Kategorier
Titta jag ammar!

Alla pallar inte att amma men råden kan inte ta hänsyn till dem

Jag ska börja härja runt på nätet i diskussioner där rökningens risker påtalas med anekdoter om min gamla farfar som rökte från att han var 11 tills han dog 105 år gammal och var frisk hela livet. Jag ska protestera när folk säger att rökning dödar med ett ”nähä! Inte alla! En del blir faktiskt inte ens sjuka! Man KAN FAKTISKT RÖKA UTAN ATT NEGATIVA EFFEKTER”.
Skämt åsido, tröttnat ganska rejält på alla som måste flika in att ”nä jag gav faktiskt flaska och det funkade!” här och i bloggen när jag skriver om hur man bäst får en fungerande amning. Folk måste sluta vara så jävla kränkta. Ja jag vet att napp funkar för en del. Att flaska inte alltid gör bebisar förvirrande och att en del lyckas få en bra amning trots att de ammar på schema. 

Hellre skrämma än att ge råd som saboterar isåfall. Fast jag tror inte att nån blir rädd på så sätt. Kanske känner stt nej amning är inte för mig och det är väl ok? Eller kanske, ”jag provar amning men ger även flaska och funkar det så funkar det”.  Och blir nån verkligen rädd så nä, då är väl amning inte för dem helt enkelt. Alla pallar inte men man ska få ett information. Kunna göra välinformerade beslut. Inte mörka sanningen för att nån kanske kan bli rädd. Om man läser kommentarsfältet här eller på min insta eller går med i Amningshjälpen slutna grupp på FB så ser man att de få som KANSKE blir skrämda av fakta bleknar i jämförelse med det enorma antal kvinnor som tackar för dessa råd.

Och ska man ge råd så ska man för fasiken se till att råden INTE innebär risker. För vet ni? Ja flaska kan funka. Men det vet man inte förrän man provat. Och då kan det vara försent. 
Jag önskar ärligt att alla som inte vet vad de snackar om (på riktigt, alltså inte utifrån sin egna begränsade erfarenhet) bara kunde hålla snattran för det antal kvinnor jag pratat med som inte kunnat amma pga dessa råd är så många att jag hade kunnat fylla Noas ark. Båten alltså.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Alla pallar inte att amma men råden kan inte ta hänsyn till dem”

Fick mitt första barn i april. En stor bebis som ville amma hela tiden, och BB ville ge tillägg på grund av viktminskning. Fastnade ganska snabbt i ersättningsträsket och jag hade bara ångest över amningen. Hittade till dig, och började våga lita på min förmåga att kunna amma om jag ville. Helammar idag efter 3 månaders slit till stor del på grund av dig <3

Jag blir nyfiken, eftersom du ger råd som i viss mån säger emot somlig vårdpersonal, hur du tänker kring det. Alltså att ge vårdråd utan att vara utbildad personal. Jag påstår inte att råden är fel, jag kan inte ämnet, men jag blir nyfiken eftersom ämnet verkar så sjukt laddat. Jag har förstått att amning och anknytning ligger dig varmt om hjärtat och det är intressant att läsa det du skriver. Samtidigt tänker jag att om jag vore en av dem som inte skulle fixa det så som du föreslår så skulle det vara lätt att känna skuld och skam, något som (väl?) måste vara kontraproduktivt för anknytning. Jag menar alltså inte att du gör fel, utan undrar bara hur du tänker kring att det kanske finns flera sätt att skapa en fungerande anknytning och valet att ge relativt kategoriska råd.

Fast, med samma retorik kan man då argumentera kring fetma t.ex. Du vänder ju dig bestämt emot att människor ger ”välmenande råd” om träning och viktnedgång. Varför då ge ”välmenande råd” om amning?
Med de argument som du här använder skulle jag kunna säga till dig att du bör börja träna, för det är ”bäst”. Fetmaförespråkarna har inte tillräcklig kunskap och vi måste sprida ordet om den rätta vägen…..
Det känns nästan lite sektbetonat, typ vi litar inte på vården och samhället, jag en enskild individ vet bättre och jag måste sprida ordet till omvärlden om amningens fördelar…

Du skriver att du inte tror att någon blir rädd av amningsinfo men jag kan ändå känna igen mig i det där att man upplever råden som skrämmande och inte vågar göra det som man egentligen tycker funkar för att man är rädd att det ska bli fel. Tyckte råden jag fick bara skrek ut ”GE INTE ERSÄTTNING!! INTE FLASKA!! INTE NAPP!!!” osv osv. Jag hade behövt mer nyanserad information (vilket jag också fick när jag kontaktade amningsmottagningen i stan och inte bara läste broschyrerna från BB). Och faktiskt hade jag blivit hjälpt av att höra att det kan funka att kombinera, istället för att få höra (som jag uppfattade råden) att det var garanterat kört med amning om man försökte sig på nåt av ovanstående. Då hade jag lättare kunnat göra ett eget beslut och väga risker/fördelar/nackdelar mot varandra. Men amning är ju rätt individuellt också, så det är väl därför det är så svårt att ge råd generellt.
Det råd jag saknade absolut mest var dock det där om att man måste amma amma amma konstant och så fort bebis visar tecken på att vilja, för att det ska komma igång bra. Där gör du verkligen en superinsats. I broschyren jag fick stod det att det brukade gå 1-4 timmar mellan varje amningstillfälle. Den som skrivit det tyckte säkert att de hade täckt upp för många olika intervall, men jag minns att jag mest tänkte ”jaha, det ska alltså gå att urskilja enskilda amingstillfällen?”. Nu vet jag att amning periodvis är mer ett konstant tillstånd, det hade man ju gärna velat få bättre info om.

Om du ville att amningen skulle funka o inte ville riskera den så fick du helt rätt råd. Sen har jag aldrig påstått att det är 100% kört om man provar flaska. Jag är ganska noga med att påpeka att det KAN funka och att det KAN förstöra. Men der vet du inte förrän efter du provat. Och detsamma gör andra som ger råd om amning. Jag fattar inte att det ska vara så svårt att greppa att råden man ger inte kan innebära risker. Liksom tusentals kvinnor får ju just sådana råd hela tiden: ”prova flaska/napp/ersättning, det kan funka!” Och sen sitter de där med en amning som gick åt fanders. Och är skitledsna över det. Nyckelordet är liksom ”kan”. Det ”kan” funka. Ja men det kan också skita sig. Kan du med gott samvete råda en mamma som verkligen inte vill riskera sin amning att hon borde prova flaska? Det kan inte jag.

Hej!
Jag tar gärna emot fler råd! Jag har en bebis på 3,5 månader. Vi har gett flaska och det har fungerat men nu börjar han ibland, vad jag upplever, bröstvägra. Ibland beror det nog på att han inte är hungrig (han har inte heller tagit flaska då) eller så inser han att det går fortare med flaska. Jag upplever som om det tar ett tag för min mjölk att ”rinna”till under amning och då har mitt barn tröttnat och skriker hysteriskt. Läste att även ditt barn gråter vid bröstet- tips för att lugna ner och sen amma? Tips på att få igång amningen mer och bättre än vad den fungerar idag?

Fasa ut flaskan. Du kan få bra tips på hur på Amningshjälpens slutna forum (sök på Facebook). (Jag har själv aldrig gjort just det) Sk tuttförvirring är supervanligt men går att få bukt med om man vill.

Jag undrar hur man kan vara så ledsen över att ammningen inte funkade?
Barnen får ju i sig rätt närig osv ändå via flaska…jag har inte ammat mina två (för jag ville inte) och förstår verkligen inte varför det ska vara så viktigt att amma och om man inte får till det så är det såååå hemskt.. varför?

Inte direkt så det spelar någon roll om man kan amma eller inte då det finns lika bra alternativ (flaska) och att ge flaska ger mycker mer frihet då pappan eller någon annan kan mata.
vet inte hur många ggr man läser om mammor som känner sig låsta för att det ska ammas.

Ersättning är inte lika bra. Det duger alldeles utmärkt men det är inte lika bra. Och flaska är inte lika bra som amningen. Sen så kan det för den skilda mamman såklart vara ett bättre alternativ men vi ska inte låtsas som att ett helfabrikat baserat på en annan arts mjölk är lika bra som den skräddarsydda modersmjölken.

Amning är en speciell upplevelse som inte går att jämföra med någon annan kroppslig erfarenhet. Att kunna ge sitt barn näring och närhet med sina bröst skapar känslor och minnen i kroppen. Jag ammade alla mina fyra barn och blev jätteledsen när jag var tvungen att avbryta amningen för mitt fjärde redan vid 5 månader när jag blev allvarligt sjuk. Tungt och trist att behöva mecka med flaskor och disk istället för att bara dra fram tutte…

Så nu får man inte ens ge tips, för att någon nånstans kanske blir förnärmad? Debattklimatet i det här landet är så jävla ensidigt. Man får bara säga saker som alla kan hålla med om, annars ska man vara tyst. Hur blir det ens till en debatt? Nu menar jag inte att dina inlägg om amningen ska bli en debatt utan jag tänker mer i allmänhet.
Om man inte vill/kan amma så är det helt ok. Däremot måste man ju få skriva om amning för de som faktiskt vill och kan amma. Uppenbarligen behövs ju dina inlägg då folk har haft problem med informationen kring just amning. Folk måste börja prioritera och sortera. Man måste inte läsa allt som skrivs, man kan faktiskt välja att inte lyssna eller bry sig om det man inte håller med om. Man måste inte ge sig på allt och alla.
Folk säger massa skit som jag inte håller med om, men om jag skulle ge mig in i en diskussion med ALLA jag hör eller rör mig bland skulle jag ju inte kunna göra nåt annat och så vill jag inte ha det.

Nä inte viktigt alls om man inte vill och ger väldigt mycket press, med första barnet slet och drog barnmorskorna i mina bröst för att stoppa in i munnen på bebisen vilket var allt annat än trevligt…
Jag tycker det viktiga är att mamma pappa och barn ska må bra och det finns olika vägar dit.
Vissa alltså…

Du ger skitbra råd. Man ska absolut inte mörka sanningen. Hade jag vetat att det hade varit så jobbigt att amma hade jag lagt av direkt och övergått till flaska, istället för att härda ut och tro att allt var mitt fel. Fortsätt att berätta hur det faktiskt går till så kan folk göra upplysta val. =)

Du ger jättebra råd till de som vill HELAMMA. Något annat har du väl inte uttalat dig om? Det finns säkert andra sidor man kan googla fram som handlar om flaskmatning mm, som man kan söka upp om man inte vill eller kan följa dina råd. Det är ju inte så svårt.

I mitt tycke mkt bättre att få information som får en att inse hur mkt jobb amning kräver för att sen upptäcka att just allt det krävdes inte för att min amning skulle fungera. Kontra att sitta och må dåligt över att något som bara skulle fungera av sig själv inte funkar.

Jag har valt att inte amma, jag testade i 4 veckor.. men tålamodet o motivationen tog slut. Jag ångrar inte mitt val alls o vi trivs med flaskan. Jag har hela tiden sagt att nästa barn ska jag inte alls amma för jag vill inte gå igenom de igen. Tyckte de var dö jobbigt. Men jag följer dig både här o på instagram och kanske om jag hittat dig tidigare hade jag kanske fortsatt amma o kanske hade fått de o fungera! Din motivation i dina bilder o texter smittar verkligen av sig. Håller verkligen med tidigare kommentarer att du borde skriva en bok!! Fast jag flaskmatar tar jag till mig av dina råd o din motivation. Du är himla bra!

Jag har följt dig länge och du har lärt mig mycket men sedan du fick ditt sista barn har jag avföljt dig och undviker aktivt det som skrivs. Då och då dyker du ändå upp i mitt flöde och jag känner att jag behöver förklara vad det är som skaver så. Först och främst menar jag att det faktiskt ÄR oschysst att dra paralleller till debatten om rökning, oavsett om det är ett retoriskt grepp eller inte. Jag är en av de många, många mammor vars barn antagligen inte hade överlevt utan ersättning och dagens sjukvård. Jag kämpade och slet med att få upp vikten på min lilla fågelunge som knappt orkade dia alls, somnade konstant och rasade i vikt. Det visade sig att hen var missbildad i halsen och behövde opereras för att kunna äta och syresätta sig.
Jag hade peppat otroligt för amningen, läst på (bland annat din blogg) och när jag inte längre skulle kunna fortsätta kände jag en otrolig skuld. Att överhuvudtaget tala i termer av risker vad gäller ersättning är ett större problem än att en ammande mamma behöver slå ifrån sig kommentarer om att ersättning finns som alternativ. En mamma sa en gång till mig att flaskmatningen är som att jag ger mitt barn Macdonalds-mat istället för vanlig mat; hen överlever men amningen är det ”enda rätta”. Bara för att nämna en kommentar som etsat sig fast. Mycket av vurmandet kring amningens överlägsenhet bygger dessutom på ovetenskapliga och framförallt upphaussade argument.
Jag älskade att amma. Det var mysigt och smidigt men jag vet numera att ersättning är ett fullgott alternativ och inget jag behöver skämmas över. Problemet blir när amning förs fram som någon mirakeldryck i förhållande till ersättning och att det värsta som skulle kunna ske är att amningen inte skulle fungera. För det kommer ALLTID slå hårdast mot de som inte kan eller vill amma. INTE de som ammar. Det är flaskmatande mammor som fortfarande anklagas för att orsaka allergier, PSD, bristande anknytning och så vidare. Inte ammande mammor. Jag upplever att de flesta flaskmatande mammor som ger råd gör detta för att inte andra mammor som av någon anledningen inte kan/vill amma ska behöva känna samma oro och skuld som de själva troligtvis känt något gång. Att flaskmata kräver en ursäkt, en förklaring, en disclaimer. Det kommer amning aldrig att göra. Och det räcker inte att då och då skriva att ersättning ”också är bra såklart MEN..”. För nog fasiken kommer det där men:et som ett brev på posten, varje gång.

Men, ersättning är ju inte lika bra. Bröstmjölk är ju inte något som någon ”kom på” för att skapa debatt, den är ju gjord för bebisen/barnet. Att det sen är grymt bra att det finns ersättning för de som inte kan amma råder ju inget tvivel om, jag har en äldre släkting som uppföddes på getmjölk som bebis och hon lever och mår väl.
Men varför måste vi låtsas som att ersättning är precis lika bra? Jag tror inte att komjölk är bra för vuxna människor heller.
Och det finns en anledning till varför prematura bebisar får donerad bröstmjölk innan deras mammas produktion har kommit igång -deras tarm tål inget annat.
Sen vet man inte vilken skillnad det gör på sikt, det har jag ingen aning om, säkert gör det ingen större skillnad i längden (i livet) med tanke på att de flesta lever ganska osunt och stoppar i sig både det ena och andra som vuxna.

Håller helt med om det du skriver!
Har en fråga ang det här med flaska dock… Att för vissa funkar det inte att kombinera med amning och då är det ”för sent”. Är det så att om ett barn blivit tuttförvirrat av att få flaska att det är omöjligt att gå tillbaka till amning? Jag förstår att det lär vara en del jobb med det, och att vissa isåfall ger upp helt. Men är det möjligt att det faktiskt inte går att vänja av från flaska?

Hyfsat märkligt att BVC inte har koll på detta utan rekommenderar ersättning och flaska hejvilt!
Vi introducerade ersättning på inrådan av BVC för ~3 veckor sen pga svag viktuppgång. Ingen information om risker med detta. Nu var jag hyfsat påläst men vågade ändå inte gå emot deras råd.

Jag sällar mig till de som tackar ödmjukast för att du skrivit och skriver om amning, om att samsova och om nära föräldraskap så klart, direkt och rakt på sak. Har följt dig med ett halvt öga i flera år och när jag för ett år sedan fick min förstfödde på bröstet var jag så innerligt glad över att ha gjort det. Amningen var oerhört kämpig i början och har såklart haft sina jobbiga perioder längs med. 13 månader senare ammar jag fortfarande, även om det nu främst är snuttande nattetid. Men det är fri tillgång och ibland kryper han upp i famnen under dagen och vill ha ”boob” 🙂 Och någon egen säng åt barnet har vi inte ens i tankarna ännu. Så tack! Tack för att du visade ett alternativ till vad jag trodde var normen (fyra månaders delamning och spjälsäng i eget rum) och för modet att stå emot släktingarnas ”välmenande” råd om ersättning, sömnrutiner och matintervall.

Jag gav upp amningen efter en månad och gav flaska istället. För fy tusan vad dåligt med info man får kring amning. Fattar först nu att det är normalt att bebisen bråkar runt bröstet och vill äta hela tiden. Jag trodde det var fel och slutade därför. Trots att vi låg kvar extra på BB för att få hjälp med amningen. Vad som egentligen var fel vet jag fortfarande inte och den hjälp vi fick var att någon kom in då och då och tryckte mitt bröstet in i bebisens mun. Barnet överlevde fint på flaska men känner mig ledsen nu för att vi kunnat fått mer info. Egentligen ville jag ju amma.

Sitter uppe mitt inatten pga ångest, antagligen pga av alla gravidhormoner?. Du är ju en helt underbar människa, jag blir så glad när man får läsa dina inlägg om amning, du har en så fin och sunf inställning. Läste igenom alla kommentarer som du publicerat i detta inlägg och det slår mig att många som kör flaska och kämpar på med amning samt har övergått helt till flaska ff har en stark önskan om att helamma. Det går! Det går att komma från helt flaskmatade bebis till helammande bebis. Det är jobbigt och tar tid och energi men det går! Stöd och hjälp för det finns att få på diverse Amningshjälpsidor, mottagningar mm. Tänkte att det kanske var något för dig att skriva om om du känner att det är något för dig att ta upp. hoppas ni får en bra fortsättning på de sista dagarna av sommaren.
Med vänlig hälsning, Lina

Jag hade en mamma i min föräldragrupp vara dotter inte kunde amma de första 6 månaderna pga nåt med tungan (vet inte vad det heter). Hon pumpade i 6 månader och barnet fick bröstmjölk via flaska under dessa månader (ingen ersättning alltså) och sen helt plötsligt en dag kunde ungen amma och min kompis kunde börja helamma, och fasa ut flaskan helt. Vet att anekdotisk bevisföring är sådär värdefullt men det betyder att det kan gå…

Hej, jag är en av dessa som önskar att jag hade hittat till din blogg innan jag fick min fina bebis i feb i år. Jag streckammade både dag och natt och han skrek hela tiden, vi kunde inte lägga ner honom alls. På BB sa de att han hade jättefint stort tag men på återbesöket (när han var tre dagar gamal) hade han gått ner för mycket och var för gul sa de. Jag profylaxandaes för att klara av att amma och hade konstant ont i bröstvårtorna mellan amningar. Vi slussades till anningsmottagningen på en gång och de sa att jag inte skulle amma på bröstvårtorna som såg hemska ut, försökte pumpa och det kom inte ens 5 ml från båda brösten (de var spända ut i armhålorna och rödaktiga). Vi var tvungna att ge ersättning för att han behövde gå upp i vikt på en gång). Jag pumpade varannan timme i flera dagar (dag och natt) men det kom aldrig någon mer mjölk. Jag började amma ändå efter bröstvårtorna såg lite bättre ut och efter 5 veckor gav jag upp. Jag ältar detta fortfarande och undrar vad jag kunde ha gjort annorlunda.

Jag har en tanke som jag hoppas jag kan få lite feedback på. Jag har aldrig någonsin velat ha barn men det senaste året har min partner och jag börjat prata om det, att vi kanske ska bleka prova nån gång nästa år.
Tanken på att HA barn skrämmer mig inte lika mycket längre utan det känns mer som en oerhört spännande resa nu. Däremot blir jag kallsvettig av tanken på att amma. Och jag upplever att alla är liksom ba så ”hurra, det är fantastiskt för mig och för bebis” även om jag läst här i kommentarsfältet om folk det inte funkar för.
Men om en inte VILL då? Det känns som en är dålig då? Saker och ting kan ju naturligtvis ändras när/om bebis dyker upp, men ni fattar vad jag menar va?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *