Kategorier
Vardagstrams

Ett riktigt bonnbröllop!

 
Bakfyllan igår var inte att leka med. Eller ja, jag är ju så förbannat orutinerad nu för tiden till skillnad från när jag var 27 och söp tre gånger i veckan så jag upplevde antagligen den här bakfyllan som mycket värre än den var. Men toalettbesöken var OÄNDLIGA igår, så att säga och jag kan även meddela att det är en dålig idé att resa halva dagen när man mår som en påse skridskor. Ba så ni vet. (Okejrå, det tog inte hela dagen. Men det KÄNDES som det.)
 
Bröllopet var ju lika fantastiskt som det ser ut på bilderna och givetvis så började jag böla okontrollerat (med uppspärrade ögon så inte eyelinerhelvetet skulle rinna, fan vad jag hatar smink) så fort ekipaget visade sig. Helt out of the blue dessutom. Var inte beredd på känslor osv. Sen bölade vi (ja typ alla) oss igenom ceremonin, när brudens pappa (min fd styvfarsa) sjöng, alla tal och ja ni hajjar, bröllop är känslosamma. 
 
 
”Eller vad fan det nu var vi skulle fira” som jag skrev nedanför efter tips av en twitterföljare. Det fanns nämligen inga andra kort på det lilla lantlivset vi sprang in på innan.
 
Jag höll tal helt oförberett men jag hade en sådan saftig historia att förtälja för alla. Det är nämligen så att det finns EN man (en hjälte) som lyckats supa bruden under bordet och det må låta som science fiction för de flesta som känner Elin men det är helt sant. (Fråga Oskar om ni inte tror mig. Det var nämligen han som efter en blöt kväll på krogen tog på sig den heroiska uppgiften att få omkull Elin en gång för alla. Elin är nämligen den där som alltid står kvar sist, oavsett om det är på krogen eller MC-klubbens privatfester.)
 
 
Men Oskar fick na under bordet (eller ner i badkaret egentligen) och när han slutligen böjde sig över henne och frågade ”ger du upp?” fick han ett finger och ett ”Kom igen då” tillbaka. Men sänkt var hon och sänkt förblev hon. Detta har givetvis varit en dold hemlighet tills nu. 
 
Så resten av bröllopet då? Ja vi gjorde ju bröllopssaker liksom. (alltså drack massa grogg) ”Gissa röven”-leken och pussa brudgummen-traditionen och givetvis riktig smaklös dans till ett rockenroll-liveband. (Där dansar man för kul, inte för att se snygg ut) Och att träffa alla gamla kompisar och ”familjemedlemmar” (och ett gammalt ragg åh herregud vad awkward) är alltid så fantastiskt och på bröllop är ju alla glada.
 
Men samtidigt så blir det så vemodigt för jag känner ju verkligen att jag missar nånting, att jag står utanför nu när jag flyttat bort och alla fortsätter sina liv tillsammans som ingenting har hänt. Jag saknar det. Jag saknar dem. Jag saknar Elin så mycket, min lillalillalillasyster som inte är min riktiga syster men den enda jag haft sen den där dagen jag var elva och min mamma sa att ”nu ska vi flytta ut på landet och du ska få en lillasyster och en häst” och jag har aldrig varit så lycklig. Och nu är hon gift men världens bästa Mattias som lärde mig att dansa foxtrot och som öppnade sitt hem till mig när jag lämnade mitt ex efter sju års kränkningar och som funnits där för Elin varendaste minut av de senaste 15 åren. 
 
Nä nu bölar jag igen så nu får ni titta på bilder istället. 
 
 
 
 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Ett riktigt bonnbröllop!”

Alltså, jag vet att du inte vill höra det å att du inte gillar komplimanger, men SATAN I GATAN så snygg du är när du vill. Jag blir alldeles tagen!

Ja bruden var vacker hon med… så klart.

Å vilket härligt bröllop det verkar ha varit.

Festligt å roligt å enkelt å vackert.

Det kan vara värt lite baksmälla… // A

Svar:
anledningen till att jag ofta undanbeder mig kommentarer kring mitt yttre är främst för att 1. uppmuntra alternativt tänk hos mina läsare men kanske mest 2. för att själv vänja mig av den sortens bekräftelse.

sen är jag givetvis inte rabiat och inget är svart eller vitt. Jag blir inte arg av komplimanger. bara arg på mig själv för att jag fortfarande tycker så pass mycket om dem!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Fan vilken härlig fest! Jag hoppas jag också får gå på ett sådant bröllop någon gång 😀

pastasson: LD är het som get vare sig hon gör sig snygg eller inte, attityden som finns i de ögonen är det enda som är viktigt liksom. Otroligt cool kvinna tycker jag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *