Kategorier
Titta jag ammar!

Det positiva är väl att ingen verkade tycka nåt negativt om offentlig amning…

Om du ser en stressad mamma (som du absolut aldrig träffat) som försöker amma sin hysteriska bebis (sittandes nedtryckt på en trång parkbänk mellan stinkande A-lagare och annat söderslödder) …. GÅ FÖR FAN INTE FRAM OCH FÖRSÖK TRÖSTA ELLER PRATA ELLER GULLA ELLER VAD FAN DU NU TYCKER ÄR EN BRA IDÉ FÖR DET ÄR […]

Om du ser en stressad mamma (som du absolut aldrig träffat) som försöker amma sin hysteriska bebis (sittandes nedtryckt på en trång parkbänk mellan stinkande A-lagare och annat söderslödder) …. GÅ FÖR FAN INTE FRAM OCH FÖRSÖK TRÖSTA ELLER PRATA ELLER GULLA ELLER VAD FAN DU NU TYCKER ÄR EN BRA IDÉ FÖR DET ÄR DET INTE!!!!!!!!!!!!

Det var inte bara EN person som tyckte de skulle ”hjälpa” mig idag. TRE tanter (och ett snuskfyllo ”Jag tittar inte på dina bröscht!”) kom fram mitt i allt det jobbiga och började snacka med och TA på Korvas.

Min hysteriska arga ledsna hungriga Korvas som har svårt nog att stressa av bland folk (och nästa person som påstår att det finns amningsrum på söder kan döööö) och som givetvis blev sjukt distraherad. ”har du ingen mjölk?” var det någon som undrade. ”Man får inte vara ledsen!” sa nåt annat spån.

/frustrerad och väldigt svettig mamma

När jag åkte pendeln hem så såg jag en bebis jag kände igen. Det var lilla Kelly med sin mamma Mikaela som satt på sätet bredvid. Jag presenterade mig och hon tackade blygt för boken. (fast blygast är ju jag, men jag tyckte det var i sin ordning att säga hej till en kollega. Hö hö hö.)

Hon såg så ung och vilsen ut där hon satt och matade sin bebis och mammahjärtat snörps liksom åt inne i mig.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

40 svar på ”Det positiva är väl att ingen verkade tycka nåt negativt om offentlig amning…”

hahahahahaha!! så jävla underbar bild.. denna är i klass med nakenbilden av dig..

jobbig sits dock, att folk alltid ska lägga sig i sådant de inte har med att göra. jag kände mig alltid uttittad och påpassad när jag ammade. som om annat (välvilligt förvisso) folk kunde göra jobbet bättre än jag, liksom!

Fin illustration! 🙂

Men vad fan är det med folk och att pilla på vilt främmande barn? Definitivt inte ok mitt i en amning, men fan inte ok annars heller tycker jag… tänker jämt på när människan senast tvättade händerna och hur mycket pengar/många handtag personen har tagit i se'n dess innan dom fått för sig att kladda på min onge. :-s

Värst är att jag är för mesig för att säga ifrån, blir bara skitsur, men säger fuckall liksom.:blush:

Fantastisk illustration, den säger allt!

Jag var med om ungefär det samma när jag hade åkt tåg hem i några timmar och satt på sena kvällen i någon sunkig hall och väntade på en buss, tillsammans med skrålande ungdomar. Då kom det en gubbe med massor av goda råd och förmaningar och väckte Korven (min heter också så)som jag precis fått till att amma och somna. Otroligt irriterande!

He he, jag har varit med om typ det motsatta. Min 1,5-åring gick bananas på ett tåg från Dalarna till Stockholm och skrek som en galning i …ja det kändes som ett helt liv, men det var från Sala till Uppsala i alla fall. Då kom det fram två av varandra oberoende människor, och föreslog att jag skulle amma honom lugn!? (Har av olika skäl aldrig ammat honom, och hade inga planer på att börja där och då…)

Så, inga problem med offentlig amning där heller! 😉

Svettig upplevelse i alla fall.

Verkar finnas många som tror att ungar blir lugna av att vilt främmande människor tar på dem.. Jag har varit med om det ett par gånger i affären. Ungen skriker och vill inte alls va och handla, okänd tant kommer fram och nyper i kinden eller klappar på huvudet. Liksom hur ska det göra ungen glad? Suck.

En fråga, klarar du av att fräsa ifrån till okända som gör på detta sätt, och stå upp för dig själv, eller kommer blygheter, tafattheten fram då?

Frågar inte anklagande…… jag själv kan ha svårt att finna mål i munn i den situationen. Allt "mål" kommer senare efter ett tag. Då hade jag mer än gärna gett svar på tal. Högt och tydligt och vilt.

Men blir så paff, tillplattad, tafatt och mesig när det är ett faktum…. brydd och flyr hellre. (krasst men sant, självrannsakan)

PS – igenkänningsfaktorn är hög!

Underbar illustration! Eller som när jag försökte amma sonen och alla skulle vara så rysligt hjälpsamma och hänga över mig för att kolla "så att han få ett ordentligt tag om VÅÅÅRTAN". Nybliven mamma till första barnet med en krånglande amning, -sicket underbart läge. Ungen skriker och pillas på och då kommer "Har du ingen mjölk eftersom han inte vill ta bröstet?". KMN!

Vad kul att du träffade på Micha! Tycker synd om den tjejen, hon får så otroligt mycket skit kastat på sig. Vi "äldre" host mammor måste ju stötta henne lite. 🙂

:thumbup:

Först läste jag texten och satt med ett medlidsamt leende på läpparna.

Sen scrollade jag ner.

Och började skratta.

Jag skrattade så att tårarna.

VILKEN UNDERBAR BILD 😀

Hej! Läser din blogg då och då, den är sjukt bra men jag hinner sällan sitta vid datorn…blir mest telefon, som nu.

Diskuterade en grej häromdagen som det vore kul om du skrev om. Någon påstod att personer med starka åsikter, individuell/udda/speciell/egen stil ofta har yrken där man träffar väldigt lite, eller inga, kunder. Och där man sällan "representerar" nåt annat än sej själv.

Jag menar att man kan ha en jobbstil och en hemmastil. Då kom vi in på do's and donts på ett kontor t ex. Vad tycker du om dresscode? Upplever du att personlig stil beror delvis på yrke? Tror du att.en udda stil påverkar möjligheterna till vissa jobb? Vad kom först; stilen eller yrket? Alltså, dras man till vissa yrken om man har en viss stil eller får man en viss stil genom yrket? (Eller för all del; utbildningen)

Och viktigast av allt : VAD tycker du om detta?

Hoppas du förstår vad jag vill få fram. Vore kul om du gav din syn på saken… Håller utkik efter inlägg 🙂

Hej! Läser din blogg då och då, den är sjukt bra men jag hinner sällan sitta vid datorn…blir mest telefon, som nu.

Diskuterade en grej häromdagen som det vore kul om du skrev om. Någon påstod att personer med starka åsikter, individuell/udda/speciell/egen stil ofta har yrken där man träffar väldigt lite, eller inga, kunder. Och där man sällan "representerar" nåt annat än sej själv.

Jag menar att man kan ha en jobbstil och en hemmastil. Då kom vi in på do's and donts på ett kontor t ex. Vad tycker du om dresscode? Upplever du att personlig stil beror delvis på yrke? Tror du att.en udda stil påverkar möjligheterna till vissa jobb? Vad kom först; stilen eller yrket? Alltså, dras man till vissa yrken om man har en viss stil eller får man en viss stil genom yrket? (Eller för all del; utbildningen)

Och viktigast av allt : VAD tycker du om detta?

Hoppas du förstår vad jag vill få fram. Vore kul om du gav din syn på saken… Håller utkik efter inlägg 🙂

Haha first bara måste säga att bilden är superb!

sen-vad olika det är för bebisar, själv så TACKAR jag alltid tanter och gubbar som stannar och pratar med min lilla L , hon blir alldeles tyst och nyfiken, åh jag älskar alla de där människor som pratar alltid med L. När vi reste, på tåget, på flygplan, på flygplats, i bussen.

Men om hon inte skulle sluta gråta, DÅ skulle jag också hata dem 🙂

jag vill ju rita mer men det är ett sånt jävla hassle att dra fram tabletten varje gång. lol.

funderar på nåt "gissa bloggaren" eller nåt.

HAHAHAHA! Alltså, jag förstår kanske inte fullt ut hur jobbigt det var men jag kan ändå tänka mig in i situationen… Men den jävla bilden!? Hahahaha! Åh herregud va rolig bild!

MER SÅNT! xD

Lämna ett svar till Skrotmamman skrotar vidare Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *