Kategorier
Vardagstrams

Fy bubblan vad skönt att bli av med ungarna en stund

Igår kunde jag och maken lämna ungarna hos barnvakt för ANDRA gången på fyra år och gå på bio sent. Hon lyckades dessutom natta de små kräken så det blev aldrig någon brådska hem heller. Vilken lyx! (Vi käkade sushi och såg en bio och sen fikade vi efteråt och återvände hem i lagom tid för lite soffmys med vår nya polska barnflicka.)
 
 
Inte har jag något dåligt samvete heller fast det borde jag ju ha om man ska tro de där fördömande jävla familjelivsstereotypiska morsorna (Ja MORSOR. Nej, inga farsor) som förespråkar ett Heligt Mödraskap™ där minsta avvikelse från föräldraskapet eller en endaste minut av längtan efter barnfri tid dömer en till evig plåga i helveteselden. Typ så ja.
 
DÅLIG MAMMA ALERT!
 
”Varför skaffa barn om man inte vill vaaaaaara med dem?!!!” grinar de ofta DRAMATISKT och menar i samma andetag att den som inte vill vara med ungarna vareviga minut av dygnet inte förtjänar att ha barn. Vilka jävla idioter. ”Amen JAG har aldrig haft behov av att vara ifrån mina barn” menar nån då och GOOD FOR YOU liksom men det har fan jag. Och jag är faktiskt inte en sämre förälder för det. (Men jag kanske blir om jag inte får andas emellanåt.)
 
Jag älskar mina barn men jag vill inte vara med dem hela tiden. Jag älskar min man också men vill hemskt gärna ha lite tid för mig själv ibland också. Lite kravlös sådan där jag får vara jag utanför min roll som morsa och där mina behov får stå i fokus och får uppfyllas. Allt annat vore osunt. Jag är ju alltid mamma men jag slutar inte tycka om allt det där som fanns innan barnen bara för att de får ta första platsen i mitt liv. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Fy bubblan vad skönt att bli av med ungarna en stund”

Gött för er! 🙂 Åh jag har inte ens barn ännu (men hoppas innerligt att jag får) och har redan kollat upp barnvaktsmöjligheter utanför familj och vänskapskrets. Vi har nämligen inte heller någon by. 60 mil till min familj, 20 till hans. Vi kommer utan tvekan anlita barnvakt för att kunna gå på bio, restaurang eller bara för att vara vi två några timmar då och då. Utan att skämmas ! 😀

Har du alltid tyckt det varit lika självklart att man som förälder behöver tid ifrån barnen eller kände du annorlunda när de var mindre/ ni bara hade ninja?

Svar:
När Ninja var nyfödd och allt var nytt så hade jag själv inget behov av egentid. Och hennes behov av att alltid vara nära kom självklart i första rummet. Men att man behöver tid för sig själv har alltid varit självklart, speciellt eftersom att jag själv är en människa som måste vara ensam i perioder.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Vad härligt! Jag har 120 mil till min släkt och en svärmor som jobbar helger, så möjligheten att få barnvakt ibland är rätt liten, men när det väl händer – fy vad skönt det är!! Jag önskar att vi kunde ha barnvakt betydligt mkt oftare. Är jag glad och utvilad är jag en bättre mamma, helt klart. Synd att man riskerar att bli påhoppad så fort man nämner det bara. Jag spenderar gärna mkt tid med min son, men inte all den tid jag har. Min mamma gav mig tipset att ta hand om mig själv och inte vänta tills jag är 50 förrän jag börjar göra saker för min egen skull, så som hon gjorde.

Jag tänker att föräldrar som bara vill umgås med sina barn måste det vara något fel på. Att aldrig känna behovet av att umgås med vuxna utan barn, det låter inte sunt.

Jag tänker också att det är sådant som gör att förhållanden spricker, föräldrar som inte ens hinner till förspelet innan de börjar tänka på ungarna.

Jag var ifrån lillemannen en natt första gången när han var 10 månader tror jag. Oj vad jag njöt! Saknade inte en sekund. Det var helt underbart! Sen kom lillen hem igen och jag hade fått tillbaka all kraft i världen att orka vara en bra och rolig mamma. Egentid behövs.

De där familjelivsmorsorna verkar inte fatta att egentid inte bara är för mammorna, barnen mår ju också bra när de får vara ifrån sina föräldrar lite ibland. Särskilt så stora barn som dina. Min äldsta är snart fyra och han sprudlar av lycka när han får sova över hos mormor och morfar eller sin moster. Han älskar att få komma hemifrån själv då och då och jag tror att det får honom att växa. Att se honom komma hem och berätta om allt han har gjort är en ren fröjd.

Du har så rätt så!

Man behöver egentid ibland för att orka själv, oavsett om det är från man eller barn.

OCH man behöver par-tid för att vårda relationen.

Ren logik! =)

Klart att man ska vara ifrån varandra nångång, barn växer av att vara med andra, både borta och hemma. Men såklart måtta med allt. Det jag reagerade på när mina barn var små var när andra ifrågasatte/planerade för aktiviteter utan barn. I min värld så var barnen alltid med, jag gjorde sällan sånt som de inte kunde vara med på. Sen valde jag ibland att fara/göra saker själv eller med andra vuxna, men det fanns de i min omgivning som tydligt signalerade att barn inte var välkomna, oavsett aktivitiet. Jag kan oxå tycka att man ibland kan behöva träffa sina vänner utan barn närvarande, men har jag skaffat barn så ska jag inte behöva förklara eller ursäkta deras närvaro, comes with a package liksom

Människa i första hand, kvinna i andra hand, moder i tredje hand och älskarinna i fjärde hand som Gudrun Schyman lär ha sagt. Det är bara sunt för alla inblandade att hålla moderskapet på plats. Tredje platsen.

Jag håller med helt och hållet, jag behöver vara ifrån mina barn mellan varven och som par behöver man också tid utan barn ibland. Samtidigt känns det som att du själv varit en sån mamma ganska länge speciellt när du bara hade Ninja. Du valde väl bort att närvara på din egen brors bröllop efterom Ninja inte var välkommen. Att lämna Ninja med Oscar var inte ett alternativ trots att hon var över året om jag inte minns fel. Mycket av det du skrev när Ninja var yngre tycker jag var just i den andemeningen att man skulle vara med sitt barn varje stund annars skulle barnet inte må bra. Känns som att Tamlin inte blivit behandlad på samma sätt.

Svar:
Ninja var ett krävande barn som inte ville vara med nån annan än mig. Det var inte ett val från min sida. Det enda jag valde var att lyssna till hennes behov. Skrikmetoder och barndressyr har aldrig varit ett alternativ. Varken då eller nu. De mår nämligen inga barn bra av.Tamlin har en helt annan personlighet och har varit ok med pappa redan från starten och haft lättare med andra. (antagligen för att han alltid har ninja som sällskap och trygghet)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Hahaha, "Heligt Mödraskap™". Bra text! Det är viktigt att man får tänka på sig själv och så också, speciellt när man har barn och spenderar typ 99% av tiden med dem. Tror för övrigt inte att det är så nyttigt för barnen att vara med föräldrarna heller hela tiden, då kommer de nog har svårare att klara sig själv sen när de blir större (kan i alla fall tänka mig att det kan vara så).

Varför, VARFÖR, kan jag inte komma in på din blogg på ett normalt sätt? Jag blir GALEN! När jag skriver in din adress eller vill komma hit via mina bokmärken så kommer jag till en sida som säger "Något gick snett, vår ko har tagit sig in i serverrummet". Eh… OK.

Jag måste googla Lady Dahmer, sen gå in via ett av de inlägg som dyker upp UNDER din bloggadress. För klickar jag direkt på din bloggadress så dyker den där kon upp. WHY? *känner mig besatt*

Svar:
skriv hatmail till blogg.se. det är de som uppdaterat sin jävla sajt och sabbat allt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Folk är ju hysteriska! Jag läste nyss författaren Victoria Dahls fantastiska rant över en fånig artikel i The Telegraph:

http://victoriadahl.tumblr.com/post/28661169067/women-have-kids-or-they-dont

"Do you think that five-hundred years ago your female ancestors were crouched around a kid-sized table for hours making crafts and worrying about little one’s self esteem? I’m pretty sure my ancestors were drying fish and sewing rough fabric and tending the garden while the kids did farm chores and watched their younger siblings and hoped no one died this week."

Ahaha! So true.

Selvfølgelig har alle brug for voksentid uden børn…Min kæreste forstod, før han lærte mig at kende, ikke den jubel jeg følte når jeg fik et par timer for mig selv, men han er blevet klogere 😀

Selvretfærdige og frelste idioter finns overalt og vokser kun på bekostning af tilsvining og nedgørelse af andre….

Javlar vad du ar dramatisk! Haha . . . Vart finns dom morsorna ? Man lever efter sin situation har i livet och far gor det basta av den. Gillar man sa fortsatter man, gillar man inte sa gor man nagot at det.

Du har ju sjalv "gillat" att vara hemma med ungar i 4 ar, annars hade du gjort nagot at det. Nu gor du det!

Grattis!

Svar:
jag har försökt göra nåt åt det i flera år. Vi har inga vänner som ställer upp eller familj som vill. Cissi och Intezar är de enda som frivilligt tagit på sig uppgiften.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag tror det är sådana mammor som aldrig lämnar ifrån sig barnen och uppoffrar sig själva till förbannelse som sedan blir bittra när barnen blir äldre. För när barnen blir större tycker de inte det är så himla kul att vara med mamma hela dagarna, och då sitter helt plötsligt mamman där och har ingenting, för hennes liv har alltid kretsat kring barnen och hon har därför förlorat allt annat.

Skaffar man barn tycker jag det är en självklarhet att barnen kommer i första hand. Men man får inte glömma bort sig själv heller.

När sonen var 2 veckor gick frun på Winnerbäck hela kvällen, när han var 6 veckor fick han vara hos farmor och farfar över natten och vi tog in på hotell, när han var 9 månader åkte vi på bröllopsresa i 8 dagr och han bodde hos farmor och farfar. Så här har det rullat på och snart är han fyra, älskar sina mor och farföräldrar, sover gärna över hos morbror och en dag i veckan hämtar en barnflicka då vi passar på att fika, äta ute eller gå på bio.

Den som säger att man inte ska vårda sin relation när man fått barn Gardell, däremot har alla olika förutsättningar.

Kul att se en bild på Cissi där hon inte gör en grimarsch 🙂 eller hurcdt nu stavas….

Johan, en mycket bra pappa.

Men snälla, du har barnvakt för andra gången på 4 år, slappna av. Skriv nåt positivt, vem anklagar dig för att vara en dålig mamma på dessa grunder? Väljer du alltid att se negativitet i varje situation? Varför?

Svar:
Det är ingen som anklagat mig för nåt. däremot så följer jag diskussioner på twitter och facebook och detta har kommit upp.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Hur många mammor tycker för övrigt att det är fruktansvärt att lämna en 2- och en 4-åring med en för barnen bekant person i några timmar? Det kan knappast vara särskilt många.

Svar:
de klagomål jag stöter på är inte att det skulle vara skadligt att lämna bort barnen, dock att man är en dålig morsa om man vill vara fri barnen emellanåt
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Känns som du blivit mer avslappnad! Har läst din blogg i 3 år.. & även det du skrev på familjeliv. Då, när du bara hade Ninja, så var du en av dem jag tyckte var mest "moraltant" men efter Tamlin kom så känns det som du blivit mer avslappnad och fått en större empati, eller hur jag nu ska uttrycka det. Bara min uppfattning & det är inte negativt menat. jag älskar när du skriver om genus och feminism så Tack för en bra blogg! (du är typ den enda bloggen jag läser)

Svar:
jag har fortfarande många av mina gamla värderingar kring barn kvar men har även utvecklat mitt perspektiv
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Visst finns det moral-morsor! Herrejesus säger jag bara, allra främst kommer dom fram nu när jag är själv. Rätt märkligt faktiskt, när jag levde med barnens pappa var det ingen som brydde sig om jag gick ut på krogen, tog en fika på stan, åkte iväg i tre dygn osv. För då var ju barnen med sin pappa… Nu däremot, när jag är ensam som satan (efterlyser ocså min "by" btw) så blir det ett jävla liv om jag gör grejer utan barnen.

Men jag har lärt mig att inte bry mig. Jag känner mig själv, vet att jag har behov som människa och kvinna och att jag blir en bättre mamma om jag får komma ifrån ibland. Den som hävdar annat kan gärna komma och bo med mig och vildingarna ett gäng dagar ^^,

Alltså klart man ska få vara borta ifrån sina barn! Det är ju en avsevärd skillnad på att lämna bort barnen nästan varje ledig helg och på att någon gång ibland göra något speciellt tillsammans barnfria. Fattar inte varför folk måste moralisera allt, och de som skriver sånt har antagligen en längtan efter barnfri tid de med men de vågar inte säga det för att det skulle vara "fel" och de själva får dåligt samvete.. Ett barn som mår bra och är trygg lider knappast av att inte vara med mamma och pappa hela tiden, snarare tvärtom skulle jag tro.

Men finns det verkligen mammor som inte är fria från sina barn mellan varven? De flesta går väl ändå och klipper sig någon gång osv. Jag tror att det bara är internet-Troll som inte njuter av att vara ifrån sina barn ibland. Jag gillar inte heller skrikmetoder för övrigt.

Självklart är det skönt att slippa barnet/barnen ibland. Bara för att man har blivit förälder så blir man ju knappast avidentifierad den person man va innan. I vissas ögon är det som du säger helt tabu att säga att man behöver egen tid, vuxen tid. Ni som har barnvakt för andra gången på fyra år borde få medalj och ni är värda all sushi o vuxentid ni kan få. Super bra blogg du har med btw 🙂

Jag är nog worst mother ever då. Lämnade twinsen med fadern för en natt på spa då de var en knapp månad, och har med fadern haft barnen hos barnvakter 3 (4?) nätter, de är nu 8 mån. Jag har den där fantastiska byn som alltid ställer upp om jag vill ha egentid, eller tid för att jobba. Själv känner jag mig som världens bästa mamma!

Lämna bort enmånaders över natten! Det hade jag också kunnat tänka mig om hon inte suttit som en igel på bröstet 24/7 – Att amma är hard work alltså! Tycker att man borde får mer credd för det faktiskt och inte bara "kul att det funkar" och "det är det bästa för barnet" och "mm vad härligt för anknytningen" det är hårt jävla jobb och det borde uttalas mer så folk fattar varför man är helt slut…

Det är underbart men hårt jobb och ingen egentid whatsoever och alla tar inte flaskan…

Heja alla som ammar!

Och hejja alla barnvakter!

Vad underbart för er att Cissi ställer upp! Ge er själva en klapp på axeln (ett extra glas vin:) och njut av att ni överlevt!! Enda kruxet är väl att ni får mersmak. Sen vill jag gärna även få vara helt själv med jämna mellanrum, dvs varken ungar el partners i närheten. Gläds åt att du blivit lite mindre dogmatisk, men tycker att det är märkligt att du skriver att skrikmetoder är skadligt. Att det inte passar er och era barn är en sak, men vi är olika och barn är olika och det kan vara det bästa i en annan familj. Jag har inga problem med att ni samsover, skulle inte passa oss, men jag skulle inte kalla det skadligt. Va fan, barn är underbart och helt förfärligt emellanåt, där tror jag att vi möts och jag hoppas att du oxå kan se att bara för att man inte gör som du så kan det vara det vara det bästa i den givna situationen. Kram på dig!!

Amen till dig! Min dotter sov över hos sin farmor första gången när hon var tre månader och då insåg jag att för att kunna vara en BRA mamma så måste jag vara ifrån mitt barn och få ladda. Det är ju inte så att man lämnar bort dem varje dag så vad är det stora bekymret? Härligt för er att ni fick gå på bio och fika i lugn och ro!

Har två barn, stora är fyra och lilla är fem månader och jag kan absolut hålla med om att egentid utan barn är viktigt… när barnen är två eller mer!

Jag känner mammor som lämnat sina bebisa, ibland under halvåret, hos barnvakt för att komma ut och roa sig och där går min gräns!

Men större barn, absolut! 🙂

Wh00t?? Två gånger på fyra år! Vi har haft barnvakt i snitt en gång varannan månad sen ungen föddes för tre år sen. Skönt tycker både vi och hen. Och då snackar vi övernattning och hela faderullan. Jag är dock rätt anti kärnfamilj-tjohejsan så jag tycker att det bara är bra om ungen tyr sig till många i släkten och inte är så beroende av oss föräldrar. Hen tjatar ganska ofta om att få sova över hos diverse släktingar och släkten gör detsamma så för oss fungerar det ju bra.

Håller med dig fullständigt! Jag är själv så himla trött på allt daltande kring barnen nuförtiden. Tycker att det stjälps istället för hjälps när man hela tiden ska vara intill barnen och inte alls låta dem få känna på hur det är att vara ifrån mamma eller pappa. Vi har haft turen och ha tillgång till barnvakt när vi önskat i princip och jag lät min stora tjej sova hos sin mormor för första gången när hon var två månader så idag uppstår det aldrig problem när hon ska lämnas någonstans överhuvudtaget. Hon vet att det blir kul och dessutom vet hon att vi så småningom kommer och hämar henne och då kan mamma och pappa i sin tur slappna av då vi vet att hon är glad och har det bra. Har mn möjligheten ska man ta den, man behöver ladda batterierna lite då och då!

Håller med dig fullständigt! Jag är själv så himla trött på allt daltande kring barnen nuförtiden. Tycker att det stjälps istället för hjälps när man hela tiden ska vara intill barnen och inte alls låta dem få känna på hur det är att vara ifrån mamma eller pappa. Vi har haft turen och ha tillgång till barnvakt när vi önskat i princip och jag lät min stora tjej sova hos sin mormor för första gången när hon var två månader så idag uppstår det aldrig problem när hon ska lämnas någonstans överhuvudtaget. Hon vet att det blir kul och dessutom vet hon att vi så småningom kommer och hämar henne och då kan mamma och pappa i sin tur slappna av då vi vet att hon är glad och har det bra. Har mn möjligheten ska man ta den, man behöver ladda batterierna lite då och då!

Vad förvånad jag blev när jag såg denna (iofs gamla, men ändå) tråd: http://www.familjeliv.se/Forum-3-20/m36394466-1.html?search=Lady+Dahmer&searchRange=5&searchField=3

Du lät lite som de där morsorna som aaaaldrig skulle lämna bort sina barn för då förstörs anknytningen osv osv. Men du kanske har ändrat åsikt? Inget fel med det i så fall, blev bara nyfiken.

Svar:
men asså, har du grävt reda på ett fyra år gammalt inlägg? HAHAHA aja, Ninja var ett halvår gammalt där. hon var krävande och ville bara vara med mig. frågan i TS handlade om 3-månaders bebisar, inte om tvåringar eller fyraåringar och jo, bebisar i den åldern behöver vara med sina primära vårdare för att anknytningen ska bli trygg. vilka dessa är är en annan fråga. Så nej, jag har ej ändrat åsikt i den frågan.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Något jag tycker är särskilt irriterande är att "inte sakna sina barn" skulle motsäga att man blir glad att träffa dem igen när man varit ifrån dem. Jag är ingen känslomänniska. Har inga problem att vara ifrån barnen ett par dagar men känslan av att krama om dem igen blir ju inte mindre härlig för det.

Anknytningen är väldigt viktig (och ännu viktigare för en andel barn) upp till ca tre års ålder och att man börjar koppla samman hög självmordsstatistik och depression bland unga med att barn "överges" i förskola från runt 1 års ålder. Tänker att det kan vara något värre än att ha barnvakt två tre gånger TOTALT under den perioden.

Fast jag tycker du kan vara en sån där mamma ibland. Jag menar, de som säger sånt som du uppfattar som att man absolut inte får vara ifrån sina barn kanske inte heller menar så utan bara pratar utifrån sig själva. När du skriver om dagis (som olika barn tar på olika sätt och som finns i många olika modeller) och när du skriver saker som "När Ninja var nyfödd och allt var nytt så hade jag själv inget behov av egentid." så uppfattar jag de sakerna som skuldbeläggande. När mitt barn var nyfött hade jag behov av egentid även om mitt barn alltid hade mig eller pappan och jag själv är väldigt restriktiv med bortlämning. Förstår du vad jag menar? Du drar väldigt höga växlar på saker som andra kan uppfatta att du själv sysslar med. Det handlar ju om att man pratar utifrån sig själv och sitt/sina barn. Alla är vi olika och alla har vi olika barn och utifrån detta måste vi bygga en vardag som fungerar, inom ett spektra som är okej. Good enough parenting.

Tror att barnen också behöver lite tid från mamma och pappa. Någon som leker och läser roliga sagor hela tiden, för det är lite så jag minns barnvakterna från när jag var liten, de lekte och läste sagor. Mamma och pappa skulle städa och laga mat hela tiden så de hade inte tid. 😛 Typ..

"andra liv?? har man fler än ett liv? Det har inte jag. Jag har ETT liv, Ett fantastiskt liv tillsammans med min man och dotter. Jag vet inte om jag är ovanligt speciell men jag och min make klarar av att göra allt vi vill UTAN att lämna bort vårt barn. Varför skulle man behöva ge upp nåt bara för att man prioriterar sitt barn först?

Varför ser så många barnet som ett hinder för att ha ett givande liv? vår dotter berikar vårt liv."

"jag tror att en natt definitivt skulle skada hennes tillit. Det skulle skapa oro och ångest. Rädsla för att mamma och pappa försvinner. Hon är för liten för att förstå bättre."

"jag har lämnat min skrutta med pappan en timme här och där när det varit tvunget (tandläkarn osv) men låter helst bli eftersom att hon lätt kan bli ledsen när mamma är borta för länge. Jag vill hålla mig i närheten så att jag snabbt kan finnas där när hon behöver det. För oss funkar det bäst så."

"men att jämställa pappan med en barnvakt är ju befängt! Han är ju förälder lika mycket som mamman. Det enda som är viktigt är att man lyssnar på barnet och tar det i barnets takt."

"är det svårt att förstå att jag och min man sätter lillans behov först och våra egna på andra plats? Förutom faktumet att jag helammar och måste vara 100% tillgänglig dygnet runt så lyssnar vi även på lillans signaler. Jag tog nyss en dusch på tio minuter, under den tiden hann hon bli hysterisk, rödgråten med snoret rinnande. Pappa kunde inte trösta den här gången. När jag kom ut och tog henne blev hon tyst på en gång."

"Skulle pappa hävda sin "rätt" och i ren princip vägra ge henne till mig trots att vi båda vet mycket väl vad det är hon vill (komma till mamma)? Eller gör vi rätt i att lyssna på henne?"

"Andra fiol? Är det det man är för att man väljer att låta barnet styra? För att man i ren princip vägrar låta sitt barn må dåligt och gråta? Kan lova dig att min man känner sig allt annat än det. Däremot känner han sig fruktansvärd och mår väldigt dåligt de få gånger jag inte kan komma snabbt och ta henne."

Samtliga ovanstående citat är från FL-tråden. Den är som du skriver gammal (som jag också påpekade i första inlägget) men för mig låter du ganska mycket som en typisk FL-morsa som "prioriterar barnen" när

1. pappan är den mindre viktiga föräldern Alla dessa pappor som inte är föräldralediga och/eller tar sitt ansvar pga jobb, pengar osv BLIR självklart inte lika viktiga för barnet eftersom de inte är lika delaktiga. Det har väldigt lite med kön att göra, barn skiter i regel i vad du har mellan benen men är vane- och trygghetstörstande så självklart tyr de sig mer till dig om det bara är du som är hemma med dom. Meaning, det är inte så konstigt att barnet skriker efter den som den är mest med, det handlar om att vänja dom vi båda föräldrarna!

2. inte kan förstå att behovet av egentid finns för både mammor och pappor, samt för dom tillsammans.

3. anknytningsteorin har du säkert bättre koll på än jag, men att du var negativ till att lämna bort en tremånaders EN NATT blev jag väldigt förvånad över.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *