Kategorier
Titta jag ammar!

Amningär kvinnans ensak

Jag har hängt i Dessies kommentarsfält ett tag. Jag tänker att det behövs ett gäng arga feminister som återkommer regelbundet till hennes och andra utsatta tjejers kommentarsfält och kickar lite ass (och peppar såklart). Jag hoppas fler av er gör det till en vana!

Diskussionen handlar ju som jag skrev igår dels om egentiden som mammor aldrig får ta och dels om den där kontroversiella amningen. Herregud, vill hon inte amma? DÅLIG MAMMA.

Jag är en stark amningsförespråkare och uppmuntrar gärna till amning och peppar gärna mammor att hålla ut lite eftersom att jag vet att många tycker det är värt det i slutändan. Det vet ni ju. Men amning ska inte ske till varje pris och mår du så pass dåligt att du inte vill fortsätta så kommer det inte gå någon nöd på ditt barn. Jag kan förespråka amning utan att peka dömande fingrar eller skuldbelägga de som väljer bort amningen.

Ja amning är ”bäst för barnet”* om vi inte ser till några andra faktorer. Men det betyder inte att alternativet är dåligt. Tvärtom. Vi lever i 2014 och har moderna uppfinningar som underlättar och hjälper oss. Vi har rent vatten i Sverige och ersättningen är näringsrik och ger bebisen det hen behöver. Dessutom finns massvis med andra fördelar; du kan dela ansvaret för matningen med pappa = pappan får bättre kontakt med barnet samt anknyter snabbare. Du kan vila och du kan lämna hemmet = guld värt när man känner sig inlåst. Och så vidare. Ersättningsbarn sover dessutom mycket mer = HURRA!

Jag tillhör väl den sk amningsmaffian men jag är inte helt främmande för att flaska ett eventuellt nästa barn. Jag orkar inte vara uppoffrande med ett till.

(*Vad som är bäst för barnet står och faller ju inte med en sak utan är ju beroende av flera faktorer, ett exempel kan vara att mammas förmåga att anknyta inte påverkas negativt vilken en jobbig amning kan göra)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Amningär kvinnans ensak”

”Ja amning är ”bäst för barnet”* om vi inte ser till några andra faktorer.”
Alltså förlåt, men läs det där igen. Jag gillar din blogg, slukar det mesta du säger och känner bara ”GO GO GO!!!” om det mesta du skriver. Men att skriva som ovan, trots den lilla extrakommentarer efter inlägget, och sedan säga att du inte dömer eller skuldbelägger de som väljer bort – jag tycker inte det håller ihop.
Jag vill provocera genom att skriva ”Våldtäkt är kvinnans fel om vi inte ser till några andra faktorer”, ”*det står och faller ju inte med en sak utan är ju beroende av flera faktorer, ett exempel kan vara våldtäktspersonens eget ansvar”.
Jag tycker förstås inte så, men vill ändå dra den kopplingen. Hänger du med?
Det jag vill säga är alltså att jag visste tycker du dömer och skuldbelägger, för tro mig, INGEN har kunnat undgå att ”amning är det bästa för barnet”. Tro mig.

Jag tycker att jag är ganska tydlig med att jag INTE skuldbelägger eller ens bryr mig huruvida folk ammar eller ej. Jag förstår såklart att man i en redan utsatt position kan känna sig utpekad av även oskyldiga kommentarer, men min poäng är ju just att det inte spelar nån roll om amning är bäst eller ej eftersom att det hänger på så mycket mer samt att alternativet inte är dåligt. Problemet är ju just att man rapar denna slagdänga som ett argument MOT ersättningen = underförstått att ersättning är dåligt för barnen, ger sämre IQ (vad fan det nu betyder) och gör barnen sjuka. Vilket inte är sant.
Det kan inte jämföras med ditt våldtäktsargument.
Säger jag att grönsaker är bättre än exempelvis godis så betyder inte det att jag dömer de som ger sina barn godis (som jag själv gör). Det är bara ett konstaterande och i det här inlägget tycker jag att det hade relevans.

Tänk om en vettig person som du hade peppat mig när jag inte fick amningen att funka med mitt första barn! Istället kände jag mig ungefär som världens sämsta mamma eftersom alla försökte skuldbelägga mig. Innerst inne visste jag att ersättning funkade bra, jag arbetar med anknytningsfrågor i mitt arbete så jag var heller inte orolig över detta men man är ju så sårbar som förstafångsförälder att jag ändå tog åt mig av kritiken. När jag sedan fick mitt andra barn så funkade amningen som en dans. Det som hade varit så svårt, ja omöjligt med första barnet var nu det enklaste i världen. Ingen var mer förvånad än jag. Jag älskade att amma och skulle gladeligen göra det igen men skulle jag behöva ge flaska skulle jag inte slösa en sekund på att känna mig otillräcklig. Mitt äldsta barn mår prima, hen är stor nu, och har inga problem med mat,vikt, allergi, aptit, immunförsvar eller anknytning. Detta var bara ett axplock av det som folk varnade mig skulle hända om jag inte ammade. Ge flaska med gott samvete och mysiga stunder hud mot hud med sitt lilla barn tror jag alla föräldrar vill ha ändå.

Jag håller med dig i vad du skriver MEN jag tycker ändå att man ska ge det lite mer än en vecka innan man slutar amma. Men det är min personliga åsikt, och hon skrev ju häromdagen att hon skulle ge det några veckor.

Första tiden med bebis känns så oerhört mycket längre än den tid som faktiskt passerar: Efter en vecka kan det kännas som att man varit förälder i en månad, minst. Känslorna flyger upp och ner – och ner kan verkligen betyda botten. Please, du har ingen aning om hur Dessie mår egentligen, du läser hennes blogg men du känner henne inte. Dessutom kanske de kom fram till att ersättning ger en massa fördelar som amning inte ger, eller hur?
DU får hemskt gärna kämpa på precis hur länge du vill, men låt andra bestämma själva, så länge de inte uttryckligen ber dig om råd för att orka.

Fast här måste jag inskjuta att pappan kan anknyta precis lika bra till barnet oavsett om mamman ammar eller inte. Annars har han betydligt större problem än matningsrutinerna. Det är helt enkelt mamman och barnets beslut att amma eller inte. Mammans anknytning och åerhämtning kan antingen underlättas eller försvåras av amningen beroende på hur den går. Amma om det funkar, annars låt bli. Men låt framförallt bli att skuldbelägga andra människor för ett val du inte har med att göra.

Jag har ju bara min personliga erfarenhet, men skulle säga att det är mycket lättare för den andra föräldern att få en nära anknytning om hen har lika stort ansvar för matandet som mamman. Då får båda föräldrarna på ett naturligt sätt lugn ensamtid med barnet och barnet lär sig inte att föredra den ena föräldern på samma sätt som det lätt gör om bara en förälder ”står för maten”.

Jag har en vän som inte har kunnat amma sitt barn, när hon fick det senaste tillskottet och insåg att hon inte kunde amma och det fick bli ersättning så fick pappa för första gången mata sin bebis, och pappa grät! Det var en sån stor sak att få känna närheten och att få känna sig behövd som pappa under den här första tiden, så han blev helt ”knäckt”(på ett bra sätt då..:). Jag har aldrig ens tänkt på att det skapar en bubbla mellan mor och barn att amma..Och att pappa på det sättet kanske inte knyter an till sitt barn lika mycket (kan bero på att jag inte har egna)..Ersättning blev för min vän en nyckel till frihet och en nyckel till anknytning för pappan..

Bra inlägg! Något jag blir FLY FÖRBANNAD på är folk som skuldbelägger mammor för att dom inte utplånar sig sjävl totalt i sin mammaroll. Bara det här att folk faktiskt hetsar att föda naturligt och att man inte ens får välja själv?! Bisarrt minst sagt.

Har nu läst en massa inlägg om amma – inte amma – pappor o hetsa mm.
Är i dag 63 år – feminist sen 70-talet`”så klart”, fött barn, ammat osv. En sak jag inte ser någonstans är hur mycket det kan betyda för mej som kvinna, människa – att just erfara denna fantastiska mekanism att min kropp, som alla andra kvinnors i alla tider i alla kulturer, faktiskt funkar och är någorlunda fenomenal på att sköta det här med att fortplanta sej! Trots allt är det en biologisk händelse. Att för en gångs skull koppla bort allt min livsstil lärt mej och följa med ”naturen” en gång (i mitt fall fyra)och förundras över hur genialt min kropp – säger kropp än en gång! – hanterar denna funktion.
Konstig tanke att inte amma skulle vara bra… Den ljuva bebistiden varar inte särskilt länge. Ok, jag vet att allt sannerligen inte ständigt är underbart 🙂 Men i ett lite längre perspektiv – ta vara på varje stund. Bli lite ”djurisk”. Bara nyttigt för människan. Kvinnan.
Ger självförtroende, styrka, mod. Skit i mode, snygg, smal. Oviktigt.

Fast om man säger att amning är det bästa men att ersättning å andra sidan inte är dåligt är det något överslätande tycker jag. Finns ju så många anledningar till att amningen är just rankad som det främsta. Huruvida ersättning är dåligt eller ej beror till exempel mycket på hur man förbereder den. Många ersättningsbarn får i sig micro-påverkad föda kanske upp till tio gånger så ofta som ett ammande barn, vilket på sikt bäddar för hälsorisker.
Att något är enkelt och smidigt för hela familjen är ju givetvis skönt men då ska man veta på vilken möjlig bekostnad man vill ha det så.

Jag är helt övertygad om att föräldrar efter sin bästa förmåga gör det de anser vara det bästa för sitt barn och att då börja kritisera eller ifrågasätta deras beslut är helt förkastligt, framför allt då det gäller en sak som amning. Amningen är så känslig för många och ALLA vet ju att amning är ”det bästa för barnet”. Att då välja bort amning är inget man gör lättvindigt, ens om det bara handlar om att delamma. Jag hade själv problem med amningen, så jag vet hur jobbigt och känsligt det kan vara (vilket jag skrivit om här http://etttigerliv.wordpress.com/2014/02/26/vikten-av-att-halla-vikten).

Idag finns det mer toxiner/gifter i bröstmjölk än vad det finns i ersättning, enligt de källor jag kommit över.
Amning kan inte hindra eksem eller allergier från att bryta ut (trots att BVC spritt den felaktiga myten. Tror att de ändrat texten i sina informationsblad nu?) Däremot kan amning försena utbrottet utav dessa åkommor.
Vissa cancerformer ökar hos barn som ammas (pga gifter i mjölkens fettceller som överförs till barnets kropp).
Idag finns det till och med lite fler forskningsrapporter som menar att amning ÖKAR risken för allergier hos barn än tvärtom. Men det är ungefär 50/50 där, så inga rekommendationer har ändrats ännu. Forskningen spretar åt olika håll..
Vill man amma och tycker att det är mysigt, så gör det. Om inte, så är ersättningen rätt likvärdig idag. En stark anknytning och friska barn står inte och faller med sugandet på en bröstvårta. Det hela är mycket större än så.. Tror jag!
Kram

Jag förespråkar amning och anser att bröstmjölk är det bästa för barnet. Jag brukar säga att ersättning är BRA, men bröstmjölk är bättre. Och med det sagt, har jag gett båda mina barn ersättning. Jag sörjer absolut att amningen inte blev av (hur/var/varför tänker jag inte gå in på, utan ni får helt enkelt respektera att det var det bästa valet för båda mina barn)- men jag tar inte (längre) åt mig när andra pratar om amningens fördelar. Jag är ju fullt medveten om dem själv. Och så länge det är ett konstaterande är det inte ett skuldbeläggande.

Personligen rekommenderar jag alla förstagångs föräldrar att köpa med sig tillägg hem. Det är en välsignelse att ha i skåpet om barnet bara skriker eller mamman är trött och behöver sova ut och inte fixar att ”mjölka”.
Fördelen med att flaskmata ibland är både att mamman kan få en paus och att barnet och pappan redan tidigt också får en möjlighet till anknytning till varandra. Pappan får en möjlighet att känna att också han kan vara en heltäckande förälder, barnet lär sig trygghet och tillit hos pappa likväl som hos mamma på ett tidigt stadium. Något hela familjen mår bra av.
Jag tror fler skulle amma längre om det inte var så skuldbelagt att komplettera, att ha egna behov av sömn och tid, om det inte de inte ställdes inför att måsta ljuga sig ur situationen med ett ”kan inte” istället för ”det här är vad som känns bäst”.
Själv tror jag flaskmatning faktiskt kan vara bättre än amning av en stressad mamma som inte fått sova och bara känner sig misslyckad och trött. För att amning skall vara bra så måste det förmedlas mer än näring, närhet och hormoner som ges måste vara positivt, är det bara negativt så tror jag knappast det är ett bättre alternativ för barnet.

I min umgängeskrets och mammagrupp är det helt tvärt om; ingen samsovning, flaska hellre än amning, ”inget barn har dött av lite plast/kemikalier/baciller, barn behöver härdas”, ”när ska du sluta amma så vi kan börja ha vinkvällar” osv osv. Och jag är den de kollar snett på och som de tycker curlar, som förespråkar amning och samsovning och minska på kemikalier, anknytningsteorier osv osv. Vetifasen hur man bemöter det.

@L: Byt umgängeskrets! Det gjorde jag, känns inte som en förlust idag. Föräldrar med så olika värderingar har jag inget behov av att umgås med och anknyta med ändå kändes det som. Har hittat ny umgängeskrets via förskolan istället idag. En av mammorna ammade t om på inskolningen..:)

Ja det var det som hände mig. Elliot var ett onöjt barn, gick ner i vikt, hade ingen ro, min utdrivning segade jag fick panik och tillslut ville jag inte vara i samma rum som honom. Ville inte se ungen, blev en sån press och stress.
Så jag valde avslut.
Dessutom gillar jag inte uttrycket ”ge upp”. Det låter så skuldbeläggande, så jag försöker få folk att använda ”väljer att avsluta” istället, det känns mer… vad ska man säga? Ett sätt att legitimera att det faktiskt är ett beslut, och ett beslut som är mammans och inte att ”man bara ger upp”11!!1!!!1 För man ger inte upp, man väljer att avsluta för sig själv och sitt barns bästa. Eller så väljer man att inte börja.

Jag kunde inte amma mitt barn längre än 6 veckor eftersom jag var tvungen att börja med bromsmedicin(har MS). Jag ville verkligen amma och tycker att det är jättejobbigt att ständigt höra mantrat ”MEN AMNING ÄR BÄST”.

Borde absolut vara upp till varje kvinna hur hon vill göra, fattar inte varför hetsen är så stor..
En annan sak jag tänkt mycket på senaste tiden är förlossningar, har ju pratats mycket om förlossningsskador osv. Borde det inte vara upp till varje kvinna hur hon vill ha sin förlossning? Borde inte kejsarsnitt ses som ett alternativ till dom som faktiskt inte vill föda vaginalt? Är det så pass större risker? Jag har alltid tänkt att jag vill föda vaginalt om jag kan, men är inte lika säker längre..
Palla trasig och förstörd fitta liksom.. Har tillräckligt mycket problem med min som det är tack!
Blir så jävla lack på att vård av kvinnors underliv inte verkar tas på allvar.
Vore intressant att läsa vad du tycker LD.
Tack för grymmaste bloggen!!
//Jenny

Alltså det är så sant! nu pallar jag inte hälla vatten på alla hysteriska ”experters” kvarn som menar att allt är hittepå och att ungdomarna skräms upp. Jag läste alla svar under det där inlägget om den tabubelagda fittan och började lipa. Har själv haft en kronisk UVI i tre år (sen jag var 19) och kommer ”ha det livet ut” för ”det finns inget att göra”. Jag lever alltså med trängningar och smärta som försvårar studier och arbete(och privatlivet) flera dagar i veckan. Min mamma födde vaginalt och jag och mina bröder var riktigt stora så hon har framfall och urininkontinens, opererad men utan resultat. Jag känner verkligen att det inte är värt det, det finns absolut ingenting som i det långa loppet är värt de skador man kan få (och gå omkring med utan att de upptäcks???!). Har dessutom ibs så en sprucken ringsmuskel kan jag inte leva med helt enkelt. Blir så ledsen för jag kommer vilja ha barn en dag men det är så sjukt att en smärtsam förlossning som resulterar i skador ses som något normalt/något en får räkna med när en skaffar barn. Hade det varit männen som legat där och vrålat hade forskningen kommit så mycket längre 🙁 när/om jag skaffar barn så blir det med kejsarsnitt och om någon kritiserar det får hen en snyting.

Självklart är det varje människas eget beslut att amma eller inte amma. Blev helt matt av att läsa Dessies kommentarsfält, och också väldigt fascinerad av att jag tolkades som person utan barn trots att jag skrev under med ”mamma” – haha!
Nä, att vi ens ska debattera detta. ”Jag tycker faktiskt att hon borde…” eh nej, tyck inget, känner jag då. Det finns två toppalternativ att mata sitt barn på, välj ett! Och den som verkligen VILL amma men inte fixar det riktigt, den personen får man såklart peppa och tipsa hur mycket som helst.
Och en liten grej bara apropå formulering ovan (sorry): Den andra föräldern är inte alltid en pappa. Vill bara påminna om detta.

Jag blir alltid lite fundersam över argument som tex det Tatiana ovan skriver, att amning måste vara det bästa för barnet eftersom vi har bröst att mata dem med. Det är naturligt och därmed måste det vara det bästa. Men är det sant alltid då? Jag tänker att människan är en sån himla opraktisk varelse och liksom lite misslyckad i evolutionen om man ska jämföra med andra mer lyckade varelser. Vi är mjuka och går lätt sönder, vi föder ungar som inte klarar sig själv, vi kan inte springa fort, klättra bra eller försvara oss. Vi har inte ens vassa tänder att tugga kött med. MEN vi har begåvats med en sjujäkla hjärna som kompenserar alla svagheterna. Vi har lärt oss att bepansra oss, laga oss när vi går sönder. Vi uppfinner hjälpmedel där vi behöver det och vi har en förmåga till empati som varit viktig för vår överlevnad.
Vad jag menar är att det finns en jäkla massa saker som är naturliga, som vi inte längre behöver/vill/måste idag eftersom vi uppfunnit fullgoda alternativ.
Jag säger inte att amning inte är bra. Det vet vi ju att det är, nyttigt och bra på många andra sätt. Men det finns fullgoda alternativ, näringsmässigt sett, idag och om det som fyller barnets mage är näringsmässigt fullgott så borde det inte spela så fruktansvärt stor roll ur vilken behållare näringen kommer? Närhet och anknytning hänger inte på om barnet ammas eller flaskmatas.
Det viktiga borde väl rimligen vara att bebisen får i sig det den behöver för att må bra, oavsett hur, och att mamman och eventuell annan förälder får må bra och knyta an till barnet utan skuldbeläggning eller skam över hur man matar sitt barn?

Jag ”ammade” ( läs kämpade i 3 veckor med typ noll mjölk efter mjölkstockning 4e dagen och en unge som var konstant hungrig )
Fick nog, lämnade grabben hemma med mina föräldrar ( vi bodde där då )
cyklade till affären och köpte ersättning flaskor m.m
Blandade en flaska som han slukade på 3 röda och sen sov i 5 timmar.
Sen dess sov han hela nätter och var alltid nöjd.
Kompisar var avis för ”han gråter ju ALDRIG jävla lyxbebis du har!”
När min pappa kom hem från jobbet om kvällarna så var det deras mysstund, han matade och gosade och jag fick ta det lugnt. PRIMA!!
Summan av kardemumman HEJA ERSÄTTNING!!!!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *