Kategorier
Titta jag ammar!

När bebisen beter sig som en idiot vid bröstet

Beter sig din bebis som en idiot vid bröstet? Visar att hen vill ha mjölk men sen så ser det ut lite så här: Släpper, skriker, letar, provsmakar, slickar lite förvirrat, suger argt, släpper, skriker mer, verkar inte fatta hur man gör, suger nöjt en stund för att sen börja om proceduren?
Kanske tänker du att:
1. Du inte har tillräckligt med mjölk
2. Bebisen svälter
3. Bebisen blir inte nöjd. ??

Sluta tänk så mycket, detta är nämligen helt normalt. En annan vanlig grej som chockar många nyblivna mammor är att bebisar ammar precis hela jävla tiden. Ibland varje halvtimme. Ibland i två timmar i sträck. Dygnet runt. ”Det går inte att lägga ner hen!” Detta tolkar också många som att bebisen är missnöjd, att det inte finns tillräckligt med mjölk (och så ger man tillägg som i sin tur faktiskt påverkar produktionen negativt) eller att nåt annat är fel.
Jag och min bebis ägnar för övrigt mycket mycket mycket tid åt detta varje dag. Amningsmaraton samt amningsbråk och skrik vid tutten. Speciellt på kvällstid. (Bebisar kan bli oroliga på kvällstid och krångla extra mycket) (och ja jag blir GALEN! Och är mycket frestad att ge ersättning för att få tyst på honom men eftersom att jag vill helamma så kämpar jag på. Krånglet brukar gå över inom kort när bebisen lärt sig hantera bröstet och mjölken)
En annan viktig sak att komma ihåg är att bebisars magar är pyttesmå och bröstmjölk är lättsmält. Därför behöver bebisar äta ofta ofta. Många ger tillägg för att de tror att bebisen svälter eller är hungrig och så tolkar de bebisens mätthet som en bekräftelse på sina misstankar. Men ersättning mättar mer och längre för att det är mer hårdsmält än bröstmjölk. Inte för att du saknar mjölk.
Så hur vet du att bebisen mår bra och får i sig vad den behöver? Jo:
1. Den går upp i vikt. UPP. Och där räknas även lite uppgång även om BVC hetsar om annat. (Deras kurvor är baserade på en liten grupp ersättningsbebisar och tar noll hänsyn till individuella förutsättningar.)
2. Den orkar skrika. Bebisar som ej får i sig näring blir slöa.
OBS jag är ej nån expert så vid behov av hjälp och stöd så rekommenderar jag @amningshjalpen på Instagram eller webben , kolla gärna även upp FB-gruppen ”Amningshjälpens slutna forum”. (Skitbra grupp där du får svar och stöd du behöver!)
​​Så här ser det förresten ut när bebisar vill ha tutte i munnen:

 (Smackar, gör grimaser, sticker ut lilltungan) 
Då är det bara att tjoffa in patten i lilltruten innan stämningen blir dålig. Fri amning = större chans att det funkar. Skippa napp och flaska och pump.

Och apropå att jag skriver om amning. Jag kommer fortsätta skriva positivt om amning samt ge stöd och råd till de som liksom jag brinner för ämnet. Jag kommer inte förespråka flaskmatning och kommer radera alla kommentarer som ämnar att nedvärdera amning eller sprida falsk information om bröstmjölk.
Jag kommer inte heller skriva fler brasklappar heller om att man minsann får flaskmata och att alla är bra mammor hur de än gör för har man hängt med ett tag så vet man att jag har cirka noll intresse av att skamma föräldrar eller moralisera över olika val. Vill man amma så gör man det. Vill man inte så låter man bli. Här kommer man inte få skit för endera. Jag skriver till och för de som vill amma helt enkelt och jag gör det utan att positionera mig mot nån annan och det får räcka så. Att skriva positivt om en sak är inte synonymt med att andra alternativ är skit och kan man inte hantera detta så får man hoppa över de inlägg som jag lägger under denna kategori.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”När bebisen beter sig som en idiot vid bröstet”

Vad är det för insto-konto du nämner där på slutet i glädjeflickorna-bilden? Låter mycket, mycket intressant!
I övrigt är jag som snart förstagångsmamma väldigt tacksam över att du skriver om amning, jag planerar också att helamma och har förstått att det inte alltid är så ”bara”, men att det oftast går att få till med lite envishet. Suger åt mig alla tips som en svamp.

Följer dig slaviskt, väntar första barnet om en månad och hoppas också kunna helamma. Tycker du är klok och sund i dina åsikter och förstår inte varför vissa blir så kränkta. Kan man inte/vill inte amma -fine! Inget fel i det. De två står inte i motsats till varandra.

Du, och Amningshjälpen, räddade min amning med första barnet. Som han gapade och skrek, sög och skrek, släppte och strulade… ALLA rådde mig att ge ersättning. Precis ALLA! Fanns inte nån runt mig som ba ”jo, det är så att amma”. Ungen sög på mig 8-10 timmar I STRÄCK första veckorna. ALLA försökte övertala mig att han svälte (han var inte ”nöjd” med ersättning heller – han hade kolik).
Fy fan för folk som inte kan ett skit om amning men ändå ska ge råd och tips som förstör för den ammande mamman som VILL amma. Är så glad för allt du skrivit och skriver i ämnet (och många fler). Är så lycklig (i efterhand) över att mitt barn inte blev nöjd på ersättning för jag hade då aldrig fått amma honom de månader vi ammade. Jag hade ju trott på att min bröstmjölk inte dög.
Den dög bra. Han var bara en helt normal ammande unge.

Jag fick mitt första barn strax innan jag skulle fylla 22. Hade NOLL koll på bebisar och amning. Minns krånglandet och gnällandet vid amningen när dottern ibland inte verkade veta om hon ville äta eller inte…! Frustrerande!!! Men jag visste inte så mycket och tog bara för givet att det skulle funka att amma… Tänkte aldrig att jag inte skulle kunna, trodde bara att kroppen skulle fixa det, precis som den klarat graviditeten och förlossningen. Så vi gnodde på och jag helammade henne i 6 mån och lika så med unge 2 & 3.
Tänker bara att det mammor kanske har för många idéer om hur det ska vara, istället för att bara ta amningen för vad den är; underbar, härlig, krånglig och tidskrävande 🙂 MYCKET tidskrävande.
(Och jag dömer ingen, amma eller ej, alla gör det bästa de kan för sina barn.)
Tycker du är underbar; Lady D! Dina inlägg har värmt, tröstat och stärkt mig så många gånger! (Även om just amningen är över sen länge för min del)
Du gör att jag känner mig stolt och stark som kvinna! Puss å kram till dig från norra Hälsingeskogarna!

Min historia också. Fick barn -90 och skulle precis fylla 22. Det fanns ju inget internet och ingen i min närhet hade några synpunkter, inte ens BVC. Så jag ammade på och tog för givet att de vill ligga vid bröstet hela tiden och att de ibland gnölar och skriker. Helammade också sex månader och slutade enbart pga att jag kände mig kvävd mot slutet. Dottern hade kunnat fortsätta länge till. Hade det varit i dag hade jag fortsatt men min situation såg ut som den gjorde och jag förstår mig själv.

När jag fick mitt barn tog jag bara för givet att jag skulle amma och att det skulle fungera för det hade alla kvinnor i min släkt gjort före mig, det blev lite stök innan vi kom överens bebisen o jag men sen så gick det bra. Hade så mycket mjölk att jag hade kunnat föda upp en hel kull med ungar, kunde inte lätta på behån utan att mjölken sprutade och bebisen blev alltid duschad innan hen fick tag. Vid fem månader började bebisen få tänder och bitas och då ville inte jag fortsätta längre utan fasade ut amning och övergick till ersättning. Det gick hur bra som helst. Tack o lov.

Jag var bara 20 år när jag fick barn, fick jordens kalldusch och undrade vad fan jag hade gjort, lyssnade på alla äldre kvinnor som hade åsikter till höger och vänster om amning och mitt föräldraskap, jag spände mig hela tiden. Det var dömt att misslyckas. Hade jag bara chillat hade det troligen gått bättre. Efter att jag hade gett upp amningen hade jag en person i min närhet som fick barn och allting bara fungerade. Hon sa ofta liknande grejer som du gräddig mjölk osv.. det fick mig just då att känna mig såååå misslyckad och jag kände hela tiden att jag var tvungen att förklara mig eller propsa på att ersättning fungerade lika bra. Det var såklart inte hennes syfte (och inte heller ditt i detta fall) men så kändes det iaf. Om det inte var så att mammaskapet har sån prestige i sig så skulle mammor inte vända sig mot varandra.

Jag ville amma men det sket sig. Och i efterhand och i backspegeln så var det rätt val. Jag eftersträvar däremot mer info om hur bebisar äter- för både ammande och flaskisar. De strular nämligen minst lika mycket vid flaskan, i alla fall mina barn. Jag tror att många som har problem med amning skulle kunna lugnas av att höra att vi som flaskar har samma ”problem” men vi lägger inte in en massa ångest och ”min kropp kan inte” i det så vi pratar inte om det lika mycket. Vi kan ju dela matandet mellan föräldrarna om båda finns med i bilden vilket ju såklart också minskar den där kvävande känslan, även om den finns där för oss med. Vi mammor måste hjälpa varandra! Vaginal förlossning, kejsarfödsel, amning, flaskmatning, hemodlat och hemlagat, färdiga fiskpinnar – vi måste sluta polarisera oss och skamma eller trycka ner hit och dit.

Precis så betedde sig mina tvillingar då de var 3 månader. Mannen hade precis börjat jobba heltid och jag kände mig sååå ensam! Saknade min mamma då (hon dog när jag var gravid) som ammat 5 barn och hade gjort allt för att stötta mig i amningen. Det blev flaska förstås. Och ångest över närings- och antikroppsförlusten. Har fortfarande dåligt samvete men tröstar mig med att de verkar ha bra immunförsvar ändå och hittills är friska och allergifria.
Jag läser väldigt gärna dina amningsinlägg, och njuter när jag hör om långtidsammare.

Tycker det är superintressant att läsa alla dina inlägg om amning, barn, förlossning mm. Det väcker tankar och drar igång hjärnan på en annars lite sliten tvillingmamma. Ammade barnen i två månader, sen sa mitt psyke ifrån. Svårt att förklara i en kort kommentar men saker gjorde att jag inte fixade det mer. Men heja alla ammande OCH flaskmatande mammor! Vill aldrig ge upp tanken på att alla gör det som man tror är bäst för sina barn. Tack för en fin och intelligent blogg!

Vilken sorg jag känner inför hur laddat detta ämne är. Att kvinnor upplever sådan press och skam åt olika håll (trots att det ofta inte är avsändarens avsikt). En slags fälla där kvinnor ställs mot kvinnor, när det egentligen är samma kamp: varje kvinnas rätt att själv välja och därefter få stöd i sitt val. Varje kvinnas rätt att sörja om det inte blev som man önskat. Och varenda kvinnas rätt att slippa möta outbildad vårdpersonal med noll koll.
Det är dessutom ohyggligt snävt, nåde den kvinna som inte vill amma sitt nyfödda barn. Usch för kvinnor som ammar ”för ofta/länge”. Urk om hon inte slutar amma när barnet är kring halvåret. Massor av kvinnor faller utanför de här helkorkade normerna, ändå är det varandra vi vänder oss emot och inte den samhälleliga tankevurpan? Nä, vidgade perspektiv och en sjuhelsikes folkbildning kring amning/flaskning (och hela spektrat däremellan) är vad som behövs.
(Och jag vet att alla som biologiskt sett har möjlighet att amma inte identifierar sig som kvinnor, ursäkta den språkliga genvägen här ovan.)

Jag klarade att amma mitt barn i 11 veckor. Sedan gick barnet ner i vikt och det blev en himla spiral av ångest osv så gick över till ersättning vilket i efterhand var helt rätt för oss. Men. Dina inlägg jag läser nu (snart 2 år senare) hade jag behövt då. Jag fick dålig info på BB och en klämkäck barnmorska som inte alls hade förståelse för att jag tyckte det var knöligt och svårt. Har ej a-kupa direkt och alla bilder mm i infoböcker etc från mvc illustrerar kvinnor med små smärta bröstet där de har båda händerna fria och bebisen sött ligger och ammar. Jag hade helt enkelt väldigt svårt med amningen och kände mig alltid sämst i alla sammanhang där jag träffade andra mammor där amningen gick hur enkelt som helst. Så det är fasen inte enkelt.

Har tre barn och tre olika upplevelser. Jättefint när amning funkar och det är säkert normalt med barn sim ammar en gång i halvtimmen. Men de mammor som känner att deras mentala hälsa inte klarar det och väljer flaska ska ju inte heller skuldbeläggas. Vore fint om alla gjorde som de ville och ingen klagade över det. Vi har ju trots allt inte svältande barn i Sverige. DET hade varit ett verkligt problem

Jag älskade amningen och den fick ta över hela mitt liv. Eller vårt liv. Jag visste inte så mycket annat än att bäbis ibland ville ligga med brösten i munnen 4, 5 timmar ibland. Helmysigt. (Och tack för att lilla Huset på prärien gick på tv)
Sen började mina kompisar få barn. Vissa skulle på pw 2 gånger o dagen och GICK och ammade under täckjacka. Och tyckte det var bökigt!? Eller var tvungen ut och luncha och fika Och försöka rodda amning med latten.
För mig fungerade aningen Tror jag av 2 orsaker.
1. Prioritera amningen. Låt det ta tid. Låt det ta av annan tid. Låt det vara mysigt.
2. Stöd av min partner. Han tog bäbisen så fort den ätit klart. Rapade. Bytte. Myste. Och servade med mat/dryck osv hela tiden.

På vilket sätt prioriterade inte dina vänner amningen för att de inte satt hemma? Själv hade jag nog dött om jag inte kunnat amma och dricka latte ute eller kunnat amma i sele. Det var ju nog med långa sessioner av amning hemma ändå utan att få frisk luft och se lite folk.
Stöd av partner är viktigt. Min man var hemma tillsammans med mig pga arbetslöshet så vi kunde dela mycket. Denna gång blir det inte så vilket betyder att jag det kommer bli ännu mer amning ute och i sele än förra gången. Det större barnet och jag kommer inte trivas inne hela tiden.

En helt ny värld har öppnats för mig, jag hade ingen aning om att amning skammades (mer än när det sker offentligt då). Men att det är dåligt att amma??? Jag är uppvuxen i en liten stad, bott i Sthlm i flera år men är nu tillbaka och har fått min första unge och här är det självklart att få hjälp och stöd med amning. Och funkar inte amningen så får en ge ersättning. Men på BB kämpade vi med amning och jag hade världens stöd från personalen. Men tyvärr funkade det inte, jag hade visst för lite mjölk (troligen pga bröstoperation) så för mitt psykes bästa och för ungens bästa lade vi ned och började med ersättning. Jag hade jättegärna ammat och kände aldrig att nån ifrågasatte det. Känner mig inte skammad eller ifrågasatt nu heller när vi bara kör med ersättning. Det är då fan att folk ska lägga sig i och vara jävliga. Jag älskar dina amningstips, bilder och videor. En del går faktiskt att applicera till flaska också, så tack! Och heja dig!

Alltså om din bebis hade fötts några veckor före min, och jag hade läst dina amningsinlägg, ja då hade jag ammat fortfarande. Min bebis är drygt 2,5 månad och jag slutade när hon var 1 månad eftersom att BVC hetsade om viktuppgång å jiddra om att de måste gå upp 22 gram om dagen från födseln för att det ska vara godkänt… Jag fick helt enkelt sluta för det kändes som om det aldrig skulle funka. Å hon trilskades å ”betedde sig som en idiot” vid bröstet, så som du beskriver och jag drog slutsatsen att det berodde på obefintlig mjölk… Och BVC informerade inte heller om något annat. Vad besviken jag blir på BVC och mig själv… Hon gick ju upp, varför stod jag inte på mig och fortsatte amma? 🙁
Du gör bra i att informera! Nån hjälps av det! Det är jag helt säker på!

Man kan få tillbaka produktionen och börja om med amning om man vill. Prata med en hjälpmamma på amningshjälpen om du vill. Det kanske innebär att du ”bara” delammar men de flesta kan få tillbaka en del mjölkproduktion även efter flera månader om barnet vill ta bröstet igen. Även om du inte vill göra det så kan det vara värt att veta för andra kvinnor. En del får tillbaka full produktion, en del mysammar 1-2 gånger per dag och ger ersättning för att barnet ska bli mätt och alla varianter däremellan.

Jag tänker att mammor som ger sina barn ersättning ofta får ganska mycket skit, från mvc, bvc osv.. Idag vet man så bra amningen är och utgår ju ifrån att alla ska amma. Kanske därför de reagerar negativt på dina inlägg för de redan fått höra de innan och tar åt sig. Ingen anledning för dig att sluta skriva om detta, men kanske en förklaring och därav lättare med förståelse för att vi är olika? Jag helammade min första tills han var 9 månader, fungerade hur bra som helst. Bebis nr 2 var aldrig nöjd, visade att han var hungrig, fick tutte, släppte, blev arg (lite som du beskriver) fast hela tiden. Följde viktkurva och så, så bvc var nöjd. Men jag orkade inte utan började att ge ersätttning på kvällen och fick ett helt nytt barn. När han var 6 mån så hade vi helt övergått till ersättning. När jag berättade för bvc, mvc om min missnöjda bebis var de bara att kämpa på med amningen nu, ge ingen ersättning osv. Typ shame on you som inte pallar. Men jag stod på mig och gick på magkänsla och ångrar de inte. Får se hur jag gör med bebis nr 3 som kommer i höst. Inställd på att amma men blir de som med tvåan kommer jag överväga ersättning.

Tack, tack och åter tack för att du lyfter amning! Första ammades och allt flöt på. Andra ammade jag också men bebis gick upp ”sakta” i vikt och det enda stöd jag fick från bvc var ersättning. Sagt och gjort, ersättning med en STOR klump i magen. Jag ville amma, sorg, för bebis ville bara ha flaska sen. Om bebis gick upp snabbare i vikt? Nej. Och jag ångrar så att jag slutade amma.
Nu väntar jag vårt tredje och det här ger mig mer kött på benen, mer trygghet. Och jag vill verkligen att det funkar lika bra som med första.
Tilläggas ska att andra barnet mådde bra, gick upp i vikt men låg alltid under kurvan och gör fortfarande.

Jag känner igen min så sjukt mycket i det du skriver. Blir bara glad när jag läser och läser och läser. Har en liten donna på 4 månader som jag helammar. Så många gånger jag tänkte i början; nu skiter jag i det här och trycker i ongen ersättning. Så glad att jag höll ut och försöker njuta av tiden.

Det där med att det räcker med att bebisen går UPP i vikt. Vår kille har gått upp vådligt lite senaste två veckorna, först modiga 30 gram på en vecka (…) och nu senast 60 gram. Givetvis vill BVC att vi ger ersättning som komplement. Och jag som förstagångsmamma vågade ej annat än att följa detta. Känner mig nu lite dum, sabbar vi chanserna till helamning nu? Ger honom ersättning ca 3-4 gånger per dygn men alltid efter att han ammat.

Hade jag inte tyckt att blommor är tråkiga så hade jag stalkat dig och skickat en stor bukett! TACK för alla dina inlägg, dina råd, din öppenhet, ärlighet, din verklighet. Har en 4-veckors bebis vid bröstet hela tiden, mamma för första gången och hade inte jag hittat din blogg eller instagram så hade jag varit ännu mera vilse (än vad man redan är som första-gångs-mamma). Att du går din väg ger mig mod och lugn att göra detsamma (speciellt när bror och svägerska är på om Att ersättning är det bästa som finns för det va så de matade sina barn). Istället för att följa alla andras råd för att jag är helt lost så vågar jag faktiskt göra precis som jag själv vill. Tack vare dig och tack vare att du delar med dig om så viktig info om just amning.

Tack för dina braiga inlägg 🙂 förlorade masSa blod efter förlossningen och fick därför kämpa i nästan en vecka innan mjölken rann till. Verkligen så värt att kämpa för- trots sårande bröstvårtor etc. Men… Hur slutar man??? Min dotter är nu 2,5 år och nattsuttar fortfarande från cirka 03:00 å fram till det är dags att gå upp…jag är hennes levande napp å så är hon törstig – hon dricker ungefär 2-3 dl varm mjölk direkt efter uppvaknande… Bestämde mig tidigt för att amma tills hon inte längre vill men det här börjar kännas fånigt på nåt sätt…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *