Kategorier
Vardagstrams

It takes a village, men var fanär vår by?

Vi fick barn för fyra år sedan och igår var första gången vi hade barnvakt mer än tre timmar. Vi har aldrig varit hemifrån tillsammans utan barn, aldrig gått ut kvällstid eller på fest eller haft sovmorgon tillsammans och det tär verkligen på precis allt. Fyra år. Det är inte det att vi inte vill, men vi har verkligen ingen som kan eller vill ställa upp. Inte för att vi egentligen borde förvänta oss det fast det gör vi ju ändå på nåt sätt för it takes a village liksom. Men var fan är vår by? Människan är inte skapt för tvåsamhet och det har vi märkt med tydlighet.
 
Men igår fick vi sju timmar egentid på riktigt och fy fan vad skönt det var och fan vad otroligt tacksamma vi är att det blev av och att inte bara vi utan ungarna fick lite egentid med nån annan än oss. (och de hade jättekul) Drömmen är ju att få barnvakt över en natt men det känns lika ouppnåeligt som en tripp till månen så den tanken vågar jag inte ens underhålla.
 
Men igår. Vi tog en lång promenad genom stockholm. Det brukade vi göra varje lördag innan vi fick barn och det är en av de där sakerna man saknar när man inte kan det längre. Vi fikade, snackade, tittade i alla affärer som barnvagnar inte kommer in i och sen avslutade vi på TGI Fridays för en orgasmisk upplevelse. Vad ni än äter där, se till att få deras Jack Daniels-sås och ni kan dö efteråt. 
 
 
Jag hatar jalapenos men cheddarfyllda och friterade jalapenos var något av det godaste jag ätit. För att inte tala om räkorna och herregud, brownieglasstjohejsanet jag åt till efteråt. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”It takes a village, men var fanär vår by?”

Underbart ni verkar ha haft det! Vad kul att du skriver om detta just nu för jag höll precis på att formulera ett liknande inlägg i huvudet. Jag har rena kollektivdrömmar lite i smyg sådär. Inte att det bara ska finnas nån som kan sitta barnvakt ibland utan att det ska finnas andra vuxna och barn naturligt i vardagen. Även om det är underbart med lite egentid tillsammans med sin partner så kanske man inte skulle känna samma behov av den egentiden om man var fler som delade på vardagen.

Återkommer med en pingback =)

Man borde vara bättre på att hjälpas åt med barnen. Typ bestämma med sina vänner att tar ni våra på fredag så tar vi era på lördag. Ni verkar ha haft en mysig kväll!

Vi och några andra familjer brukar ge bort presentkort på barnvakt åt varandra i födelsedagspresent, namnsdagspresnt, grattis till semesternpresent, grattis till examenpresent osv. Sen vaktar vi varandras barn bara ändå också men de där fina ritade presentkorten vi ger till varandra är så bra för då behöver vi inte känna att vi sedan är "skyldiga" dem en barnvakt. Vi har ju inte alltid legat i fas med åldern på barnen och just nu har tex en av familjerna ett spädbarn och då funkar det inte med mer än nån timmes barnvakt. Även om ingen av oss någonsin uttalat att varje barnvakt ska återgäldas så känner vi nog alla att vi vill ligga någorlunda jämnt i vaktandet. Och det är även helt fantastiskt att ha dessa andra familjer i samma förort när det blir strul med förskolehämtningen eller om förskolan har stängt någon dag när det verkligen är olägligt för oss att vara hemma från jobbet. Vi har nog en liten by alltså! Ingen av oss har släkt i stan som kan hjälpa till. Mina och mannens föräldrar bor i Gävle så de har ju inte så långt men eftersom ingen av dem gått i pension än så behöver de en del framförhållning för att vara barnvakt. Någon gång ibland har min mamma vabbat åt oss med ganska kort varsel men då har vi haft tur. Det är en sån otrolig trygghet att ha andra vuxna runtomkring som känner mina barn väl. Förskolan har ringt ett par gånger för hämtning när mina barn blivit akut sjuka eller gjort sig illa ordentligt och då har det varit så skönt att någon annan just då föräldraledig vuxen har kunnat komma först till förskolan så mina barn sluppit vänta all den tid det tar för mig eller maken att ta oss hem från jobbet. Sen har ju så klart jag eller maken kommit efter.

I början av den här sommaren var båda mina barn hos mina föräldrar i fem dagar. Mina föräldrar kom till oss och körde sedan hem til Gävle med dem i vår bil och kom tillbaka med dem efteråt. Vilken service! Barnen fick längre sommarlov och hade fantastiskt roligt och jag och maken fick långa kvällar efter jobbet att bara sitta och prata, äta god mat och kolla tv-serier. Så härligt!

Fan vad härligt ni verkar ha haft det, och oj vad det låter som om det var välbehövligt. Vad skönt att det blev av tillslut! 🙂

Om ni inte har någon i er omgivning som kan ställa upp med jämna mellanrum, så kanske ni bör titta er om efter en barnvakt? Det finns t.ex. grannar.se där både unga och gamla söker extrajobb som just barnvakt, men det finns också diverse "nanny-firmor" där de jobbsökande måste gå igenom vissa kortare utbildningar för att anställas.

Jag jobbade själv som barnvakt för ett par år sedan, via grannar.se, och det var verkligen toppen. Huvudsaken är att man granskar den som söker jobb ordentligt. Hon som sökte jobb hos samma familj som mig, satt t.ex. och snackade om sin panikångest och att hon "kunde tuppa av och behöva åka ambulans" med barnen det första hon gjorde. Så det finns ju konstiga människor också, men de flesta är nog bra och det märker man!

Åh, jag barnvaktade världens mest härliga ungar, 3 och 5 år gamla när jag var 17 (är 21 nu). Det var så jävla givande, ursäkta uttrycket. Men jag kände mig så himla uppskattad när föräldrar kom hem till lagda barn vid 1-snåret och jag satt och läste bok. De flyttade till Stockholm sen och jag saknar mina surrogatbarn! Jag hade verkligen velat hämta från dagis och varit med liksom, kanske för att jag minns min barnvakt med sån värme! Kan tänka mig att det är svårt att hitta någon att känna att man kan lita på, dock.

Jag fick erbjudande om drömjobbet när jag var ensamstående med 2 små barn. Jobbet innebar kvällsjobb ibland. Då satte jag helt enkelt in en annons och sökte barnflicka. Fick tag i världens bästa Linda som gick andra året på barn&ungdomsutbildning och var jätteglad för att få erfarenheten.

Barnen älskade henne, Linda tjänade extrapengar och jag kunde jobba (och ibland gå ut på fest). Win win 🙂

När mina barn föddes så visste jag att vi inte skulle komma att få någon barnvakt på ett par år, jag var väldigt ung, farföräldrarna jobbade fortfarande och mina föräldrar är inte barnvaktsämnen (om jag nu ska använda en lite förmildrande beskrivning);-)

Mitt syskon var för ungt och kompisarna hade ingen erfarenhet. De fick rycka in någon någon timme om det verkligen knep..tex vid akuta läkarbesök osv.

Hursom så har jag passat mina syskonbarn sen de var riktigt små. Då bara så föräldrarna kunde gå ut runt hörnet å äta lite middag eller gå på bio eller barnfria till bröllop osv. Å nu på senare år har jag varit barnvakt i några dagar när de varit på kortare utlandsresor. Barnen har fått vara i sin trygga och vana hemmiljö vilket gjort att det gått hur bra som helst. Det visade sig dock att syskon med partner aldrig varit ensamma med sina barn så länge utan den andre, som jag hade dem:-) men det ser jag bara som en stor ära att få det förtroendet:-)

Jag gör detta av tre stora anledningar.

för att jag vill!:-)

för att jag vet hur småbarnstiden var utan barnpass någon gång, man behöver få andas lite mellan varven.

och för att jag och syskonbarnen har fått en kanonrelation!:-)

Mina barn är ju stora nu, yngsta snart 18.

När barnen var små valde vi att lämna en destruktiv släkt och flytta 10 mil till en håla där vi inte kände nån.

Maken jobbade borta i veckorna och jag hade inget körkort. Barnvakt fanns inte på kartan, varken under min ensamtid el för oss som par.

Jag tänker att det finns nåt sorgligt i det att vi inte hjälper varandra mer. Att vi så helt valt bort det livet i Sverige för självständigheten (å därmed ensamhetens lov.)

Tänk om den som hade tid passade ungar, den som var händig byggde, den som gillade att laga mat gjorde det och man hjälptes åt.

Vilken lättnad för föräldrarna, vilket sällskap för ensamma, vilken rikedom för barnen.

Härligt att ni hade det mysigt. Om jag bott i Sth hade jag gärna passat barnen över natten så ni fick längre ensamtid. Jag är kanske en bråkig kommenterare 🙂 men ungar kan jag :)Kram på dej

Jag hade det också så. var fasen är byn liksom. jag var helt ensam med alla barnen eller vi var ensamma och ingen barnvakt. precis som en annan kommentar flyttade vi från en destruktiv släkt och kom till storstan. sedan byggde man ju upp ett nätverk men man kan inte lämpa över barn när som helst och hur som helst.

Då måste jag passa på att säga att jag jobbar på ett bemanningsföretag som hyr ut barnvakter i bl. a. Stockholm. Har själv jobbat natt hos familjer så alternativet finns. Visst kan det kosta en slant, så det är ju upp till var och en om man känner att man har råd med det. Mer info på akademiskomtanke.se

Jag jobbar både som barnvakt och extra på kontoret nu under sommaren.

Då måste jag passa på att säga att jag jobbar på ett bemanningsföretag som hyr ut barnvakter i bl. a. Stockholm. Har själv jobbat natt hos familjer så alternativet finns. Visst kan det kosta en slant, så det är ju upp till var och en om man känner att man har råd med det. Mer info på akademiskomtanke.se

Jag jobbar både som barnvakt och extra på kontoret nu under sommaren.

Kom till Åland! (meddela före, så jag kan ta ledigt) upplev denna fina ö, så länge jag o min familj underhåller era barn, åker ut å badar o picknickar på en ö. Maila mig när ni vill komma:)

Jag kan tänka mig att det kommer bli samma för mig, även fast jag har en jävla massa syskon som jag redan nyttjats som barnvakt åt (eller ja vaktat deras barn såklart) genom åren. Tvivlar på att de kommer ställa upp för mig, eller att jag kommer vilja lämna mitt barn i deras "vård". Mor och styvfar börjar vara för gamla och skruttiga (70+) så det känns inte rättvist att jag också ska börja slita på dem precis som mina syskon gärna och ofta gjort.

jag heter Maya, har suttit mycket barnvakt och jobbar som seglarlägerledare för nioåringar, så jag är ganska bra med barn. jag tycker du är superball och om du vill ha barnvakt nån gång är det bara att mejla så kan vi komma överens om nått!

jag heter Maya, har suttit mycket barnvakt och jobbar som seglarlägerledare för nioåringar, så jag är ganska bra med barn. jag tycker du är superball och om du vill ha barnvakt nån gång är det bara att mejla så kan vi komma överens om nått!

Hej!

Min vän rekommenderade mig att kontakta dig efter detta inlägg, eftersom hon vet att jag jobbar med det du beskriver att du skulle vilja ha hjälp med.

Jag kan hjälpa dig.

Kika in på min hemsida http://www.barnaro.se för mer info och cool läsning.

Sen är du välkommen att höra av dig om du inte ändrat dig.

Med värme!

Hej!

Min vän rekommenderade mig att kontakta dig efter detta inlägg, eftersom hon vet att jag jobbar med det du beskriver att du skulle vilja ha hjälp med.

Jag kan hjälpa dig.

Kika in på min hemsida http://www.barnaro.se för mer info och cool läsning.

Sen är du välkommen att höra av dig om du inte ändrat dig. 🙂

Med värme!

Emelie

LD, var är vännerna? Jag är själv "barnlös" (dvs inte skaffat några ännu, inte sugen heller som det ser ut just nu) men älskar att hänga med min väns lilla gos på 7 månader! Var senast i helgen barnvakt ca 7 timmar medan föräldrarna fick äta middag och gå på bio. Tror jag hade lika mysigt och kul som dom! Jag hoppas och tror att tjänsten returneras den dagen det blir dags. Bor familj långt borta har man kanske åtminstone vänner 🙂

Jag tror ju på tvåsamheten, och kärnfamiljen – som ett valbart alternativ. Men inte i en så isolerad form som de båda kommit att bli i väst där alla lever sina liv i sina stugor och inte vet vilka grannarna är. Ibland längtar jag till en "gatkultur" där man bara hade kunnat släppa ut barnen och vetat att andra vuxna haft lite ryggrad och ansvarskänsla för mer än det som är det egna köttet och blodet liksom. Och framförallt där det inte är fult att be om hjälp och stigmatiserande att man som mamma inte orkar 24/7.

Hej nata!! DU VET VÄL ATT JAG KAN STÄLLA UPP FÖR DIG OCH TA HAND OM BARNA 🙂 T.O.M EN HEL NATT OM DET SKULLE BEHÖVAS../ INTIZ

Svar:
ja det vet jag faktiskt! <3
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Hej Lady – oooh, ni med! Skont att hora pa nagot vis. Jag har ocksa varit hemma i 4 ars tid nu med min lilla plus 2 tonaringar. Jag ar ensamstaende och det finns ingen pappa till min minsta cub.

Jag trodde jag var den enda personen i vastvarlden som inte haft en ledig kvall. Jag har liksom kaputilerat.

Man far komma ihag att de flesta barn i varlden faktiskt aldrig har barnvakt, dom hanger pa sin mamma (oftast) i aratal innan de ar mogna att frigora sig.

Man vill ju inte lamna sitt barn till nagon som inte vill eller kan, da kan man inte slappna av. Jag har kampat som en idiot for att slippa stoppa in mitt barn pa forskola och jag har lyckas bra utan en partner. Jag har fixat och trixat och lurats lite for att kunna vara hemma. Jag tror att det ar vart det. Min unge ar lugn som en filbunke.

Man ar ju lite skadad som 70-talist, blev sjalv instoppad pa dagis innan tva ars alder, sedan heltid hela barndomen, alltid lamnad forst, alltid hamtad sent. Barnvakter pa helgerna ibland och pa sommaren bortskickad 4 veckor till en pappa langt bort.

Inte konstigt att man har problem med separationer.

Den fina barnomsorgen, som gav mammorna mojlighet att jobba. Kanske ar vi i en backlash. Hoppas att den gar over i en trend da vi kanner att vi inte behover sa mycket pengar, utan kan dra ner pa kostnaderna de forsta 5 aren, sa att en foralder kan vara hemma med barnen, och turas om ocksa!

Med sen kommer skolan..och jag haller med sa mycket om vad du skrev om den. 9 ars ofrivillig plikt. Hur manga barn lider dagligen i dessa rum? Pa obekvama stolar, med trotta frammande vuxna, med "kompisar" man inte valt sjalv och med ett curriculum ingen foralder har varit med att skapat.

Personligen gjorde jag "high five" med rektorn nar jag slutade nian nar dom andra tjejerna grat. FREEDOM.

Hrmm, vad vill staten att jag gor nu? Tillbaka in i ledet madam.

I England vaxer home schooling, eller t.o.m DEschooling. Man later ungarna vara hemma med en foralder och man pratar inte ens om plugg pa nagra ar. Later barnen naturaliseras for att hitta sitt "kall" och sig sjalva. Tar bort TID, inte hetsa upp pa morgonen, inte tjata om laxor och prov och gympaklader. Det ar lagligt att hemskola har, en foralder behover inte ens forklara eller bevisa nagonting for staten om varfor och hur man skolar sina barn. Och varfor skulle man behova det??

I Sverige ar det nast intill olagligt. Och vi lyder.

Ett boktips om varfor vi svenskar lyder och later staten styra oss >>>>>Kontrasternas Spel: en svensk mentalitets- och pedagogikhistoria. Av Per Johan Odman. Sager bara wow vilka suckers vi ar. =(

Iallafall – hoppas ni kan ordna lite mer tid for er sjalva, men jag gillar familjesammanhallningen! Den ger nog mest styrka och trygga barn. Sa hjarntvattar jag mig sjalv har om kvallarna.

Val mott! Tack for styrkan du sprider runt dig!

it takes a village, men var fan är vår by? ta tillbax det….. jag e din by,var inte rädd för att fråga mig, ni behöver förfan inte anställa någon som ska ta hand om barnen för er. om ni ska ut en hel dag el kväll så ring mig i god tid så ställer jag mer än gärna upp för N&T. kram på er /intiz

it takes a village, men var fan är vår by? ta tillbax det….. jag e din by,var inte rädd för att fråga mig, ni behöver förfan inte anställa någon som ska ta hand om barnen för er. om ni ska ut en hel dag el kväll så ring mig i god tid så ställer jag mer än gärna upp för N&T. kram på er /intiz

Svar:
det vet jag att DU gör! puss!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Som många andra har kommenterat så har jag ofta suttit barnvakt. Jag är ett sladdbarn och två av mina systrar fick barn tidigt, så jag har spenderat min tonårstid åt att barnvakta. Eftersom jag(och mina föräldrar) bor ganska olägligt har jag de flesta gånger sovit över.

Det lyder hyggeligt….og så må man vel også sige; det er velfortjent med en fridag/-aften/-nat i ny og næ. Min kæreste og jeg har været sammen i 9 år, og var i lørdags for første gang nogensinde til fest ALENE….og vi nød det 😀

Det lyder hyggeligt….og så må man vel også sige; det er velfortjent med en fridag/-aften/-nat i ny og næ. Min kæreste og jeg har været sammen i 9 år, og var i lørdags for første gang nogensinde til fest ALENE….og vi nød det 😀

Tips: Min syster är sjukt bra med barn och barnvaktar mycker, hen är även väldigt genusmedveten. Vi bor i stockholm, du kan ju höra av dig på min mail om du är intresserad.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *