Kategorier
Titta jag ammar!

Man behöver fan inte kramas för att visa närhet!

Jag blir så trött på det här argumentet som alltid dyker upp i amningsdiskussioner; ”Man behöver inte amma för närhet” som om det var det enda sättet för oss långtidsammare att ge närhet på. Och jag undrar alltid varför man måste utesluta ett sätt bara för att det finns andra. Är det inte skitbra om […]

Jag blir så trött på det här argumentet som alltid dyker upp i amningsdiskussioner; ”Man behöver inte amma för närhet” som om det var det enda sättet för oss långtidsammare att ge närhet på.

Och jag undrar alltid varför man måste utesluta ett sätt bara för att det finns andra. Är det inte skitbra om man har fler än en metod att tanka trygghet och närhet på? Är det inte skitbra om man hittat ett sätt som båda trivs med och som inte har några nackdelar? (men massvis med fördelar)

Amning ger närhet, kärlek, trygghet, mys.

Min dotter älskar att sitta i knät och gosa in sig. Hon älskar att kramas, pussas, gnugga näsor. Är hon ledsen så vill hon gärna att man bär henne och så sover hon gärna vila på pappas bröst de dagar han är hemma vid den tiden. Hon vill att man läser böcker för henne, badar tillsammans och hon vill gärna hålla handen när hon ska sova.

Och så tycker hon väldigt mycket om att få tutten ibland. Det ena utesluter inte det andra.

Sen kommer det lika korkade argumentet ”Amning är för bebisar! Man förminskar barnet när man ger tutten!” utan att för en sekund tänka på att korttidsamningen som vi sysslar med nu för tiden är bunden till vår tid och vår kultur. Det var inte länge sen man ammade ett par år här i Sverige och i andra delar av världen så är det helt naturligt att ge bröstet till större barn.

Nej, att amning skulle vara förbehållet bebisar är ett modernt påfund. Ett ganska dumt påfund om du frågar mig. Min dotter är verkligen ingen bebis. Inte heller är hon efter i sin utveckling, snarare tvärtom. Hon är framåt, självständig, påhittig, tuff, social och orädd.

Och att jag skulle amma för min egen skull som många fördomsfullt tror? Jävla trams!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

29 svar på ”Man behöver fan inte kramas för att visa närhet!”

Detta har inget med just detta inlägg att göra men jag ville bara säga TACK! för att du får mej att känna mej okej med att 'bara' vara mej själv..

Hur ofta ammar man för sin egen skull då? Jag ammade i en vecka ungefär, sedan stod jag inte ut längre för det var så jävla äckligt. Jag pumpade ur i tre veckor till, för barnens skull, men sedan fick det vara nog.

Hej!

Jag har nyss börjat följa din blogg!

Jag har fem barn och den minsta är tolv nu och det här med att amma länge finns så många fördomar mot.

Jag har ammat olika länge Mellan 10 mån och som längst 18 mån.

Människor reagerar ofta med något slags äckelkänslor och man får inte amma offentligt och jag har funderat mycket på det där.Vad är det för känslor som väcks hos folk?Jag tror det är att bröst är en sexsymbol.Man kopplar ihop amning med någon slags sexuell grej och det passar sig inte när man tycker barnet är för stort.Det är människors egna nojor och fördomar det handlar om.Jag tycker att livet handlar mycket om att ständigt få försvara sig och slåss mot fördomar och människan är ett flockdjur…alla ska göra lika.Ammar man då för länge så är man avvikande

Tack för en uppfriskande blogg!!

Klart du ammar för din egen skull…det är ju såååå härligt när någon tuggar och gnagar på bröstvårtan i tid och otid! Folk är fan "lite" dumma :rolleyes:

Hej kloka och snygga kvinna! Ännu ett bra inlägg. Min son var inte förtjust i den traditionella "närhet" med kramar, att bli ammad, bäras eller att sitta i knät. Sånt ville han inte alls ha, men höll gärna handen, och att sitta nära och luta sig mot mig, det gjorde han ofta. Nu är han 15 år och kramas gärna, och sitter nära, han är mycket mer fysisk nu, mer än sin syster som var som ett plåster när hon var liten. Lär vi oss att lyssna på barnen istället för att tro att det ska vara på ett eller annat sätt så mår alla mycket bättre. Jag har sagt det förr och säger det igen, jag tyckr du är kanonklok!

fast det är ju oftast ett svar på argumentet att icke-ammade barn går miste om så mycket närhet. det kan kännas som om det enda/bästa sättet för spädisar att få närhet via amning, varför motvärnssvaret blir just "fast man behöver ju inte amma för närhet". båda "grupper" blir alltså förbannade på samma sak, att det antas att man bara kan ge närhet via tutten. så skit i att bråka, och kramas istället 😉

Jag tyckte att det var så mysigt att amma, ammade för hennes och min skull, när mjölken tog slut var det en sorg för mig, hon var ca 2 månader och på henne märkte jag ingen skillnad, jag sörjde dock, flaskan blev min fiende under ett kort ögonblick. Nu var hon så liten men har man ett större ammande barn så är amningen en rutin, en trygghet och då tycker jag att barnet ska få amma tills det själv säger nog, för det är som du skriver, det ena utesluter inte det andra, förstår inte varför det skulle vara dåligt att amma en 2 åring? Varför stressa liksom?

Jag kunde aldrig amma min lilla tjej. Hon vägrade ta bröstet. Folk har har nästan svimmat när de fått höra att jag aldrig ammat. BVC var jätte otrevliga. Jag kände mig som världens sämsta morsa. Men lilltjejen är hur pigg och glad som helst, mätt och belåten. Nu är hon snart 8 mån. Och vi pussas och kramas hela tiden 🙂

Jag tycker att alla ska göra som passar dem, och skita i vad alla andra tycker. Folk är så snabba på att lägga sig i allt.

Älskar din blogg! Älskar människor som är sig själva och går sin egen väg!

I Peru där min kille bor är det brukligt att amma i minst 2 år.

Hans lillasyster ammas och hon är 2 år.

För mig var det dock svårt att vänja mig vid tanken först, jag kan erkänna att jag tyckte det var konstigt och lite obehagligt.

Men så är det väl med allt man inte är van vid?

Det är så bra skrivet. Poängen med att amma ska ju vara för att barnet trivs med det och så länge någonting fungerar bra varför ta bort det ?

Jag ammar min tjej som är snart 19 månader både dag och natt och kommer nog fortsätta ett bra tag till då vi både tycker det är mysigt.

Keept up the good work :=)

Jag får ofta höra att jag måste sluta amma min dotter (2½ år), men enda anledningen jag får är att hon är stor.. Och? Vill min dotter fortsätta tutta, så får hon det! Ibland kan jag känna att det får vara nog och det skulle vara skönt att slippa ha henne hängandes i bröstet, men de tankarna brukar försvinna lika snabbt som de kommer..

Varför folk stör sig på att jag ammar henne funderar jag ofta på, eftersom det inte är något de behöver se.. Jag sitter ju inte på stan och ammar henne, utan det gör jag hemma..

tessan och anna — fast det här är i diskussioner om långtidsamning, inte i diskussioner där ammarna kommer med pekpinnar. Snarare tvärtom. Vi som ammar säger "man gör som man vill och trivs med" medans anti-långtidsammarna gastar om hur äckligt det är.

MEDELtiden för amning globalt sett är 4 år. Det är mest i väst där brösten är så sexualiserade att de först och främst symboliserar sexuell närhet som folk tycker att det blir konstigt när äldre barn ammas.

Hade du lagt ner lika mycket tid på att argumentera om detta om Ninja hade "valt bort" bröstet i relativt tidig ålder?

Och med tidig ålder menar jag ca 1 år, min son gjorde det, jag hade stått ut längre om han hade velat.

Jag menar, det är ju faktiskt barnet som avgör om vi är långtidsammare eller inte..

Har en fråga som du kanske redan har svarat på någon gång, men jag orkar inte läsa igenom alla inlägg och alla kommentarer så: Hur har du tänkt göra när nästa barn kommer? Ska du fortsätt amma Ninja och bebisen, eller hur har du tänkt? Min son blev otroligt svartsjuk när hans lillasyster skulle ha brösten…

Amma så länge du kan å vill, du har fått gåvan att amma länge och har stått ut… jag stod inte ut mer än tre månader med båda. kändes kvävande och ville ge den ganska ointresserade pappan en chans att ta hela ansvaret om det skulle behövas. inte för att det inte finns möjligheter till det ändå, men det kändes inte så vid tillfället.

du e bra=)

anonym – japp. Jag argumenterade för långtidsamning redan INNAN jag fick barn. :thumbup:

anna – jag fortsätter så länge Ninja vill. Jag hoppas snarare att det ska stärka bandet mellan Ninja och hennes syskon om de tandemammar tillsammans. 🙂 (sen kommer det vara så otroligt skönt att ha nån som lättar på trycket)

emma – nej, det är bara fläsk. Annat är det om hon drar tag i vårtan eller vårtgården! :bigeyes:

supermysig bild!!

jag skulle gärna amma länge men frågan är om jag orkar det.

hon vill endast somna vid bröstet, och med 2 andra barn är det svårt….

men heja på!

amma hur länge du och Ninja vill!

(super tufft namn by the way :love:)

Precis…modernt påfund att bara "små" bebisar ska ammas. Läs på lite. Jag hade önskat jag kunde amma längre men icke…barnet ville inte helt enkelt så…

Jag önskar dock jag kunde känna mig mer bekväm i att amma öppet än vad jag gjorde och inte "täcka" över med filt o så… men det blir kanske fler barn 🙂

Min mamma ammade mig o mina två syskon tills vi var mellan 1½-2 år gamla och inte själva ville längre. Känner ett par tjejer (tvillingar) som fyller tre år i sommar och som fortfarande ammar! Kör på Lady! Du är cool. Önskar jag kunde vara mamma samtidigt som du, men måste bara hitta en som är villig att bli pappa först=)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *