Kategorier
Titta jag ammar!

Ut med er på barrikaderna och stödamma!

För någon tid sedan fick jag ett sånt jävla bra amningstips av en av mina läsare. Vimsig som jag är så kommer jag givetvis inte ihåg vem eller vilken men tipset gick ut på att man skulle stödja sina ammande medsystrar genom att sympatiamma! Det var en sån jävla bra grej och att jag inte […]

För någon tid sedan fick jag ett sånt jävla bra amningstips av en av mina läsare. Vimsig som jag är så kommer jag givetvis inte ihåg vem eller vilken men tipset gick ut på att man skulle stödja sina ammande medsystrar genom att sympatiamma!

Det var en sån jävla bra grej och att jag inte tänkt på det förr är skämmigt. Det går alltså ut på att sätta sig ner bredvid (eller i närheten av) en mamma som ammar (och kanske ser ut att ha det lite krångligt och jobbigt) och liksom stödamma. (asså ni som har en bebis och ammar)

Så ut med er på barrikaderna! Stödamma! Sympatiamma! Hjälp andra mammor att känna sig säkra i det som ibland kan vara så svårt och jobbigt. Hjälp dem att känna styrka i att de gör rätt.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

26 svar på ”Ut med er på barrikaderna och stödamma!”

sonja – man ska sätta sig ner bredvid och amma. :thumbup: (om man kan)

No nej, jag skulle vilja men har inte tiden.

Man kan bli medlem i amningshjälpen utan att vara aktiv, då stödjer man bara genom medlemsavgiften har jag för mig, och får amningsnytt i brevlådan.

Bra idé!

Innan vår bebis kom ut så trodde jag aldrig att jag skulle våga sitta ute bland folk och amma. Nu är det ju såklart det naturligaste och vägrar låsa in mig någonstans. Det är ju därför vi har tuttar.

Jag fick mitt första barn när jag var 17 år. Jag växte upp med en mamma som ammade mina småsyskon väldigt länge så för mig var det helt naturligt.

Jag gick på stan med bebisen på armen & ammade, när vi fikade & överallt. Skrek bebisen efter tutte så slog jag mig ner bara, var det än var. Hade aldrig en tanke på vad andra skulle tycka om det.

Nu förstår jag varför många slutar amma tidigt. Stress, vad tycker andra? "Åh, nu sölar jag ner hela tröjan!" panik, bebisen krånglar & mer stress.

Jag hade problem med amningen och jag skulle ha blivit JÄTTEstressad om någon som hade en fungerande amning kom och satte sig i närheten av mig. Skulle kännas som om den försökte visa sig bättre än mig, att titta jag lyckas men inte du. Nä jag skulle inte uppskattat det.

Klart jag hade gjort det! Problemet är att jag varken har en bebis eller ens är gravid…men förhoppningsvis om en sisådär 4-5 år så ska jag stödamma så det ryker!

Jag ammar och skulle uppskatta om nån satte sig ner och stödammade. Mest för att jag tycker att det är skitjobbigt att amma offentligt, jag kämpar för att komma över de känslorna men det är svårt.

Jag är rädd för vad folk ska säga, tycka och tänka. Hittills har ingen sagt nåt. Förutom min lilla E som inte alls vill ha en sjal/filt över hvudet, lilla E vill titta mig i ögonen och njuter av att amma.

Jag njuter också. Och önskar att det inte fanns folk som tycker så jävla mycket.

Jag önskar också att jag kunde slappna av lite. Och att jag var lika modig som många av er här inne.

På fredag ska jag på en vernissage och ska ha med lilla E. Då blir jag illa tvungen att amma.

Vilken bra idé!

Jag hade uppskattat om någon/några gjorde det med mig om jag kände mig stressad. Än är jag inte så bekväm att amma bland folk men snart ska jag testa våga publicera en amningsbild i min blogg.. Måste samla mod först.

Vilken fin ide:thumbup:

Nu ar inte jag en av dom som star bakom rabiata ammare som prompt ska slanga fram tutten var som helst (precis som jag vill slippa se icke ammanda pattar hanga fritt, silikon eller inte) pa det mest provocerande sattet men tycker inte det ska heller behandlas som nagot forbjudet.

Hansyn kallas det, lika mycket fran mammas sida som kanske inte behova slanga av sig toppen helt som omgivningens som inte behover kommentera eller slanga sura blickar.

Jag har aldrig upplevt nagons ammande som ett problem, men skulle definitivt gora det om nagon knappte upp skjortan exakt mitt i lunch-fiket och plockade fram patten, stirra sig omkring for att gora sig saker pa att alla fattade vilken frigjord mamma hon ar. Det gar att gora det diskret utan stort stahej omkring.

låter ju bra, men hade jag haft svårt att amma, hade det nog kännts ännu jobbigare om nån satt sig ner bredvid mig och ammat…Så känner jag. Men jag förstår ju att tanken va bra 🙂

OKEJ MEN INTE OM DET ÄR JAG SOM SITTER DÄR OCH AMMAR!

Både jag och mitt barn behöver så mycket lugn och ro för att få det att funka.

Alla fungerar inte på samma sätt!

diggar din blogg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *