Kategorier
Titta jag kör!

Jagältar vidare, oroar mig för mina fysiska (neurologiska?) begränsningar och andra reflektioner

Nu har jag såklart ältat denna usla lektion ett par timmar och lär fortsätta älta tills nästa lektion på torsdag. Men jag kan bara inte fatta hur jag kunde köra så kasst? Men jag kände det ju, kände hur ångesten och tunnelseendet kom mer och mer för varje minut och framförallt för varje gång jag körde tokigt. Hur jag nästan glömde bort alla regler, blev osäker i korsningar, blev osäker på vem som ska lämna företräde, på när högerregeln gäller – men asså jag VET ju allt detta, det sitter ju i ryggraden när jag kör med Iza, jag känner mig aldrig osäker på reglerna och OM jag gör det vid nåt tillfälle så får jag aldrig panik, känner mig aldrig som en jävla idiot och kan rycka på axlarna och ta nya tag direkt.

Och sen var det små detaljer som lärarna gör och tycker annorlunda som förvirrade mig. Asså förvirrad var verkligen ordet för dagens körning. Som Iza som alltid säger ”lita på tvåan” och uppmanar mig att våga rulla på tvåans växel genom korsningar och det går smidigt och tryggt och bra och jag har tid att kolla och tid att bromsa om en bil eller cyklist dyker upp i sista sekund. Vi har haft flera lektioner där jag fått öva på att inte stanna, inte växla ner i onödan och inte sitta med foten på kopplingen i varje sväng och korsning.

Men läraren idag tyckte att jag borde ha växlat ner till ettan istället. Iza uppmuntrar mig att backa in i parkeringsrutor och jag känner att det är enklare att göra så för då kan jag köra rakt ut istället för att krångla med att backa ut på en parkering bland folk men dagens lärare tyckte att det var jättekonstigt att jag ville göra så. Så vad är rätt egentligen? Hur kör ni? Jag är skitförvirrad nu.

 

”Min” bil aka trusty friend. 

Jag är en sån där person som är bra på… vad säger man… saker som kräver muskelminne? Där kroppen minns och vet hur man ska göra utan att man aktivt behöver tänka på det. Jag har egentligen mer fallenhet för att typ bli bilmekaniker än skribent då saker som görs fysiskt och som kräver att kroppen känner av lättare sätter sig i mig. Att köra bygger mycket på det, att känna bilen, jag är lite dålig på att förklara men hoppas ni hajjar ändå. Så tror att den nya bilen också var förvirrande då den kändes fel. Kändes annorlunda. Kändes som att jag inte kunde förutspå eller veta exakt på millimetern hur mycket pedalerna ska tryckas eller kännas eller hur ratten funkar.

Jag brukade alltid tänka på bilar som döda objekt och jo egentligen är de ju det, jag har ju ridit hela mitt liv och där känner man ju hästen, lär sig att jobba med den, känna den i sig och jag tänkte alltid att bilar är nåt annat men det är lite samma känsla. Man känner hästarna under sig. Nu vet jag inte riktigt vad jag försöker säga här men detta var omtumlande av så många olika anledningar och detta var också en faktor.

  (Dagens känsla.)

En annan grej också, jag brukar aldrig hänvisa till add-hjärna pga har ej diagnos liksom (bara i kö för utredning) men idag var det påtagligt hur svårt det är med information från alla jävla håll. Sen ska man, OM man lyckas, ut på gatorna själv med dålig impulskontroll och snabba reflexer (dvs reagerar på ALLT inklusive flugor, glasögonbågarna, backspegeln, en fågel) Nu har jag visserligen dålig syn, men är det bara jag som upplever att eventuell diagnos/neurologisk störning påverkar synen och uppfattningen av omvärlden genom ögonen? Detta var extra jobbigt i början men jag har kunnat hantera det och slappna av ändå när jag kört med Iza men idag så kom känslan tillbaka typ ”jag ser ingenting”.

Aja tack för att ni orkar läsa. Kram på er!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jagältar vidare, oroar mig för mina fysiska (neurologiska?) begränsningar och andra reflektioner”

Jag har haft körkort i 24 år och jag backar, så ofta jag kan, när jag parkerar. Jag tycker det blir lättare när jag ska köra därifrån. Mindre att hålla reda på. Detta har gjort att jag blivit riktigt duktig på att backa, har insett att många inte kan det och att de helst inte backar.
Så det finns inget rätt eller fel i hur man parkerar. Och det finns fler som backar vid parkering.
Det kommer gå bra! Heija dig som gör detta trots massa rädslor. Kram

Jag backar också oftast in, endast om jag vet om att jag ska ha in grejer i bakluckan kör jag in. I mitt jobb kör jag också väldigt mycket bil och där är vi tvingade att backa in bilarna i garaget för att slippa krångel när vi ska ha ut bilarna för knäppt nog ÄR det lättare att backa in än att köra in…

Har ADHD, samt medicinera för detta. Har vart ett jävla krångel att ena få körkortstillstånd, kom ihåg att du måste nämna sånt för trafikverket sen.
Och nej, upplever inte problem faktiskt, gick väldigt smidigt att lära sig köra. Har dock lätt för att lära mig nya saker och har alltid haft.

men jag har ingen diagnos än, behöver jag verkligen säga nåt alls då? Behöver ingen medicin vad jag tror heller, kanske kommer prova senare om jag får diagnos (har jag inte add men samma problematik så hjälper ej medicinen för då är det antagligen ej neurologiskt)

Vet faktiskt inte, om du medicinerar måste du ju, men annars vet jag inte. Kanske är annat med ADD? Tror ingen kan ta ditt körkort för att du får en diagnos heller, men jag fick himla stränga regler :/
Övrigt så körde jag aldrig gå skola pga osäkerhet socialt. Hade aldrig klarat att köra med någon jag inte känner, tror det kanske spökat för dig isf? Jag kan liksom inte koncentrera mig på körningen om jag är osäker på passageraren. Om passagerarna dessutom ska bedöma mig? Panik!

Alla maskiner är olika. Jag tycker tex det är jobbigt att fota med andra kameror för knapparna sitter annorlunda och det funkar olika (jag kör inte på bara peka och klicka utan föredrar manuella inställningar. På min vanliga kamera tar det fem sekunder. På andras låååång tid.)
Glasögon stör mig också. Kan du inte ha linser när du övningskör?

Jag har blivit så peppad av dina inlägg om när du tar körkort så jag har också tagit tag i det nu. Körde min första lektion idag och det gick bra tycker jag, körde i 50 km/h som högst och fick typ 5 motorstopp. Har bokat dubbel lektion till på Torsdag och är så jävla peppad för att ta det här körkortet nu 🙂

oj! bra ändå för första lektion! Jag körde högst tio min första. haha. Sen ökade jag till 20 på andra. och tio kilometer åt gången per lektion typ. Samt motorstopp i varje kurva. Dubbellektioner är bäst, då får man liksom köra så pass länge så det känns mer naturligt.

Jag tror att dagens körning kändes sämre än vanligt pga av annan bil o annan lärare. Jag tycker alltid jag känner mig helt valhänt om jag inte har mina vanliga saker som jag ska arbeta med, typ mitt eget kök eller min egen dator, när man har det man är van vid så går det mesta av sig självt men med nya obekanta saker så måste man tänka till och då blir det bökigt. Du har säkert kunskapen i dig men du hade fel grejer helt enkelt. Och du kanske inte var helt trygg med den nya läraren, sånt spelar nog stor roll. När du väl har lappen så har du din egen bil o det kommer kännas hemtamt o bekant ganska snart. Det kommer gå galant det där tror jag.

Jag har haft körkort i lite mer än tio år, älskar att köra bil och tycker (i alla fall själv) att jag är rätt duktig också. Tycker trots det själv alltid att det känns väldigt ovant och konstigt första gången jag kör en bil jag aldrig tidigare kört. När jag körde upp använde vi samma bil som jag hade övningskört i vilket kändes tryggt eftersom allt var som vanligt. Det kanske är möjligt för dig också? Värt att fråga annars.
För övrigt kör jag själv rakt in på parkeringen och backar ut därifrån, men det är mest för att kunna skjuta upp den jobbigaste biten… 😉

Ju mer du kör desto säkrare blir du, efter ett tag så går mycket på rutin. Speciellt när du kör samma vägar vilket man ofta gör, tex hemifrån till mataffären. Efter några körningar så vet du ungefär vad som kommer inträffa på sträckan, då blir man säker och behöver inte fundera på vem som har företräde.
Min pappa sa alltid; Ha framförhållning. Och det är ett bra råd gällande bilkörning tycker jag.

Jag svarar på både det här och det förra inlägget:
Jag brukar säga att jag har Sveriges dyraste körkort. Pappa tyckte det var bäst att jag tog alla lektioner på körskolan så det gjorde jag, och herregud. Jag var så dålig först. Jag har skitdålig koordination med händer och fötter, glömsk, virrig… alltså det var hemskt. MEN! Det blir bättre, man måste helt enkelt köra MYCKET. Jag tokkuggade min första uppkörning. Supersur examinator som satt och verkligen DÖMDE mig hela turen, nedlåtande, hemsk. Jag blev så nervös att jag tillochmed försökte fickparkera med handbromsen i, gjorde massor med dumma fel… När vi var klara sa han ”Ja nej det här räcker ju verkligen inte till nåt körkort inte.” Så onödigt, hade det skadat honom att säga typ ”Tyvärr så var det för mycket missar idag, tänk på det här och det här och öva mer på detta.” Nejdå. Tryck ned mig bara. Tog 6 månader innan jag vågade köra upp igen och då hade jag svurit att ALDRIG köra en bil igen. Min nya examinator började med att presentera sig, sa ”Då åker vi en tur då!” och pratade om sin och sambons två siameskatter hela turen, frågade om mina hästar och allt möjligt. Jag slappnade av och körde som om vi bara var ute på en liten tur, hade jättetrevligt. Poff, körkortet klart för jag hade ju kört på känslan och inte tänkt.
Jag tycker att det sitter jättemycket i ryggmärgen nu, jag har haft körkort i 7 år och först senaste 2 åren när jag behövt köra mycket inne i Stockholm city börjar det kännas naturligt och lugnt. Det kommer bli skitbra!
Jag backar för övrigt UT från rutorna, jag har nämligen backsensor på bilen, hehe…
jag har alltid lärt mig att man ska köra på så hög växel som möjligt = lägre varvtal = bättre för miljön typ. Så fort bilen börjat rulla ska man upp på tvåan, är vad jag fått inpräntat. Ettan har man typ för bilköer, och för att parkera med ungefär.

Jag brukar också säga att jag har Sveriges dyraste (icke)körkort… Har inte tagit det ännu, kuggat flera ggr… Har nästan bara kört på körskola, är skönt att läsa om någon som gjort samma. Har också haft väldigt tystlåtna och petiga inspektörer, och det gör mig så himla nervös. Nu har jag lagt körandet lite på is, men blir peppad av att läsa LDs inlägg här, och alla kommentarer!

Jag relaterar hela den här upplevelsen till när jag skulle sjunga och spela gitarr till nåt jäkla musikprov i sjuan. Hemma gick det jättebra när jag övade med pappa, fick till och med lite självförtroende jag som annars känner mig tondöv och totalt omusikalisk. När jag väl skulle göra det i skolan gick det inte alls. Gitarren var lite annorlunda och när jag, som var sjukt nervös, inte kom in rätt skulle musikläraren prompt hjälpa till och räkna in mig. Då stämde absolut ingenting, läraren fick ta gitarren och jag behövde bara sjunga men hon spelade ju på ett annat sätt än jag övat in och det låste sig helt. Tunnelseende och något slags stamsjungande som jag sedan fick mitt livs sämsta betyg på. Fast jag egentligen kunde!
Det jag vill få fram är att det är de här situationerna som är undantagen. Det är inte du eller din körning, det var situationen. Massa faktorer som byggde på din osäkerhet och då BLIR en sämre än vad man är. När du kör mer och mer själv kommer du bli mer och mer bekväm och trygg. Du kommer bli en trygg förare.
Kram Elin

Jag har ADD, tog mig 6 uppkörningar innan jag tog lappen men jag vägrade ge upp och till slut fick jag det (det är SÅÅ värt det!)
Jag är lite neurotisk och hispig av mig, fick panik lite då och då men det gick till slut. Riktigt grymt jobbat, fortsätt kämpa, vet hur läskigt/jobbigt/förvirrande det kan vara.

Man ska så lite som möjligt köra i 1:an så Iza har rätt.
För övrigt så fattar jag precis det där med att känna bilen under sig och dess personlighet precis som en häst. Om det är så du känner så kommer du bli en perfekt bilförare.
Man känner när man ska växla snarare än att man måste titta på varvmätaren eller växla i den hastigheten (titta på hastighetsmätaren)som man oftast växlar. Man hör när man ska göra vad och lägger direkt märke till när något hörs och känns annorlunda.
Det kommer bli bra det här! 😀

Jag blir sällan nervös före eller under prov och uppträdanden, tar ut allt i form av panik efteråt istället. Men under min första uppkörning. Herregud! Tunnelsyn så till den milda grader att jag tillslut inte såg längre än till där motorhuven slutade. Läraren tyckte att det var dags att bryta när jag försökte köra rakt igenom en rondell. Och när jag säger rakt igenom så menar jag rakt igenom. Vem bryr sig om lite ojämnt väglag och en smula offentlig konst i färdriktningen liksom. Vid nästa uppkörning var jag lite mer beredd på nervositeten, men det tog 4 uppkörningar innan jag fick körkort. Det gäller att inte ge upp!

Det som ska kontrolleras vid uppkörningen är att du kör trafiksäkert. Det ger uttrymme för en hel del variation. Parkera och växla som du har lärt sig, det kommer att bli bra.

Jag har haft körkort i snart 8 år, och jag har fortfarande perioder (eller episoder kanske?) där jag har lite dåligt omdöme och kör förjävla dåligt rent ut sagt. Jag brukar låta bli att köra på ett tag då när jag märker att hjärnan är helt off (har add). När jag åkte långt häromveckan och skulle starta efter en paus, då glömde jag hålla in kopplingen när jag startade bilen. Vem gör det när man precis kört 30 mil?! Jag är faktiskt bra på att köra annars, lugn och säker i trafiken (får höra det ofta, annars tycker väl de flesta att dom är bra, hehe). Men ibland blir det bara hjärnsläpp. Det kommer gå strålande för dig, tillfällig set back bara!

Heja dej! Körkortet är det värsta o svåraste jag nånsin har gjort. Är dock precis tvärtemot som du beskriver – har svårt för det där att KÄNNA och minnas med kroppen liksom. Asså dragläget… Tog mej sååå lång tid att bemästra det. Jag tänker att det låter som du har en grym lärare som får dej att känna dej trygg = så himla viktigt och bra. O det där med att backa in på parkeringar – herregue va bra att du KAN det?! Jag har haft körkort i fem år o vågar fortfarande inte? Heja dej alltså! Du är bra!

Känner väldigt mycket igen det där kaoset med information, får panik av att jag inte hinner ha kontroll över allt och känner att jag inte ser någonting istället. Tror det har mycket att göra med hur hjärnan sållar bland intryck. Jag blir skittrött av att gå på stan eller vara bland folk för att det blir för mycket intryck. MEN för några veckor sen tog jag körkort! Hade mycket panikkänslor och grät efter varje lektion i början (har social fobi och ville gråta bara av att sitta instängd med en okänd människa) men det blev bättre. Har kört själv någon gång efteråt och fått tillbaka lite panik igen när jag kör i stan med massa trafik, känns som att jag gör något olagligt och att någon ska komma och skälla på mig, tror jag har svårt att fatta att jag faktiskt klarat det..
Angående det med kaoset tror jag iallafall att de flesta känner så i viss grad i början och man lär sig vad man ska fokusera på, även om det tar olika lång tid för olika personer och olika diagnoser. Har hört att när man i början började köra bil/tåg trodde man inte att människan skulle klara av att färdas i mer än 30 km/h (eller något sådant) utan att bli sinnessjuk. Det tillhör ju inte människans natur att färdas så fort och därmed få så mycket intryck så det är inte så konstigt om det känns jobbigt 🙂

Och angående lilla uppkörningen så sög jag på den också. Tyckte också det var sjukt svårt med ny bil och koppling och dragläget kändes helt annorlunda så jag fick motorstopp flera gånger, skämdes mycket och trodde jag skulle få kritik över detta men hon sa att det var helt lugnt, där i mot fick jag massa andra kommentarer som den andra läraren aldrig hade nämnt så jag kände också mycket frustration över att lärarna verkar bedöma olika!

Jag har inget körkort, för nojig. Jag har inte heller ADHD (vet, för jag är expert på området). Men jag kan känna igen den där upplevelsen att inte se ordentligt, särskilt när man är stressad. I allmänhet brukar jag lita på att jag nog omedvetet ser mer än jag tror och därför inte är någon trafikfara när jag susar fram på min cykel. Men det är inte helt ovanligt med perceptuella svårigheter tillsammans med ADHD, så visst kan det ha ett samband

Åh minns exakt den känslan! Att köra upp ”på prov” med annan körlärare som helt plötsligt är stenhård och inte alls så inkännande och vänlig och peppande som den vanliga läraren och dessutom annan bil. Men när man kör upp sen så fick jag använda samma bil som vanligt plus att kontrollanten var väldigt lugn och trygg. Jag parkerade över två rutor t.ex och han bara bad mig göra det en gång till med lugn stämma. De är mycket mer vana vid att folk är nervösa tror jag. Medan den körläraren som testar en är lite extra hård för att de är måna om att du verkligen skall vara redo den dagen du kör upp. Det kommer gå BRA! Tänk att 18-åringar utan konsekvenstänk tar körkort varje dag!

Jag har inget körkort men blir väldigt peppad om att läsa om dina lektioner och har nästan börjat känna att jag kanske vill ha ett körkort (men bara nästan…).
Jag tänker att misslyckande är något bra i sådana situationer, genom att saker går åt skogen så kan du se vad dina svagheter är och tänka ut strategier att hantera dem. När du väl har körkort kommer det ändå vara dagar när du inte kör på höjden av din förmåga men hur kan du göra så du kör så bra du kan i varje givet ögonblick? Hur rättar du till en klantig manöver? Jag gillar att visualisera så jag tycker du ska prova att gå tillbaka till de sämre situationerna och rätta till dina misstag i huvudet och spela upp den bra varianten istället för den dåliga.

Åh jag har läst din blogg sen 2008 eller när det var. Innan tamlin isf. Å jag minns ingenting om hästar å ridning. Du kan väl skriva mer om det vid tillfälle?
Ang körlektionen så tycker olika körlärare olika saker. Det är en smaksak om man backar in på parkeringsplatser eller inte. Ettan ska enbart användas till att då rull på bilen, aldrig i korsningar om man rullar. Bara om man stannar.

Känner igen det du beskriver.. ”jag ser ingenting” känslan. Har dock ingen diagnos.. Får du samma känsla när du ska läsa av staplar/diagram typ?… Kanske inte samma sak men får det då med. Ögon facklar omkring och får inte ”grepp” om synen.. Men jag kan få samma känsla när jag kör ibland,när jag har glasögon på, eller mössa eller nåt som ”kan” skymma min syn. Blir stressad typ, jag ser inte,jag ser ingenting, och blinkar och tittar frenetiskt omkring mig. Hände mer förr,när jag var ny med körandet (har haft körkort i 7 år nu) men kan emellanåt få tillbaks den obehagliga känslan. Weird. Hade samma svårigheter med såna där bildfrågor, bil A kör hit bil B kör dit… Har svårt att SE vart den kör, fastän pilen pekar riktning , när bilden står stilla..

Jag fick också tunnelseende ibland, speciellt om jag körde med nån lärare som tyckte jag var trög (sånt märks ju jättetydligt, och jag VAR långsam på att lära mig köra), jag tog mina körlektioner i omgångar på 3 olika körskolor pga flyttade mycket i den vevan. Till slut hittade jag en körlärare som passade mitt nervösa sinnelag. Då kunde jag slappna av och äntligen komma vidare.
Kuggade ändå på första uppkörningen, jag koncentrerade mig för mycket på att vara trevlig och artig (bland annat) och då blev det helt fel. Andra gången bestämde jag mig för att jag bara skulle hålla käften, skit samma om de tycker man verkar sur liksom. Jag höll stoneface och koncentrationen och det gick. Men alltså jag tror fortfarande inte jag kan minnas något i livet som fått mig att må så dåligt som de där jävla körlektionerna. Minns när jag bodde i Gbg och gick på körskola där, varje dag åkte jag förbi körskolan på väg till skolan och jag var tvungen att vända bort huvudet för jag klarade inte av att se byggnaden. Galet.

När jag tog körkort sa mina lärare att det är jättevanligt att man har en period när man kör sämre när uppkörningen börjar närma sig. Du är grym och det är klart du fixar körkortet <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *