Kategorier
Titta jag kör!

Alla utgår från att mannen har körkort

Körde min första dubbellektion idag. Inte för att det är nån större skillnad men man kommer in i flowet bättre när man kör längre och oj vilket drag det är när man kör i stadstrafik och hela tiden ska ha koll åt alla håll. Hjälp!

Nåt jag tycker är läskigt är att i svängar eller backar bara låta bilen rulla, alltså släppa gasen och bara låta den gå av sig själv. ”Lita på tvåan nu” säger Iza, körläraren. Den åker ju fram i samma fart som när jag gasar eller till och med långsammare men det är nåt med att man inte styr själv. Då är det bilen som styr. Inte jag som gasar och bestämmer och det ger mig en stark känsla av att jag tappar kontrollen. Skriker rakt ut varje gång: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA tills jag får gasa igen. (eller bromsa)

Nåt jag märkt och tycker är lustigt är att alla, hur många som helst som kommenterar på min insta, här i bloggen, på FB eller IRL, verkar utgå från att Oskar har körkort. ”Va skönt att äntligen slippa vara beroende av honom!” säger nån medan flera andra undrar varför jag inte övningskör med honom. Ja nä. Det är jag som blir först med körkortet i denna lilla familj kan jag säga. Oskar tycker det är skönt att kunna släppa den pressen och förlita sig på mig för en gångs skull och med tanke på att det är jag som är hemma mest så är det mest praktiskt helt enkelt.

Men jo han ska ju också ta. Men nu får han ta i sin takt, kanske köra för att det är kul snarare än ett måste. Har man varit utbränd och sjukskriven som han har så vill man gärna ha mindre bördor på axlarna.

kör

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Alla utgår från att mannen har körkort”

Tycker det är härligt att du delar med dig av nåt mer ”enkelt” ämne ibland, speciellt nåt som kan vara svårt (i praktiken alltså) så man liksom bara får hänga med i ditt vardagsliv. Du är grym på att debattera och belysa saker, men jag uppskattar även såna här inlägg! Det är roligt att få en inblick i ditt liv.
Lycka till med körningen! Jag vill själv ta körkort nån dag, men just nu är jag för fattig och ärligt talat lite skraj för att själv framföra en stålmonster 😛

Jag har haft körkort i över 5 år. Min pojkvän har det inte. Minns när jag körde en stor arbetsbil och stannade vid en rastplats. Ett par som fikade såg minst sagt förvånade ut när kvinna på 160 cm körde stor bil medan den skäggiga mannen satt bredvid. Det var tillfredsställande för mig, på något sätt.
Andra i min närhet brukar bli ställda om det kommer upp att sambon inte har körkort men att jag har det.

I min familj är det bara mamma och jag som har kökort (visserligen pga att min bror ej klarat uppkörningen ännu och min pappa förlorade sitt i och med ett sjukdomsfall där han tappade delar av synen). Det ger mig en enorm girl-power känsla att lilla mamma och lilla jag, vars storlek ihoplaggd knappt skulle mäta sig med varken pappas eller min brors var för sig, kör runt på dessa bjässar. Och kör bra dessutom. Inget vi inte klarar av!

Eller som jag vill minnas, att du LD skrev någon gång, att ni har en automatväxlad bil men att du tar kort för manuell för att kunna ha möjligheten att låna andras bilar lättare. Då ligger det liksom nära till hands att tro att minst en i familjen har körkort om man äger en bil liksom 😉

När maken å jag blev ihop kunde jag mycket mer om bilar. Vi tog körkort med ett halvårs mellanrum. Tio år senare vet han mer om bilar. Varför? Han har intresset, inte jag. Så enkelt. Men gubbar pratar fortfarande med mig som om jag visste noll om bilar.

Oj oj. Knäpp på näsan på mig. Jag antog också att Oskar hade körkort. Dels för att han är man dels för att han kommer norrifrån. Jag tyckte jag v ar riktigt gammal när jag tog körkort, 20 år, för ”alla” andra hade ju redan tagit sina.

Ja, jag var också _jättegammal_ när jag tog körkort. Kuggade mig på första uppkörningen när jag just fyllt nitton, så det tog flera veckor till innan jag hade lappen. Drygt tjugo år senare har perspektiven i tillvaron ändrats lite..

Jag antar att alla har körkort för jag förstår inte hur se kan leva utan?. Men det kan ju också bero på att jag bor i ingenmansland där det i princip krävs körkort. Att man inte äger en bil är en sak med utan körkort! ? Jag skulle få panik?. Bra jobbat du kommer att klara detta galant!

Bästa du! Skulle bli så glad om du eller någon klok läsare vill nysta lite i mitt ”problem”. Jag har alltid sett det som en självklarhet att dela på barnansvaret med min man, INNAN jag blev mamma. Nu är min bebis 4 månader och jag och hon lever helt i symbios, jag bär henne och samsover. Och jag kan inte släppa kontrollen. Tar alltid över när hon är ledsen med pappa, står inte ut när hon skriker och jag har lättare att trösta henne. Jag förstår att det är negativt för deras relation, han måste ju också känna att han kan trösta och inte bara vara en ”lekfarbror”. Men värst är när vi är med svärföräldrarna som gärna tar henne (tjatar redan om att de ska få vara barnvakter). Jag får panik bara de går in i ett annat rum med henne även om de inte gör något konstigt. Jag vet att det är själviskt men jag vill ha min bebis för mig själv! Har gått så långt att jag ligger på nätterna med en klump i magen och tänker ut sätt att undkomma träffar med svärisarna i stil med ”hur bäst fejka sjukdom”. Min man är såklart jätteledsen för det här, ffa då det funkar mycket bättre med mormor och morfar för mig. Jag fattar ju att det är negativt för bebis att inte ge henne en chans att knyta an till fler vuxna men det går emot alla mina instinkter att inte vara med henne jämt! Någon som känner igen sig?

Så kände jag med! Det är inget problem för din dotter så fortsätt göra som det känns naturligt för dig nu. Tids nog kommer andra vuxna få större roller men det är verkligen ingen brådska med en så liten en. Knyta an till andra kan man göra hela livet och det går bättre med den saken om man har fått en god anknytning till en person från början. Tids nog kommer du önska dig mer avlastning och hon kommer kunna visa mer intresse av att vara med andra också. När hon kan förflytta sig själv tex, och välja vem hon ska vara nära eller ”flörta” med 🙂

jag älskar att köra bil, det är i bilen som jag rensar tankarna och slappnar av. Acke läste jag som liten, blev feminist ändå ? Å jo de e sant, jag förutsätter att de flesta vuxna har körkort men framförallt män, kanske flr att många kvinnor väljer att sätta dig i passagerarsätet när mannen är med i bilen, de e normen liksom…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *