Kategorier
Vardagstrams

Ni vet kvinnoröver 20 som har flätor på vardera sida?

Jag är en av dem. En av de där pinsamma tanterna på soon-to-be 36 bast som har barnsliga Pippi-flätor på varje sida av huvudet. Nej jag försöker ej se ung eller Lolita’ig ut. Men det är det antagligen ingen som tror heller! 
 
 
För övrigt så älskar jag tonårslooken på oss lite mer livsvana människor. Nej, nu menar jag inte att jag vill klä mig i billigt skräp från random invandrarstånd på Hötorget, utan det där lite mer juvenile’a som jumpadojjor, kepsar och munkjackor. Gärna tonårshårdrockare à la 90-tal. (OK JAG HAR FASTNAT. JAG SKA ALDRIG MER HÅNA MORSAN FÖR SIN ÅTTIOTALSSTIL.)
 
Jag gillar kontrasten. Både hos män och kvinnor och jag älskar människor som vägrar klä sig ”för sin ålder” (även om det ÄR i billigt skräp från random invandrarstånd!)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Ni vet kvinnoröver 20 som har flätor på vardera sida?”

Äntligen fick jag lite vatten på kvarn 🙂 Jag är 37 men mentala åldern är 27. Älskar baggy jeans, converse, tunikor, rockiga tshirts och gärna allt blandat. Har precis tatuerat mig för första gången och ibland undrar jag om någon tycker jag är "töntig". Men när jag läste det du skrev så kände jag bara .. äh skit samma! jag trivs i mina kläder och det är allt som betyder något!

Tack!

Det könade kroppspråket är så starkt socialiserat att det kan kännas fullständigt onaturligt att bete sig utanför sitt genus. Jag rekommenderar kvinnor som inte gjort det, att sätta sig på ett kommunalt färdmedel alt. bänk med benen bredbent särade och armen utsträckt på ryggstödet bredvid. Och om någon annan kommer, sitt kvar så. Jag tycker att det känns så himla onaturligt. "Här sitter jag och tar plats" liksom. Det är dock en vanesak, under en period bestämde jag att aldrig förminska mig själv rent kroppsligt på t.ex. tunnelbanan (så som att sätta benen i kors och flytta på sig trots att man borde ha "rätt" till sitt sätesutrymme. Efter ett tag kändes det jätteskönt att sitta utan att förminska mig. Nu mera rör jag mig inte ur fläcken om en man kommer och liksom trycker bort mitt ben för att han ska kunna sitta bredbent.

Ett annat exempel på hur genus tar sig rent kroppsliga uttryck var när jag och några tjejkompisar skulle stå och kissa (vi hade något som kallas she-pee, en papptratt så att kvinnor kan ståkissa, mycket praktiskt ibland). Men trots att vi var kissnödiga så kom det inget! Det var liksom en mental spärr, kroppen och psyket är så van vid att sitta. Efter en ganska lång tid av koncentration funkade det (utom för en tjej som aldrig kunde). Idag har jag inga problem med att kissa stående. Med denna utläggning vill jag bara illustrera hur genus så tydligt internaliseras i vad som känns fullt naturligt rent fysiskt. Det är ganska skrämmande att tänka på!

Här hemma kör jag och maken på familjeuniform – mörka byxor eller shorts och svart bandtröja. Detta ackompanjerar jag med hästsvans och ett osminkat nylle. Den lilla byst jag har trycker jag in med en sport-BH och därav ser jag litegrann ut som en tonårsgrabb. Inga flätor dock!

Jag tycker det är skitsnyggt med flätor.

Men däremot tycker jag att hårdrockar-stilen är asful för ingen tar hand om sig. Urtvättade skitiga kläder och alltid fula trasiga dojjor.

Skulle alla knalla runt med martens och nyfärgade brallor skulle allt vara frid och fröjd.

läs gärna mitt hatiska inlägg om ordet "konstig" som jag är en fanatisk fiende till.

kyss o smek / dan-syndrom

Haha eftersom jag trimmar bort håret på ena sidan av skallen kan jag bara ha fläta på ena sidan.. Men det har jag å andra sidan nästan varje dag 😉

33 bast och älskar mina slitna converse ( ett par gick i graven nyss RIP) älskar kängor, munkjacka är basplagg och slitna jeans är klart snyggare än nya!

Var dig själv och skit i andra!! =)

Hörru! Det är för bövelen inget fel alls på pippiflätor! Är soon to be 30 och har dom titt som tätt. Skitpraktiskt och gött!

Förövrigt tänkte jag lite på dig när jag bloggade igår..

Om huruvida det är socialt acceptabelt att springa runt/jobba en hel dag om man har stora rattar som hänger och slänger lite överallt..

Vad tycker Hon? 🙂

http://etthondjur.blogg.se/?tmp=552662

Jag är så jävla trött på allt det där med att klä sig efter sin kroppstyp eller ålder. Nu är jag bara 21 och kommer väl ganska bra undan med att se tonårsaktig ut, men folk har ofta sagt att jag är för gammal för att ha t ex Hello kitty-pyjamas eller Star Wars-tröjor. Okej, jag förstår att om man är 150 cm lång och smal som en sticka är det lätt att folk tror man är 12 och för att folk ska fatta att man inte vill se ut som om man desperat längtar efter att bli barn igen måste man kanske klä sig vuxet. Men vafan, ibland tänker jag bara "orka" och skiter i att jag ser liten ut. Dessutom, om jag skulle följa alla stiltips för hur någon med min kroppstyp skulle klä sig skulle jag vara tvungen att gå i högklackat 24/7 och aldrig få ta på mig ett par sneakers, baggybyxor eller en maxiklänning och det vägrar jag 😀

Jag är 29 år gammal och klär mig i princip som jag gjorde som tonåring. Okej jag har skippat plasttiaran, silverstjärnorna under ögonen och pandafrillan men i övrigt kör jag samma stil. Alternativ är väl vad som beskriver min klädstil bäst. Det får man tydligen inte vara om man är över 25. Då är det dags att "växa upp" och "sluta klä sig som en tonåring". Med andra ord ska jag tydligen bli någon annan för den jag är duger inte.

Haha – jag är 25. Jag har typ bara förstora t-shirts köpt på "Herravdelningen" med en massa "coola" tryck på. Typ Starwars, Spiderman, X-men, Hulken, kingdomhearts, svampbob,Gustav o.s.v…och jag är en fangirl av allt ovannämt så därför känns det tryggt för mig att använda sådant jag "nördar" 😛 Mina jämnåriga vänner undrar alltid varför jag har stora t-shirts med barnsliga tryck på när vi ska ut och ibland skäms de för mig. Men Iam what I am so I don’t give a flying f*ck about what they think 😉

Jag tror på att man ska klä sig i det man känner sig bekväm med. Jag är en jeanstjej och kommer alltid att vara.

Sen finns det situationer som kräver annan klädsel än jeans, men även då ser jag till att ha kläder som jag är bekväm att ha på mig för då kan jag vara mig själv.

Sen vet jag inte om jag egentligen gillar uttrycket tonårslook. I tonåren var det ju ett evigt bytande av stil och man var ibland en kopia av alla andra… det är ju en del av att uttrycka sig och visa vem man är. För många (också för mig) var tonårstiden mycket sökande och testande (i alla fall vad gäller klädstilar).

Den fysiska åldern har inget med hur man känner sig. Min mormor berättade för mig att hon kände sig ungefär som när hon var 17 år mentalt, trots att hon var en bra bit över 80 år.

Du är jättefin i fläta, men det viktigaste är ju att du känner dig fin i fläta 🙂

Jag har alltid undrat hur en tant som jag (42) ska klä sig? vilket är rätt? måste jag gå i blommig klänning med förkläde för att jag är över 25?

Nää sålänge man själv är nöjd, det måste vara viktigast.

När jag ser kvinnor på stan som har en utmärkande klädsel tänker jag alltid att där går en riktigt modig kvinna som vågar vara sig själv :).

ps. klart man kan vara sig själv i helt anonyma kläder oxå, men det syns ju inte lika lätt :).

🙂 Jag är snart 40 & klär mig som en tonårskille – gympadojor, hoodie, jeans & stora t-shirts. Alltid bekvämt & praktiskt. Till skillnad från när jag verkligen var tonåring & vinglade runt i skyhöga klackar, snäva toppar & korta kjolar. Tack och lov att man förändras med tiden.

Tänker sällan själv på att jag klär mig "fel" för min ålder, men känner ibland att jag blir behandlad som om jag inte var en riktig vuxen(är liten i kroppen också, så det förstärker väl intrycket som kläderna ger)och folk tycker de kan köra med mig & behandla mig nedlåtande.

Emma kl (10:22:21): Du missade tyvärr poängen helt. Flätorna är en symbol för att ALLT är ok oavsett ålder, däribland förstås även tofsar i nacken på "äldre" som du uttrycker det. Trist med fördomar och folk som inte ens fattar att de har dem.

Hej igen! Jag är helt med på din tanke om att man ska klä sig i vad som helst, oavsett om man inte följer modet eller sina "generationer". Jag tyckte bara att det var en dålig klang i uttrycket "billigt skräp från random invandrarstånd på Hötorget". Även om du skrev att det var okej att klä sig i detta också, så tycker jag att lät som att det inte var lika okej med detta "skräp" från invandrare.

Svar:
som sagt, nu påpekade jag att det var lika ok men att JAG inte tyckte det var speciellt snyggt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Flätor hade jag också fram till förra söndagen då jag klippte av mig det långa håret . Jag klippte ca 50 cm och skönt är det men kan faktiskt sakna mina flätor ibland och jag är 38 år 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *