Kategorier
barn & föräldraskap

Får han elaka kommentarer så tar vi det då

Vi har ju pratat om detta tidigare och jag får ofta frågan om hur jag tänkt kring sk ”tjejkläder” på min son och huruvida jag oroar mig för mobbing och kommentarer. 
Jag har ju berättat om min oro inför skolan, att jag köpt massa nya mer neutrala kläder som jag hoppas ska vara ett bra komplement till det övriga supertjejiga som båda mina barn älskar och klär sig i. Det är ju en fin balansgång ju, att värna om barnens egna val, personlighet, smak och samtidigt undvika situationer där de är extra utsatta. Var drar man gränsen? Hur tillåtande är man? Vad har det för konsekvenser? 
Lite läskigt är det ju att skicka T till skolan i lång klänning. Man vet ju hur jävla elaka äldre barn kan vara. Första gången han tog på sig denna klänning inför skoldagen så sa jag att nej den där behöver jag tvätta först, jag fick lite panik inför första dagarna där han liksom skulle etablera sin plats i klassen. Men jag fattade också att jag bara sköt upp nåt jag faktiskt behövde ta ordentlig ställning till. Och hjärtat gör verkligen så ont när jag tänker på att försöka forma om honom, begränsa honom, antyda på nåt sätt att han är fel för jo han kommer ju för fan fatta att nåt är fel när N får ha klänningen men inte han. 
Så imorse när han satte på sig den igen så sa jag inget. Jag bestämde mig för att låta honom bestämma själv. Nickade och log och sa ”ha så roligt idag!” och hoppades att han inte kom hem och berätta att nån varit dum. 
Men man ska inte ta ut skit i förskott. Inte gå på samma begravning två gånger. Vi tar det då. Får han kommentarer så tar vi det då. Är nån dum så pratar vi om det då. Han vet ju redan att det finns de som dumt nog tycker att pojkar inte får se ut si eller så. Jag vet inte hur mycket han tänker på det dock för han nämner det aldrig. Verkar inte bry sig alls. Är stolt över sina saker och kläder. Kommenterar aldrig nån annans. 

Förresten, det hade varit en bra dag idag sa han när jag hämtade honom på fritids. ”Har nån varit dum?” frågade jag som jag alltid frågar. ”Nej” sa han. Puh. För nu.
(Vi har fyra standarsfrågor varje dag: har det hänt nåt kul idag? Har det hänt nåt tråkigt? Har nån varit extra snäll? Har nån varit dum?) 

Kategorier
Genusmedvetet Föräldraskap

Blir barn könslösa om man inte klär dem i könade kläder?

Fick två kommentarer. Inte första gången jag stöter på detta bakvända resonemang och knappast sista gången heller. Tyvärr. 

Jag får som sagt ofta liknande kommentarer och jag tycker de är så svåra att bemöta. Personer som kommer med dessa absurda anklagelser har oftast byggt upp ett helt halmslott baserat på sina egna vilda fantasier och fördomar, där vi genusmedvetna föräldrar isolerat våra arma små pojkar och tvingar dem med hot och slag till att bli flickor. Våra flickor är det också synd om, de tvingas avstå från den biologiska prinsessfasen som är så viktig för deras identitet och självkänsla. Ok nu raljerar jag men inget av deras anklagelser är ju sanna!

Men asså tvinga? Varför tror de att vi tvingar våra barn? Är de så övertygade om att pojkar och flickor inte kan tycka om nåt annat än det förutbestämda könade att det måste vara tvång inblandat? Vet ni, jag har mött många barn (vars föräldrar skiter i genus) som inte får ha klänning eller köpa dockor och som blivit utskrattade när de haft nagellack men aldrig att jag ser dessa riddare ifrågasätta deras föräldrar. Aldrig nånsin. För könsroller är default. Biologiska tros det. Skrivna i sten. Inte ska väl du ha klänning grabben höhöhö låt barn vara barn och välja själv när de blir vuxna!
Så här va: Tror man att barn väljer själv i ett samhälle som tydligt från alla håll och kanter talar om för dem hur de ska vara beronde på om de är pojkar eller flickor så är man dummare än tåget. Då har man antagligen bott under en sten eller så har man analysförmåga som en treåring. 
Ofta snackas det just om tjejigt hit och dit hos dessa personer och många verkar ju mer än lovligt provocerad av att pojkar har klänning på sig så jag är ganska så jävla skitsäker på att de för över dina föreställningar på sina ungar också. De har inte en chans att gilla nåt annat eller vara på ett annat sätt. Köper de klänning till sina pojkar nån gång? Erbjuder de honom rosa och glitter och allt som ses som tjejigt? Vet deras pojkar om att killar får gilla sånt? Antagligen inte.
Den könande hjärntvätten är genomgående i samhället. Så pass att de tycker vi feminister formar våra barn när det i själva verket är samhället (och människor som dem) som lär barn hur de bäst gör kön. Det är också människor som dessa som får våra barn att känna sig fel och konstiga. 
Vi genusmedvetna erbjuder iallafall våra barn ett alternativ. De får redan en massa påverkan av samhället, de får redan könsrollerna nerkörda i sina små halsar, de kan ju för fan inte ens värja sig för överallt får de veta att ”såhär ska du vara om du är kille” och ”det här ska du gilla om du är tjej.”
De behöver iallafall få andas hemma. Få se andra alternativ och få andra val. Framförallt få veta att det är ok att vara kille eller tjej (eller annat) på andra sätt än det normen dikterar. Hundra möjligheter istället för en. 

Våra barn blir för övrigt inte könslösa för att de bryter normer. Men att dessa genushatare säger det är ytterligare ett bevis på hur jävla hjärntvättade de är. Som att man inte kan var pojke för att man gillar att leka prinsessa eller att nan inte är en flicka på riktigt om man knte gillar rosa. Könslös? Smaka på det argumentet för den säger mycket om vilka föreställningar och fördomar det resonemanget bär med sig. 

Två små skolbarn som tyvärr tvingas in i den könsdjungel som skolan är. Få vara sig själva? Om det ändå var möjligt!