Kategorier
Vardagstrams

Att göra en hen av en fjäder

Jag är lite irriterad över hur jävla lättkränkta människor är nuförtiden. Typ ”Amen LD skrev att blått är så jävla fult och manschauvinistiskt så nu känner jag att hon har hånat hela mitt inre och allt jag står för och är BUUUUUHUUUUUUUUUUUU vad elak hon är!” (Cue en liten klick med medhållande kommentatorer: ”Ah jag vet, LD går alltid till personangrepp för hon är så himlans himlans ELAK! Men det är ju för att hon är allvarligt störd i huvudet typ ADHD, samt tjock och korkad och *diverse personagrepp* bla bla hata hata hata”)
 
Jag slits mellan att tycka synd om folk som är känsliga för jag vill ju bara vara VÄRLDENS SNÄLLASTE MÄNNISKA MOT ALLA (och grämer mig när jag misslyckas) och att bara tycka att folk får skärpa till sig och inte vara så förbannat lättstötta i alla lägen. I stundens hetta kan jag ångra när jag skrivit nåt ”osnällt” men i efterhand, när stormen lägger sig och jag kan se nyktert på situationen så tycker jag sällan att jag gjort nåt fel. Folk är så jävla känsliga. DET är problemet.
 
(Nu menar jag givetvis inte att det är ok att säga vad fan som helst till folk eller om folk. Ifall det var nån övertolkande jävel som trodde det. Och jag syftar INTE på det här med Amanda. Det var heller inte speciellt elakt heller om vi nu ska analysera det.)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Att göra en hen av en fjäder”

OT – tänkte på en sak idag å då kom jag att tänka på dig och din blogg – undrar över de som vill veta könet på barnet innan förlossningen – är det nåt du bloggat om? vad tänker du om det? det jag hört ibland är ju att då vet dom vilken färg dom ska göra barnkammaren i å vicka kläder dom ska köpa osv…

Jag tycker inte att du är elak. Nu har jag iofs inte följt din blogg så länge och mestadels är det genom "Bloggkommentatorerna" som jag läser dina inlägg. Angående Amanda ser jag inte varför det skulle vara speciellt elakt. Har folk ingen humor, eller självdistans? Måste man ta sig själv på så jädra stort allvar hela tiden?

Alltså, jag förstår inte hur folk kan få det du säger (både i blogginlägg & svar på kommentarer) till personangrepp? Visst att du kan ryta till på folk som är riktigt elaka, men vadå, skit ska väl skit ha 😀 Det är ju inte mer än rätt tycker jag. & att sedan då fortsätta med exakt det dom anklagar dig för att göra, haha, den dubbelmoralen är så jäkla… ja, den är rolig på något sätt, men även tragisk för man undrar ju hur vuxna människor kan vara så idiotiska.

Man är inte mer än människa, jag har nog kommenterat ett & annat även i din blogg som jag, nu när jag är mer lärd inom genus & feminism (& jag skulle väl inte kalla mig helt vuxen & fullärd för jag är bara 19 men lite mer mogen är jag nu iaf) verkligen ångrar, men att bry sig något så otroligt om vad du säger & gör som vissa människor gör är ju helt otroligt.

Du kanske ska känna dig hedrad, som tydligen verkar vara över 50% av deras liv. 😀 Iaf, creds till dig! (Y)

Åh, det verkar finnas gott om individer som följer de större bloggarna och gör allt för att övertolka allting och hitta motsägelser. Kanske memorerar de alla inlägg du någonsin skrivit eller för anteckningar som de frenetiskt bläddrar i så fort du publicerar något nytt. De borde skaffa sig en hobby. Knyppling, fågelskådning, frimärkssamlande eller något annat som kan lugna en upprörd själ.

Jag tycker det är bra att folk är känsliga, gillar inte tanken på ett hårt klimat, med empati och respekt samt ett sakligt framträdande kommer man så mycket längre.

Läser om hundra gånger varje gång du skriver que. Läser det som spanskans "que", men antar att du kanske menar queue? Eller?

Svar:
herregud, det ska vara cue. inte que.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag brukar tänka att jag inte alls är ilsk av mig. Jag har bara väldigt låg toleransnivå mot bullshit!:) Sen tycker jag att det är skillnad att bli arg på någon/något och ge uttryck för det och att faktiskt vara en "elaking". Att bli arg är fasen en bra egenskap, det är ju ofta genom att bli arg på något som man inser att de behöver förändras och får styrka nog att försöka!:)

Jag har också fått nog av vissa sorters människor. Personer som jag såg upp till för några år sedan, för att de var så goda och alla älskade dem, kan jag numera störa mig på… "Svär inte, så onödigt…" och så den där blicken som utstrålar världsfred. Och så filmar de sig själva när de delar ut kakor till hemlösa människor i Norge. De tycker jag är jobbig och obehaglig så fort jag uttrycker min starka åsikt om något. När jag går emot jantelagen och pressar dem att även uttrycka sina egna åsikter. Men jag blir lika trött varenda gång jag hör att deras åsikter är samhällets åsikter. Helt okej om de själva verkligen står för det. Men de låter som robotar, som har programmerade åsikter. Som det där med svärorden… vad är så onödigt med det? Det känns bra när jag svär, det skadar ingen, jag använder inga svärord i form av påhopp och mobbning… det är bara ord. Men ändå får jag blickar av dessa människor som att jag är djävulens påfund.

Har aldrig tyckt att du har skrivit något direkt elakt, men folk är väl lätt på att ta åt sig. Däremot tycker jag det är sjukt irriterande hur de verkligen HATAR tillbaka och "ger igen" tusen gånger värre så fort du skrivit något de inte gillar, och att det ses som okej.

Väldigt många människor nästan letar efter en anledning att få ur sig annan skit som byggts upp.. Sen så är det mycket enklare att dumma sig på nätet och skriva sånt som man aldrig skulle säga i ansiktet på folk…

Alltså du är ganska hård i det du skriver, och hur du svarar folk i bloggen. Iaf är det så jag uppfattar det och även många andra tydligen.

Att bemöta så som man blir bemött är inte alltid brukligt, ibland får man bita ihop och låta elaka kommentarer rinna av. Iaf om man har en sådan stor blogg som du. Det tycker jag iaf. Mer professionellt.

Du har en skara trogna följeslagare, men vill du ha fler med dig så ska du nog börja tona ner tillägnade inlägg och svarskommentarer. För du låter så arg.

Och nu kommer du säkert svara med nåt dräpligt att du inte alls gör fel, men alla kan vi bli fela och alla kan vi bättra oss.

Svar:
Men du, har du 25000 läsare i veckan på din blogg? Får du hundratals elaka och dryga kommentarer? Isåfall får du gärna läxa upp mig, men om inte så tycker jag att du ska lägga ner kraven du har på mig. Jag är människa. Jag orkar inte vara "proffsig" eller "den större människan" alla gånger och jag VILL INTE vara det. Jag vill inte låta skit "rinna av mig". Allvarligt, hur gör det saken bättre?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det är väl så att man blir extra granskad efter det minsta felsteg när man är en "offentlig person", och det tycker jag nog att du är LD. Inte så att det är direkta felsteg, men saker som folk kan leta efter något i. Folk tittar på någon de inte tycker om och letar efter saker att bli ilskna över för att bekräfta varför de inte tycker om personen i frågan. Jag håller nog med Ihja att du kan framstå som väldigt arg. Men det är ju din blogg och du kan väl bestämma själv vad du vill skriva och hur du vill formulera dig. Eftersom du är läst av så många kommer flera att bli arga och skriva elaka saker, det kan du inte undkomma, det kommer med att ha en stor publik.

Svar:
Jag är jävligt arg emellanåt. Inte mer än nån annan, för jag lovar att jag har en ängels tålamod i jämförelse med de flesta.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Precis min poäng. Trevligt svar där LD. Trevlig ton.

Svar:
Jag var trevlig. Om du tolkar in nåt annat så får det stå för dig. Jag ber bara om lite perspektiv. Det är så jävla lätt att säga att man alltid ska vara snäll och tillmötesgående när man tittar från sin egen lilla ruta och utifrån sina egna erfarenheter. Det är ingen konst att vara snäll när man får nån dryg kommentar då och då, men när man varje dag blir granskad, kritiserad och t.o.m hånad och påhoppad så är det inte lika lätt. Och som jag sa: Jag VILL inte vara snäll och trevlig mot folk som beter sig som jävla as. Det fyller absolut ingen funktion.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

"Kill them with kindness" skulle ju kunna vara en approach. Det är i alla fall mitt motto, spelar ingen hur elaka, otrevliga, osmakliga ja rent ut sagt motbjudande människorna är så kommer de alltid att bli bemötta av mig med ett leende på läpparna. Jag anser mig helt enkelt vara bättre än dem och tillåter mig själv inte att sjunka ner till deras nivå. 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *