Kategorier
Vardagstrams

// TV-pod // Hysterisk höst med Lady DahmerApan / Vänskapsrelationer

Asså vi har ju verkligen noll koll på det här HAHAHAHAHAHA, men vi fick massa tankar om hur vi ska göra nästa videoblogg eh förlåt TV-pod bättre. Vi är ju inte speciellt rutinerade så att säga. Om ni har några tankar, feedback, önskningar, idéer så välkomnas givetvis detta. Tills dess så kan ni se på vårt första… vad säger man? Jaja. 
 
 
 
Och tycker ni att Anna / Apan satt i granen är lika härlig som jag tycker så ska ni läsa hennes blogg!
 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”// TV-pod // Hysterisk höst med Lady DahmerApan / Vänskapsrelationer”

HÖG igenkänningsfaktor! Hade en klasskompis på mellanstadiet som jag hängde lite med. En dag tog jag hem en teckning som han ritat och min äldre syster ville få det till att jag var kär i honom. Jag rev sönder teckningen och pratade aldrig med honom igen! Barn vill inte bli påprackade kärleksrelationer. Snacka om att smeta på ett lager av obekvämhet på en helt vanlig vänskap två barn emellan.

Svar:
näeee va ledsen jag blir på sånt. fattar inte vuxna vad de gör?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

vad bra ni är!!

min bästa killkompis gjorde slut med mej häromdagen när han skaffade en ny tjej. kommer sakna honom som fan och den här gången var det som att jag på nåt sätt bestämde mej för att nej, det är väl kanske helt enkelt så då att det inte går att vara kompis med en kille, iallafall inte i längden.

Svar:
tack! Och ja det är ju komplicerat. Tyvärr. Men det behöver inte bli så om vi inte präntade i ungarna att pojkar och flickor inte kan vara bara vänner.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Hej, nu vet jag inte hur långa ni hade tänkt göra de här poddarna (it’s a word…kinda…), men jag skulle gärna se att de blev lite längre och att ni höll er kvar i resonemangen längre, för det är ju så intressanta frågeställningar ni tar upp! Just nu känns det som något av en teaser-trailer (i högst positiv mening). Konceptet är där, gillar!

Svar:
vi kommer nog göra både längre och mer sakliga poddar, vi testar vattnet och har MYCKET ATT LÄRA!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Kul! Men jag vill gnälla lite på ljudet som var ömsom högt och ömsom lågt. Speciellt när du Lady D filmades så var det väldigt lågt.

Svar:
Jag märkte det. ska försöka tala högre samt instruera anna att hålla kameran närmre. hähä
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Såhär tycker jag:

+ Att det kändes som att umgås MED er och inte bara se er umgås med varandra. Man kände sig delaktig.

+ Att ni hade bra ämnen och bra åsikter 😀 och bjöd på er själva!

+ Att ni inte var i en studio, utan att ni var hemma och ute (kanske på ett ställe ni brukar vara). Återigen kände man sig som en i klubben ;P

– Att ni pratade bara liite för fort ibland. Och jag tror det var när du N satte upp håret och pratade och då tappade jag fokus från det du sa eftersom att ditt hår zomades in 😛 Jag tittade redan på det så de behövde liksom inte zomas in 😛

– Att det inte finns fler avsnitt jag kan titta på redan nu! om jag inte vill se apan prata thailändska med sin mamma förstås 😛

+ enkelt och kul! ja, framför allt kul 🙂

Svar:
Tack för all feedback!!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

För snart 17 år sedan träffades jag och min bästa kompis. Han var en 23-årig kille och jag en 25-årig tjej.

Från början var det en fullständigt platonisk vänskap och fler blommade upp runt oss.

Dock hände det där, han träffade en tjej som var svartsjuk och sedan även misshandlade honom. Alla bröt med honom mer eller mindre, ingen ville umgås med henne.

Det gick 6,5 år, så ringde han en dag, vi åt lunch ihop, pratade ut och under de senaste 7,5 åren har det kommit och gott flickvänner i hans liv, jag dras med samma gubbe fortfarande 😉 kompisen har varit inneboende och går idag i huset som lillebror praktiskt taget. Underförstått är att i gen relation är värd att dumpa vänner för, relationer kan ta slut men vännerna finns kvar… Alltid….

Svar:
Jag förstår inte varför man vill ha en relation med någon som inte kan köpa hela paketet eller som styr vilka man umgås med.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Håller med om att det känns lite som en trailer. Att ni påbörjar ett superintressant ämne och sen hoppar över på ett annat. Skulle gärna höra en längre diskussion som ni inte klipper i 🙂 men jag gillar stämningen och att ni gör detta!

Svar:
vi var lite rädda att folk inte skulle orka kolla längre klipp… men kanske tio minuter nästa gång då?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Älskar er!

Och på tal om det här med att ständigt para ihop små barn… Får jag någonsin en sådan kommentar om min son och någon flicka så kontrar jag konsekvent med att "nej, hon är Emils framtida faghag".

Jag älskar det! Jag hoppas ni tänker göra fler sådanna här, för det är verkligen jättekul att höra er prata om det ni annars skriver om. Dock kunde ljudet ha varit bättre, det är lite svårt att höra ibland, speciellt om det var andra ljud runt omkring. Men fortfarande jättebra!

Verkligen ett awesome blogginlagg och jag haller med till viss del Men de flesta av mina vanner ar faktiskt man.

Jag haller med er till viss del att det blir alltid mer eller mindre lite svart om bada ar hetrosexuella, bekanta och vanner runtomkring ifragasatter alltid men vad fan gor de liksom.

Åh, ett av mina favoritämnen. Som du säger, Natascha, låt barn vara barn. Jag har en del nära manliga vänner och när jag nämnde att jag hängt med en av dem utbrister en släkting "oh, vem är det? pojkvän?" trots att hon träffat både hon och hans fru (!) Det är förövrigt mitt enda råd till yngre människor, ha båda könen som vänner. Det kan jag känna att jag ska se till att förmedla till mina ev. framtida barn.

Intressant ämne, helt klart. I de allra flesta fall som jag haft en nära vänskapsrelation med en kille har det tyvärr slutat med "otillbörliga" känslor från hans håll. Undrar nu i efterhand om jag själv uppmuntrade detta. Håller med om att barn ska få vara barn – minns själv när jag och en kille i LEKIS lekte och våra föräldrar tramsade om hur vi var ett sådant sött par… Yuck. Vet att du avfärdat frågan som fånig tidigare, men jag måste ändå fråga om din hårknut – hur gör du??? Mitt hår är skitsvårt att sätta upp i något hållbart pga rakt och glansigt och jag är skitkass på att fläta. brukar sätta upp med en pinne, men vill variera mig.

Alltså vafan! Jag kollade ju på Skönheten och Odjuret i morses och så börjar Apan sjunga Gastonlåten, hahaha! Men det där med att små barn inte får leka med andra könet utan att det ska börja gullas med "åååh ni kommer bli kära och gifta er" råkade jag också ut för. När jag gick på dagis var min bästa kompis en kille. Och vi var ju "ihop" och jättekära, mina föräldrar säger det fortfarande så. Fast vi ju bara lekte tillsammans. Och senare var jag jättebra vän med en annan kille och lekte ofta tillsammans, tills de började med det där att vi ju skulle gifta oss och allt det. Jag blev ju helt förvirrad och visste inte hur jag skulle hantera det, hur jag skulle uppföra mig mot killarna. Jag ville ju bara leka, inte vara kär eller gifta mig. Så jag drog mig undan och förlorade två vänner och lärde mig att man inte får leka med pojkar för då måste man gifta sig. Typ. Tack mamma och pappa för att jag inte kunde prata med killar på väldigt länge.

Jag hade "tråkigt nog" nästan enbart manliga vänner innan jag träffade min man och fick barn, så nu har jag typ inga vänner alls. I mitt fall handlade det inte om att deras partner inte accepterade vänskapen utan att de kände sig obekväma med att umgås med någon som inte var singel.

Svar:
vet du vad? Good riddance! Jättemärklig attityd hos dina "vänner" tycker jag.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Hahaha, i löööve! Mera, mera! 😀

Önskar mer.. Röd tråd, mer sammanhang i diskussionen. Och kanske mer.. Fokus på ett ämne mer.

Fyfan vad bra ni är! Och gryyym film, grymt klippt. Det är girlpower kan man säga! 🙂

Lite väl hoppigt och kort, känns som ni borde stanna kvar i diskussionen lite mer innan det blir nästa klipp för annars blir det som avhugget och jag känner att intresset då tappas lite… Så lite längre "utlägg" innan varje "argument" tappas och byts av ett nytt. Blir så rörigt annars.. Samt att som andra nämner så var det lite svårt med ljudet ibland. Men sjukt bra idé och jag såsom många andra gillar att det är på ett så avslappnat sätt, att man känner sig väldigt med i det hela själv även fast man inte är där.. ^^

Svar:
tack!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Wow, nu vet jag hur min kott kommer att låta när han pratar om ett år – han och Ninja låter extremt lika! Det var så jag ryckte till när hon pratade…

För övrigt älskar jag podden. Håller med tidigare kommentarer om längen – underbart är (för) kort, och det känns verkligen äkta och som att man är med er, inte tittar på.

Och för att "go on topic" så har jag varit den svartsjuka flickvännen. Jag var ung, osäker och sårbar. Då var den smala snygga gamla tjejkompisen som han inte träffat på en halv evighet och som han hade massa roliga minnen med ett riktigt hot. På så vis tycker jag synd om mitt ex. Han fick liksom ta alla smällar och lära mig hur ett förhållande fungerar. Tur för min blivande partner dock. =)

Tkr det är skitkul att ni gör sånt här, det är roligt att se och lyssna på er men också väldigt informativt och det väcker mycket tankar.

Håller med om det att man inte ska pracka på barn den vuxna kärleksrelationen som finns. Hände när jag var yngre, varje kille jag pratade med fick jag höra att jag var kär i. Hade jättejobbigt ett tag att prata med killar eftersom att jag nästan trodde att jag var tvungen att vara kär i dem för att prata med dem.

Apropå ämnet… När jag var liten, 8-9 år kanske, så bodde det en lite äldre tjej på min gata. Hon var kanske 13 år. Jag och min kompis tyckte jättemycket om henne för hon var alltid så snäll mot oss och tog sig ofta tid att leka med oss och lät oss vara med trots att vi var så mycket yngre. Vi såg upp till henne otroligt mycket och ville vara som henne. Vi brukade rita teckningar till henne med hjärtan och skriva hennes namn. En dag när vi satt och ritade hos min kompis kommer hennes pappa in och säger nåt i stil med "men ni kan väl hitta nån kille och bli kär i istället". Åh vad jag minns att jag kände mig skamsen. Som att vi gjorde nåt fel i att visa vår kärlek till henne. Vadå kär liksom, hon var vår kompis och vi tycket mycket om henne vilket vi ville visa för henne!

Jag funderar på en sak LD, vad svarar du om någon säger så när Ninja eller Tamlin leker med en kompis av motsatt kön? Jag börjar lära mig redan nu så att jag kan skona mina eventuella framtida barn.

Svar:
Jag säger ifrån direkt; "de är kompisar".
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag har alltid haft mycket killkompisar och alltid fått försvara det med näbbar och klor. Min bästa vän är man, och tack och lov så är våra respektive helt trygga med vår vänskap. Vi skulle kunna sova nakna tillsammans och våra älskade skulle aldrig någonsin tro att något hade hänt, för de har fattat. Jätteskönt!

Däremot så har många andra problem med det. Mina förra grannar var äckligt präktiga och skenheliga, och när jag hade sparkat ut din dåvarande pojkvän så kom ju såklart mina vänner (mest killar) och hälsade på mig. När jag var ute och skottade snö en dag så kom granngubben fram och ville prata. Han tyckte att det var lite mycket pojkar som kom och hälsade på mig… Jag förstod ju direkt vad han insinuerade så jag svarade kallt "Jamen hur skulle jag annars ha råd att bo kvar i huset själv?" Han kom nog på sin klumpiga formulering och försökte slingra sig med att det var ju inte riktigt så han hade menat, men när jag frågade vad han menade då så stammade han lite och dröp av hemåt. Mohahahaha! Men en sak är då säker, och det är att jag ALDRIG antyder något om att kompisar skulle vara kärlekspar, varken som barn eller vuxna, tjejer eller killar. Och jag säger ifrån när någon annan gör det.

haha amen gud det här var ju fantastiskt! vet inte vad jag hade förväntat mig, kanske random babbel och lite halvpinsamt filmande av sig själv typ (så tänkte inte ens klicka igång först) men det här var något helt annat. FORTSÄTT!!!!

Jag har alltid haft mycket killkompisar och gått i en klass med typ 20 killar & 2 tjejer..

Har så JÄVLA svårt för killens tjejkompisar & det liksom hugger i en så fort man ser en tjej på fb eller liknande!! & det är så sjukt, för jag har hur jävla mkt killkompisar som helst! & inte fan blir jag kär i varenda kille jag är/har varit vän med?!

Tror det sitter i att jag blivit hårt skadad i tidigare relationer, otrohet & misshandel & svek av alla slag. PLUS att man blivit lärd att det går ju inte att bara vara vänner…*suck*

Vill inte känna såhär, tänka sådär, jag vill lita på min sambo (han har aldrig svikit & vi är väldigt öppna med

Både dator & mobiler så jag känner inte att han döljer något) men ändå kan jag bara rasa samman & sura till för noll om min dumma hjärna kokar ihop något. Det är skit, dock så VET jag att det är jag som är knäpp & jag jobbar med mig själv, biter mig i tungan osv.

Jag är dock aldrig otrevlig mot nya tjejer utan umgås gärna, ringer aldrig för att "dubbelkolla" honom & så. Utan det är mer att jag är misstänksam innan. Svårt att förklara. Men jag ska verkligen aldrig hålla på mot mina barn att tjata om "åh är du kääär" för det förstör så mycket i ens hjärna!

Tack för allt stöd & tankar du ger genom din blogg <3

Haha, dog en smula när Gastonlåten med tillhörande gester sjöngs. Har alltid stört mig på just skönheten och odjuret, speciellt de yppiga blondies:arna (är det ett ord förresten?) som suktar efter Gaston. Uwääk!

Annars har jag alltid älskat disneyfilmer tills jag började läsa din blogg och vad du hade att säga om dem. Nu ser jag helt plötsligt stereotypa män och silikonbrudar överallt och blir äcklad ist. Tack för den! 😉

Superbra, gärna längre dock! Sjukt att se er i "rörlighet" med ljud liksom. Men häftigt! Och även om Ninja bara sa ett få par ord så känns det som ett skarpt barn! Hur härligt som helst att få se.

Jag brukar inte kolla på videobloggar eftersom jag av nån anledning blir obekväm av att bloggaren är så tillgjord men detta var ju riktigt trevligt! Har sett era två poddar nu och väntar på tredje. Har fått en tydligare bild av vilka ni faktiskt är nu, mycket härligt! Nu vill jag också hänga med er ju!

vad kul det var att se er och höra er prata! jag älskar när apan börjar sjunga gaston lâten 🙂 när ni lägger in sant i mellan det ni säger förstärks det ni pratar om. 1 ni pratar om prinsessor och vad de är för knippade med 2 apan sjunger gaston 3 vad blir det för följder av det… jag hade ocksâ en bästa killkompis när jag var liten, sen när det inte var okej längre byte jag till en tjejkompis (som inte alls var lika snäll). min lillebror blev jätte retad av släkten för han hade sa manga bra tjejkompisar när han var liten, som tur är har han det fortfarande

Sent om sider har jag äntligen fått tid att kolla på klippen, vad roligt! Precis som andra skrivit känner man sig delaktig i er gemenskap, det är kul att höra er diskutera. Har sett både 1+2 och jag föredrog nog klipp 1, f.a. för att det var ett lugnare tempo och jag gillade när ni satt ner och pratade/diskuterade, både på det indiska stället och hemma (och ÄLSKADE sången på slutet, kan vi inte få höra hela någon gång?). Jag tycker om att ni i början på varje video har en text med vad det handlar om, så man är förberedd på förlossningsberättelse, eller vad det än må vara.

Ser fram emot många fler!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *