Kategorier
Vardagstrams

Jag vill inte spendera hösten med att oroa mig

Jag vill ju bara vara hemma och njuta av min lilla tjocka bebis. Laga god mat från vår mattjänst till min man. Krama barnen och vara en snäll förälder. Måla mera tavlor. Göra prints av sagda tavlor. Blunda. Meditera. Pyssla med kristaller och andas höstluft. Umgås med Anja och göra snippor i silver tillsammans.
Jag vill inte spendera hösten med att oroa mig eller ha ångest och ont i magen. Det känns som att jag slösar så mycket tid på just det. Det liksom äter upp allt annat, allt utrymme, allt liv, hela vardagen. Och tiden går ju så snabbt. Vips är bebisen stor och så har jag ödslat massa tid på att oroa mig för annan skit som inte är lika viktigt.

Nåt som är positivt förresten är att denna lilla bebis inte hatar sin pappa som de andra gjorde i början. Jag kan lämna honom med Oskar och veta att han kan trösta honom och att bebisen inte blir ledsen när jag går och att det faktiskt går att sked/kopp-mata med ersättning när det kniper. (Min mjölk är det full fart på så jag oroar mig ej för produktionen och vi undviker flaska så det blir ingen tuttförvirring)
Jag har väl som mest varit hemifrån fyra timmar. Då kniper och värker det visserligen i brösten men lille plutten är nöjd och glad när jag kommer hem. Det känns skönt, även om jag helammar i övrigt och inte planerar att ändra på den biten så är det skönt att veta att jag KAN gå hemifrån en stund utan panik.