Kategorier
Titta jag ammar!

Vi kör en repris (SuperMamma™ – Amning)

Veckans bloggämne hos Anna är ”Tycker du att det är ok att flaskmata istället för att amma enbart på grund utav att man inte vill amma, utan att ens försöka?” Jag har ju redan skrivit om det tidigare, men känner att det är dags för en upprepning: Jag erkänner! Jag är amningsfascist.Jag blir skitprovocerad när […]

Veckans bloggämne hos Anna är ”Tycker du att det är ok att flaskmata istället för att amma enbart på grund utav att man inte vill amma, utan att ens försöka?”

Jag har ju redan skrivit om det tidigare, men känner att det är dags för en upprepning:


Jag erkänner! Jag är amningsfascist.

Jag blir skitprovocerad när mammor säger att de inte vill amma. Vadå inte vill? Bit ihop och gör, för fan!  Jag förstår om du inte kan. Men inte vill?!! Om man inte är beredd på att ha det lite obekvämt för sin bebis skull, vad är man då beredd på?  Allt för barnet så länge det inte är jobbigt liksom? Så länge det inte kräver uppoffringar?

Jag tänker inte förändra mitt liv! Jag vill inte vara fastklistrad vid mitt barn 24/7. Jag vill kunna gå hemifrån när jag känner för det. Jag vill inte vara uppbunden.”  osv. 

Att vara förälder är inte bara en dans på rosor. Att ha en bebis är inte bara mys. Vill man inte ge sitt barn det allra bästa?

”Om mamma mår bra, mår barnet bra”  Vilket jävla skitsnack. Snacka om att självrättfärdiga sina tillkortakommanden med en jävla kliché.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

165 svar på ”Vi kör en repris (SuperMamma™ – Amning)”

Jag har inte alls satt mig in i den den frågan och inte hat den debatten men rent spontant känner jag att du har rätt. Låter lite skumt att man inte VILL amma. Jag har all förståelse för att man inte kan eller att det gör så galet ont så att man inte pallar eller sådana saker – men att inte vilja låter lite suspekt. Varför skulle man inte vilja liksom?

Jag hade gärna sluppit amma, tycket det är väldigt obehagligt, men ajg gör det ändå för min sons skull. Idag fyller han sex månader och är så gott som avvand och det känns verkligen som en lättnad för nu har jag ändå hållt ut så att han fått i sig det där imunskyddet eller hur det nu funkar…

När det gäller första barnet tycker jag man ska försöka ett tag innan man ger upp och börjar flaskmata. Och med ett tag menar jag inte en vecka, utan lite läängre en så, för annars har man inte gett det en ärlig chans eftersom så gott som alla har mer eller mindre problem med smärtor osv under de första dagarna.

Men har man haft en väldigt jobbig upplevelse av amning och ska få sitt andra barn så har man ju ändå försökt en gång och då tycker jag man kan köra med flaska från start om man nu vill.

-+nja..jag håller med dig delvis. Förstår inte heller folk som inte VILL amma, vadå liksom…Men däremot tror jag på att mamma måste må bra för att barnet ska må bra. Med min första son hade jag kunnat amma honom + 3 ungar till typ. Hade mjölk i överflöd och ammade länge. När son nr 2 kom funkade det sämre. Jag ammade varannan timme dygnet runt vilket medföljde allvarlig sömnbrist hos mig. JAg var tillslut så deprimerad att jag inte orkade nåt, inte VILLE nåt. JAg började då ge tillägg på kvällen och fortsätta amma som vanligt på dagen vilket gjorde att han sov längre (ett par timmar i sträck på natten) och jag blev "människa" igen. JAg vill bestämt hävda att det var bättre för både honom och hans bror att jag orkade med livet än att jag ammade vidare helt bara för sakens skull.

Jag med dig i stort -jag fattar inte heller varför man inte "vill", men samtidigt så undrar jag var gränsen mellan "vill" & "kan" går?

Om tanken på amning väcker enorm ångest hos en blivande mamma, pga ex. övergrepp, & hon därför väljer bort amningen, på vilken sida hamnar det?

Om hon i vanliga fall äter mediciner som inte går att kombinera med amning, & mår dåligt utan dessa, men det inte är livshotande, ska man bita ihop då?

Om hon tillhör den minoritet som faktiskt blir deprimerade av oxytocin, men det inte finns andra fysiska hinder?

Jag tycker det är skitsvårt att dra gränsen mellan det där med "vill" & "kan"!

Själv fick jag inte min amning att funka fullt ut, dottern hade extremt dålig sugreflex & mina platta bröstvårtor var inte tillräckligt för att hon skulle få tag. Första veckan pumpade & pumpade & pumpade jag, & vi koppmatade, men mjölken kom liksom inte…men efter en del om & men så delammade jag i 3 månader, sen var det nog.

Det är /finns en jävligt tydlig gräns mellan "kan & Vill" amma. Det finns alldeles för många som säger, jag ska F*n inte amma det finns mjölkersättning, jag vill kunna ha "mitt liv, gå ut & dricka osv". Då kanske man skulle tänka igenom sitt liv som mamma? Kanske man inte ska skaffa barn, då är man nog inte tillräckligt mogen för det. Att amma innebär mer än att det bara är "nyttigt" man får en helt annan närhet osv.

Om man inte kan så är det trist, i feel sorry for them. Men som sagt kan man inte så kan man inte.

Eller så låter man mamman göra precis som hon vill, hennes barn, hennes liv.

Jag tror ingen väljer bort amning för att dom inte "orkar" utan för att dom mår så dåligt av det att dom inte kan vara fullgoda föräldrar när dom ammar.

Tycker ditt inlägg är lite trångsynt, "det bästa för barnet" varierar väl väldigt olika från person till person, bästa för barnet kan i vissa fall vara att man avstår amning.

Kan det inte vara så att man väljer att inte amma på grund av att man vill att barnet ska bli lika fäst vid både mamma och pappa från början? Barnet och mamman får ju en väldigt stark relation genom amningen och då verkar det väl ganska klokt om pappan kan få ta del i den närheten och hjälpa till att mata barnet.

Jag har ett par vänner som valde att inte amma sonen, mamman och pappan turades helt enkelt om att mata och han är ett friskt och lyckligt barn.

Åh, det här är ett ämne som jag en gång i tiden fick kastat i ansiktet. Jag ammade min son från första början, han gick inte upp i vikt som han skulle och gick ner för mycket dom dagarna vi låg på bb så det blev till att börja med ersättning men jag ammade samtidigt. Ammade alltid hemma, hos vänner, familj och på alla platser där jag kände mig bekväm. Men på offentliga platser hade jag jätte svårt för det och detta pga min gubbfobi jag har. Detta gjorde så att det blev ett inlägg i en blogg där man mellan raderna sa att jag i stort sett va dum i huvet som inte ammade.. Men jag gjorde det! Idag saknar jag amningen nåt så enormt. Närheten, tryggheten och kärleken som gavs.. Så underbart! Sonen slöt självmant vid 7månader. Kan jag så kommer jag amma mitt nästa barn oxå. ALLA mina barn, amma ska man om man kan. Precis som du säger.. Men jag har en vän som säger att hennes bröst är en del av hennes sexualitet, dom ska liksom hennes pokvän ta på då känns det fel att barnet ska ligga o suga. Knasigt eller hur?! 🙂 Men jag va nästan inne på samma spår innan jag fick min son, trodde nästan lite på det hon sa. Men när Liamovich äntligen kom så va det inget snack om amning även om den 4dagen som mamma va den värsta någonsin för mina stackars bröst. Haha!

Så du menar att eftersom jag hade så ont (han ville inte suga ordenligt och jag fick mata hela tiden) och bara grät hela tiden så skulle jag ha skärpt till mig för hans skull för att amning är det bästa? Han fick ersättning när han var en vecka gammal och det gick mycket bättre. Han åt rejält så han kunde bli mätt och det tyckte jag fungerade bra.

Dessutom fick han samma närhet av mig när han fick flaskan. Det ända som fattades var den nakna huden mot hans kind. Så hade jag fel? :question:

sara — ja. det är det jag menar.

Jag blödde, ungen tog inget bra tag, och den första tiden var ordentligt smärtsam. Jag fick dessutom panikångest av amningen.

– lägg sen till TRE mjölkstockningar på det och tänder som bet HÅRT vid tre månaders ålder.

Jag håller inte alls med.

Amning är säkert bra om mamman trivs med det, men jag skulle aldrig utsätta vare sig mig själv eller mitt barn för obehaget att amma mot min vilja. Barn känner av sådant och det hjälper knappast anknytningen.

Jag tycker att det är riktigt oförskämt att sätta sig över andra människor och deras beslut för att man själv tycker att amning är något man ska tvinga sig igenom. Eftersom det finns ett så pass bra substitut som ersättning faktiskt är väljer vissa att följa sin magkänsla och känna sig bekväma i situationen i stället. Alla föräldrar prioriterar olika, eftersom vi har olika verkligheter och känslor.

Hoppas verkligen inte att någon mamma känner sig pressad av åsikter som dessa. Det är det sista de behöver.

Såg en dokumentär på National Geographic (stavning?) igår som visade just barn som ammades länge. Att i västvärlden är bröst så förknippade med sexualitet (helt kulturellt betingat)att det upplevs som onaturligt att barn ammas mer än ett år trots att medelåldern i världen är 4 år. Annars håller jag med dig, har svårt att förstå att man inte vill ens försöka amma om man vet det är det absolut bästa för ens barn. Däremot blir jag inte provocerad.

jag tänker inte amma mina barn om jag får några, för jag VILL inte amma och det beror på en massa olika saker…

Sen om någon tycker att jag är en dålig mamma för det så hade jag inte kunat bry mig mindre, min kropp, mitt val och jag undrar vart fok har fått ifrån att det skulle vara så mycket bättre med bröstmjölk… tror ni ammningsfanatiker att alla oammade barn blir kriminella pollenalergiker? löjligt säger jag….

Jag känner en tjej som inte ammat någon av sina tre barn, på grund av att hon FÖRSTORAT BRÖSTEN… enbart för att hon vill ha större bröst, inte av medicinska skäl eller så. Detta gjorde hon innan hon fick barn, när hon visste att hon skulle ha barn och visste att hon inte skulle kunna amma.

Jag tycker inte alls om det, jag tycker att det är hemskt. att man kan välja det istället för att amma sina egna barn… Men naturligtvis är detta totalt tabu att prata om. Intressant ämne.

jag är så satans jävla trött på att höra folk tjata om att amning är det bästa för barnet. att man inte ger sitt barn det BÄSTA om man inte ammar. amning är bra, men inte bäst i alla lägen. i vårt fall höll amningen på att förstöra min anknytning till vår son, & att fortsätta hade varit rent idiotiskt (för oss, måste jag påpeka, för andra kanske det hade känts annorlunda).

vill man inte amma så ska ingen annan än den närmsta familjen lägga sig i det. VAD har andra med hur man matar sitt barn att göra?! ni som långtidsammar blir ju så kränkta & trötta på de som ifrågasätter ert val att amma länge, så varför lägger ni er i andra val att inte amma alls? det förstår jag verkligen inte.

http://amningsbloggen.blogspot.com/2009/08/lat-dig-inte-luras.html

(btw så har absolut inte något emot amning i sig, & jag kommer försöka amma nästa barn som kommer i mars nu när jag är styrkt av mina erfarenheter & kunskaper från förra gången, men jag är emot att andra lägger sig i denna fråga som redan är så känslomässigt laddad från början)

emma — vet du vad jag tycker är löjligt? Att så fort man påpekar amningens fördelar (för jo, bröstmjölk OCH amning ÄR bättre än ersättning och flaska) så kommer det alltid nån och gormar om "amen jag blev inte ammad och jag dog inte!" som om det är vad vi påstår.

Nej, jag har aldrig stött på NÅGON amningsfanatiker som trott eller påstått att man blir kriminell, dör, sjuk, dum i huvudet eller nånting annat av att inte ammas. Det är nåt DU fantiserat ihop.

fanny — varför måste man trivas med att amma? Jag trivs inte med att byta blöjor eller med att gå till jobbet, men vissa saker gör man för att det hör till. För att det är viktigt. För att det är bra.

Och jag kan även tillägga att amningen varit mestadels jobbig för mig, men jag hade å andra sidan inga romantiska illusioner om hur fantastiskt magiskt det skulle vara.

Frågan är väl snarare varför min kropp ska användas till något som får mig att må dåligt när det inte är nödvändigt. Skillnaden mellan dig och mig är att jag inte ser amning som något viktigt alls, utan tycker att den enskilda kvinnans integritet och välmående går före i alla lägen när det gäller detta. Min kropp – mitt val. Alltid.

DU tyckte att det var värt det. DU jobbade förbi det jobbiga för att det kändes rätt. Många är inte alls lika övertygade och då tar det emot att känna obehag flera gånger per dag.

Bara för att DU har genomlidit alla dina besvär som du så gärna berättar om så gör det inte dig till någon supermamma. Du är säkert en fantastisk mor det tvivlar jag inte alls på men det är du inte för att du låter ungen gnaga på pattarna till vårtan blöder. Lägg av med att vara så självgod hela tiden. Om du vill lida för ditt barn så gör du det men låt bli att skuldbelägga folk som väljer bort saker som får dem att må dåligt. Du pratar alltid om att det ÄR minsann jobbigt med barn och det får man tåla…jo det stämmer men det är inte så att ju jobbigare du gör det ju bättre förälder är du. Jag tycker det är ren idioti att hålla på att plåga sig själv så som du berättar att du gör när ditt barn dessutom är över ett år. Jag håller med om att om man VILL amma så får man ge det några månader för att det ska fungera. Jag bestrider heller inte att bröstmjölk är bäst för barnet däremot tycker jag visst att en välmående mor är av största vikt för att barnet ska ha det så bra som möjligt. Jag tycker precis som du att långtidsammning är bra men jag tycker att om man har det så plågsamt som du säger så är det väl ok att sluta. Nä, lady sluta vara så fördömande och sluta beskriv dig själv som nån ubermorsa bara för du låter dig "plågas" för sakens skull.

ann — jag börjar tro att du misstar mig för nån annan alternativt inte läst min blogg tidigare, med tanka på hur otroligt ofta jag påpekar mina brister och tillkortakommanden som mamma.

"emma — vet du vad jag tycker är löjligt? Att så fort man påpekar amningens fördelar (för jo, bröstmjölk OCH amning ÄR bättre än ersättning och flaska) så kommer det alltid nån och gormar om "amen jag blev inte ammad och jag dog inte!" som om det är vad vi påstår.

Nej, jag har aldrig stött på NÅGON amningsfanatiker som trott eller påstått att man blir kriminell, dör, sjuk, dum i huvudet eller nånting annat av att inte ammas. Det är nåt DU fantiserat ihop."

Ursäkta mig men VAR har jag sagt att du har sagt att man dör eller blir sjuk i huvudet av att amma?

Läs igen det är ju du som fritt fantiserar ihop vad jag menar, läs igen vad jag skrev.

Och om du hittar något sådant påstående i mitt inlägg så skriv gärna det, för i så fall är jag antingen blind eller senil.

Jag anser bara att många verkar tycka att det är så extremt lätt att döma andra utan att kunna se situationen ur någon annans perspektiv.

Lady Dahmer, jag håller verkligen inte med dig (surprise! :D) Jag anser inte att man ska behöva vara 100% självuppoffrande för att man får barn. Oftast ligger det mer bakom än bara egoism när kvinnor väljer bort att amma jag tror att det är väldigt få som bah "Äh, pallar inte" och sen väljer bort det bara för att. Även om man gör det, alltså väljer bort amningen bara för att så är det en rättighet man har, även fast att man har skaffat barn så har man fortfarande kvar rätten att bestämma över sin egen kropp.

Vad får man ut utav att döma mödrar som inte ammar?

nä, jag misstar mig inte och jag har läst din blogg länge. Ja, du brukar beskriva dina tillkortakommanden ibland men när du vill understryka att DU har rätt så berättar du ofta hur du lidit men ändå kämpat och kämpat som om det skulle göra dig till en bättre människa/mamma än tex någon som lidit och gett upp. Om det sen verkligen är så du tycker kan inte jag veta men det är det intrycket JAG får.

..och sedan är det så att allas upplevelse av smärta, allas gränser för vad de klarar av, är olika. att döma andra utifrån hur det var för någon annan & vad den personen klarade av ("Jag blödde, ungen tog inget bra tag, och den första tiden var ordentligt smärtsam. Jag fick dessutom panikångest av amningen. ") är oerhört trångsynt.

EMMA — det finns fler än en emma i den här diskussionen. 😉

ANNA — som vanligt generaliserar jag ju. Jag vet att det ofta finns fler orsaker bakom ett beslut att amma, och jag dömer inte även om det kan uppfattas så.

Dock har jag stött på flera (unga) som väljer bort amning – inte för att det är jobbigt mentalt eller fysiskt – utan helt enkelt för att de ska kunna vara fria, kunna gå ut och fika med polarna, för att tuttarna inte ska bli fula… och diverse liknande ursäkter.

Det är liksom attityden bakom beslutet som är det intressanta, inte själva handlingen i sig.

—-

och sen är det ju självklart att det inte är amningen som gör en till en bra mamma eller en dålig mamma.

ANN — När har jag lidit och lidit och inte gett upp? Jag är ganska bekväm och lat av mig. Och ger upp gör jag ofta.

När det kommer till amningen så såg jag till att förbereda mig ordentligt INNAN ninja föddes. Det gjorde mig förberedd på att det inte var speciellt mysigt att amma och förberedd på de slags problem som kan uppstå.

Jag tycker personligen att det i nutid är väldigt vanligt att så fort det är jobbigt att vara förälder så ska man låta bli. (vad det nu än gäller) Barn ska tränas och dresseras och vänjas och anpassas.

Och den eviga ursäkten "mår mamma bra så mår barnet bra" används till leda.

*Lady Dahmer:*

"varför måste man trivas med att amma? Jag trivs inte med att byta blöjor eller med att gå till jobbet, men vissa saker gör man för att det hör till. För att det är viktigt. För att det är bra."

Men du måste hålla isär begreppen, om du inte byter blöja så får ju barnet ligga i skiten, men om du inte amma så ger du ersättning i stället, alltså så behöver barnet inte gå hungrigt, stooor skillnad där. Om valet skulle stå mellan amma eller sväöltande barn så skulle det ju bli amning, men nu finns det ett tredje alternativ.

"barnet ska väl alltid komma först? I ALLA lägen?"

Jag håller inte med, det handlar om att kompromissa så att alla i hela familjen mår bra, allt i en familj kan inte kretsa kring en enda familjemedlem på alla andras bekostnad, ibland prioriterar jag mig själv, jag är också en människa med känslor, gränser och jag bryr mig om mitt eget välmående, jag prioriterar oftast Oskar först, men det är definitivt inte i 100% utav fallen.

LD

"Jag tycker personligen att det i nutid är väldigt vanligt att så fort det är jobbigt att vara förälder så ska man låta bli. (vad det nu än gäller) Barn ska tränas och dresseras och vänjas och anpassas."

håller verkligen inte med där. jag tycker att det är ett väldigt fokus på barns behov idag, & hur vi som föräldrar ska göra för att slå knut på oss själva för att uppfylla dem, fram till barnens 18-årsdag. eller, NÄR menar du att man fokuserade MER på barnen än vi gör i Sverige idag?

fanny det är en förlämpning mot alla barn som har det dåligt. Min mamma mådde bra av att sätta sig själv först. hon mådde bra av att alltid prioritera sina pojkvänner och sexliv.

så nej, bara för att mamma mår bra, har inget med hur barnet mår.

tessan Det är sant att det fokuseras mycket på barns behov idag, men samtidigt så är dagens generation otroligt fokuserade på sina egna behov.

ann – du fick det att låta som att jag ofta pratar om hur jag lider i mitt föräldrarskap, utöver amningen.

enda anledningen att jag berättar om hur jobbigt det var för mig är för att jag ofta möts av fördomen att jag inte vet hur jobbigt det kan vara med amning. "bara för att det var lätt för dig!" typ.

"Det är sant att det fokuseras mycket på barns behov idag, men samtidigt så är dagens generation otroligt fokuserade på sina egna behov."

Jag ser ingen motsättning i det faktiskt, är man två föräldrar som hjälper varandra så är det fullt möjligt att uppfylla allas behov, bara man kompromissar.

Anna:

"Grejen är ju att oavsett om man ammar eller flaskmatar så tillgodoser man ju barnets behov, man ser till att barnet inte behöver vara hungrigt."

Precis. Det handlar ju bara om vilken vikt man lägger vid amningen. Jag lägger ingen större vikt vid den, så jag ser det inte som att man väljer bort det bästa för barnet om man ger barnet ersättning.

nej, nej,nej…jag menar alltså när det diskuteras ammning. Du beskriver dina problem (med ammning)på ett sätt som (för mig) låter som att eftersom du gör/gjorde det så kan/ska alla annars är man bekväm och självisk. Som någon tidigare skrev så är det ju olika vad människor klarar av både i smärtväg och psykisk påfrestning.

Vad gäller utrycket "mår mamma bra mår barnet bra" är det självklart så att om det mamman mår bra av är att sätta sex,sprit,droger,män osv framför sitt barns behov så mår ju inte barnet bra bara för att mamman gör det. Den kommentaren tyckte jag bara var löjlig då jag tror du begriper det inte är så det menas. Sen kan det ifrågasättas hur bra en sådan mamma mår dessutom, troligtvis inte så bra egentligen.(jag pratar inte alls om din mamma din uppväxt vet bara du något om. Jag generaliserar)

nej, nej,nej…jag menar alltså när det diskuteras ammning. Du beskriver dina problem (med ammning)på ett sätt som (för mig) låter som att eftersom du gör/gjorde det så kan/ska alla annars är man bekväm och självisk. Som någon tidigare skrev så är det ju olika vad människor klarar av både i smärtväg och psykisk påfrestning.

Vad gäller utrycket "mår mamma bra mår barnet bra" är det självklart så att om det mamman mår bra av är att sätta sex,sprit,droger,män osv framför sitt barns behov så mår ju inte barnet bra bara för att mamman gör det. Den kommentaren tyckte jag bara var löjlig då jag tror du begriper det inte är så det menas. Sen kan det ifrågasättas hur bra en sådan mamma mår dessutom, troligtvis inte så bra egentligen.(jag pratar inte alls om din mamma din uppväxt vet bara du något om. Jag generaliserar)

Jag förstår inte alls varför amning är en så viktig fråga överhuvudtaget? Vill man amma så gör man det. Vill man inte så ger man ersättning. Ersättningen är ju densamma oavsett om mamman inte ammar av rädsla för att paja brösten eller för att hon har svåra problem med mjölkstockning. Jag håller med Ann, man blir inte en bättre morsa för att man står ut med jobbiga saker, det hänger ihop med bilden av hur en god moder bör agera. Självuppoffrande tills barnen fyllt 18 år. För övrigt finns det massor av saker som är mer fördelaktiga än andra för barn. Att bo på landet, att inte få syskon allt för tätt osv osv. Varför är det bara amning som ifrågasätts?

Hellre en morsa som inte ammar än en som sitter på sina höga hästar och har mage att moralisera och kritisera andras val.

Jag tror definitivt att om föräldrarna mår bra så mår barnet bra. Däremot undrar jag om modern verkligen kan må bra om hon känner sådant behov av att distansera sig? Man kan inte lämna ett barn när man vill, det är ett ansvar man inte kan eller bör rymma från.

Dessutom, att kunna amma sitt barn är en så förbannat cool grej att jag förstår inte att folk inte vill?

Själv hade jag problem med mjölken men de gånger de fungerade var det en minnesvärd upplevelse. Ett band man inte vill missa.

Lisa, Att amma var en cool grej för dig ja, men alla människor är inte stöpta i samma form, vissa tycker att det är coolt eller mysigt andra tycker att det är obehagligt och inte särskilt trevligt.

det handlar ju inte om att distansera sig, jag kommer inte amma igen, men jag kommer ju att spendera lika mycket tid med barnet som jag skulle ha gjort om jag hade ammat, jag tror inte att det är så många som väljer bort amning för att de vill ha distans mellan sig och barnet.

Jag tycker man är ego om man väljer att inte ens försöka amma sitt barn, bara för att man ska framhäva sin egen viktighet och stampa i golvet och skrika "JAG HAR MINSANN RÄTT ATT VARA EN SJÄLVSTÄNDIG KVINNA!". Barnets rätt då?

Jag vet inte vad vissa (kvinnor) förväntar sig när de planerar att skaffa barn, men nånting konstigt är det i varje fall. Lite sådär accessoar-varning över det hela tycker jag. Vi kanske borde skaffa ammor igen, för det är lite den viben jag får. De är för too damn viktiga för att amma sina egna barn, så det är väl lika bra att de blir ammade av någon annan då. ;-P

Jag tycker att det borde falla helt naturligt för en förälder att vilja ge sina barn det bästa. I det här fallet är det bröstmjölk, för ersättning är ju bevisligen inte lika bra (även fast det är bra att det finns det alternativet, om saker inte funkar som det borde – så barnet inte behöver svälta!).

Men för mig är det som om man står och väljer mellan att ge sitt barn läcker, hälsosam och obesprutad mat eller en mcdonken-burgare, och så väljer man burgaren. För visst, "det är ju näring i den också"… Bara för att göra en lite överdriven liknelse liksom 😛

Men vad är detta för kukmätartävling? Den som ammar längst (och samtidigt har flest köttiga bröstvårtor och mjölkstockningar) är bästa mamman i världen? Nej vet du vad. Mycket klokt tycker jag du skriver, men här kan jag inte hålla med dig. Kanske för att jag tycker det ÄR en klyscha att mamman behöver må bra för att barnet ska må bra.

Och jag tycker det är rätt träligt (och uttjatat) att gå in för skuldbelägga de som redan känner skuld. Få saker är så känsliga som mammaskapet.

Jag tycker nog visst att det ligger mycket i uttrycket "mår mamman bra så mår barnet bra", såvida man tar det med sunt förnuft då. Funkar inte amningen och det bvlir en anda lång kamp så främjar det inte precis relationen mellan mor och barn.

Sen förstår jag inte riktigt varför man skulle anknyta bättre till barnet bara för att man ammar, jag måste missat den biten totalt.

ja förstår inte riktigt… vad är det som händer med dessa stackars oammade barn? dom blir inte alergiska pga vitaminbrist och dom blir inte kriminella pga närhetsbrist… vad är det som händer med ungen då? för som sagt, finns det inget som blir sämre med ersättning så vad spelar det för roll om man ammar eller inte?

Har det bara med era stackars mammahjärtan att göra kanske?

men emma…. vad är det som måste hända? Det händer ju knappast nåt med ungar som växer upp på fiskpinnar och makaroner heller. Eller med barn som inte får kramar. Eller med barn som aldrig får gå ut och leka.

De flesta blir det folk av hur man än gör.

Men det utesluter INTE de fördelar som finns med amning. (eller med kramar eller med näringsrik mat eller utevistelse)

Behöver jag verkligen räkna upp dem eller har du någonsånnär koll på dem själva?

ozena word! Ord och inga visor!:thumbup:

Fanny, läs Ozenas inlägg igen: "ersättning ÄR sämre än bröstmjölk. Jämför man de två så är bröstmjölken fördelaktigare för barnet, spelar ingen roll hur nån "ser" det – det är fakta."

Dvs. jämför näringssammansättningen i bröstmjölken med näringssammansättningen i ersättning. Det är vetenskapliga fakta och har inget att göra med mammans upplevelse av ammningen.

(Utan att försöka placera ord i din mun, Ozena)

Jag tycker att många glömmer att man faktiskt har rätt att bestämma över sin egen kropp, när jag hör folk moralisera över vad andra använder sina tuttar till så tänker jag inte helt osökt på när folk kallar en tjej för hora för att hon knullar för mycket. Kvinnor har en massa oskrivna regler att leva efter, andra människor tror att de har rätt att döma en om man brukar (eller inte brukar) sin egen kropp på sättet som är normalt eller behagar alla andra som följer strömmen.

Jag tycker att det är ganska lustigt att speciellt långtidsammare ofta dömer mammor som väljer bort att amma, för på ett sätt sitter de i samma båt, folk dömer och moraliserar över hur de kvinnororna gör med sina kroppar och hur de uppfostrar sina barn. Antingen är det för mycket eller så är det för lite, livet är inte lätt i lilla landet lagom.

Barnet har rätt till att få föda, närhet och så vidare men om barnet sen får föda ur bröst eller napplflaska, får närhet av mamma eller pappa det är helt upp till föräldrarna. Ett barn som blir flaskmatat blir inte nekad varesig föda eller närhet. Jag vet att det är ett vanligt argument från ammare "ahmen ammade barn får mer hud mot hud kontakt än oammade barn" nope långt ifrån alla, jag har oftast haft kläder på mig så att jag har kunnat sticka fram bröstvårtan och en liten del utav bröstet och inget mer, inga tröjor har åkt av eller något sådant (om jag inte typ var på väg in i duschen).

jag tror att anledningen till att det är provocerande med att vissa kvinnor väljer bort amningen är det är norm i sverige att amma, vad är det 98% som ammar? Precis samma grej är det med långtidsamning, det upprör och provocerar för att det går emot normen. Vi blir itutade hur en "riktig mamma" ska göra, tänka och vara och sen reageras det med fördomar, avky och är extremt provocerande om någon avviker från mallen.

Om man blir provocerad av att mammor väljer bort att amma så tycker jag att man ska fundera på, varför.

Jag blir sjukligt provocerad utav offentlig amning, det stör mig jävulskt mycket, men sen har jag funderat på varför och kommit underfull med vad det beror på.

Barnet har rätt till föda, javisst. Men sista ordet om vad min kropp ska användas till har jag.

Men Lady dahmer allt som du räknade upp får visst konsekvenser i det långa loppet, jag är själv uppvuxen på ganska kass mat och det får konsekvenser som tex övervikt,vitaminbrist osv. Barn som inte får kramar kommer ju givetvis inte att känna sig lika älskade och får inte sitt närhetsbehov tillgodosett.

ANNA — jag blir antagligen provocerad (det gäller ju inte bara amning, utan alltid när någon mamma väljer bort något för barnet för sin egen bekvämlighet, lust, nöjes osv skull) för att min egen mamma ofta satte mig i andra hand.

Jag känner väldigt starkt för att barn ska ha rätt till att ALLTID sättas först.

anna — det finns ju andra sätt att visa närhet på. 😉

Min man t.ex blev sällan kramad och fick sällan höra att han var älskad. Men han upplevde ju ändå att han VAR älskad.

Och att växa upp på lite sämre mat betyder ju inte alltid att man blir tjock eller sjuk. Övervikt handlar ju ofta om ätbeteende, inte kosten i sig.

Jag tror du förstår min poäng dock. Det är ingen som sagt att barn som inte ammas blri sjuka eller mår dåligt på något sätt, däremot är fördelarna med amningen dokumenterade.

emma — finns det inget mellanting? Måste man bli "förstörd" för att man inte gillar att amma?

Jag är inte förstörd, och jag LÄNGTAR tills ungen slutar. Just nu är jag i en period då jag hatar att amma. (and trust me — ungen snuttar glatt på och skiter fullständigt i hur jag mår! Det där att barnen mår dåligt bara för att mamma mår lite dåligt tror jag inte på. Inte i den utsträckningen. Det ska nog krävas en del för att barnet ska bli påverkat)

Jag riktar mig ju inte till de undantag som finns eller de människor som blir sjuka av att amma, utan till människor som helt enkelt inte ids för att det är "jobbigt". Eller för att de inte "vill binda sig till barnet" osv.

Malin:

Jag läste vad Ozena skrev och förstod vad hon menade, men jag håller inte med om att näringssammansättningen i bröstmjölk automatiskt gör amningen till ett bättre alternativ om den samtidigt innefattar en mamma som känner obehag. Jag är övertygad om att det skulle kunna försämra anknytningen mer än den skulle hjälpa i det fallet. Vad är det ni inte förstår i det jag säger?

*LD:* Jag kan förstå att du känner så om du har känt dig åsidosatt, jag och Emma å andra sidan har haft en mamma som har prioriterat oss först ämt, hon har inte haft fritidsintressen, inte gjort saker för sig själv (det hände så sällan att jag nästan kan räkna upp varenda tillfälle på rak arm)våran mamma jobbade till och med hemifrån största delen utav vår uppväxt så att vi skulle slippa att gå på dagis och fritids, hon har varit självuppoffrande så att det räcker och blir över för tre föräldrar, jag uppskattar det väldigt mycket, men det är ingen situation jag själv vill hamna i. Jag kan tycka att det är lite tråkigt för henne att hon har lagt så mycket tid och energi på att bara vara vår mamma.

Ozena :thumbup:

Fanny, Jag tror att mycket handlar om mammans attityd, precis som LD har skrivit om ovan. Men jag ska vara tydlig med att jag inte har barn själv, och därför inte vill/bör uttala mig allt för mycket.

Dock ser jag det som en självklarhet att göra mitt yttersta för att amma ev. framtida barn så länge som möjligt.

Med obehag menar jag att känna olust över det som sker med kroppen. Vissa älskar att amma, medan andra inte tycker att det är särskilt fint eller givande alls, men det finns också kvinnor som verkligen mår psykiskt dåligt av det. Trauma eller inte – hur kan det vara bra för ett barn?

Nej, jag pratar självklart inte om att det skulle vara svårare att fika med kompisarna. Jag känner ingen som har valt bort amningen av sådana skäl.

Om jag får barn vill jag gärna amma så länge det känns rätt och fungerar för vår familj, men det betyder inte att jag tycker att alla ska prova.

när jag läser igenom dina svar här bland kommentarerna, så argumenterar du vad jag kan se egentligen för att man som förälder ska ta bra hand om sitt barn, sätta det i främsta rummet, alltid se till barnet före sig själv.

men jag förstår inte varför just AMNINGEN måste vara en sådan käpphäst? jag tror att de allra flesta försöker vara bra mammor, men ingen är den Perfekta Übermamman. alla brister någonstans.

du skrev själv alldeles nyss i bloggen om att du ger ditt barn glass för att "få tyst på'na" – borde du inte då, med samma resonemang, själv avstå från glass för att inte locka din dotter till att äta det?

missförstå mig inte nu – jag tycker INTE att det är en dödssynd att ge glin lite raffinerat socker ibland. jag försöker bara säga att alla har sina positiva sidor och sina brister.

föräldraskap ska väl ändå inte vara (för att stjäla någons uttryck) en kukmätartävling om vem som gör MEST saker BÄST..? det känns så deprimerande att sitta och läsa fördömanden av det andra gör "dåligt", skuldbeläggande istället för uppmuntran, o.s.v.

Jag håller med dig LD!!!

Jag ammade min dotter i 2 år, nu är jag mamma igen och ska amma minst 2 år, men vad som gör mig förbannat är att när min granne, som gav upp ammningen pga att hon "hade sååå ont", säger "USHHH" varje gång hon ser mig amma mitt barn! What's your problem? Mind your own flaskmatning som hon inte ens vill hålla i, hon stödjer flaskan med 2 filtar! Då tror jag inte att hon hade ont i bröstvårtor.

LD you are amazing!

det handlar inte om att skuldbelägga. Det är otroligt vad människor läser in en massa strunt i det man säger.

Men man måste kunna kritisera andra människors föräldrarskap utan att det ska bli en massa tandagnisslan.

Nej, alla mammor är inte bäst för sina barn. Alla mammor är inte bra. Alla mammor gör inte sitt bästa.

Det finns massvis med kassa skitmammor därute som inte ÄR beredd att sätta sina egna egon åt sidan för sina barn. Det finns massvis med egocentrerade bekväma mammor som inte ids lägga mer energi än nödvändigt på sitt föräldrarskap. Det finns massvis med mammor därute som ser sina barn som ett nödvändigt ont, som nåt man måste stå ut med.

Jag måste kunna ha en åsikt om olika delar i föräldrarskap utan att för dens skull bli anklagad för att försöka skuldbelägga nån. Känner man skuld över något så ligger det hos en själv.

"elakaste barnet- mode för riktiga kvinnor!"

joo, jag har! Det är min granne, hon är ute på kvällarna jaämt med sin man, och barnen är med farmor..hon sa till mig att hon inte ska amma,att bebisen ska ha sin lilla flaskan

Vem bestämmer vad som är "struntanledningar"? Du, eller kvinnan vars kropp det handlar om? Jag förstår faktiskt inte hur du kan anse dig veta vad som är rätt eller fel för en annan människa på det sättet.

det handlar om prioriteringar. väljer man att prioritera sex eller en fika med polarna så borde man vänta med barn tills man är beredd att sätta barnet först. Jag förstår inte varför det ska vara så känsligt och fel att tycka att folk gör fel?

Jag håller med dig. Så trött på människor som inte "vill". Vadå inte vill? Det är det bästa för ditt barn? Då kan du gott & väl göra det bästa av situationen, en liten liten del av ditt liv.

Sen förstår jag verkligen om man inte KAN, jag kämpade på amningen i över 3 månader. Eller, kämpade & kämpade. Hade aldriiiig några problem utan enbart mys. MEN har svår svår reumatism och kunde inte röra mig överhuvudtaget utan mediciner. SOm jag såklart slutade med under grav & amning. Men jag försökte ändå så länge som möjligt. Tills jag tillslut förstod att det ä viktigare att vi kommer ut på promenader osv än att jag ammar.

Åh, va ledsen jag var den dag jag slutade!!

Dock tycker jag det är lite k o n s t i g t .. att man väljer att amma i 1/flera år. Ammning är ju rekommenderad i ungefär 6 månader? Efter 8 månader så är det ju mestadels MAT som gäller? + välling på morgon & kväll. Behöver dom inte få i sig välling i den åldern? Eftersom ersättning inte räcker fortfarande.. så gör väl inte bröstmjölk det heller?

Ursäkta mig om jag har fel.

Tycker själv det hade känns bara fel fel fel att amma en bebis med tänder, som kryper.. kanske t.om går, Som går på dagis… nej, usch!!

Men alla väljer ju såklart som dom själva vill.

Man rekommenderar sex månaders HELamning, därefter rekommenderar man 2 år eller mer.

Den naturliga/biologiska amningstiden för människor ligger mellan 2 och 4 år. Medelåldern i världen ligger på 4. Får barnet själv välja så ammar det mellan 2 och 4 (Nu generaliserar jag) De stora primaterna (gorillor, schimpanser och orangutanger) ammar i 4 – 7 år.

välling är ju bara mjöl och vatten mestadels och inget barn behöver överhuvudtaget (det är ju bara i sverige man ger välling) Det är flytande gröt.

Och att man ammar i fler år innebär ju inte att man inte ger riktig mat, för det gör man ju!

LD

"det handlar om prioriteringar. väljer man att prioritera sex eller en fika med polarna så borde man vänta med barn tills man är beredd att sätta barnet först."

precis, vill man hellre fika eller vara ute & ragga boys så bör man vänta med att bli förälder. men vad det har med amning att göra förstår jag inte.

"Jag förstår inte varför det ska vara så känsligt och fel att tycka att folk gör fel?"

så om jag säger att jag tycker man gör fel både mot sig själv & barnet om man ammar – än värre långtidsammar! – fastän man inte vill, så blir du inte upprörd? hur gynnas barnet av en långtidsamning som är emot mammans vilja?

"välling är ju bara mjöl och vatten mestadels och inget barn behöver överhuvudtaget (det är ju bara i sverige man ger välling) Det är flytande gröt."

jag blir så trött. NEJ, välling är inte bara mjöl & vatten. välling har i princip samma näringsinnehåll som ersättning.

Nu måste jag kommentera igen…

För det första, att välja bort amningen av såna riktiga skitanledningar som har angivits <b>ÄR</b> ego, inte så mycket snack om saken enligt mig.

Har en morsa rätt att vara ego? Jodå, till en viss gräns. Har hon rätt till sin egen kropp? Ja, absolut!! <b>MEN</b>, & det är ett stort jävla men, <b>när man väljer bort att amma så gör man inte bara ett val åt sig själv & om sin egen kropp, utan även åt sin bebis!</b> Därmed inte sagt att det inte finns skäl som är goda till att välja bort det, för det tycker jag, men det handlar inte bara om mamman!

Jag hade utan tvekan hellre gett donerad bröstmjölk när min amning sket sig, om det funnits, för med ersättning kommer en massa saker som man inte ens behöver fundera över med bröstmjölk. Jag var tacksam för varenda dag som jag kunde amma, trots obehag, trots smärta. Det var värt det!

Jag förstår ändå inte varför en 2åring skulle BEHÖVA bröstmjölk? Eller ännu värre.. en 4åring.

Har aldrig aldrig någonsin hört talas om en 4åring som blir ammad. Tror detta BARN skulle skämmas något otroligt om mamman kom till dagis för att amma honom eller henne. Eller nänä, kanske bara händer på kvällar & mornar. Men varför, H*n kan väl äta frukost/kvällsmat som oss andra?

Njaee.. känns bara skumt och ganska äckligt enligt mig

amning är inte bara mat.

Om man bortser från hur mycket vitaminer mjölken innehåller så är Amning närhet, mys, trygghet, gos — osv.

Sen är det så att barns immunförsvar inte utvecklats ordentligt förräns de är två år. det är därfär antikropparna i mjölken är viktig. Det förhindrar infektioner och sjukdomar.

Och jag kan LOVA dig att långtidsammade barn inte skäms ett dugg. Inte ett dugg.

Fråga dig själv istället varför du tycker att något så naturligt är äckligt.

Alltså jag förstår att bebisar behöver närhet, vitaminer osv osv när de är små. De förstår inte att de kan få närhet på annat vis.

Jag har mått piss för att min bebis kanske inte känt av min närhet lika mkt när jag slutade amma.

Jag försöker dock, ha han liggandes mage mot mage (precis som vid amning), krama & pussa honom 100 grr om dagen, klia honom på kroppen, smeka honom i håret osv osv. SÅ nu känner jag att han verkligen känner min närhet och är en trygg individ.

Jaja det var inte det. Men när ett BARN är :

Över 2 år.. då tror jag att dom förstår att dom kan få närhet och trygghet på annat vis än det som bebisar inte förstår ( därav ammningen + mat såklart). En 3åring kan man krama, pussa, säga att jag älskar dig och visa på 100 olika sätt att mamma älskar dig osv. Dom behöver väl inte ammas för att få närhet när dom själva förstår? Och kan prata?

Tror att det där är en bortförklaring att barnen behöver det. När det i själva verket är mamman som har svårt att sluta….

1. bebisar kan få närhet på massor av andra sätt utöver amningen. Amning är inte nödvändigt av den anledningen.

2. en två, tre eller fyraåring är fortfarande små barn. Ja visst kan man ge närhet på andra vis, men varför utesluta ETT sätt som båda trivs med? Det är väl bara positivt om man har flera sätt att vara nära på?

3. Att det handlar om mammans behov är helt fel. Hur många långtidsammande kvinnor känner du? Man ammar för att barnet vill och för att man tror att det är bra för barnet. (vad för behov egentligen? Så jävla kul är det inte att amma) Jag blir faktiskt rätt så trött på alla fördomar.

Att amma flera år är naturligt.

skulle ninja vilja sluta amma imorgon så skulle jag JUBLA.

Jag undrar…alla dessa människor du pratar om som säger att de inte vill amma för att de ska kunna fika, gå ut, inte vill binda sig osv är det människor du känner eller är det på FL?

Jag vill bara klargöra att jag tycker också att om det är så man känner är man nog inte redo för det ansvar ett barn betyder. Är det verkligen så många?

Jag mådde väldigt dåligt psykiskt när jag ammade(jag vet att du med gjorde det i början) vilket resulterade i att jag inte kunde känna att jag tyckte om min son.,

Jag började storgråta varje gång han vaknade och ville inte ta upp honom(gjorde det ändå såklart). Jag avskydde att ha honom nära mig. Alla dessa känslor väckte i sin tur fruktansvärda skuldkänslor som i sin tur bara gjorde mitt avståndstagande värre.

Till slut VALDE jag att låta bli för jag ville få känna lycka över mitt barn MEN detta var inte val som kom lätt och det var förenat med mycket ångest och känsla av skuld. Den känslan sitter fortfarande i(ja, det ligger hos mig inte dig) och när andra människor(du bla) säger saker som "ammar man inte är man ego" "man vill inte sitt barns bästa" "man borde inte skaffa barn om man inte vill offra sig" då blommar de här känslorna upp. För jag tror inte att de flesta väljer bort ammningen så lätt som du beskriver.

När jag slutade amma mådde jag bättre och njöt av min son och framför allt njöt jag av att ha honom nära. DET var fantastiskt för mig och mitt barn INTE ammningen.

I födoämnesväg är bröstmjölk oslagbart, jag säger verkligen inte emot dig där. Jag tycker också som du att det är löjligt att försöka argumentera emot det. Däremot är ersättning ett fullgott näst bästa alternativ om man inte får det att fungera.

jag skulle kanske ha ammat,om det hade funkat,ingen mjölk rann till eller så………….men jag tycker också nöjd mamma=nöjd bebis….och mina barn mår ej dåkigt vad jag vet för att de ej ammats,däremot finns det många barn (även som ersättningsdrickande barn) som också är allergiska,får sjukdomar osv osv….om amningen sku ha funkat typ såhär sku jag ha ammat om jag kunde: nöjd bebis,minst 3 timmar mellan målen,bebis sover bra på natten osv=) och sen kanske jag hade typ försökt mer om det hade funkat bra för någon av mina bekanta/vänner(vänners bekanta…men ingen (okok kanske en kvinna) tycker det ha funkat……………..så enligt mig ska man göra som man mår bäst av………….ha enf in dag!!

LD

ja, jag diskuterar amning. Och jag anser att huvudskälet du har för att dissa icke-ammare inte har med amning att göra. Och att dessa som hellre fikar eller festar än sitter med sitt barn i famnen är försvinnande få.

Fö har jag samma erfarenheter av amning som Ann. Och anser att oavsett varför amningen får en att känna så så ska ingen lägga sig i det. Känner man att amning troligtvis kommer förstöra den första tiden med sitt barn så har ingen annan med valet att inte amma att göra.

Jag fattar inte varför det så ofta är så himla talibanskt i den här frågan, när det för det mesta duger med good enough i andra sammanhang?

Jag gör OFTA sånt som inte är det allra, allra bästa för mina barn. Men som ändå duger. Och det är helt okej, eller MER än okej – det ska vara så. Man är fler än en person i en familj och alla måste någon gång få prioriteras.

Visst är bröstmjölk det allra bästa, men det finns alternativ som duger gott och väl. Som i de allra flesta frågor.

lina – tessan

Nu har jag ju aldrig påstått att det kryllar av kvinnor som vägrar amning av liknande skäl. Faktum är ju att majoriteten av alla kvinnor faktiskt ammar.

Men då och då stöter man på föräldrar (både irl och online: fast allt som skrivs på internet är inte på låtsas liksom) som inte vill anpassa sig efter barnet, som inte vill ha det lite obekvämt, som inte vill ge upp nånting, som inte vill sätta sina egna behov åt sidan för en kort tid. Det ska metodas och dresseras hit och dit.

När det gäller amning så är det inget undantag.

Sen tycker jag även att många av de som låter bli att amma ger upp för tidigt. "jag fick ont" eller "jag ammade så ofta" – "jag fick inte sova" och då känner jag bara "welcome to parenthood" liksom. Vem fan sa att det skulle vara lätt?

Jag träffar på många unga nämligen som har nån slags romantisk bild av hur det är att ha en bebis och vid minsta motgång ger man upp.

Lady Dahmer

Eftersom du har så bra åsikt om allt så har jag en fråga: vad tycker du om mamman ammar sitt barn inför sin 8 åring son? Är det ok att pojken ser bröst eller inte? och varför?

Jag tycker att det är en fullgod och rimlig orsak vad gäller mycket, ingen kan ju orka allt? Någon nämnde som exempel när du ger din dotter glass, det är ju ett solklart fall av "orkar inte". Vi gör alla sådant, "orkar inte" ligger antagligen bakom fler beslut än vi egentligen vill kännas vid.

Så min fråga kvarstår. Varför det är accepterat att välja good enough-alternativet i så många frågor men inte gällande amningen. Du behöver inte besvara frågan på ett personligt plan, egentligen är ett generellt perspektiv så mycket intressantare. Är det kanske så att de föräldrasysslor som endast kan utföras av kvinnan är behäftade med ett större måste än de som kan utföras av båda könen? Att man som kvinna förväntas uppoffra sig väldigt mycket mer än en man?

Jag menar, Ragnar är ju rätt ensam än så länge trots att det sedan länge är känt att vissa män, med tillräcklig ansträng, KAN laktera. Så gott som INGA blogginlägg jag läst handlar om varför så få män ens försöker, medan det du skriver om här är, får jag väl ändå påstå, vanligt.

Ok, jag hade en annan "ursäkt" kanske? Efter 2 månader, som inleddes med fan o aj o nej o helvete förstås för det sviii nalta ibland när man ammar, så la jag ner amningen kanske helt utan anledning enligt ditt sätt att se på det hela?

Jag magrade helt totalt rasande fort, VILLE inte och kunde inte äta mer så japp, en egoanledning till att sluta amma där med …..

Men dottern lever o har det bra trots det, snart 18 år och jo, allergisk är hon men det bjussade ju liksom jag o pappan på redan från början, tror inte att det skulle ha ändrats genom längre amning dessvärre….

Ja, det var väl inget mer jag ville kanske så tjo flöjt på sig!

Du får givetvis tycka vad du vill, det har jag inte sagt något om. Jag förstår dock inte vad sex eller en fika med polarna har med amning att göra.

För övrigt tror jag att Anna-Klara är inne på rätt spår: mammor förväntas uppoffra sig betydligt mer än pappor. Det tycker jag är orättvist och framför allt bakåtsträvande.

Anna Kaagaard Kristensen

Tack för svaret, kanske det är absurt för dig men det finns de som tycker att det är pinsamt.

p.s. Jag ser inget roligt i min fråga…But I'm glad to entertain you 😉

Eeh, ni sitter och diktar upp rena fantasierna om att mammor som inte ammar hellre går på café, att de är därför de inte vill amma.

Långtidsammare klagar jämt på att alla klagar på deras val att amma länge.

Men det är ni själva som hackar på mammor som inte av olika själ vill amma, skäl som ni antagligen inte har den blekaste aning om eller kan förstå varför.

Det säger mer om er och att ni antagligen är mycket osäkra i er roll som mamma och troligtvis känner er mycket osäkra på er själva, i annat fall hade ni aldrig behövt hacka ner på andra föräldrar.

LD

"Sen tycker jag även att många av de som låter bli att amma ger upp för tidigt. "jag fick ont" eller "jag ammade så ofta" – "jag fick inte sova" och då känner jag bara "welcome to parenthood" liksom. Vem fan sa att det skulle vara lätt?"

återigen. allas gräns för vad de klarar i smärt- eller sömnbristväg är olika. varför måste en del människor promt döma andras val i denna fråga? jag förstår ärligt talat inte. eller är det så att självgodheten tagit plats från empatiförmågan?

Caucasiangirl: Sorry men jag tyckte att det lät komiskt för att jag är uppväxt med att det är helt naturligt att föräldrar och barn att se varandra nakna, det komiska var liksom hur det skulle lösas praktiskt, jag tror inte att det ger en direkt positiv syn på kroppen för det barnet som mamman gömmer sig för.

Menar du att det skulle vara pinsamt för mamman eller barnet föresten?

Anna Kaagaard Kristensen

Det var inte JAG som menade att det skulle vara pinsamt, jag sa att det finns människor som tycker att det är pinsamt(Pinsamt för mamma) Det är inte så att jag tycker samma,jag håller med dig hel och hållet! Jag bara frågade för att få lite stöd i min åsikt

LD

så du menar att amning i exemplet ovan som du ger till Fanny skulle göra att den mamman plötsligt blev en ansvarstagande, närvarande & mogen förälder som inte hellre går på krogen än är hemma med sitt barn? eller är det kanske så att en mogen mamma tar ansvar för sitt barn & ser till dess behov, oavsett om maten det första halvåret kommer genom ett bröst eller en flaska? jag tror på alt 2.

Diskussionen handlar väl om amning kontra ersättning och huruvida en kvinna har rätt att välja bort amningen av den konkreta anledningen att hon inte vill amma. Man kan prioritera sex eller fika även om man ger ersättning, så nej, jag ser inte alls kopplingen.

Som du själv har skrivit många gånger så ammar du när det behövs och skiter i var du är och vad du gör i den stunden. Varför skulle inte en mamma (eller pappa) kunna göra likadant med ersättning?

fanny ja man kan prioritera sex framför att t.ex köpa ersättning. Men just NU handlar diskussionen om amning. Och faktum är att vissa mammor väljer bort amning för att de inte vill använda sina bröst till annat än sex.

Sen förstår jag inte frågan; har jag påstått att någon som ger ersättning inte kan ge den när som helst?

tessan — Jag skulle faktiskt aldrig påstå att man är en ansvarslös morsa för att man t.ex prioriterar sex före amningen eller för att man vill kunna vara fri att gå ut. Det finns ju ersättning och det finns väl en pappa med i bilden?

Att ta ETT dåligt beslut eller fucka upp på ETT område betyder inte nödvändigtsvis att man är en kass förälder.

och att ha en åsikt om nåt innebär inte alltid att man dömer.

Hej! Första gången jag läser denna bloggen, o fastnade för inlägget om ammning. Jag tycker att du har helt rätt! Varför inte amma när man kan? Tycker det är helt sjukt att ens tänka tanken på att man inte vill amma sitt barn. Varför skaffar man då barn överhuvudtaget? En annan femma om man inte kan, men kan man så borde det vara ett självklart val att amma sitt barn. Finns mer vitaminer o mineraler i bröstmjölken än vad man nånsin kan få på ersättning. O bröstmjölken stärker barnets immunförsvar. O det är en närhet som mor o barn bygger upp när man ammar. Fattar inte hur man kan tänka den tanken!

Tack för en bra blogg!

//Mimmi

Min uppfattning är att de flesta som utan problem kan amma väljer att göra det. Rätt många (inklusive mig) som har haft problem med ammningen har en annan syn på det. För min del handlar det absolut inte om lathet men om det faktum att jag fick kämpa från första stund med ammningen. Jag gav upp efter 5 månader och det var mitt livs bästa beslut. När jag var mitt uppe i perioden med krånglande ammning, allt från bebis som inte fick grepp till för lite mjölk mådde jag otroligt dåligt av den rådande ammningshysterin. Jag tycker att det går alldeles för långt och att kampen för ammning blivit missriktad. De få procent som av "bekvämlighetsskäl" struntar i att amma bryr sig ändå inte om ammningentusiasternas propaganda. Det är vi som "misslyckas" med ammningen som tar åt oss och känner oss värdelösa. De flesta mammor vill göra det bästa för sina barn så försök att inte bli så provocerade hela tiden. Varför denna attityd kvinnor mot kvinnor? Spelar det någon roll för ert eget välmående? Sover ni dåligt på nätterna för att vissa barn inte ammas?

LD, du skrev: "Sen tycker jag även att många av de som låter bli att amma ger upp för tidigt. "jag fick ont" eller "jag ammade så ofta" – "jag fick inte sova" och då känner jag bara "welcome to parenthood" liksom. Vem fan sa att det skulle vara lätt?"

:thumb up:

Jag tror att det är precis så det är! Många blir nog chockade över hur svårt det faktiskt är att amma och ta hand om ett spädbarn! Att få igång amningen med allt vad det innebär med sprängande tuttar och bröstvårtor som känns som de håller på att trilla av etc. Jag blev verkligen paff kommer jag ihåg, och framförallt paff över hur lång tid det tog för det att bli stabilt.

Nuförtiden har nog de flesta haft mycket begränsad kontakt med och erfarenhet av spädbarn innan man får sina egna (om man jämför med hur det var förr i tiden). Inte konstigt att folk blir helt knäckta faktiskt – i denna Alvedon-värld så är ju all smärta av ondo! 😉

LD

du har uppenbarligen inte läst vad bl a Ann & Lisa skriver. eller så har du bara problem med empati & förståelse för att alla är olika.

får jag fråga varför du måste ifrågasätta andras upplevelse av amning? vad får du ut av det?

varför ifrågasätta nåt isåfall? vad får man ut av det? Måste man få ut nåt av det? Kan man inte ha en åsikt utan en massa bakomliggande agendor? vad får DU ut av att ifrågasätta mig och allt jag gör hela jävla tiden?

och tror du att jag har problem med empati eller förståelse för andra så finns det inget jag kan säga som får dig att fatta hur jag tänker. För du har uppenbarligen en väldigt snedvriden bild av vem jag är och vad jag står för.

Det här var ju bara jättepajigt, blev det inte fler svar än så? Känns tråkigt med en diskussion som snubblar omkull på typ "jag har rätt till en åsikt". Jag har inte följt din blogg så värst länge men hittills har mitt intryck varit att du siktar högre än så.

Det handlar ju så solklart om just amningen. I så gott som ALLA andra frågor är det okej att välja efter tycke och bekvämlighet men i denna fråga är det fortfarande okej att skuldbelägga och döma. Och att säga att man inte gör det när ursprungsinlägget innehåller frasen "Vill man inte ge sitt barn det allra bästa?" faller verkligen platt. Vad än avsikten egentligen är så adderar man sannerligen till den allestädes närvarande mammaskulden då man skriver så, och det kan vara lämpligt att ställa sig frågan om ändamålet verkligen helgar medlet här. Vad nu ändamålet är? Är ens enda syfte att få göra sig hörd på internets till varje pris, så visst. Kör på. Men annars?

Du som är så intresserad av genus kunde kanske navelskåda i även denna fråga och fundera på VARFÖR just amningen väcker så starka känslor hos dig och många andra?

Anna Klara — varför måste det handla om skuldbeläggning eller fördömande så fort man tycker nåt annorlunda??

Varför är det ok att ifrågasätta ALLT annat men så fort man gnäller på mammor så blir det ett jävla liv- Ok,jag förstår att det blir ett liv från de som tar åt sig, men det verkar vara ett tabu att ifrågasätta människors föräldrarskap.

Jag är ganska tydlig med vilka jag riktar mig mot, och ja – jag tycker att dagens föräldrar är bekväma, lata och gnälliga. Det skäms jag inte för att säga. Som Ozena påpekar så lever vi i en alvedonkultur.

Amning är viktigt. Därför upprör det när en del väljer bort det utan att ens gett det en chans.

jag låter Anna-Klaras svar också bli mitt här. så jag slipper bli anklagad för att ifrågasätta allt du gör hela jävla tiden. (och precis som du skrev en bit upp så har du rätt till en åsikt i denna fråga, men då få du ju också ta att de du angriper med dina fördomar i amningsfrågan ifrågasätter dina åsikter!)

När du skriver att du är tydlig, menar du då med att du riktar dig mot dagens föräldrar? Det kanske bara är jag, men det framgår inte för mig när jag läser inlägget ovan.

Man skuldbelägger inte per automatik med en åsikt. Dock då man insinuerar att de som inte delar denna åsikt vill sina barn det bästa.

Varför det handlar om genus? Ja, kan du ge exempel på en enda fråga i vilken fäder ifrågasätts i samma utsträckning? Det existerar helt enkelt ingen. Och det kan knappast tänkas bero på amningens viktighet utan snarare att moderskapet förknippas med så mycket större uppoffringar än faderskapet.

På frågan om man "sover dåligt på nätterna för att vissa barn inte ammas", är svaret på det att jag blir faktiskt ledsen när jag tänker på det.

På samma sätt som när jag ser spädbarn i framåtvända barnvagnar eller selar, utan kontakt med mamma eller pappa. Eller när jag ser ledsna bäbisar ignoreras av sina föräldrar. Eller när jag hör att folk använder metoder som 5mm.

Och jag tänker inte hymla med det, bara för att man kanske riskerar att trampa nån, eller en hel del verkar det som, på tårna. För det ska fan inte handla om MIG och mina egocentriska (i ordets neutrala mening) behov längre när man får barn. Jag tycker att man är skyldig barnet det! Walk the extra mile!

:thumbdown:

Anna Klara, men män är ju inte gjorda för att amma. Mamman är det. Män kan däremot vara delaktiga på alla andra sätt, det är rätt och de borde de vara i större utsträckning.

MEN, bara för att de "slipper undan" p.g.a fysiska olikheter betyder väl inte det att vi kvinnor kan bara ställa oss med armarna i kors med surläppen framme och säga att "nä, jag tänker inte amma! Han slipper ju! Då vill inte jag heller!" För det är ego.

Mammatrots kallar jag detta fenomen! :-d

Mm. Fast Ozena, jag tror du missförstod mig, eller, jag förstår inte riktigt vad du svarar på nu?

Dessutom vill jag nog langa in en liten invändning angående att "män är ju inte gjorda för att amma". Nej, inte många män lyckas stimulera igång en mjölkproduktion. Men hur många provar att ens lägga sitt spädbarn till vårtan? Inte särskilt många, eller hur. Trots att den sökande, pickande bebisen erbjuder ett så ypperligt tillfälle för mannen att etablera sig som ett alternativ gällande trygghet, mys och tröst. Men en mamma som inte kämpar till sista mjölkdroppen, hon är i vissas ögon inte vatten värd.

Men nu var det ju tydligen inte amning detta handlade om utan dagens generella föräldraskap. Så vi kanske ska hålla oss till det – och då kan jag bara säga, att är det inte OERHÖRT talande att någon väljer den bortvalda amningen som inkörsport till en diskussion i vilken man vill belysa föräldrars brister?

Värt en egen diskussion i sig.

Anna Klara, jag säger inte att de inte är vatten värda. Jag säger att det är synd för barnet att inte ens prova att amma det. Och, för att citera LD: "jag tycker att dagens föräldrar är bekväma, lata och gnälliga". Det handlar alldeles för mycket om mig! mitt! jag! och för lite om barnen tycker jag.

Jag förstår inte heller, vad menar du? :-d Jag vet inte vad du menar är "OERHÖRT talande", och jag försökte inte starta nån diskussion om föräldrars brister (det är ju in the eye of the beholder; vissa anser ju att de saker jag rabblade upp är helt normala). Jag bara förklarade hur jag ser på saken, vad jag jämför det med. Mitt synsätt på det.

Man kan inte vara untouchable för andras åsikter bara för att man är förälder (mamma i synnerhet).

Jag menar att om man nu vill belysa eller diskutera en upplevd egocentrism hos föräldrar i allmänhet så är det väldigt märkligt att ta upp just amningen som inledande exempel på detta.

"Man kan inte vara untouchable för andras åsikter bara för att man är förälder (mamma i synnerhet)." – vi har tydligen lite svårt att förstå varandra, men det ska nog reda sig med god ton och lite tålamod! Kan du förklara vad du menar här? Att det inte går att helt isolera sig från andras åsikter, är jag ute och cyklar då? Och varför gäller detta isåfall mammor i synnerhet, är det helt enkelt för att det finns fler åsikter om kvinnliga föräldrar än om manliga?

LD

Jag de flesta förstå tydligt din poäng, det är deras dåligt samvete som pratar, that is all! Att amma är naturligt och varför kvinna vill inte amma? det är jobbigt, men som du säger, det är intressant att kvinna vill inte ha lite jobbitg för BARNETS skull, alla vi vet ju att bröstmjölken är best. Det är inte så mycket att diskutera.

Det finns kvinnor som inte vill föda vaginalt, det gör ont. Det är lättare med kejsarsnitt, so?

Grejen är att alla kvinnor som väljer bort amningen är inte egotrippade subbor som vill supa ifred. Många är helt vanliga mammor som helt enkelt inte tycker att amning är lika viktigt som ni tycker.

Jag ser inte amning som särskilt viktigt så för mig så är det en liten detalj som jag hoppar över, innan man kallar någon för egoist eller lat så kanske man kan försöka att se saken ur andra människors synvinklar (alltså inte ändra åsikt utan försöka förstå hur andra människor tänker.

Jag tänker inte "amning är JÄTTEVIKTIGT!!! men det skiter jag i för jag vill fika, dricka vin och röka hash" utan jag tror inte att det är särskilt viktigt, jag kan ta det på allvar den dagen när det finns bevis för att det blir väsentliga skillnader på ammade och oammade barn alternativt att det får konsekvenser i längden.

Alla som väljer bort att amma för det inte för att de är lata och egotrippade, de ser helt enkelt amning på ett helt annat sätt.

TESSAN — jag har inga problem med att du ifrågasätter. Kör på — det jag tycker är märkligt dock är att du utgår från att jag har ett syfte eller får ut nåt av det (annat än diskussion) samt att du tycker jag gör fel som ifrågasätter, när du själv är ganska bra på att just ifrågasätta.

—————————-

ANNA KARIN

vem riktar jag mig mot?

Mot de mammor som väljer bort amning av ovanstående skäl. Jag hoppas jag slipper räkna upp dem igen.

ifrågasätts fäder?

Jadå. Ofta. De jobbar för mycket. De lägger ner mer tid på sin fritid än på sin familj. De lämpar över ansvar på mammorna…. osv. Fast det är ju lite ok att gnälla på karlar vad det än gäller. De är ju inte lika heliga som mammor. :rolleyes:

hur många män provar att ge bröstet

tyvärr försvinnande få. Det är en del av vår könsrollskultur. Jag hoppas på förändring. Och for the record: min man provade. Flera gånger. Ninja ville dock inte. Hon visste vart mjölken fanns. 😉

att är det inte OERHÖRT talande att någon väljer den bortvalda amningen som inkörsport till en diskussion i vilken man vill belysa föräldrars brister?

nu förstår jag faktiskt inte. Anna startade en diskussion på sin blogg där frågan handlade just om kvinnor som väljer bort amningen. Diskussionen handlar om amning. Och det är kvinnor som ammar. (eller väljer bort)

När det dyker upp en diskussion om pappor som röker eller mormödrar som ger för mycket godis så lovar jag att jag ska ge en åsikt i det också. Men nu handlar det om amning och hur man kan brista i sitt ev. föräldrarskap på DEN fronten. Deal?

I övrigt så tycker jag att ozena förklarar saken bra. Vi har samma åsikt i ämnet.

LD – Jag förstår det, men det jag menar är att i generaliseringar gällande amning (nu menar jag inte dig specifikt utan över lag)så är utgångspunkten oftast att kvinnor som inte ammar är lata, egoistiska eller vill supa, ja eller någon annan halvsuspekt anledning.

Det är ju här jag inte håller med dig. Att mammor skulle vara heliga. Jag vill mena att de tvärtom blir mycket hårdare ansatta än pappor, och på mer orättvisa grunder. Nåväl.

Jag missförstod dig då. När du skrev "Jag är ganska tydlig med vilka jag riktar mig mot, och ja – jag tycker att dagens föräldrar är bekväma, lata och gnälliga" tolkade jag det som att du ville visa missnöje med "dagens föräldrar" och att du valde borvald amning som kanal för detta.

Jag undrar dock fortfarande hur och varför detta är ett så hett ämne. I så många andra situationer godtas det näst- eller näst-näst-bästa, oavsett skäl. Men inte när det gäller amning. Det känns ledsamt och frustrerande tycker jag och jag har väldigt, väldigt svårt att förstå den här typen av hävdelse som ONEKLIGEN sker på andras bekostnad.

Och nu kanske jag missförstår dig igen, men att jämföra en pappa som röker och en mamma som, oavsett skäl, inte vill amma…jaa. Det är för mig helt skilda världar. Så länge den här mamman ger sitt barn mat ändå så ser jag inte alls att hon brister i sitt föräldraskap. Något jag, vid bistert sinnelag, dock skulle kunna säga om Marlboro Dad.

Ser du vad jag menar?

Då du tog upp rökningen i sammanhanget "hur man kan brista i föräldraskapet" utgick jag ifrån att den hypotetiske fadern röker på ett sätt som har menlig inverkan på hans barn. Han kanske röker inomhus eller låter bli att röka på tillräckligt avstånd från barnet, eller i bilen med barnet med sig, han äventyrar odiskutabelt sin hälsa och han ökar risken för att hans barn i framtiden själv ska bli rökare. Till exempel, eller vad avsåg du?

Den ickeammande modern får vi väl ändå förmoda ger sitt spädbarn ersättning? Vilket är ett fullgott alternativ till amning. Att röka är inte ett fullgott alternativ till att inte röka.

Men alltså… allvarligt talat? Vissa vill inte amma, vissa vill amma. Vissa tycker att långtidsamning är märkligt och opassande, andra tycker att det är super.

Alla kvinnor måste väl för bövelen ha rätten att bestämma över sin egen kropp? Sålänge man inte skadar barnet. Jag förstår inte varför man måste lägga sig i hur andra gör med en sån sak som amning. Om vi snackade barn-aga och nån sa att det är helt okej, DÅ fattar jag att alla hade gått i taket! Men amning? Please.

2009-09-29 @ 20:24:51

URL: http://peggylionheart.webblogg.se/

Postat av: Tove

Nu är det nästan för mycket kommentarer här för att orka ge sig in men Lady Dahmer – jag undrar var gränsen går mellan att inte vilja och inte kunna?

Vad säger du om det här exemplet:

En mamma som har oerhört lätt att få allvarliga sömnstörningar väljer att inte amma sitt andra barn alls. När hon fått första barnet så ammade hon men höll på att gå under psykiskt av den sömnbrist som hon drabbades av pga amningen. Hon klarade inte att själv ta hand om sitt barn till slut och blev sjukskriven.

Hon kan alltså amma rent tekniskt men ska hon göra det och riskera att utsätta sig för samma problem en gång till?

Wow… vad kommentarer du fått på detta inlägg. Inte så konstigt, amningsfrågan är ständigt aktuell. Jag orkar inte gå igenom och sätta mig in i kommentar-diskusionerna, men jag tänkte i alla fall skriva hur jag känner:

Jag har en ettårig son. Jag ammade honom den första månaden. Jag hade inte tänkt så mycket på amningen innan han kom till världen, jag tänkte mest att funkar det så funkar det. Jag var inte orolig eller ngt sådant.

Amningen funkade bra. Jag hade aldrig superont, mjölken räckte till, inga andra komplikationer, osv.. dock läckte jag en hel del och fick ofta byta skydd, vilket var jobbigt, men men..

Allt var okej, förutom en sak: hur jag mådde. Det var aldrig så att jag tjöt och bara ville sluta, men en del av mig avskydde verkligen amningen. Jag kan i ärlighetens namn inte svara på varför. Visst, jag tyckte det var bökigt, tog tid, osv, men det kunde jag leva med. Men den där känslan…

Många mammor tjatar om hur härligt det är att amma. Mysigt och kärleksfullt, osv. Den känslan jag fick var raka motsatsen. Den är svår att förklara, speciellt utan att låta som en självisk idiot i andra mammors ögon, men jag kan inte rå för att jag kände såhär.

Jag kände mig äcklig. Det kändes fel. Jag bet ihop i en månad, men jag hae blivit tokig om jag fortsatt längre.

Det kändes som, om jag ska försöka beskriva det bättre, att sexuellt och moderligt krockade. Det blev fel.

Amning för mig idag, just det här kärleksfulla som alla tjatar om, får mig att rysa. Usch, är min första tanke. Jag vill ha ett till barn i framtiden, men som jag känner nu vill jag verkligen inte amma, Gud nej… men jag kommer att bita ihop och se hur länge jag klarar.

Vad kan dessa känslor bero på? Jag har inte stött på ngn annan med samma känslor, varför vet jag ej.

Jag älskar min son, över allt annat, och jag vill hans bästa. Det var aldrig han det handlade om. jag vet inte varför….har du någon idé eller tanke kring detta? Eller någon annan kommentatör kanske? Eller så får jag bara höra hur jag skulle bitit ihop…

Snacka om hett ämne! Måste nog kommentera en gång till. Jag förstår fortfarande inte vad som är så provocerande med att inte amma sina barn. Speciellt om man försökt men det inte fungerat. Jag tror att de flesta föräldrar vet hur långt man är beredd att gå för sina barn och ger inte upp så lätt.

Skuldbeläggningsargumenten haglar såklart. Sedan går det ju alltid vända och vrida utifrån ens egna värderingar. Jag skulle kunna propagera vitt och brett för att föräldrar som inte ger sina barn ekologisk mat och extra fiskolja inte bryr sig om barnets bästa. För att inte tala om hur lätt folk separerar/skiljer sig idag. Bit ihop för helvete!!! Ett dåligt förhållande ska man väl kunna stå ut med för sina barn liksom. Väx upp och sätt dina egna behov åt sidan. Ditt barn påveras INTE av att du mår dåligt i förhållandet (jmf resonemanget ammning).

Så kan man ju fortsätta i evighet om man är trångsynt och vägrar förstå andra människors situationer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *