Kategorier
Titta jag kör!

Jagöverlevde!

  
Ok jag ser miserabel ut men detta är mitt happy face. 
Körlektionen gick jättebra. Ingen ångest. Ingen sån där overklighetskänsla. Jag körde till och med 30! Och växlade upp till tvåan! Såg ett rådjur! (Som korsade vägen iiiihh var lite orolig på tillbakavägen ifall hen skulle få för sig att knalla tillbaka över vägen) 
Kändes bra då och känns bra nu. Är nöjd med körskoleläraren också. Allt känns bra. Inför nästa får jag säkert ångest igen men idag kändes det inte helt omöjligt.
Tack för all pepp! Det hjälper jättemycket. Kommer behöva älta och tjata mer tyvärr pga behöver verkligen bekräftelse kontinuerlig att jag inte är räddast i världen eller ensam om det. Hehe. Kram på er! 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jagöverlevde!”

Minns att jag fick den märkliga insikten under mina körlektioner att det var svinbra för mitt självförtroende att göra det där. Älskade också alla timmar av prat med min lärare. Klart man är rädd och gör fel ibland men oj oj vad utvecklande det kändes vissa dagar. Heja!

Jag slår dig med hästlängder, jag har övningskört 1 eller kanske 2 gånger minns inte för det var så läskigt och ångestframkallande att jag har minnesluckor från den tiden. Har aldrig satt mig bakom ratten efter det.

Seriöst, fixade JAG att ta körkort så kan ett djur göra det, i princip. Powerkänslan när det väl sitter är obeskrivlig. Värt alla tårar, svett, pengar och all övning. Körde ofta omkring på natten på en öde varuhusparkering ihop med ett snällt ex, det var obetalbar träning faktiskt.

Att ta körkort är det mest ångestfyllda jag gjort. Hyperventilerade inför lektionerna och utvecklade tvångstankar (som jag inte brukar ha men de dyker upp vid situationer där jag känner mig maktlös och utan kontroll). Det tog mig tre år innan jag äntligen hade körkortet. Det jag hade gjort så här i efterhand är att se till att det från körskolans sida finns en tydlig plan, det tror jag hade underlättat om jag vetat vad vi skulle öva på vid varje lektion samt haft en tydlig tidsplan så allt inte kändes så flytande. Hade ingen bra körlärare…Du är inte ensam om att tycka körkortsgrejen är jobbig!

Åh, vad skönt! Jag förstår helt, hade panik så fort bilen rullade framåt det allra minsta när jag övningskörde. Efter ett tag bestämde jag mig för att låtsas som att jag inte var rädd (för min mamma som jag övningskörde med blev livrädd när jag blev nervös, och ville inte övningsköra med mig mer) och tillslut kändes det ju lugnt på riktigt när jag körde. Nu kör jag nästan aldrig och blir därför nervös igen, men tycker faktiskt det är kul ändå! Trodde jag aldrig då! HEJA DIG!

Tog körkort i våras, efter ha skjutit upp det i 12 år, och alldeles höggravid var jag. Var livrädd och var skeptisk inför varje lektion. Hulkade och storgrät sista körlektionen inför min körlärare… Inte mitt stoltaste moment så att säga. Men klarade det! Du fixar det också! Promise! Heja heja!!

Är man rädd kan man läsa den här grejen om Paolo Roberto, antifeministen som gapat hysteriskt om att feminister är löjliga, den får garanterat blodtrycket att stiga och ilskan att väckas! Eller så är det jag som är jävligt trött på honom (han säger bara att han behöver en kvinna med TÅLAMOD). För den som vill njuta extra rekommenderar jag att googla honom + feminism på Youtube. Kan man ta ner honom på jorden på nåt sätt liksom? Varför leder en gapig man ett relationsprogram öht?
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article22051798.ab

Du är iiinte ensam. Fyfan för att köra bil. Jag tog mitt när jag var 27 och hade en 6 månaders hemma. Visst, det gav mig frihet men jag är fortfarande livrädd när jag kör. Blir så jävla stressad av andra bilister som lägger sig i arslet på en och hetsar och har sig.. Och höger regler och fan och hans moster. Hatar det. Undviker att köra och om jag ska nånstans måste jag planera in tiden så jag inte behöver köra i rusningstrafik.. Och när jag väl är framme dit jag skulle kan jag inte slappna av utan oroar mig för hur det ska gå att köra hem! Helt stört?! Alltså ju mer jag tänker på det… Det kräver nästan mer av mig att köra bil än att ta bussen. Haha, jag borde nog gå till en psykolog…..

Du är modig och cool som gör saker du tycker är svårt och läskigt!
Jag ifrågasätter nu inte din vilja att ta körkort – du vill, du försöker, toppen! Men det, tillsammans med ett tidigare inlägg om bekväm modersroll, fick mig att tänka på hur vi hela tiden uppmanas att göra saker som är läskiga och obehagliga och hur vi ska gå utanför vår komfortzon. Finns det något egenvärde i att göra det som är obehagligt? Måste vi ägna oss åt personlig utveckling, karriär, självförverkligande, eller är det ok att bara befinna sig på en plats i livet och trivas där och vilja fortsätta vara där? I vilka lägen är det viktigt att fortsätta sin livsresa, och när får man stanna upp och bara finnas? Var ligger skärningspunkterna mellan medveten närvaro och inskränkt stagnation? Det fick du mig att fundera över ikväll 🙂

På tal om rädsla inför att övningsköra fick jag mig ena riktiga flashbacks hur det gick till när jag började övningsköra för 10 år sedan. På den tiden fick man börja övningsköra när man var sexton (vet inte hur det är idag om det ändrats… får hoppas på det..).
Så 16 år gammal tyckte min pappa att nu kan vi ju inte vänta en dag till. Du måste ju komma igång. Körkortet ska man ta direkt när man är 18.
Jag, farsan och lillbrorsan åkte iväg till en parkeringsplats i närheten. Fick ingen information innan jag satte mig bakom ratten. Hade seriöst aldrig ens funderat hur det var att köra bil. Pappa förklarade snabbt vart bromsen, gasen mm satt.
Sedan kör, men kör MEN KÖR DÅ NÅGON GÅNG!!! Minns att jag var rädd från första stund. Blev inte bättre av att brorsan satt i baksätet och skrek instruktioner (i min familj berättar vi gärna för andra hur dom ska köra…).
Körde ut på vägen, växlade mm för att sedan parkera framför ett tegelhus. Men pappa tyckte inte jag ställt mig tillräckligt nära. Så jag skulle starta bilen igen för att komma längre fram. Då hade jag glömt hur allt hängde ihop med gas, broms mm, så gasa och bromsa för fullt samtidigt, bilen skrek, det rök från avgasen, farsan och brorsan skrek i mun på varann. Jag fick sån panik att jag släppte båda. Bilen ”flög” fram mot väggen på sidan som om att den började ”klättra” upp på väggen.tills den dog. Både väggen och bilen fick men. Ursäkta för långt inlägg men fick sådana medkänsla av att vara rädd att köra bil. Detta satt i under lång tid men är tack och lov över. Tycker det är sjukt bra att du är tydlig med instruktören om att du är rädd. Hade jag gjort så hade det underlättat min inlärning är jag helt säker på.

Det är på rikigt så skönt att läsa om dina och andras tankar och känslor inför att köra bil för jag märker att jag är långt ifrån ensam med dem ångest och oro jag känner inför att ta det där förbaskade körkortet! Bara efter ett inledande telefonsamtal till körskolan så satt jag och hulkgrät på golvet efteråt, skanderandes ”jag kommer aldrig klara av det här!” om och om igen..

Du har varit skitduktig!! Är själv 38 år och funderar på att börja med eländet så man blir lite mer självständig och kan skjutsa och hämta kidsen, handla mm utan att behöva involvera hela släkten. Är livrädd och vet inte heller om jag får ihop pengarna som krävs men får fan låna eller nåt. Måste fixa det iaf på något vis! Heja dig….du fixar det!
P.S. I Love ditt happy face 😉

Oh my… Är i samma situation här! Gravid i v 20 med andra barnet och dags att ta körkort NU, NU, NU. Har precis flyttat till hus och känner mig ruskigt ofri och bunden vid min sambo pga att han har körkort. Tänkte också att det nästan krävs ett körkort för att kunna ta sig nånstans med två barn.
Jag var peppad när jag gick in på körskolan i Oktober, bokade 8 dubbellektioner… och har sedan avbokat dem en efter en… totalt har jag avbokat 11 st lektioner (pga jobb, sjukdom, vab mm). Nu ska jag på min första körlektion nästa vecka och jag är LIVRÄDD. Helt enkelt livrädd! Har ju spenderat de tre senaste månaderna med att bygga upp denna rädsla och det blir som ett problem, ett hinder jag inte kan ta mig över.
Tänkte att jag troligen är för dålig för att hinna ta körkortet innan bebisen kommer och därför lika gärna kan strunta i det… Känner den ”gömda pressen” från sambo och familj, att nu borde det ske… Presationsångest!!
Försökte övningsköra med min sambo för 2 år sen, men vi blev grovt osams. Lessnade även pga att han övningskörde med sin syster samtidigt och hon meddelade att han var ”så pedagogisk och duktig på att lära ut”, medan min upplevelse av hans pedagogik var skrik om att ”bilen går sönder om du gör sådär, du lyssnar ju inte, bromsa när jag skriker bromsa annars kan vi aldrig åka ut på vägen!!!!!!”
Jag körde då två gånger på en tom parkeringsplats. Sen lade vi ner det projektet.
Hur f*n ska nu detta gå? Får puls bara jag tänker på det…. Kommer följa dina inlägg maniskt!!!!

Att ta körkortet är bland det värsta och mest ångestladdade jag gjort. Tog det bör jag var 19 pga uppvuxen i mindre stad där man ”måste” ha körkortet. Hade dessutom en äcklig körlärare som kladdade på mig ibland och jag vågade inte säga till. Men jag klarade det!
I vuxen ålder tog jag även mc-körkortet, även det en läskig historia. Jag är inte van att gå utanför min komfortzon men är så glad att jag gjorde det med hojkortet, att swisha omkring på vägarna på sin egen ägandes mc är underbart! Så värt all kamp, alla gånger man tippat med hojen och sett dum ut, alla svordomar och pinsamheter. På hojskolan var alla körlärare supersnälla till skillnad från bilskolan, så det hjälpte!

Jag har körkort, men det är fortfarande läskigt med tanken att på att om jag gör fel kan det leda till en annan människas död. Vi läste denna novell i skolan och jag minns den ännu: http://www.trafiksakerhet.se/paverkan-av-trafikolycka.htm#attdoda
Pga att jag så sällan kör har jag inte fått en riktig säkerhet vid ratten.
Någon som verkligen är skicklig på att köra bil syns i videon nedan.
Bilförsäljare spelar sina kunder ett spratt under testkörningen.
https://www.youtube.com/watch?v=zCQ-etiFyho

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *