Kategorier
barn & föräldraskap

Jag har aldrig träffat ett barn som blir deprimerad av att inte få pärla plattor ett par dagar

När det gäller spel så är det ju inte svart eller vitt. Jag älskar att spela själv och jag ser fram emot att spela Zelda med barnen. Jag längtar tills de är gamla nog att greppa storyn (jaja jag vet vi andra spelade åttabitars när vi var fem men det var enklare stories då). Vi spelar redan Skyrim ihop och vi planerar att köra Heroes of might and magic snart, alla tillsammans. Jag tror spel tillför mycket – jag vill att mina barn ska spela. De har liksom lärt sig läsa och räkna med hjälp av appar och när de spelar minecraft så får de utlopp för kreativitet precis som med målandet eller musik

Men jag tror ju också att det kan begränsa och där är vi just nu, i min familj alltså. När man pratar och jämför med andra lekar tycker jag man tappar lite perspektiv, jo jag fattar ju att såhär reagerade vuxenvärlden på böcker, radion och TV’n när de kom också, men när det gäller spel så är det ju inte uppslukande på samma sätt.

spel är beroendespel är bero

Jag bli nästan blir lite sur när man jämför med typ pärlplattor, utelek och läsa böcker. Har aldrig träffat ett barn som beter sig som att hen är deprimerad för att hen inte får pärla eller läsa bok, eller som väljer bort vänner och umgänge och allt annat för att pärla eller leka utomhus. (ja alltså barn som inte har autism eller liknande menar jag då) Jag har heller aldrig mött ett barn som glömt bort hur man leker för att den pärlat för mycket.

Jag kan såklart ha fel, jag kanske bara moraliserar och kanske kommer skratta åt detta om 20 år, men i dagens läge så finns det alltså rehab för spelmissbruk och då pratar jag inte om det gamla traditionella spelmissbruket (poker, casino) utan om WOW och liknande spel. Det är helt galet när man tänker på det. Det finns människor som dött för att de inte kunnat slita sig från spelet. Det finns människor som spelar bort vardagen, jobbet, familjen och sina liv. Som alltså sitter och WOW’ar från att solen går upp tills den går ner och som har verkliga problem. Jag har aldrig hört att nån får dessa problem av att läsa för mycket böcker eller lyssna på radion.

Jag kan bara se till mig själv och den radikala förändring som iphonen förde med sig. Jag har problem med den. Jag erkänner det ogärna och jag älskar mycket med den och de möjligheter den har gett mig, framförallt i kommunikation med vänner men jag är fast. Jag kan inte lägga ner den. Den är alltid med. Barnen får säga till mig liksom. Maken blir galen. Jag kan bara umgås med människor som har samma problem och som förstår och beter sig lika. Och det är inte det att jag har en massa kul att göra via den. 90% av tiden jag spenderar stirrandes på skärmen är värdelös tid som jag bara slänger bort. Och jag mår jävligt dåligt av detta. Jag har fått mer ångest och den triggar ibland men ändå kan jag inte sluta.

Har jag ingen att prata med i chatten eller nåt vettigt att göra så kan jag ligga och skrolla. I timmar. Med blödande trötta ögon, uppdatera uppdatera uppdatera flöden fast ingen annan är online eller kika igenom instagrams ”upptäck”-flik, där kan jag skrolla i timmar. Eller så går jag igenom min kalender, kikar lite i gravidappen, möblera om, bara jag får stirra på skärmen. Det är ett sjukt beteende och jag har aldrig haft samma problem med böckerna jag läser eller tavlorna jag målar. Jag tror inte jag är unik.

Men sen så håller jag med om att internet och datorer är fantastiska. Speciellt för oss med sociala begränsningar. Hade internet aldrig kommit så vet jag inte var jag hade varit. Ensam iallafall. Kanske död. Kanske aldrig lämnat mannen som slog mig. Iallafall haft noll vänner och definitivt aldrig träffat Oskar. För många av oss innebär tillgång till datorer och iphones livet och jag kan inte ens föreställa mig hur det är att vara ensam som barn och få denna öppning. Jag fattar det verkligen. Men som sagt, allt är inte svart eller vitt och jag är ärligt talat lite orolig.

Kategorier
barn & föräldraskap

Nu plockar vi bort paddan och xboxen

Mina barn gillar ju att spela tv-spel. De spelar främst Minecraft och Terraria pga dessa spel är kreativa och aktiverar inte samma belöningssystem som många andra spel. (Jag har ju skrivit tidigare om hur psykologer och andra experter hjälpt till att utforma barnspel på samma sätt som onlinecasinon är uppbyggda, dvs för att få barnen beroende med hjälp av belöningar och liknande) Det känns tryggare så för nånstans vill man ju också att de ska få tillgång till det positiva med spelen. Samt lära sig den teknik de kommer leva med i framtiden. Barnen är ju snart 8 och 6 bast så det är ju på tiden. De spelade inget alls innan fyra.  De spelar oftast i creative mode där de bygger otroliga skapelser, stora hus, sagovärldar och sånt de lärt sig genom att titta på minecraft tutorials på youtube. (lära sig ta instruktioner är ju också bra!)

 terraria

De gillar även ipaden där de kan göra film, musik och andra kreativa grejer. (Man kan ju göra med än bara spela spel liksom) En ipad är ju som en liten dator och datorn är ju ett verktyg som mycket annat, där man kan skapa och forma eller vara passiv åskådare. Bra och dåligt med andra ord. Att kunna göra egna filmer och egen musik är ju skitkul och utvecklande så detta har vi ju uppmuntrat och deltagit i.


(Vi har gjort mer seriösa grejer tillsammans också, där barnen skådespelar själva. Jag kanske kan visa er det nån gång, men får tänka på det – vill inte lämna ut barnen för mycket och filmat material nu när de är större är ju mycket känsligare än när de var små pluttar.)

Barnen har iallafall fått ganska fri tillgång till både xbox och ipad just för att de inte verkar ha fastnat, de har alltid föredragit lek på rummet, pyssla i köket, pärlplattor, måla med akryl, sy egna dockor osv. (Vi har varit bortskämda på så sätt och ej behövt ta ställning till spelens vara eller ickevara)

Men på senare tid har jag faktiskt märkt att den ena börjar bli just det. Fast. Kanske beroende? Även om vi undviker de värsta spelen så har det blivit en vana, en föredragen lek där annan lek ibland kommer i skymundan. ”Mamma! XXX vill inte leka med mig!!” Det har inte gått så långt att hen hellre väljer bort lek med kompisar (bara syskonet) för att spela, men hen vill gärna sitta med paddan mer än jag tycker känns rimligt. Så igår tog jag bort allt. Packade ihop xbox-dosorna och langade upp paddan på ett kökskåp och deklarerade att nu får det fan va slut på paddandet. Ut och lek! Gör nåt annat!

Och innan ni ropar moralpanik din gamla stofil så vill jag påpeka att jag som gift med en man inom spelbranchen har insikt i hur dessa spel byggs upp med hjälp av olika belöningssystem som medvetet är till för att göra barnen beroende. Samma belöningssystem som man använder sig av på casinon och spelautomater. Det är nåt i hjärnan som aktivieras och barn är mer mottagliga. Det görs massvis med tester på detta för att komma fram till rätt formula som sen spelföretag använder sig av för att sälja in sina produkter till intet ont anande.

Reaktionen blev dramatisk. ”Jag ska gå ut på gatan och dö, hej då!” skanderades det högt flera gånger. Sen var tjatet ett faktum. Tjat och gnällgråt och hot och till slut våld. Detta har fortsatt idag. Jag känner mest att ja, det var ju verkligen rätt beslut att ta bort skiten för det här visar ju bara hur jäkla viktigt spelandet eller kanske framförallt ipaden har blivit. Nu försöker hen smyga iväg med min iphone också. Bara att få ”kolla bilder” eller ”sätta på mysig musik” verkar räcka. Hen vill bara ha iphonen, det verkar inte spela nån roll vad hen gör med den. Helt absurt egentligen?

 

Utmaningen nu är inte att hålla ut för att barnen inte ska vara ledsna eller arga. Jag är helt empatilös när det kommer till sånt här. Jag tycker inte ett dugg synd om barn som inte får göra vad de vill. Buhu liksom. Tough shit. Men utmaningen är att inte låta min egen bekvämlighet ta över, inte ge upp för den där sköna timmen (eller fyra timmarna) som barna är tysta och lugna och gör nåt annat än att klänga och gnälla på mig. Håll tummarna nu!

(alltså vi kommer låta dem spela sen, men de behöver uppenbarligen avgiftas ordentligt och sen blir det inte varje dag efter det)

minecraft