Kategorier
Titta jag kör!

Körlektion #nånting // Landsväg!

Ok körlektion #nånting, har ingen koll längre. Jag kör mest dubbellektioner nu, för att liksom hinna med att köra längre sträckor och göra mer – blir intensivare och sätter sig mer i ryggraden. I slutet av lektionen känns det liksom som vardag bakom ratten. Tills nästa gång man sitter där och vrålar ”JAG HAR GLÖMT BORT HUR MAN KÖR!”. Speciellt om det gått ett par dagar mellan lektionerna.

Idag var faktiskt första gången jag inte reagerade så, trots en veckas semester bortresta. Det gick att backa och köra och jag fick bara ett motorstopp och jag hävdar bestämt att det var bilens fel.

Idag var också första gången jag körde på landsväg. Nu kör vi den grejen alltså. Landsväg med både långa raka sträckor men också med kringelikrokar, kurvor och smala delar. Jag skrek rakt ut vid ett par tillfällen då det blev läskigt men jag vågade köra 60. SEXTIO! Snabbaste jag kört hittills. Jag bara gasade på. Och fick ingen panik alls. Hon fick till och med be mig sänka farten på vissa sträckor. *Oj nu kör du nästan olagligt”. OOPS!

Jag märkte att det gick skitbra och kändes skitbra så länge jag inte tänkte på att det här är skitfarligt och här kan man faktiskt dö, utan istället pratade på om hästar och krukväxter och annat. Körläraren är så easy going och vi pratar hela tiden och det gör mig avslappnad. (Jag trodde jag skulle vara en sån där förare som krävde knäpptyst för att kunna koncentrera mig men nu börjar jag längta efter hög musik).

Jämför jag med min första och andra lektion där jag hade nån slags nära-döden-upplevelse och där jag liksom nästan skakade av skräck medan det svartnade för ögonen när jag rullade fram i 20 så har jag gjort framsteg om man säger så.

Imorgon har jag bara en enkellektion men vi ska ut på landsvägen igen. För det är där jag ska köra nu. ”Bara du håller koll på att inga vildsvin kommer!” sa jag nervöst innan vi körde ut. (Första gången jag såg en sån skylt också, jag ba ”ett…. eh.. djur? En… buffel??”)

Och oh! Jag rullade på trean idag. Ni som följt mina körlektioner vet att jag 1. har svårt att lita på bilen när den får rulla själv på växel. 2. svårt att inte trycka ner kopplingen i tid och otid. Så detta var ett framsteg! Fick beröm för detta såklart. Hehe.

vildssvin

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Körlektion #nånting // Landsväg!”

Haha skrämde livet ur sambon idag… Jag har haft körkort sen november 2012 men inte kört bil sen augusti 2014, började igen för en vecka sedan och det mesta sitter kvar. Det är bara det här ”kolla överrallt och göra allt samtidigt som försvinner”, och att räcket vid motorväg är ganska nära på vänster sida… Haha woops…

Tänk sen när du blåser fram i 120km/h utan att tänka på det ?
Fantastiskt roligt att följa din utveckling! Jag känner igen mig själv trots att det är lite mer än 10 år sen jag själv tog kortet!

Jag blev kuggade för att jag tryckte ner kopplingen för mycket då det inte var miljökörning, bilen drar mer bensin när man frikopplar. Jag ville gärna trycka ner kopplingen när jag svängde, men man ska redan ha växlat ner tillräckligt mycket innan svängen kommer för att kunna svänga kontrollerat utan att frikoppla. 🙂

Kul att följa din utveckling, håller själv på att börja övningsköra 🙂
Såhär på internationella kvinnodagen slås jag av en tanke, det här med att ”lyfta upp exempel på starka kvinnor” och att folk lägger upp bilder på Beyonce m.fl. (no offence, gillar henne). Okej så ”svaga” kvinnor då? Vad är en stark kvinna ens? En kvinna som beter sig som en man? Som inte grinar när någon trycker ner henne? Som tar plats och är lagom självsäker ? Som är stolt över sina kurvor men utan att vara tjock? Visst kan vi hylla varandra! Men det är bara dessa ”starka”, begåvade och vackra kvinnor som hyllas. Det är okej att vara rädd, osäker, ledsen, trött, omotiverad, ful, känslosam och tyst också. Faktum är att det är starkt att visa sig svag!

Känner mig så jävla cool när jag kör på 50 vägar och inte behöver känna mig dålig för att jag kör typ 40 km/h för ”långsamt”, vågar max köra i 60 än så länge, fast jag tycker det känns som minst 100 km/h..

Fan vad gött!! Vilka framsteg du gör 😀 Åh det är så skönt när det börjar kännas lite mer avslappnat. Tog körkort för snart 3 år sedan, jag tyckte det var SKITJOBBIGT att ta körlektioner, hade ångest varje gång, men det blev lättare och lättare ju mer erfarenhet jag fick!
Trodde att jag skulle vara nästan fullärd sedan när jag väl fick körkortet, icke, tog tid innan att bli avslappnad på riktigt även efter. Men det kom! Så det är helt okej om vissa saker fortsätter kännas läskiga. Alltså.. vilken rörig soppa detta blev. Men jag orkar inte gå tillbaka och redigera skiten. Du får läsat som det är! Kram på dig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *