Kategorier
Titta jag ammar!

Amning är en kvinnofråga och en kvinnorätt!

Jag vet inte om ni minns det men för lite mindre än ett år sen så blev jag intervjuad av Amningsnytt. Ämnet var jämställdhet vs. amning och jag som ser amningen som en kvinnofråga. Det är lite intressant det där att amning på nåt sätt skulle vara en motsättning för jämlikhet och framförallt feminism. (Jodå, […]

Jag vet inte om ni minns det men för lite mindre än ett år sen så blev jag intervjuad av Amningsnytt. Ämnet var jämställdhet vs. amning och jag som ser amningen som en kvinnofråga. Det är lite intressant det där att amning på nåt sätt skulle vara en motsättning för jämlikhet och framförallt feminism. (Jodå, det är vanligt att flaskmatning prånglas ut som enda acceptabla alternativet för de av oss som är just feminister) Men fan, amning är väl om något ett feministiskt ställningstagande!? Istället för att brösten ses som männens lekplats och ägodelar så återgår man till ursprunget: ”Det är det här mina pattar är till för” typ.

Här får ni iallafall läsa intervjun i sin helhet!



Närhet framför principer

av Cecilia Burman

Amningsnytt

Hemma hos bloggerskan Natashja Blomberg har morgontrafiken rullat igång. Treåriga Ninja sitter på sin nya cykel, redo att trampa ut i världen. Hon ska strax iväg till dagis i sällskap med pappa Oskar. Men först är det frukost. Tamlin som är nio månader sitter på sin stol vid köksbordet och följer sin familjs rörelser med nyfikna ögon. Mamma Natashja har precis bryggt dagens första kaffekopp. Hon är föräldraledig, men skriver dagligen om genus, feminism och familjelivet på bloggen där hon kallar sig Lady Dahmer. För henne finns det ingen motsättning mellan amning och jämställdhet.

– Amning används ibland som en billig ursäkt till varför pappor inte kan ta ut föräldraförsäkringen, men mamman behöver inte vara hemma hela ledigheten för att hon ammar, säger Natashja.

Ninja klättrar upp på en stol bredvid mamma och Tamlin sitter med pappas armar runt magen.

 

Natashja är för individualiserad föräldraförsäkring, men tycker inte att det behöver betyda att mamman och pappan måste ta ut varannan dags ledighet för att vara jämställda. Hon menar att barnen behöver fri tillgång till bröstet för att amningen ska fungera.

–  Jag tror på genus, men jag tror också att det finns biologiska skillnader som faktiskt betyder något och jag tror på amning och anknytningsteorin. Även om amningen innebär att vi inte är lika i början sätter jag mina barn framför principer, säger hon.

 

Oskar har ett välbetalt jobb som spelutvecklare och Natashja hade ett vikariat på en förskola när de blev föräldrar. Att de skulle dela lika på ledigheten av ren princip trots att Natashja inte ville tillbaka till sitt jobb och Oskar älskar sitt kändes helt enkelt som en dum idé.

– När vi fick första barnet var det bästa att jag var hemma och Oskar jobbade, för vi ville inte sätta Ninja på dagis för tidigt. Hade jag trivts bättre med mitt jobb hade nog Oskar fått vara hemma… det hade jag sett till! säger Natashja och skrattar.

 

Köksbordet förvandlas sakta men säkert till en byggarbetsplats åt familjens små händer då Ninja och Tamlin bygger lego. Ninja ber mamma göra ett lejon. Natashja börjar forma det kantiga lejonet, samtidigt som hon pratar. Natashja sticker inte under en stol med att hennes samvaro med barnen den första tiden gör dem mer knutna till henne precis då, men menar att det inte behöver hålla i sig resten av livet.

 

Oskar känner sig inte hotad av amningen ur ett jämställdhetsperspektiv. Han vill att barnen ska bli ammade och han tycker att fördelarna för både immunförsvaret och anknytningen är viktiga.

–  Jag får ju vara med och mata efter sex månader. Men visst kan jag känna avundsjuka på bondingen mellan Natashja och barnen för att hon kan amma. Det är en bonding som en pappa inte får, säger Oskar.

Men istället för amning menar Oskar att han kan göra andra saker för att få en bra anknytning, genom samsovning, att gosa och ha mycket närkontakt. Natashja instämmer och tänker att om pappan tar barnet mellan amningarna så är det mycket tid för dem att bonda på. Att avstå från amning av rättvisa skäl är orättvist mot barnet, menar Natashja.

– Jag kan bli arg på de män som påstår att kvinnan måste ge upp amningen av rättvisa skäl. För då gäller pappans rätt över barnens rätt, men jag tycker barnens rätt kommer först, säger Natashja.

 



Även om Natashja ser jämställdheten som ett icke-problem i förhållande till amning, tycker hon att amning är en viktigt feministisk fråga ur kvinnors och barns perspektiv.

– Jag tycker att barn har rätt till amning, samtidigt som kvinnan har full rätt till sin egen kropp. Min rabiata sida säger ”bit ihop för fan”, man ammar ju inte så länge ändå, säger hon.

Hon tycker inte att mammor som mår dåligt ska tvingas att amma, men att de som vill inte ska ge upp så fort. Oskar lämnar över Tamlin till Natashja som lägger honom tillrätta vid bröstet. På bloggen har hon lagt upp ett videoklipp på sig själv när hon ”argammar” i en galleria, som protest mot dem som tycker att en ammande mamma bör gömma sig eller skyla sig.

–  Jag tror att vi har sexualiserat våra bröst så att det känns obekvämt att amma på grund av det. Jag får höra att jag är pervers för att jag fortfarande ammar Ninja ibland! Det är en feminism- och genusfråga att brösten blivit så sexualiserade, för de är ju till för att amma med, säger Natashja.

Det saknas kunskap om amning bland svenska kvinnor tror Natashja. Få vet att det kan göra ont i början, att det tar tid för amningen att kicka igång och att barnet behöver lära sig suga rätt.

– Här gör vi allt i det tysta, därför har problemen med amning ökat. Jag har en kompis från Eritrea som förhåller sig helt obekymrat till amning. Där ser man amningen ute i samhället; kvinnorna sitter i grupp och ammar, de ammar när de arbetar, säger Natashja.

Det är inte bara bröstmjölkens positiva effekter som påverkar hennes inställning. Hon tycker att amningen är något alla kvinnor har rätt till, så länge barnet vill ha bröstet.

– Närheten och myset med amningen är ju det bästa!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

28 svar på ”Amning är en kvinnofråga och en kvinnorätt!”

Jag gillade att amma, mest för att det var så förbaskat bekvämt, och såg inte att jag och dåvarande sambon, papan till barnen, blev mindre jämlika. Jag ammade i ca 9-10 månader, och det funkade ypperligt hela tiden. Det som kunde vara negativt är att jag och barnet var bundna till varandrahela tiden-provade att pumpa ut mjölk och låta pappan ge på flaska med det vägrade barnet ta och grät efter mig (och mina tuttar)…men å andra sidan så betyder det ju så mycket för barnet, och modern, att man får ta det under den korta period dt handlar om, i alla fall i om man inte skaffar massor av barn, då blir det ju åratal av ammande och till slut blir det ju så att mamman då är tvungen att vara med barnet mer än fadern. Jag kan inte heller fatta att människor tycker att amning ska göras i skymundan-men samtidigt så säger inte dessa människor något om all reklam med halvnakna kvinnor överallt….???? Jag har aldrig förstått varför just amning är så provocerande, men inte porr och halvnakna bilder på unga kvinnor som finns överallt på tv, reklampelare osv….?

Jag vänder mig mot formuleringar som "det här är vad min kropp är till för", för liksom, det antyder att en kvinna som inte kan få barn inte har något syfte, eller att hennes kropp liksom är överflödig. Vad ens kropp, och alla dess delar, är till för är upp till en själv att definiera. Min kropps syfte och mening är inte att föda barn och utfodra barn, den är att bära mig runt i livet så att jag kan göra precis vad jag vill och känner för. Dess syfte är att bli svettig och mör vid träning, att ge mig träningsvärk som påminner mig om att jag lever, den är till för att ge mig njutning vid sex (och det är ju bröstens syfte också delvis, de är ju erogena zoner), dansa galet hela natten, ligga och snooza i sängen, pussa familj, vänner, partner, djur och barn och kanske eventuellt kanske för att sätta ett barn till världen en dag om jag känner för det och då också kanske mata det barnet, om det vill sig och jag känner för det.

Men vad är det för konstiga feminister du umgås med?:bigeyes: I stort sett alla mina vänner, både på nätet och i verkliga livet, är feminister av den mer rabiata sorten och många av dem arbetar aktivt med jämställdhet inom både yrkes- och familjelivet. Jag har aldrig hört någon uttrycka det som du påstår är "vanligt", alltså att flaskmatning skulle vara "det enda acceptabla".

Ja, det är inte särskilt korrekt att säga att bröstens ursprungliga funktion är att ge mat till bebisar. Andra apor klarar av att göra det utan att ha bröst. Att brösten ser ut som de gör är högst sexuellt.

Intressant, jag tänker precis tvärtom mot vad du gör, fast med samma mål: barnens bästa. (Obs, har inga barn, har inga planer på att skaffa några för tillfället, men OM…) Jag skulle nog tvinga mig själv tillbaka till det där tråkiga jobbet för att barnen skulle få samma tillgång till sin pappa som till mig. (Om det nu inte var så tråkigt att jag blev deprimerad av det, självklart finns det alltid olika omständigheter som kan sätta käppar i hjulet.) Samma med amningen, barnens rätt att bonda med pappan känner jag skulle gå före helamning om det var det enda sättet att lösa det. Men det är ju bra att alla får göra som de vill 🙂

Men herrejisses, bonda med pappan kan väl barnet antingen göra på annat vis, eller i ett senare skede. Är övertygad om att amningen i sig är viktigare än att spendera lika mycket tid med båda föräldrarna i spädisåldern. Mammans kropp kanske även känns tryggare i början. Barnets bästa framför allt, alltid. Och det

Hei, og tusen takk for denne utrolig viktige bloggen!

Til alle som skal igang med amming for første gang, vil jeg vil gjerne tipse om en norsk informasjonsfilm som ligger på Youtube, søk på "Breast is best". (Man må oppgi fødselsdatoen sin, fordi Youtube antar at filmen er "snuskete" fordi den innholder bilder av kvinnebryst..) Filmen handler både om fordeler ved amming, men også om vanlige utfordringer ved ammestart. Filmen vises på barselavdelinger (BB?) på norske sykehus og er også populær andre steder i verden. Filmen er laget av lege Gro Nylander (http://no.wikipedia.org/wiki/Gro_Nylander), aktiv kvinnesakskvinne på 70-tallet, og fremdeles med i debatten i Norge i dag, hvor hun kjemper for at amming som er barnas rettighet må gå foran likestillings(jämstäldhets-)hensyn.

Ellers vil jeg også tipse om Lisa Blooms bok "think: straight talk for women to stay smart in a dumbed down world". Her kan man lese et intervju med forfatteren: http://www.huffingtonpost.com/lisa-bloom/how-to-talk-to-little-gir_b_882510.html

Detta med amning… Tycker det är så konstigt att det blivit en grej av det. Jag kan bara se till mig själv, jag fick inte amma, inte heller min syster (mammi hade taskig mjölkproduktion). Men lika friska som alla andra, jag och mamma är jättenära (bondade bra ändå) och likaså min syster.

Har jag turen att få ett barn någongång känner jag att kan jag amma – superbra, får se hur länge jag gör det. Syrran gjorde i 4 månader, funkade fint. Kan jag inte amma, funkar lika bra – då löser vi det på annat sätt.

Jag ser ofta ammande mammor ute och jag kan inte komma ihåg att jag ens hört nåt negativt. Min sambo tycker det är vackert och jag också.

Men, nu kanske det handlar om erfarenheter men i mångt och mycket utgår jag från detta när man kommer till detaljnivå. 🙂

Hei Lena,

Jeg er helt enig, ammepresset kan oppleves stort, og det er dessverre mange mødre som føler at de mislykkes dersom de ikke får det til, og velger å mate på annen måte. Det viktigste må være å gi ammingen et godt forsøk, og på de fleste sykehus/barselavdelinger får man gode råd og støtte til å komme igang. Se også her: http://ammehjelpen.no/video

Dersom man likevel ikke får til ammingen, må mødrene få høre at barna kan bli sunne og gode likevel, og nærhet og tilknytning til barnet kan oppnås på flere måter.

Hei Lena,

Ja, jeg er helt enig i at fokuset på alle fordeler ved å amme, skaper et stort ammepress, og at mødre som ikke får til ammingen derfor kan oppleve at de mislykkes som mor. På sykehus og barselavdelinger får man god støtte i å komme i gang, men det kan være tøft når man kommer hjem og føler seg alene med jobben. Det viktigste må være å gi ammingen et godt forsøk, og mødre som ikke får til og velger å mate på annen måte, må få høre at barna sannsynligvis blir sunne og gode allikevel. Og at nærhet og tilknytning til barnet skapes på flere måter enn gjennom amming.

Legger ved en annen link til gode informasjonsvideoer om amming:

http://ammehjelpen.no/video

Du är klok som en bok. Håller till hundra proc med. Det är väl klart att man ska amma barnen så länge man kan och vill och under den tiden tycker jag att mamma ska vara hemma. inte fan tänker jag stressa hem från jobbet för att hala fram bröstet. Och den som inte kan eller vill kan strunta i att amma. Pappa kan väl knyta an på något annat sätt. Att vara kvinna verkar vara en provokation för en del. Det betyder ju inte nödvändigtvis att man vill att kvinna ska stå vid spisen resten av sitt liv.

Jag tycker du ska skriva en bok! "Lady Dahmer – The Book" typ. Om allt som intresserar dig, genus, hen, feminism, porslinsrådjur och allt möjligt, den boken skulle jag vilja läsa i alla fall! Tack för en fantastisk blogg!

Men det var ju jättebra att du i alla fall erkände att ni KUNDE ha delat på föräldraledigheten, bara att du inte iddes jobba så att ni sket i det.

Jag hade mjölk men blev så deprimerad av amningen så att jag trodde att jag skulle råka ta mitt liv av misstag. Jag ammade i fem veckor, sedan försökte jag ta mitt liv "av bara farten". Jag bara låg i ett hörn och grät hela dagarna, eller inte grät, skrek är mer rätt. Min BM beordrade mig att sluta pumpa ut mjölk pga mina problem. Efter tre dagar började jag bli normal och fem dagar senare var jag ur depressionen som nästan dödade mig. Har aldrig varit med om en liknande desperat sorg under den tid jag borde ha varit som lyckligast.

Jag tycker att man ska informera om riskerna att en förlossningsdepression kan utlösas av amning. Mpnga vet inte vad som händer. Alla bara skriver om att det är så bra och att det värsta som kan hända är att man gör fel eller att det gör ont. Kanske man borde skriva om det i amningsnytt?

Jag har aldrig slutat ha dåligt samvete för att jag inte "bet ihop" men tydligen var jag för svag för att kunna det trots att jag tio veckor innan varit så stark. Men jag är övertygad om att mitt barn mår bättre av att ha en stabil mamma. Känner att min sida av saken är väldigt dold när det gäller amning. Kanske är jag den enda som blivit såpass sjuk av hormonerna.

Att sluta amma var ändå det bästa val jag gjort. Jag hade aldrig överlevt annars.

Vill tillägga att det inte var att det var jobbigt, kändes äckligt mm att amma som var problemet. Jag ville verkligen, det var mysigt. Hormonerna gjorde mig sjuk. Jag ville inget annat än att dö. Ville bara förtydliga det. Blir så ledsen när folk tror att man tycker att det bara är lite jobbigt. Amningen var trevlig om än lite svår först. Det var vad den gjorde med mitt psyke som var terror.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *