Kategorier
feminism & genus

Anders Borg och kvinnohatet

Anders Borg har tydligen varit på fest. Där har han, i traditionellt manlig anda, varit aggressiv, hotat arrangören samt hotat en kvinna, visat kuken, utsatt x antal män för sexuella trakasserier samt kallat kvinnor för hora och slampa.
 
Nu ber han om ursäkt på Facebook. 
 
 
 
Alltså ”ber om ursäkt” för låt er inte luras för en endaste sekund. Gå inte på det! Kvinnohat är kvinnohat och kvinnohatare är kvinnohatare. Man uttrycket inte kvinnohat om man inte bär på det sen innan. Och man tafsar inte på människor om man inte har allvarliga problem med att respektera andras integritet och kroppar.
 
Anders Borgs ursäkt är inte värd ett jävla skit. Det bara ett försök att sopa upp resterna av sitt totala haveri för att rädda sitt anseende. Att skylla på ”blackout” eller fylla håller inte. Eller jo det gör det ju tyvärr, män skyller ju på det hela tiden och har samhället med sig. De kan ju inte rå för det. Är det inte fylla så är det testosteron eller så är det de där jävla kvinnorna som provocerat fram det, hur var de klädda egentligen?
 
Och det ser vi redan i kommentarsfältet under hans ursäkt där människor sluter upp för att stötta stackars Anders som bara inte kunde rå för att han är en jävla kvinnohatare. Kommentarer som ”been there done that!” (wtf?) och ”kan hända oss alla” varvat med ryggdunkningar. Duktiga modiga Anders Borg som ber om ursäkt (Glöm inte: för att han kränkt, tafsat, hotat). Han stöttas av kolleger och vänner. Som om det är han som behöver stöttas och inte de som utsattes av honom. 
 
Jag har för övrigt definitivt inte varit i samma situation. Normala människor med sunda värderingar och vettig människosyn uttrycker nämligen inte kvinnohat eller för all del rasism, transfobi, homofobi osv såvida de inte lider av ovan nämnda oavsett hur fulla de är, oavsett hur mkt ”hård press” de varit under och oavsett vad som hänt innan.
 
Det är dessutom en myt att alkohol får en att göra saker man ej vill göra. Alkoholen släpper på hämningarna. Thats it. Men det man gör är i enlighet med ens person och värderingar. Detta finns det gott om forskning på. 
 
Folk kommer ju både köpa Anders Borgs ursäkt och upprepa den dvs ursäkta honom med att han var full och om några dagar är det bortglömt vilket är talande för hur enkelt vi tar på kvinnohat och mäns aggressivitet. Det ses som ett litet snedsteg. Nåt som kan hända alla. Som om det var nåt som bara hände Anders och inte nåt som Anders utsatte andra för. 
 
Men män är ju aldrig ansvariga för sitt dåliga beteende. Det är alltid nån annans eller nåt annats fel. 
 
Kommentarer från hans kommentarsfält: 
 
 
 
”All heder till dig”
”Kan hända oss alla”
”Gentleman”
”Sånt händer”
”Borg for stadsminister”
”Ödmjuk”
”Bra person”. 
 
Låt det smälta in. 
Kategorier
feminism & genus

Låt tjejer klä sig som de vill tack

Ni får gissa blogg och kommentarsfält men detta pågår i detta nu: 
 
 

 
Att vi liksom aldrig kommer längre?
 
Ja man får tycka att tjejerna klätt sig som skit, som gammal fyrtioåring förstår jag mig inte på dagens mode alls, men att liksom sitta och håna kvinnor för hur de klär sig eller ser ut samt bortförklara och försvara att de förnedrats och nekats inträde på en restaurang, det är inget annat än kvinnohat. Att jämföra med män som är nakna eller annat tramsigt är att upprätthålla samma gamla föreställningar om att kvinnor stör ordningen med sina kroppar även när de är påklädda. 
 
Ja ni gissade rätt, inne hos bloggbevakning så sitter alltså till och med personer som titulerar sig feminister och menar att ”vad trodde de egentligen???” I själva blogginlägget står det:
 
”Åh, de är så arga att det praktiskt taget ryker ur ögonen på dem och de förbannar denna kvinna som istället för att backa, peppa och stötta unga tjejer trycker dem så långt ner i sina lårbenshalshöga stövlar att de inte vet var de ska ta vägen. Att tro att den här kvinnan kanske fått instruktioner av sin chef och restaurangens ägare om en klädkod som hon måste följa på de gäster hon släpper in verkar inte ens finnas i deras världsbild. Att de matchat sina noga uttänkta outfits med snordyra chanelväskor imponerade tydligen föga på dörrkvinnan.”
 
Det pratas om klädkoder hit och dit, men vet ni? Min man ser ut som en uteliggare och kommer in på alla ställen i sin jävla flanellskjorta, slitna jeans och smutsiga addidasdojjor. Och att prata om att kvinnor ser ut som ”fnask från 90-talet” eller horor i ena stunden och sen hävda att det är en smakfråga och inte har nåt alls med dålig kvinnosyn att göra är så jävla absurt att jag nästan skulle kunna tro att de driver med mig. 
 
 

 
Kategorier
Vardagstrams

Penntricket möter Katarina Wennstam

ÄNTLIGEN tisdag igen! Och premiär för #penntricketmöter och det med geniet Katarina Wennstam 👌
 
 
 
 
”Låt oss prata kvinnohat! Varför tycks tamefan alltid frågan vändas till ”buhu men manshatet då?”. Sakkunniga journalisten och författaren Katarina womensplainar klockrent om vad mäns hat och våld faktiskt kostar. Vi snackar huliganer, våldtäktsmän och annat pack. Vi pratar om Lotta, Lisa och andra kvinnor som mördats av hatiska män. Upp till kamp med Katarina med andra ord!”
 
Lyssna på Itunes
 
Lyssna på souncloud
(Kan lyssnas via dator)
 
Lyssna på acast
(Kan lyssnas via dator)
 
Apropå manshat förresten. Hur du gör feminism är upp till var och en men kom ihåg: det finns ingen feminism i att skuldbelägga kvinnor som hatar sin förtryckare. Det finns ingen feminism i att hålla män högre. Det finns ingen feminism i att prioritera mäns känslor och rättigheter före kvinnors.
 
Feminism = kvinnokamp. Inte människokamp. Inte manskamp.
Kategorier
feminism & genus

Problemet är alla de som tycker att man ska ”titta åt nåt annat håll om det stör”

Vet ni vad problemet är? Med att vi inte kommer nånvart menar jag? Jo att det finns mängder med människor som inte tar sexism, övergrepp, våld och så vidare på allvar. Att man liksom tycker att feministerna ska sluta gnälla eller ”titta åt nåt annat håll om det stör” istället för att försöka förändra och förbättra. 
 
Som den här diskussionen under en länkning till en artikel om de sexistiska studentflaken som dyker om varje år:
 
 
Robban här tycker att vi ska låta bli att läsa på flaken om det är så hemskt. Fast han förstår inte varför det är så hemskt att skriva ”horor” om kvinnor eller att kvinnor ska ”dra fittan i grus”. Det är också oklart hur han tycker att föräldrar ska förklara det för sina små barn som kan läsa. Vad säger man till sin tioåring när hon frågar vad ”horhus” betyder?
 
Det intressanta med Robban, och han är långt från ensam tyvärr, är hur han reagerar när Karin säger ifrån. Alla ni som gafflar om att man inte kommer nånvart med manshat och att man skrämmer bort folk och ger feminismen ett dåligt rykte: kolla hur Karin blir bemött trots att hon har en god ton och inte nånstans uttrycket manshat. Det är nämligen så här det ser ut, det spelar nämligen ingen roll hur fint man formulerar det för ALL kritik som riktas mot män tolkas som manshat. ALL feminism är manshat enligt dessa. 
 
Men vet ni? Det enda manshatet jag ser i denna tråd är det faktum att Robban verkar tycka det är normalt och rimligt och naturligt att unga män utrycker sexism och kvinnohat. Själv tror jag att unga män är bättre än så och förväntar mig också det.
 
 
Kategorier
feminism & genus

Hur mycket kvinnohat är hundratretton knivhugg värt?

Såg att en gammal bekant som mördat två kvinnor samt skadat en tredje svårt följer en massa feminister på twitter. Han är dessutom ute nu. Straffad och klar liksom. Eller rehabiliterad som det heter. Jag tror inte människor som han kan rehabililteras alls. Jag tror inte att MÄN som han kan rehabiliteras.
 
Och nu sitter han på internet och mystwittrar med människor, feminister, antirasister, vänsterfolk, som om inget har hänt. Skriver tweets om hur hemsk attacken på drottninggatan var och att hans tankar är hos de anhöriga. Hur hemsk var hans egna attack då? 113 knivhugg utdelade på tre kvinnor. HUNDRATRETTON KNIVHUGG. 113 knivhugg som en direkt konsekvens av det kvinnohat han bar på och mest troligen fortfarande bär på. 
 
Cissi Wallin skriver om kriget mot kvinnor. Jag har också skrivit om det förr. Om kriget som pågår mot oss medan vi ältar manshat och feminister som förstör för att de inte håller god ton. Kriget som pågår mot kvinnors existens och mot kvinnors kroppar medan vi ondgör oss över kvinnor som hatar män.
 
Jag undrar om min bekant nånsin fick frågan om han hatar kvinnor. Jag tror inte det. Mäns våld är en del av vår kultur, på olika nivåer såklart för alla knivhugger inte kvinnor, så normaliserat att vi liksom räknar med det. Vi blir inte förvånade. Vi förväntar oss inget annat.
 
Men jag är faktiskt livrädd. Livrädd för män. För främmande män. För män jag känner. Jag är livrädd för män. 
 
 
Kategorier
diskussion & debatt

Vadär hedersvåld?

Ok, jag har lite lösa tankar att testa öppet. I min FB-grupp ”Varför apor aldrig bär rosa klänning” så frågar en av medlemmarna så här:

Vad anser ni att man ska kalla det Fadime och Pela drabbades av? Hur anser ni att man ska arbeta mot det och för att hjälpa personer i liknande situationer?

Frågan bottnar i debatten kring hedersvåld där argumentet emot begreppet utgår från att vi i svensk kultur också har hedersvåld. Exempel på detta är pappor som vaktar sina döttrars sexualitet genom att exempelvis hota att skada eventuella sexpartners eller män som misshandlar eller begränsar sina fruars livsutrymme. Detta bottnar ju i samma grund som det hedersvåld som sker i andra delar av världen, patriarkatet och en gemensam kvinnosyn. Så långt håller ju jag också med. Det är ju tveklöst liksom.

MEN!

För att svara på frågan i starten av detta inlägg (och i fb-gruppen) så tycker jag ändå att hedersvåld (och hedersmord) är ett bra begrepp och jag vet inte om jag riktigt håller med om att vi har hedersvåld i sverige på samma sätt.

När mitt ex slog mig, tvingade mig att klä mig täckande, förbjöd mig att sminka mig och gå ut samt prata med män osv så handlade det inte om heder så mycket som om ägande. Hans heder var inte hotad och jag tror inte han upplevde det så heller, att han på nåt sätt skulle lida socialt om jag betedde mig på fel sätt. På sin höjd skulle nån kanske kunna tycka att hans tjej var en dålig hora, dålig kvinna osv. Men inte på samma nivå som när vi talar om hederskultur och han skulle inte bli socialt utanför eller straffad på nåt sätt pga mig. Däremot så ansåg han att jag var hans dvs hans ägodel och därför skulle anpassa mig efter hans preferenser. ”om jag älskade honom skulle jag vilja det” typ.

Förstår ni hur jag menar? Är jag ute och cyklar?

Medan Pela och Fadime mördades pga sociala påtryckningar, i en kulturell kontext där man är en del av ett kollektiv och där individen får stå tillbaka. Där flickor och kvinnor bär hela familjens anseende och då heder. Misslyckas hon med detta så får resten av familjen lida. Kanske blir de utstötta eller på annat sätt bestraffade.

Bra analys! ^^^

Har ni några tankar kring detta? Finns det bättre begrepp eller ord för att beskriva det som Pela och Fadime utsattes för eller för det jag och andra svenska kvinnor lever i? Är det nån skillnad? Vad är hedersvåld egentligen? 

Denna kommentar i apornas tråd tyckte jag var bra:

Balansgången ligger väl i att vara medveten om likheterna samtidigt som en ser skillnaderna. Att inte gå vilse i kulturrelativism och säga ”precis det här finns i Sverige också!” men samtidigt inte vara kulturobjektivistisk som rasisterna och säga att ”vår” tappning av hederskultur är så jäkla mycket bättre än någon annan (eller att t o m påstå att den inte existerar). Olika uttryck av patriarkalt förtryck måste bemötas på olika sätt, så långt tror jag iaf de flesta är överens.

Kategorier
Vardagstrams

Min ökända transfobi // en redogörelse

Ryktet om min transfobi är vedertaget vid det här laget.

Överallt i olika kommentarsfält, forum, diskussioner, instagramkonton ser jag folk påstå detta. ”LD är så sjukt transfob”. Ganska sällan ber folk om källor, belägg eller bevis för detta påstående utan tar det för sanning. ”Oj det trodde jag inte om henne!?!” ropas det chockat. Om nån mot all förmodan frågar hur denne vet att det är så så nöjer de sig med svaret ”jag har hört” eller ”jag har sett”.

Jag tänkte ta och reda ut detta med konkret fakta och bifogade screenshots så ni själva får avgöra vad som står bakom ryktet. Jag känner mig helt enkelt tvungen att bemöta det tydligt och konkret och ärligt här då ryktet fått uppsving de senaste dagarna i och med ett nytt hatkonto på instagram, Privileged_white_cis_feminists, som fokuserar på mig och Somliga Feta Kvinnor / Maria Engelwinge.

OBS! Först vill jag föra till protokollet att ja för fan, ja, jag har sagt en del idiotiska och ibland problematiska saker. Och ja, jag tycker det är skitviktigt och rimligt som fan att jag blir called out när jag säger och skriver problematiska saker. Jag har fått mycket bra kritik genom åren, ibland har den varit hård och kompromisslös, och jag har lärt mig massvis, fått nya perspektiv, växt som medmänniska och feminist och ändrat åsikter. Och jag alltid har tagit till mig och bett om ursäkt när jag betett mig illa. (Dock så glömmer man gärna bort ursäkterna, eller så är de inte tillräckligt bra eller rätt formulerade.)

Så vad har jag sagt som är transfobt? Hur ser min transfobi ut?

Såhär:

1. Jag har i egenskap av admin i facebook-gruppen ”Varför apor aldrig har rosa klänning” blockat och kastat ut transpersoner (även rasifierade, därav anklagelser om rasism) ur gruppen samt stått bakom mina medadmins när de har gjort detsamma.

Inte för att de är trans såklart, herregud vad tror ni om mig, men för att de inte kunnat följa reglerna. Vi är inte ense om hur reglerna ska vara utformade helt enkelt, medlemmarna och admins, vilket är bland annat kravet på ”God ton” (obs, bara inom forumets väggar, är team ond ton själv generellt och skulle aldrig drömma att ifrågasätta tonen hos en förtryckt grupp, men det funkar inte i grupper som aporna där många ska komma överens)

Detta rykte började under en konflikt där flera transpersoner sökte medlemsskap i gruppen påhejjade av varandra i ett annat forum med syfte att just starta bråk. (detta händer då och då) När vi  fick nys om detta så slängde vi ut dem.

Screens från detta tillfälle med kommentarer från mig som gjort transpersoner upprörda:

natta 3 natta 2 natta

Krav på god ton upprör, med all rätt eftersom att god ton generellt inte ska avkrävas av förtryckta grupper, men i ett diskussionsforum där flera grupper ska samsas (i detta fall runt 12000 medlemmar) så funkar det inte att alla skriker åt varandra. Kravet på god ton på MINA egna plattformar är därför både viktigt och nödvändigt för att alla ska kunna komma till tals. Jag skulle däremot aldrig gå in på andras domäner och rum och kräva att de anpassade tonen för sin publik och ni vet att jag är den första att vråla dra åt helvete om nån annan gör det. Förstår ni skillnaden?

Det händer också att jag blockar eller raderar kommentarer från transpersoner på mina andra plattformar. Detta för att de är dumma i huvudet eller beter sig illa, inte för att de är trans. Aldrig för att de är trans! Men även transpersoner kan bete sig illa. 

Jag har för övrigt inte koll på vem som är trans eller cis, till skillnad från vad vissa verkar tro så står det inte i pannan på folk och på internet så är det ofta ännu mer otydligt. Maken till självupptagenhet är väl att anta att människor man inte känner ska ha full koll på vem man är.

2. Jag har tagit tolkningsföreträde:

10645243_346735392162667_4236711382594746905_n

Nu kan jag ha fel i sak i diskussioner kring transfrågor, såklart, och DET diskuterar jag gärna. Men att man har tolkningsföreträde innebär inte att man har rätt heller. Det innebär dock att man har rätt att äga sin upplevelse och känslor kring den. Det borde jag såklart inte förminska men jag är trött på att TF används för att tysta varandra och på att viktiga begrepp som transfobi devalveras.

Min kommentar riktades dock inte till en enskild transperson i syfte att förminska dennes upplevelse. Jag skulle aldrig vända mig till enskilda på det sättet eller ifrågasätta enskildas upplevelser. Det hade inte varit ok alls. Jag lyssnar när andra berättar, tyst och med respekt och ödmjukhet. Detta tillfälle var inte ett sådant dock, utan detta var i en diskussion i facebookgruppen ”varför apor aldrig bär rosa klänning” (var annars?) Kommentaren var riktat till medlemmarna som grupp som för tusende gången startat bråk i en tråd som handlade om nåt helt annat.

Där har vi min kommentar om de spexiga hårfärgerna och ja det var väl taskigt sagt, det medger jag. Respektlös och elakt till och med. Onödigt definitivt. Jag skulle ha avstått från att skriva alls då det inte tillförde nåt annat än att människor blev ledsna. 

Rykten startar ofta med en sån liten grej och byggs upp till gigantiska halmgubbar, här är återigen ett par screens från de senaste dagarna inne hos personen jag skrev om i förra inlägget. )

Som ni själva kan se så ljuger hon ganska friskt. En kommentar om spexiga hårfärger på transpersoner blir till att jag vill förbjuda transpersoner att färga håret alternativt att jag tycker si eller så om dessa hårfärger på transpersoner. (Hallå har ni inte sett att jag själv haft en spexig hårfärg i flera år?)

Men lögner blir till sanningar i människors munnar. Det upprepas tillräckligt ofta och i tillräckligt många sammanhang att det till slut blir vedertaget.

3. Jag skrev på twitter att jag tyckte drevet och hoten mot Leelah Acorns föräldrar var fel.

Samt spekulerade i deras eventuella relation och känslor gentemot sin dotter vilket jag inser var fel efter mycket bra kritik från mina följare. Jag bad om ursäkt utan krusiduller när jag insåg detta.

leelah

Jag tänker mycket och snabbt och har ofta ett behov av att ohämmat häva ur mig dessa tankar men vet ni, man måste inte säga allt man tänker speciellt inte när det går ut över andra. Detta har jag lärt mig nu. Men inte just den här gången. Det var bara dumt. Fel tillfälle. Fanns inget syfte alls, ledde inte till nåt gott för nån samt gav legitimitet till Leelahs föräldrars vidriga beteende före och efter Leelahs död. Vilket absolut inte var det jag tänkte. Jag tänkte inte alls.

Men jag reproducerade transfobi och det var inte ok. Det var också helt onödigt och irrelevant att överhuvudtaget att spekulera i relationen mellan Leelah och hennes föräldrar. Reflekterade mest över föräldraskap in general men den diskussionen kunde jag typ spara till ett annat tillfälle och utan att prata om Leelah överhuvudtaget.

Jag har inga screenshots på detta pga tog bort tweetsen på begäran efter att jag bett om ursäkt. Jag försvarar inte detta beteende och ångrar det. Jättedåligt gjort av mig. Förlåt, ärligt. Förlåt för detta.

4. Jag har försvarat min kompis Anna när hon skrev ett problematiskt inlägg med transfoba formuleringar.

Det som startade allt:

Del 1: Anna gästspelade för instagramkontot Kvinnohat. Där skrev hon bland annat ett inlägg där hon berättade om hur hennes mamma lärt henne att vara accepterande och drog en anekdot från sin barndom där Anna okunnigt sagt att en transvestit var äcklig varpå hennes mamma gett henne en ordentlig utskällning. Inlägget handlade om tolerans och om hennes mammas lärdomar som hon burit med sig genom livet.

I samma inlägg citerade hon bland annar RFSL’s beskrivning av trans samt skrev att transkvinnor var ”män som vill leva som samt vara kvinnor”. Fett problematiskt såklart. (!!) Både att hon reproducerade transfobi och framförallt transhat genom att citera sitt okunniga själv som barn men också genom att referera till transkvinnor som män.

Nu menade hon inte riktigt att de var män utan uttryckte sig okunnigt och klumpigt (jag pratade med henne om detta efteråt i flera timmar, hon vet att transkvinnor är kvinnor). Helvetet bröt loss, hon fick mycket bra och rimlig kritik men också mycket hat och ilska riktad mot sig själv. Anna är ej van vid den här typen av debattklimat och blev chockad, ledsen och rädd och ringde genast upp mig med panik i rösten. (Ni hade reagerat lika, jag lovar)

Del 2: Hon ber om ursäkt. Säger att hon gjort fel och att hon förstår att folk blev upprörda. I samma inlägg säger hon även att hon tycker debattklimatet är trist och att hon tappar lusten att skriva när hennes misstag bemöts så aggressivt. Helvetet bryter lös igen. Att hon ”tycker synd om sig själv” samt förminskar kritiken (enligt kritikerna). Hon kallas transfob och bråket fortsätter.

Del 3: Hon ber om ursäkt igen och tar bort de gamla inläggen.

Del 4: På sin egna Instagram berättar hon att hon (hon är lärare) pratat trans med sina elever (eftersom att det är en viktig fråga ) och länkat till bland annat transiarkatet som hon tycker är ett bra konto. Detta får hon massa skit för. För att hon 1. Ej gett ersättning (??) till de som driver kontot. 2. Ej frågat om lov för att använda deras texter i sin undervisning. Helvete bryter loss igen och Anna hängs ut på olika instakonton.

Kvinnohat får kritik för att de ej stängt av Anna.

Obs! Jag försvarade såklart INTE det hon skrev för det var fett problematiskt och vi hade som sagt långa samtal om det de följande dagarna där jag förklarade varför och hon förstod varför, men hon är min vän och hon fick mycket skit och jag reagerade känslosamt och ville stötta henne. Jag skrev då detta:

Känner mig så uppgiven över hur samtalen ser ut på nätet. På ena sidan har vi en sorglig massa som vill göra illa, som vill skada kränka få folk att må dåligt. Där når man inte fram alls. Inget samtal kan föras. Men på andra sidan har vi våra medsystrar som oförlåtandes sparkar sidledes och skrämmer varandra till tystnad. Ve den som gör fel, ve den som saknar kunskap. Fuck god ton säger jag alltid men hur långt får man dra det? Var går gränsen mellan att säga ifrån och att bete sig illa? Vilka utesluter vi med våra krav på insikt och analys? Är det skillnad på att medvetet kränka och på att omedvetet göra det? Hur ska vi nå varandra? Jag vill hålla handen när det blåser men vem får vara med och vem lämnar vi ute i kylan? Jag orkar hålla ihop mot hatet jag får, mig kan de aldrig tysta. Men jag vet inte hur länge jag orkar hålla ihop när vi hugger varandra i ryggen inom systerskapets väggar.

Kritiken mot detta inlägg ser ut som så att jag förminskar transförtryck och ja, jag kan se hur det gör det och jag borde kanske istället ha hållt handen på Anna medan hon red ut stormen själv, inte fan vet jag. Lätt att vara efterklok när man reagerat i affekt men jag vet själv av erfarenhet hur jävla läskigt och ensamt det är att stå i skottlinjen helt själv med vänner tysta bakom och vill inte vara den vännen heller som låter mina vänner ta all skit själv. Jag sticker gärna ut hakan för människor jag tycker om även fast det betyder att jag får en släng av yxan. Det är liksom då de behöver det mest. Så nej när jag tänker efter så tycker jag fan inte att jag gjorde fel här! Jag tycker inte det alls. Jag gjorde precis helt rätt som stod upp för en kompis. Folk får väl tycka att jag förminskar eller är dum i huvudet isåfall. Jag bjuder på det.

Obs igen! När jag hänvisar till de som sparkar sidledes så menar jag INTE transpersoner utan de allierade som approprierar transpersoners utsatthet och ilska och för deras talan på ett aggressivt och drevande sätt. Tyvärr vanligt och de som får skiten i slutänden är gruppen dessa allierade säger sig vilja försvara. 

 

5. Jag retweetade Paula från vardagsrasismens tweets om lady boys och män som bär klänning.

Paula är själv trans och har mycket kunskap i ämnet. Vet inte hur detta är transfobt dock. Kanske nån kan förklara det. Tror folk hakat upp sig på ”man i klänning” som om en man i klänning alltid är en transkvinna som blivit felkönad. Men som Paula säger så är transvestiter män i klänning. (eller kjol eller byxdress eller vad de nu gillar för plagg)

man i klänning transvestit2 transvestit katoyes 2

 

 

6. Jag har felkönat.

Ja det har hänt att jag felkönat i okunskap. Sagt hon till nån som inte var kvinna osv. Antagit utifrån attribut. Så fort jag får veta att jag gjort det så har jag bett om ursäkt ordentligt och inte gjort om det. Det är omöjligt att veta och jag har ingen lust att fråga heller eftersom att det kan tvinga en person till outning. Men jag felkönar aldrig medvetet.

 

7. Jag har använt fel pronomen samt argumenterat emot alternativa könsneutrala pronomen till hen. 

Jag har använt fel pronomen om personer vars pronomen jag ej känt till. Tror det kan ha hänt en eller två gånger, men när rykten tar fart så blir det gärna nåt folk tror att jag gjort kontinuerligt.

Hen är mitt default vid osäkerhet eller irrelevans. Det är könsneutralt och inkluderar alla oavsett kön. Men ibland har folk valt nåt annat eget. Som hin eller hyn. En del vill att man säger den eller dem. osv. Men att förvänta sig att folk ska veta just ditt speciella personliga pronomen är lika orimligt som att förvänta sig att folk ska kunna gissa sig till ditt förnamn. Det är nästan omöjligt.

Dessa kommentarer har också gjort folk förbannade. Håll till godo:

pronomen4pronomem pronomen22

Pronomen är en grammatisk kategori. Det är en ordklass med funktionen ”ersätta substantiv”. Det är en stängd ordklass – det finns alltså bara ett visst antal ord som är pronomen, och rent grammatiskt är det en ascool revolution att ”hen” de senaste typ fem åren blivit allmänt accepterat som ett könsneutralt pronomen.

Pronomen är ingenting man har. Pronomen är någonting som används språkligt för att slippa säga hela ditt namn, ”personen”, ”vederbörande” eller liknande. Pronomen och könsidentitet är inte samma sak. Pronomen och identitet är generellt inte samma sak alls. Det finns språk som helt saknar könskodade pronomen (som finska, eftersom språket helt saknar grammatiska genus) och språk som har jättemånga.

Läs! –> Skola om pronomen

Läs mer om transfobi här. (Bra sajt, inte wikipedia)

Ja så här ser det alltså ut. Detta är anledningen till att jag utmålas som cisfeminismens Voldemort, den hemska transfoben som förtrycker och kränker transpersoner åt höger och vänster. Ni får väl avgöra själva vad ni tycker. Jag vet att vissa saker som sagts har varit fel och problematiska, men som de flesta av er vet redan så är detta inget jag går runt och upprepar i tid och otid. Uppfattningen om mig som transfob är baserat på dessa isolerade händelser och sen överdrifter och lögner kring dem. Samt eventuella bråk jag haft med personer som också råkat vara transpersoner kan jag gissa – men det blir väl så man tolkar saker – om man tror att en person är transfob så kommer man tolka alla konflikter och alla andra saker som sägs ur det filtret.

Men jag har bemött allt detta redan, flera flera gånger, bett om ursäkt, vänt ut och in på mig själv och försökt gottgöra på olika sätt. Det är allt jag kan göra.

Kolla, alla är problematiska på olika sätt. Transfrågan är så ny för oss cis’ar och det är lätt att trampa i klaveret. Det har såklart jag gjort som ni ser. Men att uttrycka sig fel betyder såklart inte att man går runt och hatar transpersoner. Att uttrycka sig fel kan däremot bidra till föreställningar om transpersoner och i förlängningen bidra till just transfobi – oavsett om det var meningen eller ej. Denna förställning om att jag hatar transpersoner, vill dem illa, medvetet förtrycker och kränker dem är dock helt absurd. Men nu förstår ni kanske var den bottnar i och att det inte är så svart eller vitt, inte heller från min sida. 

Jag har ägnat mycket av min aktivism genom åren till att dels lyfta deras röster (jag för aldrig andra gruppers talan), länka till viktiga artiklar, blogginlägg, lyfta fram andra transpersoner i sociala medier. Jag har alltid ALLTID tagit fajten när jag sett transfobi i vardagen IRL och online. Jag har alltid ALLTID sagt ifrån när folk uttryckt sig dumt eller hatiskt. Jag har till och med hjälpt till att samla pengar till personen jag skrev om tidigare och hennes namnbyte. Detta trots konflikt.

Detta är såklart självklart för mig och borde vara det för er också. För att transfrågan är så jävla viktig.

Bubblare: Tycker jag att transpersoner är pedofiler?

Nåt litet rykte om att jag jämfört transpersoner med pedofiler och annat, oklart vad ryktet består av men det dyker upp ibland i debatter ”LD kallar transpersoner för pedofiler!” och folk förfasar sig. Ryktet kommer ifrån ett bråk jag hade med två personer i mitt kommentarsfält på Facebook. En Daniel hade startat en hat-sida om mig ”Vi som vill se Ranelid och Lady Dahmer i en cage-fight”. Jag blev förbannad, hängde ut sidan och de blev ledsna på ögat och hävdade att det minsann var ett skämt och att jag var en kändis som måste tåla detta.

Då skrev jag det här:

edofil

Tydligen var dessa två, Daniel och Samuel, transpersoner. Det har jag själv ingen aning om. Hur detta är relevant vet jag dock inte men nu görs alltså kopplingen att jag kallar dem pedofiler för att de är trans.

Kategorier
feminism & genus

Kvinnorna och Stockholmssyndromet

Kitty Jutbring skriver om nåt jävligt viktigt idag: internaliserat kvinnohat
  
Alltså JAAA! Jag är så jähähävla trött på folk som helt analyslöst konstaterar att ja men tjejer är så taskiga mot varandra, systerskapet funkar inte för tjejer är dumma. Typ. 
Ingen analys eller eftertanke alls utan man har svalt de gamla myterna om att tjejer inte kan leka tre, att kvinnor konkurrerar med varandra och att kvinnor inte kan hålla sams alls. (I jämförelse med de förträffliga männen då som absoluuuut inte typ slår ihjäl varandra med jämna mellanrum)
Och så rapar man vidare dessa sanningar, senaste tiden i tv-soffor och bloggar där kvinnor frågar varandra varför kvinnor är så elaka och sen enas de om att kvinnor suger. (Och alla känner väl minst en kvinna som koketterar med att hon hellre hänger med killar för då blir det inget tjafs?)
De har noll insikt i att det är PATRIARKATET som lärt kvinnor att hata kvinnor och när kvinnor hatar kvinnor så bottnar det i ett internaliserar kvinnohat (självhat med andra ord) som tar sig uttryck i det Kitty räknar upp i sitt inlägg. Det är inte kvinnors fel alls. Det är de patriarkala strukturerna som lärt oss att män är bäst ingen protest och allt som förknippas med kvinnor: femininitet, moderskapet osv ses som dåligt, tråkigt, fjantigt. 
Förresten, om nu kvinnor är så jävla elaka mot kvinnor, vad är männen då? Män kommenterar våra kroppar, tafsar, skämtar om oss, värderar oss, trycker ner oss, kränker oss, är sexister på vår bekostnad, snackar skit om oss, kallar oss horor, förtrycker, våldtar, misshandlar och mördar oss på löpande band samtidigt som de ägnar en livstid åt att indoktrinera och hjärntvätta oss att trots detta försvara dem och vi hata varandra. 
Gå inte på detta! 

Kategorier
feminism & genus

Kvinnorna och Stockholmssyndromet 

Kitty Jutbring skriver om nåt jävligt viktigt idag: internaliserat kvinnohat.     Alltså JAAA! Jag är så jähähävla trött på folk som helt analyslöst konstaterar att ja men tjejer är så taskiga mot varandra, systerskapet funkar inte för tjejer är dumma. Typ.  Ingen analys eller eftertanke alls utan man har svalt de gamla myterna om att tjejer inte kan leka tre, att kvinnor konkurrerar med varandra och att kvinnor inte kan hålla sams alls. (I jämförelse med de förträffliga männen då som absoluuuut inte typ slår ihjäl varandra med jämna mellanrum) Och så rapar man vidare dessa sanningar, senaste tiden i tv-soffor och bloggar där kvinnor frågar varandra varför kvinnor är så elaka och sen enas de om att kvinnor suger. (Och alla känner väl minst en kvinna som koketterar med att hon hellre hänger med killar för då blir det inget tjafs?) De har noll insikt i att det är PATRIARKATET som lärt kvinnor att hata kvinnor och när kvinnor hatar kvinnor så bottnar det i ett internaliserar kvinnohat (självhat med andra ord) som tar sig uttryck i det Kitty räknar upp i sitt inlägg. Det är inte kvinnors fel alls. Det är de patriarkala strukturerna som lärt oss att män är bäst ingen protest och allt som förknippas med kvinnor: femininitet, moderskapet osv ses som dåligt, tråkigt, fjantigt.  Förresten, om nu kvinnor är så jävla elaka mot kvinnor, vad är männen då? Män kommenterar våra kroppar, tafsar, skämtar om oss, värderar oss, trycker ner oss, kränker oss, är sexister på vår bekostnad, snackar skit om oss, kallar oss horor, förtrycker, våldtar, misshandlar och mördar oss på löpande band samtidigt som de ägnar en livstid åt att indoktrinera och hjärntvätta oss att trots detta försvara dem och vi hata varandra.  Gå inte på detta! ]]>

Kategorier
feminism & genus

Jag hatar att min dotter kommer utsättas för allt i denna lista

Läste det här inlägget igår. Det är iofs mest en lista, en LÅNG lista på sånt som tjejer utsätts för och lever i och jag kände igen varje punkt:

Vad jag hatar när jag hatar män”.

jag hatar

Jag hatar att jag känner igen mig i allt i denna lista.
Jag hatar att min dotter kommer känna igen allt i denna lista och att det börjar snart, att det till och med har börjat även fast hon inte märkt av det riktigt än.
Jag hatar att trots att både jag, min dotter och alla andra kvinnor på jorden känner igen detta så är det ändå feministers manshat som ses som irrationellt och fel.
Jag hatar att när kvinnor lyfter detta så kommer alla ”inte alla män”-män krypandes fram ur kloakerna.
Jag hatar att när vi lyfter detta så blir män mer upprörda över att vi lyfter det (och då anklagar männen) än vad de blir över det vi utsätts för.

Män kan fan dra åt helvete!