dela lika.