Kategorier
Vardagstrams

Att vara tjock OCH hälsosam

I slutet av februari så började jag ju gyma för första gången i mitt liv.  Första vändan på löpbandet var det värsta jag varit med om: tio minuter snabb PROMENERAD (under PT-piska såklart annars hade jag gett upp) och höll på att DÖ totalt. Jag trodde inte det var sant.
 
I påskas drog jag och familjen till Delsbo för två veckors semester och eftersom att jag inte ville slappa till mig totalt utan gym så började jag springa. Första varvet runt med svägerskan och jag orkade knappt en endaste minut utan konstanta flåspauser och svetten lackade jag jag berätta. Men i slutet av den semestern så hade jag ökat till fem minuter och tagit mig runt 3 kilometer. Fem hela minuter som jag pressade ur mig på nöd och näppe för mer än så klarade jag inte och var ofta helt färdig efter en springtur. 

Igår sprang jag fem kilometer som vanligt. Jag springer hela sträckan nu. Jag tänkte att jag tar det fem minuter åt gången och ser hur långt jag tar mig innan jag måste stanna och jo, jag sprang 20 minuter innan första stoppet. Sen stannade jag två gånger till under resten av passet. (Men då är det flera jobbiga och långa uppförsbackar så jag känner mig ursäktad.) Och jag dog inte! Jag var inte i det där ”kan-nån-skjuta-mig”-stadiet som alltid uppnåtts tidigare vid fysisk ansträngning. Varje stopp jag gör är max 45 sekunder långa sen kör jag igen. 

 
Och asså, TJUGO MINUTER! Fattar ni? Jag fattar knappt. Jag som blev andfådd av bara promenaden till förskolan på morgonen. I slutet av sommarn ska jag springa hela sträckan utan att stanna en endaste gång. Det här är ju busenkelt och ja, jag vågar knappt säga det: men jävligt kul också!
 
HURRA!
 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Att vara tjock OCH hälsosam”

Fan vad bra du är! Och det ÄR ju kul. Kanske inte just när man flåsar och känner att kroppen inte får tillräckligt mycket syre för att överleva, men allt runt omkring. Att se resultaten, att springa längre än man gjorde tidigare UTAN att dö. Då jäser man och tänker "fan vad bra jag är!" och det är det som är så himla roligt med träning =)

Har du något motivationstips/en bra spark i röven? Jag försöker ta mig ut varje dag men lyckas bara övertyga mig själv nån gång i veckan. Skyller ifrån mig på att jag inte kan lämna hunden ensam, precis var ute och gick med hunden (och därför är trött redan, haha) eller att jag har allergier och astma. Kommer alltid på nåt! Tänker "inorgon så…" varje dag! Så jävla less på mig själv, gaaah

Shit alltså, bra jobbat!! Får nog allt gå ut och spela lite swing ball, om dinosaurierna skulle återuppstå nu så skulle alla andra springa fortare än jag och jag skulle bli uppäten först. Det håller inte, får träna jag med.

Beröm till dej det är du värd!! Själv saknar jag helt motivation (trots att storbarnet igår sa att det såg ut som att jag hade en bebis i magen) men jag kämpar på med plankorna, fixade 7 minuter igår och idag är 2 minuter avklarade.

Fan vad GRYM du är!!!!

Jag har också börjat ta mig i kragen och röra mig lite. Efter att ha pluggat på distans i 1,5 år och inte lyft ett finger på lika lång tid, så kändes det som om det var dags. Nu har jag börjat cykla, med trög växel, åtminstone 5 varv runt en sjö här i närheten. Det blir väl ca 5 mil skulle jag tro? Detta gör jag när jag får tillfälle nu.. kanske 2-3 gånger i veckan, men när familjen börjar jobba igen så ska jag röra på påkarna 5 dagar i veckan istället. 😉

Men visst är det härligt att ORKA mer? Jag pallar inte bry mig om jag droppar kilon eller inte. Det är bara skönt att få tillbaka flåset!

Jag får rysningar av det här inlägget, det är så jävla vackert! 😀 Jag är nyutexaminerad folkhälsovetare och det är resor som din (fast kanske inte enbart inom den fysiska biten, utan hälsa överhuvud) som jag hoppas få vara en del av i mitt framtida yrkesliv. Jag är grymt imponerad, bra jobbat! 🙂

Heja!!!

Jag känner igen din jogging-resa! Jag började springa i gymnasiet (ca 7 år sedan) och då orkade jag liksom du, 2-3 minuter i taget och jag var helt förstörd. Men jag segade på och segade på och till slut orkade jag 10 minuter och rätt vad det var så släppte det och jag orkade 15 och 20 minuter. Jag köpte gymkort och började springa på löpband och en dag hade jag sprungit 50 minuter. Vilken känsla!!! Jag tränar och springer fortfarande, och köpte mig en löpkamrat också (en vovve ;)) Och du, jag kan säga såhär – när man en gång jobbat upp konditionen så finns den alltid där sen. Har man lång uppehåll så är vägen tillbaks aldrig sådär jobbig som i början!

Superbra jobbat!

FANTASTISKT!!

Så stark du är, vilken vilja =D

Den jobbigaste träningen i starten är att ta sig ur soffläget, från och med nu blir det bara bättre och bättre! Grattis =D

Sjukt imponernade!

Själv är jag smal som en sticka på 25 år och har kondis som en 70-årig tant (fast det är en lögn för min mormor är i bättre form än mig och hon är 89 år…) sjukdomar de senaste två åren har satt sina spår och jag bävar för att ta mig till gymmet och träna upp just konditionen. löpbandet är min värsta fiende… men nu har jag följt dig på din resa och ser att med sjukt mycket vilja och tålamod så kan det ju bli bättre. jag ska faktiskt ta mig till gymmet nu på en gång. så tack för inspirationen! 🙂

Det är så SKÖNT! inte nog med att man orkar mer och längre, ju mer man köttar och ju LÄNGRE man orkar kötta desto finare blir endofinkicken efteråt.

Lever på endorfinkicken. Absolut det bästa jag kan göra när jag är en riktigt dryg, elak jävel är att dra ut och jogga. Sen är jag snäll igen.

Jag blir väldigt extremt sällan avundsjuk på folk men nu är jag det…. rejält… Jag vill också kunna gå ut och springa utan att ramla ihop i en hög efter 2 min (och jag har inte ens ett kilo övervikt "bara" jävligt dålig kondition). Men det får vänta till hösten, är gravid så det kan jag glömma just nu 🙁

Svar:
kan jag så kan ALLA! Jag lovar!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Hej LD! Jag har följt din blogg i ca 1 år nu, läser så gott som varje inlägg, har lärt mig så mycket sedan jag började följa din blogg! 🙂 Tack för det!

Jag har också börjat röra på mig, gym + jogg och känner verkligen igen mig. Fy så kul det är när det börjar gå lättare att träna!! 😀

Skit vad bra jobbat! Kul när du ser framsteg och känner dig motiverat och sporrad. Precis dit man ska komma 🙂 Bra jobbat och fortsätt så kommer det kännas ännu mer bättre. Lovar! 🙂 Skön kväll till er!

Grymt jobbat! För två år sedan kunde jag springa en mil ett par gånger i veckan, utan bekymmer. Idag har jag målet 2 km. Mina knän sade stopp och nu får jag skynda långsamt, igår klarade jag bara 0,55 km, så jag har en bit kvar… Så länge gläds jag över din framgång och är säker på att du kommer lyckas!

Det där är en underbar känsla 🙂 Kommer ihåg när jag började springa också… hur man sakta men säkert orkade mer och mer. Första målet var att klara 1 km, sen 2, sen 3, sen 5… och nu har jag precis klarat 15 km utan att stanna. Det finns liksom inget stopp om man bara tar lite i taget. 🙂

Bra jobbat!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *