Obs! Jag är såklart skitnöjd över de reaktioner jag får på det jag målar, jag trodde nämligen att min konst var ointressant och mjäkig och inget som kunde uppröra eller provocera.
Inte så att jag målar för att uppröra eller provocera, jag målar faktiskt bara det som faller mig in och det som känns rätt. (och nej jag kommer givetvis inte börja förklara mitt resonemang, då tappar ju konsten sitt syfte. Den ska tala för sig själv och komma inifrån betraktaren oavsett hur konstnären resonerat eller känt)
Ofta har jag en idé när jag börjar men motivet tar liksom sin egna väg. Det kan strula till bra idéer ibland vilket är frustrerande, men det blir liksom bäst så. För mig.
4 svar på ”Jag älskar ju att retas”
Det är väldigt intressant med dina målningsinlägg. Kul att höra hur andra som målar gör och tänker.
så jävla coolt att du målar!
LD målar en bild på att hon ammar och röker samtidigt = ramaskri
Pappor vill knappt umgås med sina barn (i verkligheten alltså) = ingen bryr sig, allt är i sin ordning
Undra om kritikerna upprörs lika mycket av denna bild:
http://fembilder.blogspot.se/2011/04/fem-ur-det-vita-blocket-ii-torsdag.html
Alltså folk är som dom är. Och konst är som den är. Du behöver inte försvara din konst. Folk får ju tycka vad dom vill. Kommer alltid finnas folk som inte gillar konst. Antingen förstår dom inte, eller så gillar dom inte eller så har dom inte kommit i kontakt med konst så de vet inte hur de ska bemöta den (en klassfråga i många fall). Utifrån min synvinkel tycker jag det är mäkta kul att se hur lättprovocerade folk är av det du målat. Det du gjort är ju ganska enkelt och rakt på sak. Det är ämnen som debatterats och diskuterats i media och hemma hos folk. Det är ganska aktuellt tema därav reaktionerna. Om jag får, om du ens är intresserad, säga mina åsikt så tycker jag det egentligen är en självklar representation av dig. Du vill få folk att acceptera dig för den du är för du pallar inte kraven på att ”vara en god mor” och ”idealkvinna”. Du vill bara vara och låtas vara. Du försöker genom dina texter och genom din konst få folk att fatta det. Ständig kamp att få vara du och att inte styras av andra. Du är väldigt lik min mamma. Hon orkar inte heller att leva utefter andras krav (depressiv person som inte tar hand om sitt hem, samlar beteende, städar aldrig, lever i mindre misär och lager av smuts) och spelar ganska mycket på det när hon gör fotoideer. T.ex att barnen ska dödas och dränkas och att allt ska vara skevt och mörkt och övergivet. Hon vill bli av med folks tyckande. Bli av med oss barn och våra krav på vår mor att vi vill ha en mamma som kanske försöker (enligt oss) göra sitt bästa för att kanske göra sitt hem trivsamt så vi kan hälsa på henne. Oj nu blev det mycket blaj här. Men iaf. Många som mår dåligt, depressiva, utbrända m.m behöver uttrycka sig så här för det finns ett behov av att kämpa för sin rätt till att fortfarande få plats på denna jord. Så du har all rätt Dhamer. Klart du får finnas och vara! Du behöver inte andras medhåll. Skit i dom!