Kategorier
Vardagstrams

Hudiksvall i mitt hjärta typ.

Jag känner mig så himlans snygg idag.
 
 
Eller ja okejrå, bilden ÄR från kalaset i förrgår men ändå. Hudiksvalls lokaltidning HT var här och intervjuade mig och då fick jag behov av att typ klä mig rent och kamma håret.
 
Och jädrans vilken prestationsångest. Jamen ni FATTAR VÄL? HT liksom. HT! Nu kommer alla jävla gamla bekanta läsa om mig, uppnosiga men åh så FRÄNA Natashja som TYCKER SÅ JÄVLA MYCKET om allt och nämen har ho’ gått å blitt tjock å, ho’ som var så snyggåsmal?! 
 
Och sen går skvallret på byn. Fast jag älskar ju det där; skvallret. Alla-känner-alla-mentaliteten och näsan-i-blöt-syndromet och allt som kommer på köpet i småbyggder och som saknas i kalla hårda storstäder där alla sköter sig själv och verkligen skiter i andra. 
 
// Suckar nostalgiskt.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Hudiksvall i mitt hjärta typ.”

Heh, själv tänker jag tvärt om, hörde nyligen några på mitt sommarjobb på en ort nära där jag växte upp som pratade om hur "de två snyggaste tjejerna i kommunen tydligen har gått och blivit tillsammans med varandra!!" och "tänk vad modigt av dem att komma ut så i en så här liten kommun" och jag tänkte bara "blööö, hur orkar en bry sig om andras liv på det där sättet? Skönt att ha flyttat in till staden!" Skönt att slippa småstadsmentalitet och skitsnack för att någon avviker lite från normen, ser det inte som att staden är kall utan mer att här får alla vara som de vill utan att folk bryr sig, finns så mycket olika sorters människor att om en blev upprörd av folk som var annorlunda än en själv skulle en få bli upprörd mest hela tiden.

Personligen tycker jag att man inte kommer undan den där mentaliteten bara för att man tror att man gömmer sig i en storstad.

Man umgås fortfarande i samma kretsar, arbetskamrater, arbetkaamraters kamrater, man hänger på samma ställen träffar samma människor på helgerna. Skvallret och alla vet allt om alla lever även i storstan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *