Kategorier
Vardagstrams

Kvinnor som inteär feminina upplevs som hotfulla

I helgen var vi ut. Tog en öl på ett fullsatt ställe där vi knölade oss ner i varsin fotölj i ett redan etablerat sällskap. Jag la upp armen på ryggstödet, lutade mig tillbaka och drack min öl och mannen som satt bredvid hajjade till (?) och sa ”Du ser lite … eh…. hostile ut”. (det gjorde jag inte. Men jag såg inte tillgänglig ut) Sen tog det liksom inte stopp. Den här mannen, som så många andra män, klarade inte av en kvinna som inte var just tillgänlig, som inte försökte vara behaglig och som inte genast gav honom den där typiska responsen som många män förväntar sig.
 
Jag tittade bara på honom medan han pockade och lockade och inte riktigt kunde släppa att jag inte var intresserad, det var en sjujädrans massa ”förlåt!” och ”ursäkta ursäkta”, (så jävla AVTÄNDANDE med män som ska ursäkta varenda sak de säger, men håll käften istället då för fan OCH PISS OFF om du saknar kompetens att ha en dialog eller säga nåt vettigt!) några ”men eh… varför….?” och ”kan inte alla bara komma överrens?” (ang. feminism. Han frågade vad jag jobbade med och jag sa att jag skrev.) och så avslutade han med ett klassiskt ”men du är ju söt ändå” som om JAG SKULLE BRY MIG OM HANS JÄVLA ÅSIKT.
 
Som om jag behövde hans godkännande. ”Du ser lite hostile ut men du är ju söt så varför inte värma upp lite och LE och sug kuk och var tacksam”, ja ni vet ju hur många karlar ofta är. De tror att deras preferens och framförallt deras jävla godkännande är av stor vikt. Och de kan inte hantera kvinnor som inte vill behaga.
 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Kvinnor som inteär feminina upplevs som hotfulla”

Nu findes der også en del mænd som godt kan lide den maskuline pige/kvinde…men generalisering er åbenbart et must her. Jeg selv er kvinde, og når jeg klæder mig op, og skal ud og ha det sjovt, så er på den feminine måde. Jeg er nemlig stolt og glad for at være kvinde…og jeg kan også godt lide opvartning – fra en mand. Nu har jeg en mand, som er sød, dejlig og rar, en som elsker mig for den jeg er, så har i virkeligheden ikke brug for det andet. Dog kunne jeg godt tænke mig, at der stadig var en chauffør der gad dytte efter mig, når han kører forbi min vrikkende mås. Det er åbenbart forbehold de unge kvinder 😀

God dag til dig og dine læsere

Ja helt rätt. Det är inte bara skevt att många (främst)kvinnor behöver bekräftelse av sitt yttre (och sin knullbarhet), utan även skevt att många män på riktigt tror att de är snälla, trevliga och uppmuntrande när de ger "sitt godkännande" -de är SNÄLLA.

Många manliga vänner och bekanta förstår dock skillnaden när de tar sig tid till att lyssna på att det är trevligare att höra "Vad kul att se dig Lina! Hur mår du?" än att höra "vad fräsch du ser ut idag". Även om det är av välmening.

Det är lite kul hur helt ställd en man blir när en kvinna inte spelar med – alltså inte skrattar åt hans roliga skämt, inte blir generat glad år hans komplimanger, inte posar för att se söt ut osv. Vi förväntas alltid spela det där spelet i alla lägen.

Jag kommer ihåg när jag som nyss fyllda 19-åring skulle söka jobb som servitris på en restaurang.

Det var ett litet italienskt lunchställe med inriktning på pasta, inget fancy.

Med gott självförtroende pallrade jag mig dit för en dags provjobbning, jag hade jobbat som servitris sen jag var 15 så det var liksom inget nytt.

Ägaren som var en man i 45 års åldern tog ner mig i omklädningsrummet och gav mig en svart tight tshirt i storlek xs, jag som drog M/L frågade om det inte fanns något större och han sa nej.

Tröjan slutade under pattarna och jag kände mig inte bekväm för fem ören.

Jag pratade med en av servitriserna som jobbade där som berättade att ägaren helst ville ha tjejer som tröjorna satt bra på och att hon själv tyckte det var jobbigt att den var så kort.

Hennes tips var att ta med ett linne och ha under.

Iallafall så jobbade jag på bra och fick en del dricks, jag var nöjd och kunderna verkade nöjda.

Döm om min förvåning när ägaren efter ett långt pass återigen tog med mig ner och sa att jobbet inte var mitt då han letade efter tjejer med lite mer utfyllnad där uppe.

Jag blev självklart ledsen och arg men någonstans innerst inne så bortförklarade jag ägarens beteende med att det var klart att han ville ha snygga tjejer som ansikte utåt i sin restaurang och att jag fick skylla mig själv som inte var tillräckligt smal eller hade tillräckligt stora bröst.

Det har förföljt mig rätt länge och just den händelsen har präglat mitt liv rätt mycket.

Men nu idag när jag satt här och läste din blogg så ramlade poletten verkligen ner, det var verkligen ägaren som var ett äckligt svin.

Jag måste medge att det var en skön insikt, så tack för hjälpen 🙂

Det är roligt att se vad som händer när man inte bryr sig om sådana "komplimanger". För ja, det gör jag ju oftast inte så ingen mening att låtsas. Blev extra tydligt när jag bad några yngre killar att inte röka på tunnelbanan. De kom inte på några bra motargument så de avslutade diskussionen med att säga att jag har fina ögon. För att få tillbaks sin makt och värdighet lite liksom. Så jävla fånigt. Vad spelar det för roll om jag har fina ögon när några jeppar ställer sig och blåser rök i dom, då ser jag ju ändå ingenting med dom.

Jag känner av det där konstant, i de mest subtila situationerna. Så fort jag interagerar med en man så känner jag hur jag per automatik gör mig behaglig. Försöker jobba bort det. Men det inbjuder till många osäkerheter också, en kvinna som inte är behaglig får ingen bekräftelse och då måste en vara jävligt stark.

"Du ser lite hostile ut men du är ju söt så varför inte värma upp lite och LE och sug kuk och var tacksam"

Så jävla bra summerat !

Kåt glad och tacksam ska en vara. Då är det bekvämast för alla.

Svar:
… annars är man flata eller manshatare.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag vet exakt vad du pratar om. Fast jag har aldrig fått nån kommentar på det där viset. De blir genast aggressiva och ger arga fundersamma blickar. Det räcker med en titt på ens utseende samt mitt kroppspråk så förklaras krig ^^

Har aldrig funderat över varför förens nu! Och du har så rätt!!!

Åh, om jag fått en krona för alla gånger jag fått höra "fan vad du är aggressiv" eller liknande så hade jag varit en rik kvinna (åtminstone med mina studentmått mätt). Men nej, jag är inte aggressiv, ilsken eller argsint. Tvärtom är jag en glad, skrattig och social människa, men jag har blivit uppfostrad som så att man alltid ska säga ifrån, och då jag är väldigt kort (under 1,60), och dessutom kvinna så måste jag höja min röst ännu mer, ta i ända från tåspetsarna, för att jag ska bli tagen på allvar och inte bli kallad "lilla gumman".

Värst är det på krogen. Jag blir sällan raggad på, då jag inte deltar i köttmarknaden på dansgolvet och vägrar dansa som om jag vill bli knullad (eller så är jag bara ful, vem vet ;)), men då jag har två stycken stora, synliga tatueringar på ryggen så händer det ofta att män (nej, det är ingen generalisering, det är bara män som gör detta), drar i mina linnen för att se dem bättre. Det gör de utan att säga hej eller be om lov. I början tänkte jag att jag får skylla mig själv, men har insett att jag inte är allmän egendom bara för att jag smyckat mig med bläck. Så nu när jag säger, oftast vänligt men mycket bestämt, att jag inte uppskattar att man drar i mina kläder, att det är fel att göra så, läskigt och respektlöst och säger att vill de se mina tatueringar så får de fråga först, brukar de titta på mig som om jag kom från månen och talade ett annat språk. De kan inte fatta vad som är så hemskt, och det verkar som om de aldrig hört något liknande. Oftast så svarar de med "men chilla, sluta vara så aggro, jag tycker ju bara de är fina". JAHA?! JAG VET VÄL FÖR FAN ATT DET ÄR FINA, JAG HAR JU BETALAT FLERA JÄVLA TUSEN FÖR DEM, MEN DET GER INTE DIG RÄTT ATT TAFSA PÅ MIG.

Många verkar inte förstå sig på tjejer som inte jagar komplimanger, som inte vill bli tagna på på dansgolvet och som säger ifrån ordentligt. Jag kanske är från månen trots allt, men i så fall trivs jag jävligt bra med att vara det.

Svar:
helt sinnessjukt egentligen.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Håller fullständigt med! Ute på "köttmarknaden" ska en, som tjej, förväntas bli så jäkla glad över de killar/män som närmar sig – oavsett vad en själv tycker om dem. Det förekommer alltför ofta i min lilla skara av bästa vänner och de flesta hänger med i snacket, jargongen, i flirtandet, bara för att verka vara en såndär härlig tjej (?) som gärna är till lags… De står ut med äckligt närgången dans med män de inte vill dansa med, samtidigt som deras ögon söker efter oss andra i ett slags rop på hjälp "ta mig härifrån liksom" (så får vi komma till räddning). Jag själv har, av någon anledning, alltid utstrålat att jag är upptagen, att jag inte är intresserad, jag tackar inte för komplimanger jag inte bett om (varför ska jag bry mig om hur "du" tycker jag ser ut?) osv. Därför blir jag inte lika "uppvaktad" (buhu) ute på krogen exempelvis. Men det rör mig inte ryggen, jag är en lycklig sambo och är inte intresserad av äckliga typer som inte förstår att det finns gränser när det gäller andra människors kroppar.

nej, känner inte igen mig alls. Jag tror att det här mest är bekymmer för kvinnor som har varit eller är ansedda som vackra. Fula tjejer är liksom inte med i spelet från början.

Svar:
kanske. fast fula tjejer förväntas också vara tacksamma om nån kille snackar med dem. speciellt fula kan jag tänka mig!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det finns en karl på mitt jobb som alltid skall kommentera hur duktiga de kvinnliga arbetarna är, jag kommer snart att få ett fullkomligt vansinessutbrott på hans överlägsna "Hallå där tjejer, går det bra?" (de flesta som jobbar är typ medelålders kvinnor) och sedan efter att ha tittat en stund så kommer berömmet, ungefär som om vi vore små barn som löser uppgifter i skolan. "Jaa, Anki det är bra!" Nej, det är fan inte "bra", jag gör mitt jävla jobb, precis som mina arbetskamrater… Men OOOOOH vad vi är DUKTIGA, minsann!

Tilläggas bör att karln inte har någon som helst chefsposition eller andra befogenheter, han råkar bara befinna sig på en arbetsplats där de flesta är kvinnor och har därmed på något sätt utnämnt sig själv till inspektör – och därmed den allmänna "godkännaren". Ehh… Vi jobbar i ett stall…

Älskar din blogg och tycker du tar upp viktiga samhällsfrågor.

Jag spelar mycket gitarr och surfade för någon dag sen runt på gitarrsidor. Jag hittade den här sidan:

http://www.guitarworld.com/

Lägg märke till fliken "girls". Det är alltså en seriös sida med tablatur för gitarr, intervjuer med musiker osv, och så helt plötsligt pornografiska bilder. Först skrattade jag för det är så himla absurt, har aldrig sätt något liknande. Är det meningen att man ska runka samtidigt som man spelar en melodi? Är det en omöjlig tanke att kvinnor spelar gitarr?

Ta gärna upp det i din blogg, vet inte hur jag annars ska uppmärksamma det.

påminner lite om ett samtal jag hade i köket i min studentkorridor igår. Killen påpekade att jag var korthårig och att det var ett skönhetstecken med långt hår och undrade om jag inte hellre ville ha det. Sen ledde det till att jag var ju väldigt söt ändå fast jag hade kort hår och inte sminkade mig och att jag säkert var väldigt studieinriktad eftersom jag inte var så utseende fixerad… till och börja med vad har han och göra med längden på mitt hår och varför skulle en person som inte var utseendefixerad vara mer studieinriktad än en som är det? slutade med att jag gick därifrån.

Jag får ofta höra att jag är "intimidating" (sorry vet inte vad det är på svenska) och att det är därför jag inte "lyckas hitta en man". *kräk*

Svar:
ett bra sätt att "weed’a" ut alla idioter!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Måste berätta en story angående detta inlägg. För många år sedan när jag var ute och festade på något uteställe i Stockholm och stod i baren kom en kille fram och började snacka. Han sa att han ville bjuda på en drink. Jag sa nej tack för jag vet att drink = skyldighet att fortsätta snacka och med hopp om något "mer" vilket jag inte hade lust med. Han fortsatte tjata om att han ville bjuda. Jag fortsatte säga nej. Kan tillägga att utgång för mig aldrig har varit i syfte att ragga utan för att dansa och ha kul med kompisar.

Hursomhelst så fortsatte han mala på och tillslut orkade jag inte med tjatet så jag sa "ok, köp en drink då". Väl framme i baren beställde han två drinkar, betalade och när drinkarna väl kom så sa välj jag i stort sett tack så mycket då, hej då och gick tillbaka till mitt tjejgäng. Den här killen kom galopperandes efter mig på tre röda och bokstavligen ryckte drinken ur min hand så att det skvätte ner både mig och lokalen och tokskrek: "DU SKA FAAAN INTE HA NÅGON DRINK" (well, det var ju det jag sa: nej tack) 😉 Skrattar ff när jag tänker på denna händelse

Tack så mycket för allt klokt du skriver!

Många av dina texter har hjälpt mig att förstå varför jag beter mig som jag gör så fort jag det finns killar/män i närheten. Varför jag för allt i världen inte kan uttrycka någon åsikt, varför jag känner mig tvungen att ursäkta det faktum att jag ens finns då jag knappast kan betraktas som "knullbar".

Den här texten var helt klart precis vad jag behövde idag. Jag måste våga ta mer plats, även om jag kanske skulle betraktas som "fientlig". Tack!

tjena!

jag heter Lee, är transsexuell FtM och har följt din blogg väldigt länge. vet inte varför jag inte kommenterat dina inlägg förut, men jag vill bara säga att jag tycker att du är grym och att det sättet du uppfostrar dina underbaringar på är extraordinärt. du ska ha all cred för det! verkligen! jag och tjejen är rörande överens om att vi kommer att tillämpa det på våra egna småttingar, när den dagen väl kommer. 🙂

kika gärna in på min blogg och om du känner för det, och om du anser att min blogg förtjänar din uppmärksamhet 😉 så får du mer än gärna länka till den, eftersom du ändå är ganska insatt inom genus och genuspolitik, tänker jag. 😛

åter igen, tack för att du skriver. tack för en superblogg! det du gör är bra!

/Lee..

Svar:
hej Lee och tack för din fina kommentar! Jag ska kika in på din blogg!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag vet inte hur många gånger som jag har blivit illa behandlad för att jag inte är en "typisk tjej". Jag har starka åsikter om feminism och jämställdhet och folk brukar känna sig rätt hotade av mig. Själv tycker jag att jag är glad och trevlig, men om någon är sexist så blir jag vansinnig. Just a gå ut på krogen har inte varit så svårt för mig, då jag håller mig med ett tjejgäng eller min pojkvän och blir aldrig raggad på då jag inte anses vara vacker eftersom jag bär på övervikt. Och nu menar jag när jag var singel då. I sociala sammanhang eller på jobbplatser har jag ofta haft stora problem att få vänner eftersom jag inte beter mig som de andra tjejerna och blir ofta aldrig accepterad eftersom jag är mig själv, jag klär mig i vad jag tycker om även om det inte är modernt och jag har mina egna åsikter. Så bör givetvis inte tjejer bete sig, men så beter jag mig. Jag vet att könen är olika, men vi har alla lika värde och jag skulle aldrig låta någon man eller kvinna sätta sig på mig 🙂

Jag är liten, smal, klär mig typiskt feminint, är blyg, snäll och (vad jag fått höra) söt. Jag passar på många sätt in i den allmänna mallen på hur en kvinnan ska vara, inte för att jag är tvingad utan för att jag genuint alltid varit så(även om jag såklart vet att vägen dit har kantats av yttre påverkan).

Men till skillnad från att i ditt fall bli ifrågasatt blir jag istället dumförklarad och mina negativa sidor rättfärdigas genom att jag är söt. Min far(!) uppmuntrar mig dock till att bryta mig lös från blygheten och säga ifrån, "bli bitchigare" i hans ord (haha). Förmodligen är han orolig för att jag ska finna mig i att aldrig tas allvar (som många andra tjejer), något som hittills alltid, alltid, alltid irriterat mig, men som jag tyvärr börja vänja mig vid. Jag försöker, men hur vasst jag än snäser eller hur surt jag än pikar, går mina ord bara förbi. Vissa tycker att det i sig gör mig dum då jag inte är "tacksam", men vad tusan?

Okej. Vet inte riktigt vad jag ska komma fram till med dessa spretiga tankar. Kanske att hela attityden till kvinnor, oavsett om de passar mallen eller inte, är rutten och behöver förändras. Tack för att du undervisar mig och resten av världen i genus och feminism, samt inspirerar till att stå på sig, ifrågasätta och göra sin egen grej.

jag brukar bli så himla inspirerad av mina två katter! speciellt av den ena, sally heter hon (salmonella på papperen, historien bakom det namnet vet jag dock inte nåt om…). hon är iallafall så jävla fin jämt. hon fräser ofta åt okända människor som ska vara på henne och klappa och lyfta upp, fast det är uppenbart att hon inte vill. blir jämt så peppad när hon säger från ordentligt med tillhörande tassvift mot inkräktaren, och tänker att jag också borde fräsa ifrån sådär lite oftare. markera: jag bestämmer själv! (… ditt satans slemmo, kan man tillägga vid behov). heja katter!

Nu vet jag inte om jag har helt fel, men kan det inte vara lite grann så också att det inte handlar om tillgänglighet och att vara knullbar utan bara vanlig trevlighet? Jag tycker folk jämt misstar vanlig trevlighet med flirtighet eller tillgänglighet, speciellt ute på krogen (jag har blivit utskälld av killar för att jag slösat deras tid med att prata med dem, trots att jag inte är intresserad). Min tanke är lite att de två kanske är lite lika, och att många kanske inte vill att kvinnor skall vara knullbara och posera eller se snygga ut, som att de är ställda för att man inte beter sig som samhället anser trevligt. Att skratta åt en mans skämt är i mina ögon mer för att man inte skall göra att någon känner sig generad och för att det är socialt trevligt, än att man är kvinna och de är män. Nu vet jag ju ingenting om den här situationen, jag var ju inte där. Bara en reflektion om att man kanske inte alltid väntas vara kåt, glad och tacksam men att det är trevligt när folk beter sig på ett sätt som ofta tolkas som kåt glad och tacksam. Inte för att man måste, men för att det är trevligt.

En vän och hennes 5-åriga dotter var på besök hos mig en kväll.När de gått skulle jag möta upp några på krogen och sa till 5-åringen att jag skulle byta om till en finare tröja först.

5-åringen :" Men tänk om det kommer fram en jobbig kille för att du har en fin tröja"

Jag: Då säger jag att han får gå därifrån.

5-åringen (snabbt som ögat) "Ja då säger du,BAJSFARBROR, GÅ BORT"

Fan vilket sting i magen jag fick när jag läste det här, känner igen det så mycket att jag mår illa. Det var först efter typ 25-årsåldern jag började fundera på allvar vad det innebar när någon (oftast män men även kvinnor) betedde sig så och sa något liknande till mig. Då började jag ifrågasätta varför de brydde sig så mycket om att jag såg sur eller otillgänglig ut. Råkade till och med i bråk en gång med en kille som ansåg att han hade nån slags rätt att stöta på mig och att jag SKULLE flörta tillbaka. Till slut gick påstridigheten över till tafsande och då small det. Han gick hem från krogen med sprucken trumhinna. Men de flesta gånger har de varit sådana som du beskriver som ursäktar för att de finns till och beter sig som martyrer.

De flesta chefer jag haft tycker dock att jag mer känns trygg och "stabil". Vissa tycker att jag har pondus och vissa blir provocerade och tycker att jag är "hostile" som du säger.

De kan inte hantera kvinnor som tar plats heller. När jag började undvika att sitta med benen i kors eller ett ben över det andra på grund av min höftvärk så började jag även få kommentarer om att "du sitter lite väl manligt nu". Uhm?

tjena! tusen tack för ditt svar. blev helt stolt över att du svarade mig och för att du vill titta in hos mig. :$ ville bara påpeka att jag hade tänkt att rösta på dig i Blog Awards 2012 – men då jag är en utav få facebookvägrare, så kunde jag inte rösta. ville bara att du ska veta att du har min röst i alla fall, även om jag tekniskt sett inte kan rösta på dig. hoppas du får en fin kväll! 🙂

/Lee..

Så underbart! Visst att en person kan vara trevlig men det är just det att när en kvinna inte ser "tillgänglig" ut så reagerar direkt en man o kommenterar det. Så kommer det typiska "du är så aggressiv" bajs bajs bajs! Så underbart att du ifrågasätter.

Detta har jag försökt att förklara för min översociala sambo, varför jag tycker det är så sjukt jävla jobbigt att prata med okända människor, framförallt män. Kräks av förväntningarna på att jag AUTOMATISKT ska BEHAGA, LYSSNA och INTRESSERA mig när jag enbart känner mig som ett objekt som SKA sättas på när krogen har stängt och som absolut inte har några egna känslor/tankar/liv. Diskussion är alltid utseslutet, monolog är det självklara (från hans sida).

Och vill man inte prata och uppfylla många mäns jävla förväntningar, då är man en jävla feministfitta som behöver kuk. Då blir jag ledsen eftersom jag får så jävla mycket kuk jag vill.

Nej, det är en hemsk känsla att gå ut på krogen och vara alla mäns villebråd. En sak som jag tyckte var skönt med att bli fet (gick upp mycket i vikt när jag var gravid och gick inte ner i vikt direkt efter) var just att jag äntligen inte blev uttittad vart jag än gick. Så himla skönt att vara osynlig, inga bitchiga blickar från tjejer som mätte sitt utseende mot mitt längre och inga killar som zoomade in på bysten när jag gick förbi eller visslade eller tisslade och tasslade. Jag fick ingen uppmärksamhet för fem öre. Hur skönt som helst!! Det hemska är att jag kan fortfarande känna mig spänd när jag ser ett killgäng komma emot mig på gatan, jag är fortfarande van vid att alla ska stirra eller fälla en kommentar.

Jag kom också att tänka på en tjejkompis som alltid varit iögonfallande snygg enligt alla killar. Blond, stora bröst, osv. En dag klippte hon av sitt blonda svall till en kort, rätt maskulin frisyr. Ojojoj, vad alla hade åsikter om det. Folk kunde liksom inte förstå att hon som var så söt skulle förstöra sitt vackra utseende genom att "se ut som en kille". Ett tag var håret på väg att växa ut, men när det hade nått axlarna bara kände hon nej, jag vill vara kortklippt och samma sak då.. Gud, hur kunde hon göra så?? Det var som ett stort trauma att den snygga tjejen inte ville behaga mer.

Jag var på ett möte i kommunen som representant för en förening. Det var jag och en äldre man. Vi satte oss i en soffa och så kom kommunalordföranden(en man) och började prata med oss. Den äldre mannen satt ihop med knäna och hade en lite försiktig utstrålning medan jag satte mig bredbent och bakåtlutad. Kommunalordföranden hade mycket svårt att veta vem av oss han skulle vända sig till. Han flackade med blicken mellan oss och såg mycket osäker ut. Det var rätt intressant.

Vad skönt att läsa det här blogginlägget. Har hela mitt liv fått frågan "är du sur?!" i tid och otid, bara för att jag inte ler och fnissar jämt. Frågan kommer i 90% av fallen från män. Efter ett tag så började jag nästan ifrågasätta migsjälv, tänk om det är så att jag är en vresig bitterfitta? Men det här blogginlägget gjorde att jag kunde påminna migsjälv om att jag är AWESOME, trevlig och underbar. Men det innebär inte att jag skall bete mig som ett förtryckt våp som aldrig tar plats med risk för att verka sur och fientlig. Tack!

Jag tycker det vad gulligt sagt av killen, där där att du såg söt ut.

Det är många tjejer som inte får höra det när de är ute.

Svar:
ja det är många tjejer som inte får höra det. är det synd om dem? varför i såfall?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *