Kategorier
Titta jag ammar!

Sanningen om amning

Innan Nöffen så föreställde jag mig amning som nåt kärleksfullt och mysigt och fantastiskt.  Hur ammar man ett monster? Nu när Nöffen är kommen så undrar jag var det mysiga tog vägen när man har en unge som sliter och drar i patten, skriker för att sen ivrigt hugga tänderna i vårtan. För att sen suga och gnaga samtidigt som […]

Innan Nöffen så föreställde jag mig amning som nåt kärleksfullt och mysigt och fantastiskt. 

Hur ammar man ett monster?

Nu när Nöffen är kommen så undrar jag var det mysiga tog vägen när man har en unge som sliter och drar i patten, skriker för att sen ivrigt hugga tänderna i vårtan. För att sen suga och gnaga samtidigt som hon vrider och drar i den andra vårtan (Aj!)

Men jo, det KAN vara mysigt ibland. Som när hon var bebis (innan tänderna) och när hon inte bits utan bara myser och gosar och njuter (typ när hon sover).

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

11 svar på ”Sanningen om amning”

Stackare själv så har vi det nästan bara mysigt även om Eira nu ibland hugger och nyper tag i vårtan med sin tandkösa gom.

När hon gör så brukar jag fråga henne, Vad sa du vill du börja med välling? 😀

Tyckte heller inte att det var så mysigt som många sa/säger.

Bra skrivet om nätdiskussioner också. Jag hamnade ofta i sådana på FL förr men har nästan lagt ner helt. Händer dock att det hettar till i trådar som egentligen inte var någon diskussionstråd från början (vanligt, jag vet) och det gamla diskussions/argumentationsmonstret i mig vaknar direkt!

Jag skulle ev kunna betala för bloggdesign. Nu är jag faktiskt rätt nöjd som det är men generellt så skulle jag det.

tack för beröm/rolig kommentar på min blogg också!

aj aj, känner igen problemen men ville är än så länge tandlös.

skulle va intressant att veta om du haft några tankar kring att inte amma pga att det kan leda till ett ojämställt förhållande mellan modern och fadern och barnet, enligt vissa. hur ställer du dej till detta?

Nina — nej tanken har aldrig slagit mig. För mig är amning självklar.

Jo, det kan leda till obalans – speciellt i början. Mamman har en fördel dels genom graviditeten och dels genom amningen.

Men jag resonerar som så att

1. mitt barns behov kommer före all jämställdhet. Hon ska inte avstå amningen till fördel för pappan

2. jämställdhet ligger inte i vem som ammar eller vem som har barnet mest i början.

Jag tror inte på milimeterrättvisa. Jag tror på att se hela bilden, på baland i det hela stora.

Min man skötte all markservice, städning, tvätt, lagade mat osv. de fem första månaderna. Och jag gjorde inte så mycket mer än att amma amma amma. DET kallar jag jämställdhet.

Sen så kommer pappas tid också. Det är en sådan kort period som man egentligen helammar på det sättet. Jo min dotter föredrar mig men pappa kommer ikapp med stormsteg. Jag tror det är väldigt lata och fantasilösa karlar som använder amningen som ett argument för anknytningen och kontakten med sitt barn. Vill man så kan man, det krävs bara att man jobbar för det.

Haha, ja det där har min börjat med också. Tugga lite på den ena samtidigt som hon kör naglarna i den andra..

Så när man säger 'AJ!' så börjar hon grina och tycker att jag är världens sämsta morsa.

nu är ju hon så gammal att det inte spelar någon roll, men jag är lite emot flaskan eftersom att den kan störa amningen.

Och utöver det så KAN jag inte pumpa! Det kommer inte en droppe! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *