För att förtydliga ytterligare, för er som kanske inte pallat läsa igenom alla kommentarer, så vill jag klargöra att jag långsiktigt är för en delad och individualiserad föräldrapenning men jag är övertygad om att det krävs många omfattande åtgärder INNAN detta är en realistisk möjlighet. Så just nu, i dagsläget? Nej. Inte så länge kvinnors löner är lägre, deras positioner på arbetsmarknaden är osäkra, deras insatser bedöms som sämre. Osv osv.
Man kan såklart argumentera att detta skulle förändras om män tog mer ansvar hemma men dels så tror jag faktiskt inte att det är så enkelt alls eftersom att många faktorer spelar in och ansvaret över hem och barn bara är en av dessa. Men framförallt så tror jag att även om det vore så, så är det fortfarande något som kommer ta mycket tid och under den tiden så kommer kvinnorna och familjerna i kläm. Det handlar ju om ett omfattande samhällsproblem där kvinnors insatser värderas mindre, där vi diskrimineras och där män som är föräldralediga till skillnad från oss ses som resurser istället för belastningar och lösningen är åtgärder från flera håll samtidigt.
Som om föräldraledigheten är det enda som gör att vi inte lever i ett helt jämlikt samhälle. Som om typiskt kvinnliga yrken automatiskt kommer att ge högre lön bara för att vi delar föräldraledigheten lika.
– Lena
Förändring sker inte över en dag ens när vi lagstiftar. Kvinnor kommer inte magiskt bli mer attraktiva på arbetsmarknaden eller få bättre betalt för att pappor börjar ta halva tiden. Det kanske inte ens sker över en generation. Är det rimligt svinn? Kanske. Men jag tycker inte det.
Men jag tycker inte heller vi ska nöja oss, finna oss i att pappor skiter i ansvaret och kapitulera inför situationen. Inte som grupp alltså. Individer gör vad de kan för att överleva och klara sin vardag och att skuldbelägga skapar inte heller nån förändring utan är bara elakt och onödigt.
Jag lobbar ju liksom inte för att vi ska göra som vi alltid har gjort, tvärtom anser jag att vi ska sträva efter lika ansvar men jag ogillar kravet att just kvinnor, ofta enskilda sådana, som ska bära kampen framåt oavsett vilka uppoffringar som krävs i ett samhälle som motarbetar jämlikhet från flera håll samtidigt. Och jag tror inte heller jämställdhet eller genusmedvetenhet står och faller med 18 månaders ledighet. Hoppas jag i alla fall. Det finns så många olika sätt att göra det på.
Vill avsluta morgonens tankar med en riktigt bra kommentar från tidigare diskussion:
”Föräldraförsäkringen omnämns i debatten som vore den en naturlag, något orubbligt och bestämt. Men hela vårt ekonomiska system, inklusive socialförsäkringsrätten, är ett system skapat av en civilisation som präglas av patriarkala strukturer.
Föräldraförsäkringen är utformad så att den som är hemmaförälder missgynnas ekonomiskt i förhållande till den som arbetar. Då blir det enda sättet att leva jämställt att dela exakt lika, gör man inte det så lever man inte faktiskt (ekonomiskt) jämställt. Men även om man delar exakt lika är tyvärr chanserna att man är ekonomiskt jämställda små eftersom män oftast har bättre löner i alla fall.
Dessutom missgynnas kvinnan på andra sätt än ekonomiskt. Alla anledningar du räknat upp som motiv till varför ni inte delar lika är sätt du som kvinna missgynnas av att dela. Tanken att det finns ett stort värde i sen förskolestart (eller att välja bort förskola) är ”kvinnliga värderingar”. Att vilja vara med sina barn, att prioritera amning, närhet, o.s.v. är kvinnliga värderingar som måste väljas bort till förmån för jämställdheten om man delar lika. Det hör ni ju själva, det går inte ihop.
”Dela lika på föräldraledigheten så blir ni jämställda” är som att säga ”ha inte så kort kjol på dig så slipper du bli våldtagen”. Men hur kan kvinnor och män bli jämställda genom att kvinnorna anpassar sig efter den patriarkala strukturen?
Ett system där kvinnan (eller mannen, men det är ju oftast kvinnan) utesluts från samhället under en lång period bara för att hon fått barn är inte bra. Vår föräldraförsäkring är bekväm, det är mysigt att vara hemma med sina barn, men den fyller inte sin funktion som skyddsnät. Den isolerar kvinnan och dessutom skapar den ett barnovänligt samhälle där man anser att barn hör hemma i miljöer där bara barn och ev. hemmavarande föräldrar vistas, inte bland vuxna.
Jag skulle vilja se en föräldraförsäkring som innebar ökade möjligheter för föräldrar att klara av att arbeta och ha barn på samma gång, alltså på riktigt tar hänsyn till kvinnor och kvinnors liv.”
– Carolinalin
]]>