Kategorier
Vardagstrams

Är hundägare dumma i huvudet?

Nånting som är viktigt för mig är att lära mina barn att ha respekt för djur och då framförallt djur som är potentiellt farliga. Hundar exempelvis. De har sina jättekäkar i mina barns ansiktshöjd och är i mina ögon alltid potentiella mördarmaskiner. Så jag är väldigt noggrann med att lära barnen att man aldrig aldrig aldrig någonsin 1. springer vid hundar samt 2. går fram till hundar man inte känner. Det här är jag stenhård med. Ingen diskussion. 
 
Men de flesta hundägare vi möter ignorerar detta med ett ”nääääääääääääää men min hund är så SNÄLL!” som om vi skulle lita på en fullkomlig främling som ÄNDÅ aldrig kan garantera nånting oavsett hur ”snäll” hunden är annars. (Min erfarenhet säger dock att många hundägare saknar insikt i detta och alltid tycker att deras kräk är snälla och gulliga och inte menar nåt när de står där med en barnarm i munnen osv.)
 
Men jag svarar iallafall att ”jag vill lära mina barn att inte gå fram till okända hundar” och förväntar mig oftast ett ”ja det är ju klokt” men tvärtom så har FLERA av dessa ägare istället svarat: ”Men det är inte bra, då kan de ju bli rädda för hundar!”
 
Så nu undrar jag; är hundägare generellt dumma i huvudet eller vad är frågan? (ni som har hund här behöver inte ta åt er. Ni är såklart undantag!)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Är hundägare dumma i huvudet?”

Ja, jag håller verkligen med! Folk är generellt väldigt respektlösa. Vi har en valp nu och jag sa ifrån mig att barn skulle klappa hunden alls de första veckorna. Vi ville lära känna vår hund och ville inte stressa hunden till ett eventuellt bett om tusen små kladdiga barnfingrar kom och hårdklappade henne det första som hände.

Dessutom har jag stor respekt för att människor kan dels vara rädda för hundar eller allergiska eller vad som helst. Jag låter aldrig hunden springa fram utan att fråga om det är okej. Precis på samma sätt som man aldrig ska tvinga någon att bli kramad av släktingar, så MÅSTE inget barn hälsa på en hund.

Just när det gäller hundar finns det så otroligt många puckon som har dem. Stå på dig!

Jag låter ALDRIG någon gå fram till min hund överhuvudtaget. Jag känner min hund, och han känner mig. Men jag kan ju ALDRIG garantera att han kommer att älska barnet som kommer fram till honom. Skulle aldrig våga ta den risken.

Jag tycker du är klok och du är min största förebild!

/ Fannie 18 år.

Jag låter ALDRIG någon gå fram till min hund överhuvudtaget. Jag känner min hund, och han känner mig. Men jag kan ju ALDRIG garantera att han kommer att älska barnet som kommer fram till honom. Skulle aldrig våga ta den risken.

Jag tycker du är klok och du är min största förebild!

/ Fannie 18 år.

Jag har tre egna hundar och jag anser att det här är rätt så klokt av dig. Att gå fram till en okänd hund är såklart en risk för man vet ju aldrig hur hunden ska reagera, den kanske blir aggressiv när den blir rädd, och i det här fallet kanske blir rädd för barnet, hunden känner sig hotad och biter. Men man ska ju absolut inte heller knuffa undan barnen och skrika NEEEJ EN HUND!, utan man ska nog vara rätt så neutral, säga att man får jätte gärna leka med hundar man känner men inte med dem man inte känner.

Sen att hundägarna säger meeen min är ju jätte snäll och vill bara leka, beror på att de känner ju hunden som den finaste i världen(:

oj, och jag känner helt tvärtom! min hund är rädd och gillar inte att andra människor pratar, tittar eller tar på honom. oftast frågar folk, kan jag få klappa? och innan man hinner svara så ligger dom över hunden! i somras passade jag min kompis lilla söta hund och hade med henne i affären där jag jobbar, en mamma fragar, hon bits väl inte? jag kunde inte se barn och hund så jag går runt disken och ser hur hennes dotter dänger en leksak i huvet pa hunden. jag säger "kom hit!" med engång var på mamman säger "nej! det är okej så länge hon inte bits!". om inte hunden biter för den behandlingen så kommer garanterat hundägaren (jag)attbitas!

tack så mycket för att du lär dina barn hur man beter sig! ETT AV de viktigaste sätten för att undgå en olycka.

Som hundägare kan jag faktiskt hålla med. ÄR hundägare dumma i huvudet?!

Jag har precis samma regler gällande min hund, inga främlingar får komma fram och tafsa på min hund utan att fråga, och om de frågar blir det oftast nej. Min hund är stor, och är dessutom vakthund (vaktar hemmet och de närmsta i familjen), så att jag skulle låta att barn komma fram till henne är OTÄNKBART. Barn är impulsiva (kan få för sig att slå, dra i örat eller pälsen) och har "fel" kroppsspråk, som kan göra hunden osäker.

Min hund är van vid barn, och för det mesta tycker hon om dem, men när man inte är hemma och ett okänt barn kommer fram vet man aldrig vad som kan hända.

Jag litar på min snälla, duktiga hund, men hon är faktiskt just det, en HUND. Man kan aldrig lita på att de sköter sig, och om det väl slår slint så har man helt plötsligt ett skadat eller till och med dött barn på sitt samvete, och i förlängningen även en avlivad hund.

Så jag håller med, varför låter folk främmande barn komma fram och hälsa på deras hund, när det kan slå slint och gå åt helvete på en halv sekund.

Och då ska vi inte ens börja tala om dessa förbannade hundägare som inte plockar upp hundskiten efter sig! Fy fan!

Jag har hund. En stor en som är blandning mellan schäfer och rottweiler. + en flicka som är uppvuxen med hund. + två bonuspojkar som även de är uppvuxna med hund. Alla dem tre är lärda, stenhårt! att inte gå till främmande hundar, låta hundarna vara då dem är på bädden, fråga ägaren först och inte springa och stoja bland hundar (såvida det nu inte är vår egen hund förståss). Du har gjort helt rätt i att lära dina barn det där! För man vet aldrig. En hund är ett djur, det har instinkter och vad som helst kan hända när som helst. Det handlar ju inte om att göra barnen rädda, utan att de ska ha respekt för hundar och andra djur.

Och jag håller med för jag har också träffat hundägare som är smått korkade. Både vad gäller barn och vid hundmöten…

Kämpa på med dina barn och så struntar du i de dumma-i-huvudet-hundägarna!

Många hundägare är jävligt dumma! Även fast jag har hundar själv så står jag fast vid det. Tips till alla hundägare- gå en lydnadskurs (gå på alla tillfällen och träna på övningarna!) och ha lite vett för fan. Hundrädsla kan jämföras med spindelfobi, det spelar ingen roll hur små och stilla de är, DE ÄR ÄNDÅ LÄSKIGA. åååå brinner av på sånt här. Folk är inte kloka!!!

fast hundägare är väl som de flesta föräldrar: "mitt barn skulle aaaaaldrig" JO JUST DIN UNGJÄVEL SLÅSS, SPARKAS, SPOTTAS ETC ECT IN I EVIGHETEN AMEN

människor har väl en tendens att leva i förnekelse för det är enklast så.

själv är jag svinrädd för katter och herregud vad folk vill att man ska hålla i dessa obehagliga djur som liksom fattar att man är rädd och då själva får panik.

Håller med. Men undrar också ofta om föräldrar med små barn är dumma i huvudet. Nästan varje dag ser man ju små ungar springa fram till främmande hundar (med ägare eller som står bundna utanför en affär) och börja klappa och kela. I bästa fall kommer en förälder 20 meter efter och frågar ägaren lite retoriskt "går det bra om de klappar hunden?" – men ofta säger föräldern ingenting alls. Är ju bara ren tur om ungarna inte en dag blir bitna! Och att bli biten är garanterat något man blir hundrädd av.

Ja, hundägare har oftast ingen förståelse alls! Min dotter är 5 och så fort hon ser en hund flyger hon upp på mina axlar. Allt tack vare ett pensionärspar som brukar gå förbi hennes dagis vid vår lämningstid. Den är aldrig kopplad och springer rakt fram till alla som kommer. Trots att min dotter skrek högt gjorde de inget annat än försäkrade"Han är snäll!" Blir arg så jag kokar bara jag ser dem!

Jag har en hund som är 7 år och fortfarande jättebusig. Kommer nån (barn,vuxen,gammal) fram och vill klappa så förklarar jag att de inte får böja fram ansiktet mot honom för då åker man på en blötkyss, är barnen små säger jag bara nej. Är det barn jag känner håller jag hunden och låter dem klappa ryggen ( tycker inte att barn ska klappa i ansiktet då barn kan vara oförsiktiga och hunden oförstående) men stå på dig finns många idioter. Folk som har sina hundar lösa och hunden kommer springandes och skällandes mot mig och min hund är det värsta jag vet, spelar ingen roll om det är en dvärgpudel eller rottis

Håller med flera av de andra som skrivit. Är själv hundägare och jag har som regel att min hund inte ska hälsa på kreti och pleti.

Han har sina hundkompisar och människovänner redan så han behöver inte hälsa på massa folk. Utstrålar nog något för hittils har det aldrig hänt att barn/vuxna klappat utan att fråga och jag tycker du har helt rätt inställning.

Men jag kan bara konstatera att ja det finns hundägare som är dumma i huvudet, det är förmodligen samma som även tvingar andras hundar att hälsa på deras "snälla" hundar.

Varför måste man tvinga sig på andra undrar jag :S

Japp, dom flesta hundägare är generellt dumma i huvudet, och av åsikten att deras hundar mår bra av att ständigt hälsa på allt & alla. Samtidigt är de också övertygade om att allt & alla faktiskt vill hälsa på hundarna. Så som dom flesta föräldrar också är generellt dumma i huvudet, som INTE lär sina barn att inte gå fram till främmande hundar. Det finns inget värre än gapiga ungar som springer mot hundarna med utsträckt hand och skriper "KLAPPAAAAA!". En gång hade jag en hund som var livrädd för barn och hade kapat den handen rakt av.

Det är en skitviktig sak du lär dom. Skitviktig. Barn kan (psykiskt) skada hundar, lika som hundar kan (fysiskt) skada barn. Det bästa för all inblandade parter är om dom bara lär sig att hålla sig ifrån varandra.

Ja, många hundägare är dumma i huvudet. De har sina hundar lösa i stan, de låter dem springa fram till folk och de har ingen förståelse för folks rädsla.

Men folk som möter hundar kan vara minst lika dumma i huvudet. De går fram med barn till okända hundar och fattar inte att hunden kan vada rädd eller aggressiv. Så jag tror att vi kan konstatera att det är folk i allmänhet som är dumma.

Jag var ute och gick med min morbrors hund en dag för många år sen, en yttepytteliten papillon.

Hör världens skall och vänder mig om, då springer en STOR, lös hund mot oss.

Ägaren ropar att "Han är så snäll!"

Den här hunden ser helilsken ut och flyger på den lille som nästan flyger upp i min famn, och han ger sig inte. Den där stora jäveln var nästan också uppe i famnen på mig för att komma åt lillen, ser fortfarande riktigt ilsken ut. Ägaren till hundjäveln går långsamt framemot oss och säger "Heh, han är så snäll så snäll!"

Sug min röv ditt jävla fanskap liksom!

Svar:
men asså det där "han är så snäll" i möte med andra hundar. Jag hade en enorm hundilsk dobermann. Jag hade honom under kontroll såklart, men det blev väldigt svårt när andras jävla hundar inte var kopplade. "han är snäll!" – ba "jaha men det är INTE min!".
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag blir skitsur om jag är ute med systers hund och någon kommer fram utan att be om lov först, så jag tycker det är jättebra att du lär dina ungar att visa djuren respekt.

Avskyr när främlingar kastar sig över hunden, det är just därför jag inte vill binda upp honom utanför butiker. Folk håller sig oftast på avstånd eftersom raserna har dåligt rykte (dobermann/rottweiler) men inte alltid. Spelar ingen roll att hunden inte har visar aggressivitet tidigare, det är lika fult att flyga på och röra vid någons hund som om någon skulle göra det på mig enligt min åsikt 😛

Så jag är för att lära barn att ha respekt för djur tidigt, både för deras egen skull och djurens 🙂

Jag har snarare varit med om det omvända. Har själv växt upp med hund och alltid fått lära mig (precis som du lär dina barn) att man INTE hälsar på främmande hundar och alltid FRÅGAR ägaren innan man närmar sig en hund. Men det verkar vara ovanligt idag. Våra hundar har varit väldigt blyga eller haft stark vaktinstinkt och därför har vi alltid sagt åt personer som vill hälsa : "nej, hon vaktar mig", "hon är inte van med barn" etc. och förklarat att de inte skall komma fram och hälsa. Lyssnar människor på det? Svar: Nej! Och de som motförmodan lyssnar försöker ofta övertala i stil med "men den ser ju så söt ut" eller "jag är hundvan". Blir helt matt då jag tänker på alla gånger jag fått ta vår tax i famnen för att människor skall låta bli att "hälsa på den söta hunden"..

Alltså, ja. I alla fall blir det ju dem en lägger märke till. Är själv ganska reserverad mot hundar tills jag lär känna dem och blir -vansinnig- på den som inte respekterar det. Värst upplever jag det med hundar som går löst och kommer fram och nosar, för jag har inte den blekaste aning om hur den här hunden är.

Dock, efter att ha varit tillsammans med några som har haft hund så har jag börjat förstå dem lite mer och börjar kunna läsa av hundarna lite, vilket är lugnande. Men folk som inte fattar att man kan vara rädd för lugna hundar, glada hundar, stora hundar, små hundar osv ÄR dumma i huvudet.

Tänk om alla barnägare var som du!!

Vår hund är verkligen supersnäll men han är lite nervös. Han litar in på människor han inte känner och är ganska rädd av sig. Speciellt för barn (och gamla) som har andra rörelsemönster än vad han är van vid. När ungar springer mot honom i full karriär med flaxande armar, blir han livrädd. Han skäller till och sen får _jag_ som hundägare skäll av en oansvarig förälder: "Ta bort hunden! Mitt barn är rädd!" Min hund är också rädd! Lär dina barn hyfs och hundvett för fan!

Svar:
man undrar om folk är rädda om sina barn ibland.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag är själv hundägare men har inga barn. Tycker dom att fler borde resonera som dig! Det är ett levande djur och även om jag litar på min hund så har jag ju egentligen ingen aning om hur han skulle reagera i situationer som aldrig har uppstått förr, även om jag TROR att han aldrig skulle bitas.

Det finns också hundägare som vill låta sin hund hälsa på alla jävla hundar dom möter och han är ju såå snäll och bla bla. Ja men det kan inte jag veta och min hund gillar inte alla jävla hundar som finns har det finns ingen anledning för honom att göra det heller så NEJ din hund får inte hälsa på min hund. Så ja, vissa hundägare är "dumma i huvudet"

Jag älskar hundar som "jag känner", resten.. not so much. Dessutom önskar jag att vi hade en lag om koppeltvång i Sverige. Jag vet, allas hundar är så förbaskat snälla och de kan lita på sina hundar till 100 %, så bra känner de sina hundar. Gå och dö. Ingen känner någon till 100% och framförallt inte en hund. Ingen vet hur ett DJUR (förlåt familjemedlem) reagerar i alla situationer. Är så trött på att läsa om alla hundar som bitit ihjäl ett barn eller någon annans hund och efter säger "det har aldrig hänt förut och hen är så snäll". Mhm. Danmark har dessutom infört lag mot kamphundar. Önskar att vi kunde ta efter det här.

Jag skulle bli glad om alla tänkte som du! Barn har faktiskt aldrig varit problemet utan de vuxna. Flera som klampar fram och sticker ner handen och ska klappa på min hund, de tilltalar mig inte ens!! Bara går fram och tar för sig.

Förutom att det är korkat och kanske farligt för barnen att rusa fram till okända hundar så är det även inte bra för hunden. Min syster har en väldigt icke-självsäker hund som är sjukt misstänksam mot nytt folk. Ibland kommer det fram folk när man går med henne och bara klampar fram och säger "va söööööööt!!". Vovven blir ju livrädd. Vem vill hälsa och kramas med någon man inte känner? Nej, ur respekt för hunden ska man lära barn att INTE gå fram och klappa. Det är fullkomligt respektlöst.

Ja dom är ofta dumma i huvudet eftersom att dom även struntar i att ta upp hundskiten, som mina barn måste zickzacka runt när vi är ute. Dom kan inte springa som barn ska få göra, på gräsmattan eller kasta upp höstlöven – för det är ALLTID hundskit där! Jag vet inte hur många gånger som barnvagnens däck eller barnvantarna & skor varit bruna av skit denna höst. VIDRIGT!!!!! Värst är det när snön smälter på våren.. då kommer ALLT fram som legat under snön. *spyr*

Jag gillar din inställning "Jag lär mina barn hundvett, så lär du din hund barnvett". Visst, hen kanske litar på sin hund, men hur fan vet JAG att jag kan lita på vare sig hunden eller hundägaren?

Jag har blivit lite rädd för hundar på senare år, iaf de större sorterna som verkar vara poppis att ha för att det är tufft. Har en granne som bars vägrar ha koppel på den, jag har skällt osv men han bara flinar tillbaka och säger att det inte finns någon lag på att ha koppel. Jag får fan ont i magen av att se den där vidriga besten men han skiter i. Är väl ej väsentligt om den är snäll eller ej jag blir ju rädd? Tycker det borde räcka. Så okopplade hundar känns så jävla respektlöst tycker jag. Mindre trevligare sorter gillar jag dock och om den visar intresse brukar jag le liksom och enstaka fall då människan sett trevlig ut frågat om det är okej att hälsa, skulle aldrig kladda utan att fråga såklart. Är dock intressant hur många som blir sura av att man uppmärksammar deras djur, även om det bara är ett leende. Slappna av liksom du skaffar en asgullig hund men blir sur om folk tycker att den är söt? Jag har två docksöta katter som sitter i fönstret och folk stannar och säger åååååh eller barn osv det är väl ej så konstigt? Men men.

Har hundar själv, och tycker det är skitbra! Viktigt att lära barnen att ha respekt för djur, oavsett om det är hundar eller kor och hästar i hagar. Hästhagen vi hade förut låg precis brevid ett elljusspår, hur många ungar som helst var halvvägs inne hos hästarna utan någon reaktion från föräldrar.

Helt jävla vansinnigt! Djur är farliga – inte bara för barn utan även för vuxna som inte vet hur de ska hanteras!

Vi är både föräldrar och hundägare, så vi är stenhårda med hur Eddie beter sig med hundar. Han vill jättegärna hälsa, men vi ser till att vi frågar först, och sen har vi lärt Eddie att man börjar med att sitta på huk och hålla fram en hand så hunden får nosa. Först när hunden nosat och godkännt får man så klappa.

Vi kommer heller aldrig lämna honom ensam med en hund, inte ens vår egen.

Det är ju en enorm skillnad på att lära sina barn att respektera hundar och att säga åt dem att hundar är farliga. Och respekt för alla levade varelser skall man absolut ha. Jag tycker att du gör bra som lär dina barn lite hundvett. Sedan kan man ju bekanta sig närmare med någon hund man känner så att barnen lär sig handskas med hundar också.

Jag blir lite arg på föräldrar som låter sina barn rusa rakt på vår hund. Ja, den är liten, men den har en mun full med vassa tänder. Och blir den rädd kan jag inte garnatera att den inte skulle nafsa. Även om den är van vid barn och hur snäll som helst med oss inom failjen.

Lite vett och etikett skulle inte skada både hos hundägare och de som vill hälsa på hundarna.

Jag är hundägare OCH förälder o jag lär mina barn samma saker som du. Man går inte fram till främmande hundar, kommer det en hund gående på samma gångbana så springer man inte, utan saktar in så inte hunden blir nervös, alla hundar gillar inte att bli klappade o visar den inget intresse för dig så tittar man bara på den o behöver inte ens fråga om man får klappa.

Säger även till andras barn om de inte beter sig så mot mina hundar. De är världens bästa barnhundar, men de ska ändå behandlas med den respekt som hundar förtjänar. När de går ut så är det deras paus från barnen hemma så då måste de få vara ifred. Tycker jag då.

Jo du LD förresten, denna OCM..

Jag har precis börjat med OCM och har kört varje kväll hittills, kan man köra på morgonen också om man liksom är lite finnig och bör man smörja med aloe vera även om man inte tvättat ansiktet med det där utan bara använt vatten?

JA HUNDÄGARE ÄR DUMMA I HUVUDET!

När jag var liten (1-2) blev jag nedviftad av en hund som var ENORM och blev sedan skiträdd för hundar. Trots det ignorerar många hundägare mina rädslor.

En gång lät en ägare t.ex. sina gigantiska hundar RUSA emot mig medan jag stod skräckslagen och paralyserad, sedan när de var ca 1m ifrån mig skrek han åt dem att stanna och skrattade sedan. Var väl sådär lagomt road själv…

Dock finns såklart bra hundägare också, men dessa skulle nog inte säga "Min hund gör ingeeeentiiiiing" utan kanske inse att även om hunden är tränad har de inte 100% kontroll. Speciellt om små barn springar fram och tillbaka, då är det inte konstigt om hunden blir rädd och provocerad, så jag tycker du gör HELT RÄTT när du lär dina barn att inte gå fram till okända hundar.

jag tycker nog att det är lika illa åt båda hållen. jag har två barn, och en väldigt stor hund (grand danois) dagligen möts vi av ungar som kommer springandes mot min hund och ska kramas. hon är snäll och skulle faktiskt inte protestera på något sätt, men jag tycker ändå att det är otroligt respektlöst av iaf barnens föräldrar som inte tar något som helst ansvar. när jag var liten fick man lära sig att inte gå fram till främmande hundar utan att fråga. men idag verkar ingen bry sig. det är ju så sött när barn och hundar leker, sen om den leken innebär att barnen pillar hunden i ögonen så är det fortfarande sött :-/

men nej, jag låter inte min hund gå fram till vem som helst. hon går lös under våra promenader, under kontroll. respekt åt båda hållen tycker jag.

Tänk om fler föräldrar var som du. När jag var tå åring hade vi en hund, världens snällaste mot oss i familjen men hon gillade inte främlingar och speciellt inte barn. Det hände ofta att föräldrar blev sura när jag sa att deras barn inte fick klappa för att jag inte kunde garantera att hon skulle hålla sig lugn. Det var samma reaktion var gång; Du kan ju inte ha en farlig hund som bits! Eller; Har du ingen pli på din hund? Sjukt irriterande! Aldrig att mitt bar får klappa främmande hundar, jag tycker som du!

Tack för du tar upp detta.Ja en del hundägare är dummaihuvudet.Det finns en kärring här där jag bor som har en pittbull som får springa lös,trots att den attakerar.Jag vågar nästan inte gå ut längre :(.Åh alla dessa hudägare som inte plocjar upp bajset…jag konfronterade en herre ang detta en gång.Hans intelligenta svar va – Det får la hunden göra själv!!

Då gav ja upp.

Min syster har en hund som är jättego och allt det där, men hon är livrädd för barn. Problemet är nog hennes storlek, hon är en korsning av chihuahua och yorkshireterrier, så barn blir inte rädda för henne för att hon är "så liten och söt". Hon både nafsar och skäller när barn springer fram till henne bakifrån. Hon är jättego om barnen "gör rätt", men barn är impulsiva och har inte deras föräldrar lärt dem hur man ska bete sig bland hundar så "gör de inte rätt". Jag tycker att du gör helt rätt! För precis som du stör dig på hundägare som inte fattar, så finns det hundägare som stör sig på föräldrar som inte fattar.

Jag kan störa mig ordentligt på hundägare också. Jag passade Dolly (min systers hund) när hon var valp, då var vi ute och gick när en lös schäfer kom framspringande. Min spontana reaktion var att lyfta upp Dolly. Medan ägaren sa till mig att jag skulle släppa ner henne så dem fick hälsa, att hans hund var jättesnäll. Inte fan litar jag på en lös schäfer som skulle kunna äta upp Dolly i ett nafs! Jag har själv blivit biten av en schäfer, som råkade vara inne i en depression just då och fick sedan äta antidepressiva. Med andra ord främmande hundar är precis lika oberäkneliga som främmande människor!

Det är sant att man aldrig ska gå fram till en främmande hund utan att fråga ägaren först. Men att alltid lära barnen att hundar är farliga leder till en rädsla. En farlig hund betyder inte att alla är det och ägaren känner sin hund bättre än du. Låt dina barn träffa vänners hundar (som är snälla) och lär dom att så länge man inte provocerar hunden så går det bra. För oftast är det människors fel är hundar får konstiga beteenden. Hundar finns överallt nu och att ha en hundrädsla blir ju jobbigt. Man kan inte undvika allt som kan vara farligt. Alla djur är oberäkneliga så människan måste lära sig att respektera dom. Jag brukar gilla dina inlägg men nu tycker jag att du drar alla hundägare över en kam. Det finns medvetna ägare!

Jag har blivit hundrädd just för att folk låtit hundarna leka i form av att hoppa på en. Inte kul att vara 8 år och få en bjässe över sig för att det senare ska bli försvarat med: "Han är ju bara glad att se dig".

Och varenda gång jag kommer hem till någon så säger de: "Men min hund är JÄTTEsnäll. Han skulle inte göra en fluga förnär, jag lovar!" Men ändå har hunden börjat hoppa på mig på ett sätt jag upplever hotfullt.

Så tack för att någon resonerar likt mig, vet inte hur mycket skit jag fått för att jag är rädd och fördomsfull mot hundar.

nu är det så här. jag litar fullständigt på min hund. MEN jag litar inte på barn..

det värsta var en gång då jag var tvungen att sicksacka mellan en dagisgrupp utan att dagisfröknarna brydde sig om att se till att ungarna höll sig på en sida av vägen. utan hela högen försökte klappa hunden. sånt gör mig irriterad.

på samma sätt som att många barn inte vet hur man ska bete sig i närheten av hundar. senast i går hade jag två småtjejer (kanske 4 år gamla?) som höll på och dummade sig då vi gick förbi, med skrik och pek och annat. där undrar jag vart föräldrarna var någonstans..

du gör helt rätt som lär dina barn att vara försiktig med främmande hundar. för även den snällaste hunden kan bli skrämd av en rörelse den inte är beredd på. och oförutsedda rörelser är barn ganska bra på.

Jag blev vid ett tillfälle i min barndom (2-3 år gammal) jagad av en hund som var ungefär schäfer/rottweiler/dobbermann i rasblandningen. Stor som fan var den och ägarna lät den springa omkring fritt i byn. På senare år har jag lärt mig att hantera fobin, men för tio år sedan skulle jag aldrig i livet gå in i samma hus som en hund, inte en chans i helvetet. Hur det bemöttes?

"Men hen är så snäääll! Hen bits inte!"

Det må så vara, men jag klarade inte ens av en hund som befann sig inom tio meters radie och hade blicken fäst på mig. Särskilt inte inomhus.

Tänk om folk med matallergi skulle bemötas likadant. "Lite laktos är väl inte så farligt, det som inte dödar, det härdar!" Jag har fortfarande svårt för ivriga hundar som hoppar och kanske bara vill leka, men min instinkt säger att den håller på att attackera. DET, om något, är läskigt!

Men vad fan.. Menar du att du inte träffat en enda hundägare som tycker att det därär klokt? Nu är jag förvånad! Vi är en stor hundägaregrupp på fb som diskuterade det här för ett tag sedan. Att det är så himla konstigt att föräldrar inte lär sina barn respekt för hundar.

Min hund är verkligen jättesnäll. Men han är en hund. Om okänt barn springer rakt fram till honom, försöker klappa (oftast ovanifrån med lyfta armar) och samtidigt skriker av glädje. Hur tror ni gemene hund reagerar om det inte är van barn? Jo.. Det är något konstigt, i bästa fall har ägaren kontroll o svarar hunden att den inte behöver agera eftersom ägaren som ledare tar tag i problemet. I värsta fall tänker ägaren "men min hund är såå snäll" och då uppstår problem!

Min hund har inte träffat barn. Jag håller sakta på att vänja honom. Främmande barn ute brukar jag ropa stanna till. Och om de sakta och uppmärksamma på vad jag ber dem om, så får dom hälsa. Annars säger jag "min iund tycker inte om barn, han är rädd för er". Eller om ungen är riktigt ouppmärksam o ändå bara ska fram brukar jag säga att hunden är farlig!

Håller med dig i allt, har både barn och hund. Dessutom blir jag TOKIG på dessa hundägare som stannar på gatan och väntar in en när man kommer med sin hund. Jag vill inte umgås med dem bara för att jag har hund. Och min hund behöver inga vänner. Eller de som har hunden lös och säger som du skrev "men hen är så snäll!". Det vet väl inte jag! Jag har aldrig min hund lös. Och glöm aldrig att hundar är hundar och människor är människor. Klart slut/ uppjagad kvinna haha

(För) Många mattar/hussar har sorgligt låg kunskap om djuret hund och därför helt orealistiska uppfattningar, förväntningar och inställningar. Jag blir mer än trött på de människorna…

Så nej, inte dumma i huvudet men väl "analfabeter".

/"Jag är inte bara matte och mamma, jag är veterinär också"

Min erfarenhet är typ tvärtemot din, att hundägare brukar förstå sånt bättre än många småbarnsföräldrar. Men ja det finns väl idioter åt alla håll. Jag växte upp med att aldrig gå fram till en främmande hund, om jag ser en jag vill klappa så kan jag fråga ägaren och sen handla efter vad hen svarar. Men jag hade ju egen hund så andras var kanske inte jättespännande..

Själv har jag en hund som visst ÄR världens snällaste.. men hon låter som att hon ska äta upp hela grannskapet typ. Kanske världens sämsta hund att presentera för hundrädda 😛

Såna som inte är hundägare kan också vara dumma i huvudet!! Just sayin, man ska inte dra alla över en kam. Men jag förstår precis vad du menar. Jag är själv hundägare och går aldrig med min hund lös om det inte är på en åker eller på vår gård. För det första: det är respektlöst att ha sin hund lös och lita på den till 100 % för jag vet inte hur många gånger grannarnas hundar har hittats på vår gård eller springer efter oss när min hund löper, då spelar det liksom ingen roll hur duktiga deras hundar är i övrigt för man vet aldrig vad dom får för sig att springa efter! Sånt blir jag så jävla tokig på. Och ännu värre är hysterin om vargar, JAG BLIR GALEN. Går jägare med sina hundar lösa på vargens revir så vet dom vad dom ger sig in på när hunden är lös, om hunden är lös överhuvudtaget!! Sen är jag också vegan och hela grejen med att jaga kan dom lägga ner enligt mitt tycke. Är det en "sport" borde båda sidor veta att dom är med i leken, sen att döda för skojs skull får mig att tappa hoppet om mänskligheten.

Vilken förbannad morgon det blev. Lite kaffe.

Håller absolut med! Man ska vara försiktig med främmande hundar, man vet aldrig vilken hund det är som har dålig uppfostran och en puckad ägare. Jag har själv en hund, en 30 cm hög pudel som står ut med det mesta. Honom har jag låtit barn hälsa på några gånger, men bara (och endast!) när han har varit lugn och när jag vet att det inte kommer hända något. Men då har man ju stenkoll på sin hund, vid minsta antydan till dåligt beteende (som man ju ska kunna se som hundägare, sjukt att folk menar på att hunden är så "snäll" när den smyger och jagar andra hundar och människor, eller hoppar på och nafsar efter dom.) så tar jag självklart bort honom. Det är ju ganska lätt också att kontrollera honom då han är så liten.

Själv har jag träffat på en heldel större hundar som hoppar på min hund. Flera gånger har jag gått i skogen också har det smugit en stor jäkla jakthund på oss och varit beredd att gå till anfall. Ägaren påstår att det inte är någon fara (och fortsätter ha sin hundjäkel lös?!) men om en hund tyst maskerar sig och smyger bakifrån på någon och sedan kastar sig fram med öppna käkar är det inte på skoj eller. Fy faan för hundägare som inte har koll på sina hundar.

Jag fattar inte, "hundägare du möter", är det folk du känner som vill stanna och prata? Eller i vilken situation får du konfrontera en hundägare på det viset?

Jag har aldrig ens hamnat i den sitsen (har haft hund i snart åtta år), att jag skulle behöva "övertala" andra att mina hundar är snälla, för jag umgås inte med folk så. Är jag ute med hundarna går vi, och vi stannar sällan vid andra.

Ibland kan folk be att få hälsa, och jag säger alltid som det är: "självklart, men vänta tills jag säger till. Och du kommer bli överöst med pussar". Oftast vill barn hälsa på chihuahuan, och de stora på boxern. Men jag skulle aldrig få för mig att övertala andra att hälsa.

Det är min brist i uppfostran som jag är väl medveten om, att mina hundar älskar att pussas och tyvärr gärna hälsar i 100 knyck. Men bara om jag säger att de får, de kan lika gärna stå still vid sidan om om jag säger att de inte får hälsa alls, men så fort någon hälsar liksom bryter de lugnet.

Mina barn är uppvuxna med hundar, och jag påtalar alltid vikten av att inte hälsa på andra hundar om inte jag är med. Jag vill själv se vad det är för hund, just för att jag inte litar på andra mattar och hussar.

Ett exempel: En granne till mig köpte en boxer, en hanhund. De gick ofta förbi oss, och ibland gick vi ut för att hälsa när den var valp, vi spånade om hur bra kompisar våra hundar kunde bli i framtiden. Sedan gick det något halvår innan vi sågs igen, och då gjorde vi samma sak, gick ut på trottoaren där de väntade. Min äldsta son (då fem år) och jag gick fram till hunden som glatt ville hälsa, sedan stod vi och pratade med ägaren en stund. Sedan gick min son fram närmre mot hunden (vi stod ju alla nära den), och klappade den. Då började den morra, sådär dovt nere från halsen och reste ragg, och huvudet bortvänt. Jag tog genast bort min son, och frågade om den brukade göra så (den var ju van vid oss sedan tidigare,, men vi hade inte setts på länge), och ja, den hade börjat "bli konstig" sa min granne. Sedan tog det bara några veckor, innan den avlivades. Den hade gjort flera utfall mot både deras egna barn, och de vuxna i familjen. Jag vet inte vad som var fel, och lägger inga aspekter i om huruvida de skulle ha tagit hjälp eller omplacerat hunden. Men det var skönt att den försvann, jag tyckte det var riktigt obehagligt.

Jag är så glad över att jag även vid en hund jag träffat ofta, var med. Utöver ägaren. Så jag kunde ta bort pojken min innan det hände något. För enligt ägaren var det okey att hälsa, men hon borde känna hunden och veta att han blev obekväm.

Oj har faktiskt inte varit med om detsamma. Har också lärt mitt barn att aldrig gå fram till främmande hundar och inte väsnas och hålla på för mycket i närheten av djur som faktiskt kan vara lite känsliga. Jag lär mitt barn att respektera andras husdjur och att djur inte är en leksak. Mitt barn är inte rädd för djur, däremot så springer hon inte fram för att klappa eller liknande, hon är rätt nonchalant, och djuren brukar oftast ignorera henne med. Ibland springer en hund fram till henne och då blir hon upprörd, vilket är rätt förståligt. Jag lär henne att inte störa djuren och vore trevligt om hundägarna kunde lära sina djur att inte störa mitt barn. Däremot har jag nog aldrig varit med om att en hundägare blivit förnämad av att dottern inte springer fram för att klappa. Snarare tvärtom så tycker de att det är skönt att hunden slipper störas.

Jag blev attackerad av en doberman för två år sen. Hen var okopplad, såg att jag var rädd (har varit rädd för hundar sen min syster blev attackerad för flera år sedan), tog sats och sprang mot mig från 200 meters avstånd. Hunden hoppade upp på mig med tassarna på mitt bröst, öronen låg lutade bakåt, skällde mig i ansiktet, hoppade ner, cirkulerade runt mig, hoppade upp igen, tills de jävla ägarna fick hundens uppmärksamhet med en boll. Hunden hade lika gärna kunnat bita mig i halsen eller ansiktet. Jag trodde jag skulle dö, no kidding! Och allt ägarna gjorde var att koppla hunden och säga ’hen är snäll egentligen’…EGENTLIGEN??!! Hade jag varit dem hade jag åtminstone erbjudit mig att betala terapi. Hur kan man ta så lite ansvar? Sen dess har jag hundfobi, tack för den liksom.

Har själv vuxit upp i ett hus med hundar. Jag lärde mig snabbt vilka signaler som betydde att jag fick klappa och vilka som betydde att hunden ville vara ifred.

Även fast jag vet att våra hundar är snälla, så skulle jag ju aldrig låta dem springa fram hur som helst till främmande, vare sig det är hundar eller människor och jag skulle inte låta vem som helst komma och kladda på dem. Kommer främmande och klappar utan att fråga så går jag alltid emellan.

Allt främmande kan vara farligt, må det vara människor eller djur. Så det är bra att du lär dina barn att inte springa och hälsa på främmande hundar hur som helst 🙂

Sedan jag flyttade till det bostadsområdet där jag bor nu har jag börjat tänka i banorna att det borde vara förbjudet med hundar i tättbebyggr område sorgligt nog. 90% har ingen kontroll på sina hundar, många lämnar dem ändå bundna precis utanför affären där de sittet o skäller hela tiden, flera hundar har gjort utfall mot mig när jag gått förbi (på respektfullt avstånd), varje kväll hörs en massa aggressivt skällande när hundar möts på kvällspromenaden,, hundbajset styr var man kan leka, min lille pojke har blivit omkullsprungen två gånger och jag har dessutom fått höra att jag borde lära min pojke att inte springa på gräsmattan för då får man acceptera att hundarna blir överraskade o skäller (varför måste de då vara precis på gräsmattan vid lekplataen?!?!). Nej sorgligt men sant har jag blivit så trött på det här att jag skulle rösta nej tilm hundar i stadsmiljö – ska man ha hund får man respektera att andra inte vill ha det och dessutom borde man vara tvungen att gå kurs o sen skriva kontrakt på att man ska träna, stimulera och sköta hunden på bästa sätt.

Jag är just nu arg på allt vad hundar heter. Folk som knyter sig hund lite ledigt precis vid skolan. Folk som låter sin hund skena fram och skälla så mina barn blir paffa och rädda och vinglar till på cykeln. Och på den som låtit sin hund bajsa på vår egna gräsmatta 3 gånger på några veckor. Antingen är det någon med koppel som låter den kliva in och skita här. Eller så är den någon som låter sin hund springa ut själv och bajsa, och i så fall har vi dessutom en herrelös hund på vår tomt ibland!

Fast sedan handlar det ju också om HUR folk går tillväga när de hälsar på hundar. Vissa verkar tro att man liksom skall smyga upp bakom hunden när den inte märker och sedan hålla fast den. Att göra så mot sin egen hund (som blir lugn när den vänder sig om och ser vem det är) kan jag se som helt okej. Men när främlingar kommer och kladdar på ens hund, utan att fråga och UTAN ATT HUNDEN SJÄLV VILL, så undrar man ju lite vad som är fel. På dem, alltså. Hur svårt skall det vara att sätta sig på knä en bit ifrån hunden (eller åtminstone huka sig, beroende på hundens storlek) och sträcka fram handen så den kan lukta och då se till signalerna den sänder ut? Vill den inte lukta? Försök då inte klappa. Förstår inte hur svårt det kan vara.

Så ja, en hund kan vara hur snäll som helst om den får rätt bemötande. Men om folk slänger sig över en hund de inte känner och den skyddar sig genom att morra/bita får folk faktiskt skylla sig själva. (Så klart är det skillnad om man gör som man skall när hälsningen på hunden sker och på dens villkor, då är hunden inte snäll helt enkelt.)

Tillägg; Dessutom brukar det ju sällan gå så långt att folk blir bitna/dödade eller vad det än må vara. Alla vettiga hundägare kan läsa av sin hund. Åtminstone jag har aldrig varit med om att hundar jag känner har flugit ihop med andra hundar utan förvarning. Man märker hur de beter sig, man märker hur pälsen och svansen ser ut, man märker att den morrar. Hur svårt är det.

Jag tycker såhär; Att lära barn att inte gå fram till en okänd eller känd sänder hunden en signal om respekt, man lämnar space till hunden att använda sin nos.Låt sedan hunden komma till dig. Att lära sina barn hur man hanterar både hundar och andra djur leder till en förståelse för ett bra sätt att närma sig människor och hantera sig själv.

Hej smartaste bästa du

Jag är inte hundägare. I det här fallet delar jag ändå hundägarnas oro för att barnen ska bli hundrädda. Du signalerar att alla hundar är farliga för den som inte känner dem. Så är det ju inte. Det är som med människor de allra flesta är rätt harmlösa och sedan finns det några få sjuka individer. (Tror dock att det är vanligare bland människor).

Ett annat förslag för att skydda dem från hundbett vore nog att låta dem lära känna hundar som ni VET är trygga, så att de lär sig se vad hunden signalerar. Då vet de hur de ska föra sig och när de ska akta sig. Fast det gör ni kanske redan. 🙂

Ja du vad ska man säga… Jag är hundvakt ofta och brukar gå ut och gå vid Årstaviken/Tanto och söder och nästan alla har sin hund lös. Grejen är att hunden jag går ut med inte går ihop med andra hundar så även fast deras hund är väääärldens snällaste så betyder det ju inte att min är det? Dem kan väl i så fall tänka på sin egna hunds säkerhet? Sen är min hund en liten hund så hans nacke går ju att knäcka av på nån sekund om han kommer i bråk med en stor hund. Blir sjukt förbannad! Så om du ser en galen kvinna skrika på korkade hundägare så är det jag.

Hehe. Gillar ditt slut "Ni som har hund här behöver inte ta åt er. Ni är såklart undantag!" 🙂 haha.

Ja, det är ett känslig ämne. Jag tycker att du gör helt rätt som lär dina barn sådant. Jag har hund, är hundägare osv. Jag förstår att många (både vuxna och barn) tycker att min hund som liknar ett lamm ser gosig och snäll ut och därför gärna vill gå fram. Molly är dock av en ras som är reserverad mot främlingar (hon finner ingen anledning till att hälsa på okända människor kors och tvärs, hon har ju redan sin flock liksom). I somras så stod min mamma, som då var på besök, utanför Coop med Molly medan jag sprang in o skulle köpa något. Under den korta tid som jag var inne hade en man kommit fram o velat hälsa. Han hade då frågat om hon inte var riktigt socialt tränad (då hon inte alls ville gå fram och hälsa på honom) och det gjorde mig irriterad. Vem som helst som går in på SKK’s hemsida kan läsa om Bedlingtonterrier och att det inte är en hundras som vanligtvis brukar ÄLSKA alla okända människor. De väljer vem de vill hälsa på. Jag har faktiskt inte hund för allmänhetens nöje utan för mitt eget. Sen visar folk förstås uppmuntran och de vill ju ofta komma fram o prata av vänlighet.

Molly är en trevlig hund och har inte visat några tecken på dominans och aggressivitet med oss och våra vänner samt vänners barn.. men jag kan aldrig garantera hur hon skulle bete sig i en situation där hon känner sig väldigt pressad. Därför tar jag mitt ansvar och brukar säga till vuxna och barn att de tyvärr inte får hälsa på min hund. Det är trots allt mitt ansvar. Men många (icke hundägare) höjer på ögonbrynen åt det. Så fort det är en liten söt hund så ska man tydligen få hälsa oavsett! .. Så det finns två sidor av detta mynt (som alltid).

Men jag tycker att du gör jättebra som lär dina barn hur man ska bete sig runt hundar (och andra djur). Oavsett om det är världens mest toleranta hund eller inte, så ska okända barn/vuxna inte springa fram o hälsa. Man kan faktiskt aldrig förutsäga vad som kommer att hända, det är trots allt djur med djuriska instinkter och förstånd.

Keep up the good work!

Hälsningar

Sofie

Helt klart finns det hundägare som är dumma i huvudet, liksom det finns småbarnsföräldrar som också är det!

Vi har en stor hund, många barn tycker att den är lite läskig och därmed så håller de sig på avstånd, samtidigt som föräldern nästan pushar fram ungen att klappa vovven.

Lite större barn brukar fråga om de får klappa..jag säger alltid nej (vår hund är genomsnäll, men det hjälper liksom inte när hon blir lite för ivrig när hon är glad och därmed viftar inte bara med svansen utan hela bakdelen och kan tackla omkull en vuxen i princip, hon kan även skälla till lekfullt men skrämmande för den som inte är hundvan)

Hursom så säger jag alltid nej, men talar om för barnen att det är jättebra att de iaf frågar och inte bara rusar fram.

Kul kuriosa:

Där jag bor finns en tant med en terrier, tanten har noll koll på sin stackars hund som stressat ränner omkring som en stucken gris. Vi mötte henne ofta, hunden springandes femtio meter framför och tanten gastandes "HAN ÄR SÅÅÅÅ SNÄLL, OOOROA ER IINTE!". Jag har svårt för hundägare som låter hunden ränna fritt utan att ha koll på den och lessnade så till slut kontrade jag med "JAHA, MEN MIN HUND ÄR INTE SÅ JÄVLA SNÄLL!!!", möter jag dem på samma sätt? Nix, terriern är uteslutande, alltid kopplad.

Min syster är väldigt, väldigt hundrädd och så fort hon säger det till hundägare svarar de "men det är ingen fara, hen är så snäll så!"

Det är ju inte riktigt det de handlar om, faktiskt. Hunden kan ju vara hur jäkla snäll som helst men hon kommer fortfarande vara livrädda för den. Känns som att många hundägare inte förstår att det är ALLA hundar hon är rädd för och inte bara ilskna hundar.

BRA att du lär dem det! Vet inte hur många gånger folk kommer fram och hälsar oombett. Oavsett hur snäll jag tycker min hund är så är min värsta mardröm att han ska flippa (för det händer ju, ibland blir hunden rädd och vips så skadas någon) och bita någon. Kanske ett barn. Skulle aldrig kunna leva med mig själv om det hände, så jag beter mig hellre som ett otrevligt as och förbjuder folk att hälsa, eller går omvägar när det är ett gäng stimmiga barn i närheten – just för att jag inte vill att nån ska råka illa ut.

Hellre det än motsatsen, liksom.

Jag är hundägare och vi har verkligen världens snällaste hund, MEN jag lär mina barn att man går inte fram till främmande hundar och vill man klappa frågar man ägaren först, och respekterar om hen säger nej.

Jag har en stor hund (rottweilerkorsning) och om något barn är på väg fram så säger jag till. De har inte frågat mig om de får och då får de inte komma fram och klappa. Om barnen frågar innan så lägger jag alltid hunden ner för hon är ändå bara 1.5 år och fortfarande väldigt klumpig.

Alla hundar är inte ok med att bli klappade av främmande människor och i respekt för allt levande så ska även hundar tillfrågas först.

Jag fick sy 58 stygn pga hundbett när jag var 5 år, jag lärde mig då…

Jag själv har ett litet "omvänt" problem med hundägare. Jag har varesig barn eller hund, men jag tar med mina katter ut i koppel ibland. Vanligtvis vill hundägare som går förbi att deras hundar ska få hälsa på mina katter, som förövrigt är livrädda och inte alls vana vid hundar (och katterna visar det ganska tydligt). När man påpekar det får man ofta höra att "hunden är van vid katter, vi har en hemma". Som om att det hjälper?!

Så jag håller med, vissa hundägare är nog lite dumma.

När vi hade hund tyckte jag mest det var jobbigt med folk och barn som sprang fram och ville klappa. Som sagt man vet ju inte hur hunden reagerar. Man ska fråga innan, sen kan det vara okej om man ser till att de hälsar på rätt sätt.

Jag blir jättearg när föräldrar låter sina barn gå fram till min hund utan att kolla med mig först! Visst, min hund är jättesnäll, men det vet ju inte föräldrarna? Hur kan man vilja ta den risken med sitt barn?

Och ja, många hundägare är totalt dumma i huvudet. Speciellt de som envisas med att låta gå hunden lös trots att de inte har någon ordning på den. Senast i förrgår blev jag och min vovve påhoppade av en stor, lös hund. Och som vanligt så står bara ägaren en bit bort och ropar, trots att hunden nästan välter mig när jag försöker skydda min hund. GÅ FRAM OCH TA HUNDEN FÖR HELVETE!

Och så den klassiska kommentaren från nötter som har sina ouppfostrade hundar lösa. "Men hen är så snäll!" Skiter väl jag i! Min hund är också snäll, men han får inte fara runt som han vill för det, för jag RESPEKTERAR andra människor.

HAH! Åh det där är så typiskt. Hemma på landet i Sverige var jag ute och sprang en mörk kväll när jag helt plötsligt såg något springa på vägen, för stort för att vara räv eller katt.

Jag stannar och blir rädd, såklart. Det blir värre av att detta djur börjar morra åt mig. Till slut fäller jag upp min mobil och DÅ får jag ropat till mig av ägaren till hunden, som det var, att hon var inte alls farligt. Trots att hunden avancerar med morrningar. Ooookej.

Jag har ju själv vuxit upp med hund (schäfer) och vi har både en trippelkorsning (Alaskan Husky/Lapsk vallhund/Jämthund) och en schäfervalp från Försvarsmakten, och vi har barn, men det betyder inte per automatik att de är vana vid ANDRA barn och att det är en bra idé att låta varenda unge springa fram och hälsa, även om man kan låta enstaka kompisar hälsa under organiserade former.

Jag låter aldrig barn (eller vuxna heller för den delen) hälsa på mina hundar, det finns liksom ingen anledning.

Dels är det något som de ska lära sig, att vara passiva inför okända människor och även djur, och dels så är det jag som ska bestämma vem man pratar med och inte. Och jag vill definitivt inte stå till svars för att våra hundar har reagerat på en okänd människa som sänt ut konstiga signaler.

Många som vill hälsa verkar dessutom vara såna som döljer (försöker) att de egentligen är lite hundrädda, och ska "vänja" sig vid hundar.

Grejen är bara den att en hundrädd människa LUKTAR rädd på flera hundra meters avstånd.

Man kan hävda att man inte är rädd, men det märks direkt på mina hundar, för man utsöndrar ofrivilligt adrenalin när man blir minsta lilla spänd/rädd, och det luktar.

Det är samma som när en ryttare blir osäker inför ett hinder, då man börjar tveka så utsöndras adrenalin som en reaktion på detta, och hästen stannar med stor sannolikhet eftersom den blir osäker. Samma gäller hunden.

Men skillnaden är att hundens försvar är att bita, inte att fly, som hästen. Och en hund som blir osäker (när den känner adrenalinlukten) är oerhört lätt att trigga till aggressiva beteenden, utan att man menar det.

Vi sänder hela tiden ut omedvetna signaler, och hunden tolkar dem. Det är när man försöker lura både sig själv och andra som det blir riktigt farligt, men det är ALDRIG riskfritt att kommunicera med eller hälsa på en hund, oavsett vilken dressyr och pli du har på hunden.

Den är och förblir ett rovdjur, och instinkterna slår ut all dressyr i världen om den tänder till på något. Det går inte att förutse.

Däremot kan man förebygga, och där ingår att välja vilka som får hantera/umgås med hunden, dels för att hunden ska få ett vettigt förhållande med stabila människor, och dels för att människan får lära sig att läsa av hunden.

Så som du säger, många hundägare är tyvärr dumma i skallen när de låter folk hälsa på sina hundar. Men vill de ta den risken så är det väl tyvärr inte mycket att göra, det är ju inte olagligt att vara korkad, däremot kan det bli otrevliga följder av det. Något som man borde tänka på som hundägare kan jag tycka. Man har ansvar för djuret, men man har också ansvar för de man tillåter att umgås med det.

Slutligen måste jag som hundägare och förälder säga att du är ett föredöme när du fostrar dina barn som du gör. Det eliminerar många riskabla situationer. Tänk om fler vore lika kloka som dig i den här frågan!

Älskar men-han-är-snäll-och-har-aldrig-bitit-någon-argumentet när man blir pårusad av en okopplad hund. Newsflash pucko – hunden som bet mig hade heller aldrig bitit någon förut innan han högg mig i ansiktet så jag fick sy tretton stygn.

Min motfråga blir: Är småbarnsföräldrar dumma i huvudet? Eftersom de låter sina högljudda,vilt viftande ungar bara rusa fram mot min hund utan att fråga om hunden vill bli klappad. Det är inte bara jag som har ansvar,föräldrar har faktiskt ansvar över sina barn också. Fast ibland undrar jag om de förstått det överhuvudtaget…….

Tycker det du gör är mkt vettigt! För oss är problemet det motsatta. Har hund som tycker barn är lite otäcka och tycker det är jobbigt med föräldrar som inte lär sina barn att man ska respektera hundar och inte klappa hundar man inte känner eller frågat ägaren om det är ok.

så nej hundägare är inte dumma i huvudet. Vissa människor är det och tyvärr finns de representerade i alla katergorier 😉

Jag är hundägare och lär mina barn att de aldrig ska gå fram till en okänd hund. Barn kan inte läsa av hundens signaler som kanske en vuxen kan och därför är det bättre att de låter bli. Det spelar ingen roll om ägaren säger att hunden är snäll.

Min son blev nästan biten av en "snäll" hund enbart för att han grät. Vore det inte för att jag fick tag i hundjävlen så hade den säkerligen bitit tag i sonen.

Alla barn (och vuxna) borde lära sig att ta hänsyn till djur och hundägare borde lära sig att ta hänsyn till andra.

Jag har hund, till på köpet en hund om inte är "säker", det gör att jag har full koll på henne, men i princip dagligen möter jag också samma typ av hundägare som släpper fram sina hundar mot min hund… trots att jag säger att hon inte är snäll, men deras är ju "sååå snälla".. finns det inget som kallas ömsesidig respekt?

Jag har inte läst alla kommentarer och förmodar att jag inte är den första som säger detta men det enda jag känner när föräldrar har den inställning du har är kärlek! TACK för att du lär dina barn detta, både för deras skull, för hundarnas skull och för ägarnas skull. Jag blir så himla glad när barn (och vuxna för den delen!) frågar om de får hälsa/klappa på min hund i stället för att bara gå fram.

Respekt till och för djur är nog en av de bästa gåvor man kan ge sin barn!

Jag som har hund och inte barn kan ibland tänka tvärt om. Är barn"ägare" (haha) dumma i huvudet.

Min hund har aldrig visat agressioner, är "väääärldens snällaste" MEN, jag vill inte att okända människor ska komma fram till honom. För oavsett hur snäll han är så kan en hund faktiskt göra något man inte vill. Det är ett djur, och man är aldrig 100 på hur hunden kommer reagera. Trots hur hård JAG är över detta så kommer människor fram, och SPECIELLT barn. De kan komma rusande, skrikandes "åÅÅååÅÅåå gulliIIGgg!!" medans föräldrarna lugnt säger "klappa snällt nu tihihi."

Så kniven skär åt båda hållen. Finns hundägare utan vett, och barnägare utan vett 😛

Längesedan man läste om dina katter förresten. Mår de bra? Jag förutsätter att du INTE är en av alla föräldrar som upptäcker att "katterna är jobbiga" när de får barn och därför avlivar katterna.

Jag hävdar att det finns guldkorn och sk*thögar i alla läger. Men känner igen det. Kommer från en hundfamilj (varav en medlem haft rottweiler i 50 år). Jag har som du lärt mig att man går inte fram till en främmande hund. Jag önskar att fler tänkte som du-jag är för att införa hundvett i skolan.

Bra.. så ska man lära barnen, är förvisso lite dum i huvudet utan våra jakthundarnas fel, men hundar är hundar..Aktar mig noga att säga våra hundar är såå snälla fastän de faktiskt är det…

Haha din frågeställning 🙂 förstår att den inte är seriös, är ju som att fråga "är alla män/kvinnor dumma i huvudet?", svar nej. Men så här är det med människor, en del är idioter utan omdöme, en del inte.

Jag låter aldrig min hund gå nära främmande barn och främmande barn får inte komma springande till min hund. Det är väldigt vanligt! Och föräldrarna gör ingenting utan tycker bara det är gulligt.

Min hund blir rädd och föräldrarna förstår inte att det leder till att hunden kommer att bli rädd för alla barn i framtiden vilket i sin tur leder att de kan uppfatta barn som hot som leder till en vilja att försvara sig. Dumt för alla inblandade.

Så toppen att du tar ditt ansvar och håller barnen borta från främmande hundar.

Och alla hundägare som läser här som inte håller sin hund borta från främmande barn måste också tänka om.

Jag har en liten vit terrier, som alla ungar tvångsmässigt måste hälsa på. Säger dock ALLTID nej när barn eller deras föräldrar kommer fram och vill klappa. Äldre barn – ok! Men ingen som ser ut att vara yngre än typ sex-sju. Absolut heller inte nån extremt energiskt!

Jag känner min hund – hon är världens snällaste men har så oerhört lätt att bli smittad av andra människors energi och kommer det då fram ett barn som vill busa kan tyvärr min hund bli alltför ivrig.

Önskar för övrigt att folk skaffade mer hundvett.

Jag tycker du tänker helt rätt… Man skall ha respekt för hundar och ja, andra djur med och ja håller med om att man inte skall gå fram till okända hundar.

Själv har jag dock jobbat på att lära mina barn att inte gå fram till okända hundar utan att fråga ägaren först.

Jag har själv varit hundägare och längtar efter att bli det igen.

Jag är inte uppvuxen med hundar och aldrig varit förtjust i djur. När jag var 5 år var jag på stan med min moster som jag höll i handen när en jävla best (schäfer) hoppar fram helt oprovocerat och biter tag i min arm, jackan och tröjan går sönder. Behöver jag ens säga att jag är livrädd för hundar idag? Usch nej fy fan för en del hundägare som inte kopplar sina hundar. Jag kommer aldrig låta mina barn leka/gulla/klappa hundar what so ever.

Jag känner faktiskt som du fast med min hund. Jag ogillar när folk, barn har jag mer förståelse för men vuxet folk, som bara gick på min hund när han var valp. De frågade typ ALDRIG om de fick klappa honom utan gick bara rakt fram och tog för sig.

Det här skapade givetvis problem för mig som förstagångsägare som inte visste hur jag skulle hantera situationen eller vad det skulle få för konsekvenser. När min hund blev äldre och inte lika intressant för folk att bara springa fram till så började min hund att skälla, dra och fortfarande förvänta sig att varje förbipasserande vill hälsa på honom. Idag är han 6 år och det har blivit betydligt bättre men det var riktigt jobbigt ett tag.

Nu när han är vuxen så springer inte folk fram hur som helst även om han har ett gosigt utseende eftersom han är mer respektingivande.

Jag kommer att vara betydligt mer hård och kall med min nästa hundvalp. Det är inte för att jag är elak (jag var ju rädd att folk skulle tro att jag var det om jag nekade eller sa ifrån) men jag får helt enkelt förklara för folk varför de inte bara kan gå på hur som helst. Varje person som passera kan inte hälsa på honom, jag ska välja vem som får hälsa. Sen kanske jag ska välja en mer ostörd plats att rasta på också så folk inte KAN störa. Fast bor en centralt som jag gör blir det inte alltid så lätt.

Tycker verkligen vuxet folk borde ha bättre vett än att bara gå fram utan att fråga. Folk tror att hundvalpar är till för alla att komma och ta för sig av.

Jag älskar hundar och har älskat hundar sedan barnsben. Jag tog alla chanser jag hade att hälsa på en hund MEN jag bad ALLTID om lov. Hunden måste inte vara farlig men hundägare kan ha andra anledningar till att inte vilja att ens hund ska hälsa just där och då.

Håller med Sandra här uppe. Det är lika mycket ett problem med föräldrar som tror att det är OK för deras barn att bara springa fram till främmande hundar.

Nu har jag en barnkär hund så det är inget problem för mig eller hunden när barn kommer från ingenstans MEN det kunde lika gärna varit en rädd hund som kan resultera i en hundattack alternativ en panikslagen hund.

Alla hundar har faktiskt inte erfarenhet av barn (min hund föddes i en barnfamilj) och brist på erfarenhet med barn kan göra en hund osäker i en sådan situation. Barn är ju oftast inte som vuxna, lugna och sansade utan oftast både högljudda och våldsamma. Det finns även hundar som har DÅLIG erfarenhet av barn som också kan bli både aggressiva och rädda när de blir påflugna.

Så jag kan verkligen tycka att det finns problem från båda hållen. Många hundägare ser sina hundar som sina barn, och de blir självklart lika arga när deras hund ska må dåligt över föräldrar som inte kan tygla sina barn.

Jag har en hund som både jag och alla vi träffar tycker är jättesnäll. Hittills har hon aldrig gjort någon illa, men jag skulle inte lita på att hon aldrig kommer att göra det. Hon är inte så förtjust i att bli klappad och försöker därför smita undan. När vi har besök av barnfamiljer är det dock en del ungar som jagar och stressar henne. Till slut brukar hon morra till (när nån unge för hundrade gången drar henne i svansen). Barnen ger sig ändå inte och det slutar alltid med att jag måste ta undan hunden för att hon ska få vara i fred. Hon vill dock alltid vara där det är folk och kommer strax tillbaka igen. Det vore toppen om fler kunde lära sina barn hur man behandlar och bemöter djur!

Tycker du gör helt rätt som lär dina barn att inte gå fram till okända hundar. Har haft hundar hela mitt liv och tycker det är oerhört viktigt att respektera att hundar är djur med instinkter som är så mycket starkare än vad de flesta tror. Även om jag känner min hund så kan jag aldrig till 100% veta hur hunden kommer att reagera på en främmande människa. Den människan kanske inte har den blekaste aning om hur man närmar sig hundar och skrämmer hunden med sitt beteende och då kan instinkten kicka in. Barn kan vara oerhört snabba och oberäkneliga i deras sätt att agera vilket kan vara skrämmande för hunden, vare sig det är en oerhört lydig hund eller inte.

Elina, word! Jag tycker nästan det finns fler föräldrar som är dumma i huvudet. Jag tycker mig allt för ofta se barn som verkligen inte vet hur en vare sig bemöter eller ta i ett djur. Barn kan ju vara riktigt elaka mot katter eller småhundar (en större hund brukar ha bättre förutsättningar att ta sig ur en jobbig situation).

Mår alltid dåligt när jag få höra om barn som sliter och drar i katter eller småhundar (en av anledningarna till att uppfödare av småhundar inte alltid rekommenderar dem till småbarnsfamiljer). Jag har aldrig råkat ut för det själv men om jag skulle så skulle jag först tillrättavisa barnet att "Så gör du inte!" och kanske förklara varför. Sen skulle jag ge föräldrarna eller föräldern en ordentlig utskällning.

TACK! Så jävla sant! För många år sedan hade jag en liten chihuahuavalp. Hade aldrig haft hund innan och han var så liten och skör och jag var livrädd för att råka ha sönder honom. En dag när vi var ute och gick så gick vi förbi en äng där en kvinna lekte med sina två gigantiska, LÖSA rottweilers. Plötsligt hör jag ett gällt "NEEJ, STANNA!!" från kvinnan och ser att en av hundarna är på väg rakt mot mig och min valp. Blir rädd såklart, böjer mig ner för att plocka upp min lilla valp men hinner inte få tag på honom innan rottweilern kommer fram. Efter några sekunders intensivt nosande och skräckslagna pip från valpen fick jag tillslut tag på honom. Han blev så rädd att han kissade på sig. Kvinnan kommer då äntligen fram och jag tror såklart att hon ska be om ursäkt, men NEJ! Det hon säger är "Men TA INTE UPP HONOM! Det är det sämsta man kan göra med små hundar!! Min hund är snäll och vill bara leka!" Och ja, jag vet att man inte ska lyfta upp dom hela tiden. Och det gjorde jag inte heller! Men jag vet också att stora hundar inte har en aning om hur otroligt sköra små chihuahuavalpar är! En felplacerad tass eller oplanerat hårt nafs på fel ställe kan innebära stora skador! Spelar ingen roll om hunden "bara vill leka". Det är den sämsta jävla ursäkt jag hört!! Blev uppläxad av totala främlingar och fick hela tiden höra åsikter om hur jag skulle bete mig med min hund fastän jag inte bett om att få höra det. Det var min första hund, klart att jag var lite osäker, om än otroligt påläst.

Fick tillslut ett nervöst sammanbrott och grät dag ut och dag in av all kritik dessa förbannade besserwissrar till hundägare gav mig, så jag valde att lämna tillbaks min lilla valp till uppfödaren. Hade jag istället fått råd och stöd så hade jag kanske klarat av att ha kvar honom! Ångrar verkligen att jag inte gav rottweiler-kvinnan en örfil. Vissa hundägare är verkligen idioter. Jag har stor respekt för hundar och eftersom jag aldrig har haft hund på riktigt så kan jag inte alla signaler osv. Därför vill jag inte vara i närheten av lösa hundar jag inte känner! Men det får man ju inte alltid bestämma själv… Suck.

Men gud vilken lycka å se att de e fler som är skruvad ihop på samma sätt som jag… Jag är också hundförare å håller med föregående talare (tror jag, orka inte läsa alla kommentarer)… Jo, vi hundfolk e ganska dumma i huvet, kan bero på att hundhåren infiltrerar hjärnan i smyg om nätterna…

Till Emma:

Men så hajja ja till på Emmas kommentar, Emma som va hundrädd.. Jag anser att alla vi hund"ägare" har ett enormt ansvar när de gäller våra medmänniskor. 1.-för att vi är faktiskt helt laglösa när de gäller olycka/skada där hund e inblandad, det är alltid vårat fel. 2.-Vi vill ju fortsätta ha våra jyckar i vår närhet utan att måsta bosätta oss väst om Pajala i nån urskog. Men de ja egentligen skulle komma till var: Emma.. Jag har som oftast mina hundar lösa. När vi möter en annan människa (har hökögon efter en folkilsk papillon) så kallar jag alltid in mina hundar, kopplar upp dom, eller sätter/lägger dom intill mig. Nu undrar jag om det "räcker" för att ni som e hundrädda ska förstå att jag vill visa er respekt och att jag tar ansvar för våra medmänniskor?

Oj vilket ordbajsande de blev men ja hoppas ni fattar!

Sköt om er och era pälsänglar!

Förstår dig precis, känns som detta över lag gäller "äldre". är 22 o har en liten jack russel och jag vill INTE att folk ska hälsa på honom, har alltså typ tvärtom-problem. Så tröttsamt när jag försöker lära honom att man inte måste hälsa på alla men alla jag möter gör det ändå. Så att dina barn hade INTE fått hälsa på min hund 🙂

Trassel: Jag är smått hundrädd, mest eftersom att jag är väldigt ovan vid hundar. När jag ser folk som kommer med lösa hundar men uppenbarligen verkar ha bra koll på dom så har i alla fall jag inga problem med det! Då är det värre med hundar som är kopplade men som är för stora och starka för ägaren att hålla koll på ändå. Man märker rätt fort om hundarna är lydiga eller inte. Men för säkerhets skull så tar jag alltid lite extra avstånd när jag går förbi någon med hund, fast det är ju inte direkt jobbigt! Jag älskar ju hundar egentligen och vill absolut att dom ska existera i vårt samhälle. Helst sida vid sida med någon som har en hjärna.

Generellt verkar det vara mammor/pappor med småbarn som är dumma i huvet. Jag vet inte hur många gånger det har kommit fram mammor/pappor med barn som ska klappa hysteriskt utan att fråga först. VAFAN är det om liksom? Har de ingen självbevarelsedrift??

Du gör tvärt om och helt rätt, tycker jag. hellre rädd för hundar (vilket jag inte alls tror att man blir av ditt sätt) än biten i ansiktet av en stackars liten vovve som försöker försvara sig mitt i alltihop.

Jag är uppväxt med hund men mamma lärde oss ändå att inte gå fram till okända hundar, för som du säger vet man ju aldrig vad som kan hända.

Nu har vi en flat coated retriver, han är hur snäll som helst men problemet är att han älskar att kramas och det gör han lite hårt så skulle en unge kela med han skulle ungen ligga på marken och vår hund skulle säkerligen kliva runt på barnet för han har inte riktigt koll på fötterna när han kramas. Så det spelar ju ingen roll om hunden är snäll eller inte, olyckor inträffar och man ska alltid vara försiktig!

Måste inflika att jag läser din blogg så ofta jag kan och jag tycker du är himla förnuftig, önskar att alla var som du :O

Vissa hundägare har verkligen noll respekt. Jag har själv en mellanstor hund som är rädd av sig, speciellt mot andra hundar. Hon har aldrig visat tecken på aggressivitet, men blir så rädd att hon sticker svansen mellan benen, springer i cirklar och kan i värsta fall börja "gråta" högt. Vet inte om du/ni känner till gulahund.se (nej, inte sjukdomen) men värt att ta lärdom av detta. Har en hund något gult på kopplet ska man låta hunden vara och inte närma sig för hunden behöver utrymme. Jag har haft ett gult band på min hund som löper nu den senaste månaden och ändå låter folk sina hundar springa fram och jaga runt henne trots att jag tydligt visar/säger att jag inte vill att deras hund ska komma fram. "Ja, men hon är snäll/han är kastrerad/han vill bara hälsa…" Min hund gillar inte det och inte jag heller. Vet inte hur många små juckande hundar jag ha fått dra bort i halsbandet för att förhindra något. Och folk fattar inte, utan fortsätter ändå.

ehh nej. Humdar är inga potentiellt farliga mördarmaskiner och ungar som inte visar respekt för levande djur, inklusive snälla,elaka,kända och okända hundar, är dåligt uppfostrade. Såklart ska man som förälder låta sina barn gå fram till en hund om hundägaren ger klartecken men då under förutsättning att barnen lärt sig lite grundläggande respekt och folkvett förstås.

Jag tycker framför allt att man alltid ska fråga och känna av situationen innan man närmar sig hunden. Man ska ju inte utgå ifrån att alla hundar är elaka men heller inte att alla är goda. Tycker det är viktigt att lära barnen att fråga om man får klappa och låta hunden nosa och komma fram till en själv, lära sig att ha respekt för djur. Frågar någon om hen får klappa min hund så säger jag alltid "ja" för jag känner min hund och den är van vid barn, är 11 år och har aldrig någonsin bittit någon, trots att visa barn i familjen har lyft den i bakbenen och lekt vilt så är den alltid snäll och har otroligt stor respekt för barn. Min mamma däremot har två hundar varav en utav dem inte gillar när någon springer fram utan är mer försiktigt och den låter vi inte något främmande barn klappa rakt upp och ner. Och jag hoppas att det är så andra hundägare resonerar också. Men som sagt det är viktigt att lära barn respekt för alla djur där ibland hundar.

Jag skulle aldrig ens låtit min hund umgås med ett barn, inte för att hon är agressiv men hon kan va väldigt "spattig" och välta ett barn eller hoppa upp på ett barn eller vad som helst. Alltid om ett barn kommer fram markerar jag tydligt att det är okej att titta och peka men inte att röra. Jag tycker inte alls om iheller när vuxna främlingar kommer fram och klappar min hund, tycker det är ganska stört, min hund tyckte om det som valp men nu rygger hon tillbaka.. Det är inte normalt för oss att gå fram och krama en främling varför skulle det vara normalt för hundar

Jätteklokt av dig! Tänk om alla föräldrar lärde sina barn det där. Och om dessutom alla hundägare (som ja, majoriteten nog är dumma i huvudet!) förstod att de har fullt ansvar över sina djur, de där potentiella mördarmaskinerna. Men alltså, folk som går fram till främmande hundar är ungefär lika dumma i huvudet.

Jag har lite samma problem, fast tvärtom :p

Jag försöker övertyga andra barnfamiljer om att våra hundar är LIVSFARLIGA (så att de låter dem vara ifred) men de flesta föräldrar använder gärna sina barn som försöksdjur och släpper fram de i alla fall… Nu är tack och lov våra hundar snälla egentligen (uppenbarligen) så det händer aldrig något men jag har aldrig förstått mig på relationen främmande barn + främmande hund, i den mån jag kan försöker jag skydda mina hundar från främmande barn och förstår inte varför föräldrar inte tänker likadant.

Ibland undrar man om föräldrar är dumma i huvudet också. Jag var ute med min collie-blandis i parken och så ser jag på långt håll att det sitter en pappa med små barn vid en bänk. Min hund älskar barn och blir alldeles till sig på ett sånt där klumpigt sätt som inte är så uppskattas särskilt inte av föräldrar. Vad gör då dumhuvudpappan? Jo han skickar fram pojken som är i treårsåldern och säger till ungen att han kan klappa hunden för den är snäll! Öh va?! Det är väl ändå jag som avgör det, folk över lag verkar sakna respekt för sin omgivning och de som lever där.

Promenera ner till affären för några veckor sen när jag ser en man med sin lösa hund promenera mot mig.. plötsligt springer hunden iväg, skällandes och hoppar på en man längre bort.. mannen motar bort hunden med sin väska för att inte bli biten och ägaren springer efter och försöker hota bort den och skydda den andra mannen. Jag tycker folk ska ha koppel på sina hundar där det finns människor! Precis som med människor vet vi aldrig när något i huvudet bara slinter och någon blir galen.. kan ju nämnas att det fanns ett dagis mindre än 100 meter bort där barn blev hämtad av sina föräldrar just då. Tvivlar på att en 3 åring hade kunnat slå bort den hunden lika lätt som den fullvuxna mannen.. läskigt. Hade kunnat va jag också, som hunden hade blivit arg på eller så..

En kvinna jag känner har en av de ilsknaste och lynnigaste Chihuahuor jag någonsin mött, den morrar och bits och lyder aldrig henne. Man kan ju tro att detta är en hund man han kopplad/i famnen när man är bland folk. Men nej, för den är ju så "liten och söt". Hon brukar ta med hunden till vår idrottsförening där det springer massor med barn som vill klappa lilla söta hunden. Problemet är att den lilla söta hunden har vassa tänder och starka käkar.

På tal om djurvett, jag har en ganska stor hankatt som är väldigt snäll men även gammal och nyligen diagnoserad med artros. Han är snäll, ja, men han tycker inte om att bli buren, och speciellt inte nu när han har höftproblem. Vad gör folk när de besöker mig och ser denna stora mysiga katt? De går rakt fram och bara KASTAR UPP HONOM I SIN FAMN. Han kan ligga i soffan och SOVA och främlingar ska hålla på med honom. Ursäkta mig men det gör mig så jävla förbannad, speciellt då hälften av människorna inte verkar förstå att du inte kan hålla norsk skogskatt så som du håller en pytteliten kattunge.

Respektera djur, tack.

Du gör helt rätt! Vi har världens snällaste hund som aldrig visat minsta tecken på aggression, nafsat, etc.. Men det är ju en HUND! Med instinkter. Barn får gärna klappa (om de får för förälder) när vi är ute och går, men då sätter jag mej ner och är med och klappar samtidigt. Dessutom har jag alltid hunden i noskoppel (bättre kontroll) när vi är bland folk, man vet aldrig vad som händer om han får syn på nåt, springer och jag tappar taget. Allt kan hända om ett djur hamnar i en stressad situation. Och det räcker väl med att en glad hund springer fram och hoppar mot en hundrädd för att det ska vara traumatiserande?

Komiskt att se "den andra sidan" av problemet! Som hundägare ställer jag mig ofta frågan om föräldrar är dumma i huvet. Dina regler är bra och uppskattade! Föräldrar som säger: "Åh, en HUND! Spring och klappa!" förstår jag mig inte på. Och så är det plötsligt MITT fel om barnet möter en morrande hund… Nej, koppel på barnen 😉

Bra att lära barnen respekt för djur, men kanske är smartare att lära dem just respekt och inte rädsla? Om du lär barnen att en hund är en potentiell mördarmaskin lär de aldrig få uppleva den otroligt fina relation man kan få till ett djur. Jag är själv uppvuxen med en stor best, och vi låg och sov tillsammans från att jag var spädis i princip. Men självklart är det väldigt klokt att lära barnen att man inte ska rusa fram till främmande hundar.

Att lita på hundägarens omdöme till hundra procent är, som du säger, nog inte särskilt tillfrlitligt, däremot märker man ju ganska snabbt på hunden vilket temperament den har. Nu är jag rätt intuitiv när det gäller djur så jag vet inte om det är något som är svårare för vissa att läsa av, men det går att lära sig om inte annat. Sen får man aldrig glömma att hunden känner av din sinnesstämning. Är du lugn och trygg blir hunden också det. Är du däremot osäker och lite stressad smittar även det av sig på hunden.

Äntligen någon som verkar lära sina barn att man inte får springa fram hur som helst. Det kommer ALLTID fram ungar när man är ute och går med sin hund, man säger ungefär samma sak till föräldrarna som man gör till hundägarna kan jag tänka mig.

Senast på vår promenad idag så möter jag en kvinna med sin son som rusar fram till oss. Min hund sätter sig ner och låter sig klappas varpå jag säger:

"Ni får jättegärna klappa hunden, men det vore tacksamt om han inte bara rusar på henne.."

"Nee, men du vet barn. De tycker ju att de är så härligt med djur!!!"

JaaaaAAdååå, det gå så braaaaaa sååååååå…………..

jag har två hundar. ena är världens snällaste (faktiskt) medans andra lätt bli stressad och kan vilja försvara sig om det skulle vara så. jag tror att dina barn (och du?) skulle lära sig mycket av att lära känna en hund, en snäll dårå. om de lär sig hur man ska behandla hundar och inte verka hotfulla så kommer risken att de blir av med ben och armar bli mycket mindre. sen, ur min erfarenhet, tycker jag att de flesta hundägare känner sin hund väldigt bra. men de känner inte dina barn som kommer fram och vill klappa, det är barnet som framkallar eventuellt beteende på hunden!

Jag är otroligt hundrädd av just anledningen att man aldrig vet hur hunden man möter är, har blivit biten osv och vanligaste responsen när man konfronterar ägare till okopplade hundar är "hen är JÄTTESNÄLL och vill BARA HÄLSA!"

Hjälper inte mina sargade nerver när jag instinktivt tror hen vill äta upp mig. Och det händer alldeleles för ofta för att bara vara "enskilda okunniga ägare" . Respektlöst.

Jag kan inte tala för någon annan hundägare. Men jag åh andra sidan önskar ALLA tänkte som dig där, jag får i stället hålla koll så främmande barn inte springer rakt in i mina hundar för de ser så snälla ut och "man bara måste ju kasta sig på dem" tydligen… Vilket varken jag eller hundarna uppskattar. Spelar ingen roll hur snälla mina djur är, blir de rädda eller ramlade över,trampade på så kan de markera bara för att säga "det där är inte ok" och då blir såklart barnen rädda,föräldrarna skriker på mig osv.. Vet inte hur många gånger jag fått ta fighten om "mina barn måste få springa vart de vill, det är ditt ansvar att se till så dina hundar inte attackerar våra barn" Ok, ja givetvis. Men jag tar ansvar för mina hundar, då kan andra ta ansvar för sina barn och lära dem att inte hoppa,skutta osv 10cm från främmande hundar bara för att barnen vill leka och gärna busa med hundarna,och lära dem att främmande hundar kastar man sig inte på bara för att de ser så kramgosiga ut.. eh.. Till och med de mest vältränade och lydiga,snälla hundar kan nafsa till lr säga ifrån om de blir skrämda eller känner sig trängda. Sedan det att min yngsta hund på 9 månader ÄLSKAR barn och vill busa med alla gör det inte enklare då hon är ganska klumpig och bufflig ännu, det skrämmer oftast både barnen och föräldrarna i sådana situationer. Därför frågar man om lov,man hör sig för om hunden är snäll. Och som hundägare borde man ta mig fan alltid hålla koll och inte låta sin hund kuta fram till vem som helst då många är hundrädda, allergiska osv. Inte ok.

Det där ’han är så snäll och kattvan! Vi har katter hemma!’ Har jag hört när jag varit ute på promenad med mina katter och en hund kommer rusandes, då stoppar jag snabbt in katten i transportburen för min katt är INTE hundvan och jag vill inte riskera att katten blir så rädd att han krånglar sig ur selen och springeer iväg. Men hundägaren ba ’Han gillar katter!’ Jaha? Blir så irriterad.

Jag håller med dig. Jag är själv hundägare och barnlös men jag tycker att det borde vara ett samspel. Att föräldrar resonerar som du och att hundägare håller ordning på sina "kräk" 😉

Jag har personlig erfarenhet av föräldrar som låtit sina barn springa fram som jävla karetor rakt mot min hund (som då givetvis blir livrädd) jag brukar försöka avhjälpa genom att säga snabbt då "Han kommer skälla, för han är rädd" (och lyfta upp honom) men barnet blir ändå skräckslaget när min hund börjar skälla (att han är liten som en dammråtta hjälper inte, det är snarare gör att alla vill klappa) och jag förstår det, att barnet blir skräckslaget. Detta är ett naturligt beteende både för barnen och hunden, men man skulle ju kunna hoppas att föräldrar och hundägare skulle kunna samarbeta lite.

Jag har inga problem med om föräldrar på avstånd frågar om deras barn får klappa. Då kan jag nämnligen sätta mig på huk i barnets nivå med min hund i knät och därmed göra honom trygg och jag förklarar också för barnet att även hundar kan bli rädda och varför hundar skäller när de blir rädda. DEN situationen brukar funka bra, då kan jag också förklara hur ett ovant barn bäst interagerar med en hund (jag har jobbat som pedagog). Så nu låter jag säkert som en snusförnuftig kärring 😀 men kort sagt: go go go!!! du har rätt inställning

och jag blir vansinnig på alla jävla morsor som släpper fram sina ungar till mina hundar för att hälsa utan att fråga. JA dom är små å söta och JA dom är snälla men en av dom är faktiskt ganska rädd för främmande barn och kan, om hon blir trängd, morra. Och jag antar att NÅDE om min hund skulle MORRA åt nåns jädra unge då blir det väl livat kan jag tro.

min egen dotter blir åxå uppfostrad att man går INTE fram till främmande hundar, någonsin.

Tycker nog att jag som hundägare upplever att folk jag möter är dumma. De ska TVUNGET fram och klappa och gärna frågar de om inte deras barn kan få klappa!! Har raser (vinthundar) som gärna drar till sig folk och tydligt triggar folk att de tvunget ska KÄNNA på dem. Vinthundar i allmänhet är inte så glada för att okänt folk kommer och ska ’överfalla’ dem. Tycker icke-hundfolk kan lära sig lite hundvett istället så skulle nog många olyckor, vid möte med hund, kunna undvikas.

/en med – naturligtvis – världens snällaste hundar

hmm.. tycker snarare att det brukar vara tvärtom. Att det är hundägaren som oftast inte vill att det kommer fram främmande personer som ska hälsa på hunden utan lov, men ändå så ska folk envisas med att göra detta…

Jag har ägt flera hundar och känner folk med hund och varken jag eller de har någonsin önskat att någon ska klappa deras hundar, speciellt inte barn. Jag tycker istället, för att vara lika fördomsfull som du, att alla föräldrar är dumma i huvudet. Många föräldrar låter sina barn göra precis vad de vill och ser det inte som några helst problem att barnen springer fram till en hund.

Så om alla föräldrar kunde tänka till lite och uppfostra sina barn bättre så skulle jag inte behöva gå runt och tycka att alla föräldrar är idioter.

Jag lär mina barn att man inte ska gå fram till djur överhuvudtaget utan att fråga om lov. Både barn och djur är svåra att tolka om man inte känner dem och jag anser att kombinationen kan vara fullständigt förödande.

Nu har det burit frukt så mina barn ignorerar de flesta hundar faktiskt. Det är mest på landet som de uppmärksammar dem, men det kan också vara för att där hälsar vi på alla som går förbi…

Det som är tråkigt är att i min kommun så struntar många hundägare i de lokala ordningsföreskrifterna som säger att hundar ska vara kopplade och låter hundarna gå lösa både här och där. Det är inte bara respektlöst mot de som är hundrädda utan även mot andra hundägare som håller sina hundar kopplade. Det kan bli väldigt jobbigt för en hundägare med en hundilsken hund att kunna avstyra ett slagsmål om den andra hunden inte är kopplad.

Finns både hundägare och icke hundägare som är rent ut sagt idioter. Lever man bara efter lite sunt förnuft så är det ganska uppenbart att man varken går fram till en främmande hund eller låter sin hund gå fram till främmande människor. Så jag tror på att idiotin är en jämn spridning bland både hundägare och föräldrar 🙂

Är väl jättebra att lära barn att inte springa fram till okända hundar, alla hundar kan ju bli skrämda oavsett om de är ilskna eller inte. Om barnen blir rädda av det beror väl på hur man förklarar för dem varför man inte ska springa fram till hundarna?

Var på stranden idag med min femåring (ja jag är en sådan som tar barnet ut trots att det är vinter…och ja även då ibland till stranden, och nej inte för att bada men för att bygga sandslott och hitta snäckor och stenar och annat kul) Hur som helst så hade barnet byggt ett fint sandslott och satt och dekorerade det med tång och snäckor då det helt plötsligt springer fram en stor lös hund rakt mot dottern. Den stannar till och KISSAR på sandslottet! Ägaren går bara nonchalant förbi mitt gråtande barn…ingen ursäkt, ingenting.

Det är jätte bra att du lär dina barn det. Men samtidigt så tycker jag det är skillnad på att klappa en okänd hund utan hundägarens tillstånd och att klappa en okänd hund utan att ägaren gett tillåtelse. Jag låter dock inte hunden gå fram till okända människor och jag vill gärna att barnen frågar först innan de klappar.

Folk är nog dumma i huvudet överlag, det märks bara extra tydligt när de har hund? Vet inte hur många idiotiska hundägare jag stött på när jag varit ute med mina hundar men vissa av dom har liksom stuckit ut lite extra. Som den gången jag och hanhunden var ute och möter en kvinna med sin hund, vilken börjar tokskälla så fort den får syn på oss på säkert över hundra meters avstånd. Jag går av trottoaren och en bit bort för att slippa möta den här hunden men vad gör hundägaren då? Jo hon släpper ut sin hund fullt ut i sitt flexikoppel och först när den i princip redan är framme hos oss frågar hon om de får hälsa och jag svarar "Nej helst inte". "Oj är du rädd att han ska vara arg? Han är inte arg". Jag som knappt vet vad jag ska svara hasplar ur mig att nejdå (jag såg ju att hunden inte var aggressiv) men att jag vill gå vidare. När jag till sist lyckats ta mig förbi och iväg så vänder sig kvinnan om och ropar "Men låt dom hälsa, dom får så fina personligheter då"… -.-

När jag var 13 blev jag biten av en SÅÅÅÅ SNÄLL OCH SÖÖÖÖÖÖT cockerspaniel i läppen. Jag satt på huk och skulle klappa (och ja, hon hade fått nosa i min hand och jag var verkligen INTE hotfull, som sagt: satt mig på huk och kallat på den snälle söte jycken som fick för sig att jag var apokalypsen personifierad)

Är absolut inte rädd för hundar och har aldrig tänkt på dessa hundregler (och hur mycket jag faktiskt instämmer!) förrän nu, men kommer garanterat tillämpa dem på mina framtida ungar när jag får några. Man kan aldrig aldrig lita på hundar. Hur lika Lady i Lady och Lufsen de än må vara.

Vilken konstig fråga?! Först frågar du om hundägare generellt är dumma i huvudet och sedan säger du att vi som har hund inte ska ta åt oss? Vilken skitkonstig formulering. Vilka syftar du på? De som har hund eller ej?! Jag har hund och låter aldrig ungar komma fram, jag är jätterädd att min hund ska misstolka barns kroppsspråk och beteende eller också tvärtom så det uppstår konflikt och i värsta fall skador. Är lika rädd om min hund som om andra barn. Blev också lärd att ALDRIG gå fram till främmande hundar, det är rent och vanligt vett att inte göra det. Man kan aldrig veta hur en främmande hund fungerar.

Jag har två små hundar som är helt minimala, men jag håller dem alltid på kort koppel när det kommer till att nosa på främlingar. Jag är till och med lite osäker vid att låta mina yngsta kusiner komma fram och hälsa på dem utan att jag håller i dem så jag vet att de håller sig lugna.

Detta är dessutom två små hundar som för det mesta ligger relativt stilla och sover hela dagarna.

Visst låter jag barn som möter oss när man är ute och går komma fram och hälsa, men jag ser alltid till att hålla i halsbandet på dem då, så att de inte har någon som helst möjlighet att komma ur min räckvidd.

Även de allra snällaste hundarna kan bita och rivas beroende på situation.

Alla de gånger jag frågat mig det motsatta (som förvisso många andra redan skrivit). Har två mini-hundar och det händer vid undantagslöst varenda promenad att barn kommer fram och tar för sig, oftast med en förälder bakom som bara: "Ja men se.. en vovve! Ska vi inte hälsa!?" och typ ignorerar ögonkontakt och ordutbyte med mig (ägaren) över huvud taget. Kan också säga att alltför ofta LYFTER barnen upp hundarna och (nu har aldrig mina hundar någonsin bitit hittills, men hur många gånger har inte varit "den första"?) serverar sig själva på ansiktshöjd. Har faktiskt blivit riktigt förbannad många gånger, men då fått: "Äsch.. DOM (hundarna alltså) vill ju bara hääälsa." och sen slår man dövörat till helt och hållet (Ursäkta.. men fyy faan för alla dessa föräldrar som alltid tror att allt och alla älskar deras barn och finns till dessas förfogande lika mycket som dom själva) och t o m berättar för MIG hur myyycket mina hundar "tycker om barn" när den ena uppenbart blir grymt nervös runt i alla fall allt som är i förskoleålder och yngre! Samt snabbt som attan försöker få det till att det är mina hundar som tar initiativ, och inte dom, när det är totalt osant. Dessutom är detta JÄVLIGT irriterande även på det planet att jag är en utav dom där hundägarna som bryr mig om att mina hundar vet hur man beter sig på promenader (just bl a för att JAG inte vill bli av med mina hundar när dom får HELA SKULDEN om en olycka väl skulle inträffa) och att man fortsätter gå fint bredvid även vid möte med både människor och andra hundar. Att människor jagar upp dom på det här sättet mitt under promenaden saboterar i den träningen. För att inte tala om dessa ungar som slår eller på annat sätt gör utfall för att skrämma dom från ingenstans. Koppel/vagntvång även på ouppfostrad avkomma.. TACK!

Klockrent! Känner igen mig väl i detta inlägg. Jag vill lära mitt barn detsamma, men har du hört att jag "skrämmer upp honom för hundar". Men hallå!? Det ÄR viktigt att ha respekt för djur och inte bara gå fram hur som helst. Jag lär barnet något viktigt och de bara avfärdar det. Tycker det är stört!

Hej!

Jag har barn, jag har hund och jag uppfostrar min dotter precis likadant, man ska inte gå fram till hundar man inte känner, eller springa runt dom, och som hundägare skulle jag bli jätteglad att möta dig som har koll på barnen och tycker som mig att man ska låta hundarna vara om man inte känner dom, alltför ofta möts man av föräldrar som tycker det är självklart att barnen ska få klappa hunden och fast man säger att man inte vill så blir det sura miner!

att man som hundägare säger att ens hund är den snällaste i världen är en av de mest uttjatade meningar en hundägare kan säga tycker jag!

Tvärtom. Hundägare brukar starkt ogilla när snorungar springer fram till deras hundar i tid och otid när de inte känner dem. Man gör inte så. Och det du säger att folk skulle ta illa upp för att du inte vill att dina barn ska göra det låter som bullshit. Hundar är flockdjur som oftast är på vakt mot främmande som kan hota familj/flock. Plus för att du lär dina barn att inte springa fram till främmande hundar(hundar känner sig ofta hotade och trängda i sådana situationer) men minus för vilken approach du har till det hela. Detta var bland det minst intelligenta jag läst på den här bloggen hitills. Shame on you.

Klokt att inte låta dem gå fram hur som helst. Men att du, som uppenbarligen inte har den minsta erfarenhet av hundar, påstår dig veta att hundägare aldrig kan känna sin hund fullt ut är korkat. Om jag säger till dig att min hund är väldigt duktig och extremt försiktig med barn så är det knappast för att min högsta önskan är att en snorig unge ska gå och kladda på min instabila, farliga hund. Snarare så vet som terapeuthundförare att mötet mellan barn och hundar är bra, givande och i vissa sammanhang till och med viktigt.

Vare sig du vill kännas vid det eller ej så lär du ut till dina ungar att hundar är farliga. Då får vi de där instabila ungarna som utmanar varandra, ska visa sitt mod och ta hunden snabbt i svansen för att sedan rycka åt sig handen igen. Och vips så har vi skapat en hotfull situation där hunden är livrädd för den instabila lilla varelsen.

Jag har aldrig varit med om att någon fellow hundägare sagt så till en orolig förälder och typ propsat på att barnet ska hälsa på hunden, och skulle defnitivt aldrig göra det själv. Tvärtom tycker jag inte att någon människa – barn eller vuxen – har rätt att hälsa på mina hundar bara sådär. Har dock varit med om x antal gånger att oansvariga föräldrar låter sina barn springa fram till mina hundar för att tafsa och trängas. Det handlar ju inte direkt om att just hundägare är dumma i huvet utan snarare att vissa människor är det. Om de är hundägare, föräldrar eller annat spelar nog mindre roll..

Okej jag tycker så här. Skit bra att du lär dina barn att inte gå fram till en främmande hund men man får ju också vara beredd på ett bakslag. Att dom faktiskt kan bli rädda det vet ingen fören den dagen i sådana fall är kommen. Ett tips är att faktiskt inte dra alla hundar över en kant. Och framför allt var inte rädd för hunden var rädd för ägaren. Det är ändå h*n som fostrat sin hund. Tycker det är synd att alltid hunden blir beskylld för saker och ting fast det ägaren som sett till att hunden blivit sådan. Oftast ser du dessutom på en hund om den kan vara aggresiv eller snäll OM man är van med hundar vill säga. Jag personligen låter aldrig mina barn springa fram till en hund men däremot så är jag van och kan därav fråga ägaren om dom får hälsa genom att sätta sig på huk och klappa på rygg eller bringan. Man ska ALDRIG stå över en hund och klappa på huvudet då kan dom känna sig inträngda..

Jag har själv tre hundar och skulle uppskatta väldigt mycket om fler föräldrar gjorde precis som du. Ofta kommer barn fram spingande och vill hälsa på hundarna. 1 av mina 3 hundar är väldigt rädd för barn och jag litar inte på honom fullt ut att han inte skulle kunna "bita" om han blir trängd. Rädlsan har han fått som valp när ett barn lyfte honom i svansen. Så jag skulle önska om fler gjorde som dej och iaf fråga innan de släppte fram sina barn. Jag har fått kommentaren flera gångar "alla hundar gillar väl barn…." Konstigt hur de kan tänka så…..

Ibland kan man undra säg. Har själv en hund, som räknas som en liten ras men brukar alltid ha kort koppel när jag går förbi människor oavsett storlek. Däremot kan jag bli lite ledsen när folk rycker undan sina barn även om vi går flera meter ifrån en familj för det känns som om man kanske sänder fel signaler till sina barn då. Tycker det är bra att du lär dina barn att inte springa runt hundar eller hälsa på dem. Jag brukar aldrig låta mindre barn hälsa om inte deras föräldrar frågar och jag känner att det passar. Har flera gånger fått frågan av barn om min hund biter, svarar då ärligt att alla hundar kan bita när de blir rädda och att man måste vara försiktig och att när man leker med honom kan han vilja busa och då nafsa på en. Är sällan barn får leka med honom då jag tycker att man aldrig kan lita hundra på varken barn eller hund.

Men det jag stör mig mest på är alla hundägare som tror att jag vill att deras hundar ska få hälsa på min hund. Håller ofta kort koppel och hunden på den sidan längst bort från dem men har hänt flera gånger att folk släppt fram sina hundar till min hund utan att fråga. Vad tror de egentligen? Jag hälsar sällan på alla människor jag möter på en promenad liksom.

En bekant som har en schäferliknande hund blir irriterad när grannarna säger att deras barn är rädda för hunden. H*n menar att man ska lära sina barn att inte vara rädd för hundar. Visst ska man det. Går där en hund i koppel som inte hoppar eller skäller mot en så visst ska man inte behöva bli rädd då. Och det hon menar är att barnen inte ska behöva skrika o gapa så fort de ser en hund för DÅ kan hunden bete sig aggressivt. Men tycker inte heller för de att man ska lära sina barn att springa fram till okända hundar för man vet ju aldrig hur de reagerar. Så ja jag tycker man ska lära dem att ha respekt för andra hundar, inte gå fram o klappa om inte ägaren säger att det är ok, och då även ta det lugnt. Och försöka lära skillnaden mellan att ha respekt men samtidigt inte vara rädd. Men asså.. hur gör man det? jag vet inte 😮 har inte barn själv men vet inte riktigt hur jag skulle lära ut det faktiskt.

Mina föräldrar är hundägare och visserligen tycker jag själv att min hund är världens snällaste men jag skulle exempelvis aldrig gå med hunden okopplad. Ibland frågar folk om hon bits etc. då svarar jag alltid att det har hon aldrig gjort, hon är däremot rätt "hoppig". Jag vet själv hur det är att vara hundrädd, även om jag inte är det nu, så jag skulle aldrig bete mig på det sättet som de hundägarna du har stött på gjorde.

Däremot är det lite väl hårt att kalla dem "dumma i huvudet". Jag tror att det, som hundägare, är ganska naturligt att bli blind när det gäller sådant, även om jag förstår dig.

Har råkat ut för samma sak LD! Jag är lite rädd för hundar och är därför inte så pigg på att träffa dem alls. Mina barn älskar hundar men jag har lärt dem samma sak.. Man får INTE springa fram och klappa, man frågar först och ännu viktigare.. Man får inte fråga varenda hundägare man ser, blir så tjatigt för mamma då 😉 MEN alla pucklade hundägare då som bara låter hundhelvetet springa fram!!! Bara hatar dom. Vad tror ni?! Att jag gillar just er hund och vill att den hoppar upp på mig, nosar på mig.. Nej!! Senast när jag mötte en man med en stor hund som verkade livlig så saktade jag ner för att slippa komma för nära, tror du inte han vänder sig om och säger lite förnärmat " hon är inte farlig, hon är bara en VALP" " Skiter väl jag i! Jag vill liksom inte träffa din hund.

Åh vad jag önskar att fler föräldrar tänkte som du gör!

Jag tycker att det är såå frustrerande när barn springer fram till mig och min hund och föräldrarna gör ingenting.

Min hund är ganska rädd av sig och jag vet inte hur han reagerar vid möten så därför förbjuder jag detta, men inte är det lätt när föräldrarna struntar i att lära barnen detta. Det värsta är att OM min hund skulle bita ett barn där barnet kommer i mot oss och föräldern bara ser på så blir det MITT fel om min hund gör något. Så det är en bra syn du har på detta!

Amen. Det är ju precis som at säga att alla föräldrar är dumma i huvet också. Jag menar jag har hund. En melanstor jättegullig pälsboll som barn älskar att springa efter. Min hund Leo är däremot inte lika bekväm i sammanhanget. Men min hund går ALLTID lös med mig. Jag har inget ens koppel med. Just för att jag har koll på min hund. Och hundfolk osm inte har koll på sin hund men ändå har hunden lös – de kan vara dumma i huvudet. Och barn springer ofta fram till min Leo, de flesta frågar om de får klappa och då berättar jag att det får de gärna -om de låter honom nosa på dem först OCH om han vill. Det handlar ju om att se signaler och hundens energier. Det kan en normal hundägare. Man känner sin hund. och om man inte gör det så kan man också vara en dum i huvudet-hundägare.

Men jag säöger mer att det är ofta föräldrarna som är problemet. Lär ungarna att fråga – lär dem inte att ha respekt/vara försiktiga/ farorna med djur och potetntiella skador. Asså? Ska du säga att katter också är farliga? och hundar? och höns? Och kaniner? Lär dem isåfall på rätt sätt och dra fan inte mig över samma kam som oansvarliga hundägare. TACK.

@ellinor

Men om du alltid har hunden lös ÄR du ju dum i huvet. Ingen hund går att lita på till 100% och det är dessutom LAG på att du ska han den kopplad vissa tider på året. Herregud…

Jag har två små kräk till hundar. Och ja, många hundägare är dumma i huvudet, liksom många småbarnsföräldrar är dumma i huvudet. Eller många människor i största allmänhet.Till dessa räknar jag varken mig själv eller dig. Jag blir galen på föräldrar som låter sina barn springa fram till främmande hundar hur som helst, liksom jag blir galen på andra hundägare som låter sina hundar springa fram hur som helst. Mina hundar har inget behov av att hälsa på varken andra hundar eller barn om det inte är ömsesidigt. Respekt tror jag det kallas.

Jag håller helt med dig! Har själv haft hund under uppväxten och har alltid varit noga med att den skulle vara kopplad samt hålla hen på sidan om mig när vi mötte någon. Personen i fråga kan var hundrädd och även om våran filur för det mesta var snäll så var hen fortfarande en hund med alt vad det innebär! Det gör art jag har respekt för djur nåt som jag vill överföra till vårat barn.

Vårat barn älskar hundar och vill gärna hälsa. Men jag är försiktig och i sommras så låg det en hund utanför er café och då gick jag och liten ut och tittade på hunden och då sa jag att man bara får titta inte röra. Sen kom hundägaren ut och blev så glad över att vi inte hade kastat oss över hens hund och när sen vårat barn fick klappa så var jag noga med vart man får klappa samt att man måste vara försiktig!

Tycker det är synd både med hundägare och småbarnsföräldrar som inte har respekt inför respektive levande väsen.

Jag har hund

och JA

hundägare är ovanligt dumma i huvet. faktiskt. jag är inte särskilt intresserad av hundprat och går en mils omväg för att slippa en hundkärring som ska prata om sin bebis i koppen och jag kan väl bara säga att du har helt rätt.

det finns hundgubbar också men oftast tanter.

Folk är dumma i huvudet, inget som är specefikt för hundägare.

Det omvända händer ju titt som tätt också. Jag vill inte att min hund går fram till folk utan att bli uppmanad, men inte fan kan folk låta bli att hålla på locka, vissla osv. Och man träffar massor av folk som tvärt emot dig tycker att alla hundar passar som gosedjur till deras lilla Chewin.

Dom bra hundägarna ser du inte, för dom rastar inte sina hundar där dina barn leker.

Jag tycker i och för sig att hundägare många gånger är mycket trevligare än icke-hundägare. 🙂

Man ska såklart lära sina barn att aldrig gå fram till en okänd hund om man inte frågar ägaren först. Men sedan tycker jag också att man ska lära sina barn hur man faktiskt hälsar på hundar. Att man sätter sig ner och håller fram handen och låter hunden nosa först. Barn har tyvärr en tendens att bli väldigt flängiga och slängiga med händer, fötter och alla möjliga kroppsdelar att hundar (speciellt hundvalpar) tror att de vill busa istället för att bara hälsa.

Att lära barnen ha respekt för hundar är viktigt, men (de flesta) hundar är inte farliga. Så lite umgänge med hundar är bara positivt. Jag tänker själv ha hund samtidigt som barn (har en åtta-månaders hundvalp just nu).

Ja, så fik vi konstateret at hundeejere er dumme i hovedet 🙁

Jeg graver mig ned….. men vil lige fortælle om mine egne erfaringer. Min hund er sød og rar, og børn og hvem som helst får klappe. Min hund er vant til børn og masser af bus, og han ved han skal gå undan, når børn leger og farer rundt.

Jeg har gået valpkurs og lydnad og jeg har socialiseret min hund på alle leder og kanter. Da vi fik ham, var han rundt og hilse på hunde som bor i nærheden af os – og børn, regelmæssige besøg – de kommer i øvrigt farende her i tide og utide, og han fik lov at tumle med ungerne. Børnene fik lov at rode rundt i hans madskål, børste ham, putte ham – ja alt hvad man kan med en hund, og alle er blevet irettesat, hvis de har været "onde" ved ham, eller for hårde – han har aldrig bidt eller nappet nogen…. han har lært at han er nederst på rangstigen, omend han er en MEGET vigtig del af familien, og jeg stoler på at han aldrig ville skade nogen.

Derimod passer vi altid på når han møder andre hunde.

Dumme mig!!!!

Så, nu kan I fortsætte hetzen….

Vil lige fortælle også, at jeg også lærer mine børn at man spørger før man går frem til en fremmed hund, og jeg har lært dem, hvordan man lader hunden få lov til at snuse, før man begynder at kæle og klappe. Jeg har absolut ingen dårlige oplevelser, hvad det angår.

hyg jer 😀

Åh vad jag håller med dig till punkt och pricka! Jag har jättesvårt för hundägare som inte fattar att man inte vill att deras "söta lilla vovve" ska slicka på ens barn eftersom man aldrig och då säger jag aldrig vet när den där vänliga slafsiga slicken blir ett aggressivt hugg. Barn är även de oberäkneliga till viss utsträckning och gör hastiga rörelser som djur kan uppfatta som hotande och då är det naturligt att försvara sig… Och man blir inte mer hundrädd för att man inte går fram till vilken hund som helst.

Jag som ansvarsfull hundägare;b tycker att du gör HELT rätt! Jag lär mitt barn att inte gå fram till främmande hundar. Jag kan läsa min hunds signaler utan och innan. Jag kan se dom första pytte signalerna på att han börjar få nog. Men jag litar aldrig på andra hundar. Inte ens mina vänners hundar! Hundar är framför allt djur. Och jag blir alltid upprörd över att människor skaffar hund och inte ens kan läsa sin hunds viktigaste signaler. Så mycket hundbett kunde ha sluppit ske om ägarjävlarna kunde lära sig något innan dom drar hem en hund. ( eller vilket djur som helst) Så fortsätt lära dina barn att inte gå fram till hundar du.

Alltså, jag tycker absolut att du har rätt i att man ska inte gå fram till en främmande hund, oavsett ras osv. varken om man är ett barn, ungdom eller vuxen, punkt slut. Dock tycker jag att det är okej att klappa främmande hundar om man frågar hundens ägare om det är okej, för de flesta, och jag menar verkligen inte alla hundägare, men de flesta känner sina hunder utan och innan och vet hur hunden reagerar vid barn etc. Min hund t.ex., en cocker spaniel är, som ser ut som en nallebjörn, vill alla klappa och gosa med. Och jag vet att det är helt okej när ett barn kommer fram och vill klappa för jag kan läsa min hund så pass bra så att jag vet när han känner sig obekväm osv (ska dock tilläggas att han aldrig aldrig gjort något utfall eller något annat mot någon!!!).

Jag ogillar skarpt när främmande barn kommer fram och frågar om de får klappa min hund, då de flesta inte kan föra sig bland hundar och i många fall så hån stirrar de in i min hunds ögon och han blir jätte uppstressad (ja, ni kan ju tänka er själva hur det skulle kännas om nån hade stirrat på er) och skäller till eller morrar, inte för att han är elak utan för att han blir nervös. Sen så känner man ju sig såklart som en hemskt människa när barnen blir rädda samtidigt som man blir fly förbannad över att dom ens kommer fram och frågar.

Nej, jag tycker att man ska lära barn att inte be om och få klappa nån okänd persons hund vare sig om det är en liten fjompig chihuahua eller en gigantisk rottweiler. Hundar och djur in general är tyvärr oförutsägbara när dom hamnar i nervösa eller pressade situationer, och jag tycker att det är beklagligt att inte många föräldrar lär sina barn att inte gå fram till okända hundar. Förövrigt så skiter jag rätt mycket i om dom inte blir "hundvana" det är för i helvete ingen människa som är hundvan förrens man själv har en hund.

LD, jag måste faktiskt säga att både hundägare och småbarnsföräldrar oftast beter sig jävligt vettigt även om det naturligtvis finns undantag.

Min hund är en Grand Danois och alltså rätt så stor och även om hon bara skulle nafsa till lite i ett barn skulle det kunna ge rejäla skador och av den anledningen har jag alltid uppskattat föräldrar som inte låter sina barn ränna fram till min hund utan att de lär ungarna att faktiskt fråga först. Skulle ett barn springa komma fram utan att fråga brukar jag vänligt förklara att man inte skall gå fram till hundar man inte känner utan att först fråga.

Däremot blir jag ju lite ledsen när föräldrar drar ungen så långt ifrån hunden på gångbanan som det bara går (hon går alltid och utan undantag precis bredvid mig om vi möter folk)och säger "akta dig, de kan bitas". I det läget har jag faktiskt någon gång kommenterat att hon faktiskt är jättesnäll och att de inte behöver vara rädda.

Sedan måste jag bara få berätta:

Jag och mitt ex och hunden var på hundutställning och sitter vid sidan av ringen varpå ett barn som håller på och busar med sin pappa tappar balansen och faller rakt mot min hund som hoppar upp och skäller till.

Pappan blänger på hunden varpå barnet utbrister "men pappa, hon blev bara rädd". Så gulligt och så förstående av en underbarn lite rackare med en far som helt klart brustit i ansvar.

Fast Paulina, det är väl jättebra att de frågar?!

Då har ju du världens chans att berätta för dem lite vänligt varför det inte kanske är så lämpligt. Min erfarenhet är att barnen (och oftast också de vuxna) är väldigt förstående och respektfulla när man tar sig lite tid att förklara.

Oftast värre med hundägare då som inte kan respektera att jag inte alltid vill att min hund skall hälsa.

@ S ( och till alla totalt ovetandes i kommentarsfältet)

HAHAHAH! Asså jaja. Jag vet inte riktigt om din kommetar ens är värd att svara på. Men jag tar fram skämskudden och ska försöka få dig att förstå:

( Det märks ju långväga att du inte har en endast liten aning om vad hundar innebär.)

jag ska börja från början:

Hundar är flockdjur. Det betyder att de i vilt tillstånd lever i flock och i flocken finns en rangordning (synonymt: turordning). Överst är ledaren, en alfahane eller alfahona och sedan går det neråt, oftast beroende på individernas ålder.

Nu är det så att man inte har kunnat avla bort detta. Det betyder att när man skaffar en hund blir man deras flock. Och hunden ska alltid vara underst. Den ska veta sin plats underst i rangordningen. Oftast blir det, i en familj att föräldrarna är överst, sedan barnen och sist, långt nedanför barnen, är hunden. Man når detta genom att visa att hunden kan lita på mig, att jag har koll på situationen, samt genom att vara konsekvent och bestämd. Det är JAG som sätter reglerna. Leo ska alltid stanna när jag säger stanna och ska alltid komma när jag ropar. Och eftersom att hundar är flockdjur gör de allt för sin flock och lyder alltid alfan.

Problem uppstår när ägaren inte kan hantera sin hund. Då hunden är över ägaren i rang. Då hunden inte kan lita på att ägaren har koll eller då ägaren "inte kan skydda sig". Då hunden märker att ägaren är rädd så måste hunden "hjälpa" sin ägare. Och då genom att försvara denne, eller sig själv.

Probelm uppstår också när hunden blir understimulerad (synonymt: ej får tillräcklig motion/får förlite att tänka på) då uppstår ofta aggressivitet eftersom det slår slint – ofta då i samband med promenader då allting slår emot hunden och den har INGEN aning om vad som händer lleler hur den ska tackla situationen.

Ett annat problem som också ger en understimulerad hund är just koppel. Att hunden måste gå inom en 3 meters radie från dig. Att den inte får springa av sig. Ett annat probelm med koppel är också, har jag märkt med min hund, är att kopplet gör min hund mer osäker. Om jag vid möten med andra bara kallar in Leo och sätter honom fot och säger till honom att stanna – helt utan koppel – så stannar han där. Utan tvekan. Eftersom att jag är så cool i situationen -varför skulle leo hetsa upp sig? DÄREMOT om det skulle vara att jag kopplar leo vid möte – så ger det direkt ett osäkert intryck av mig? Kommer min hund gå fram? bäst att jag kopplar! Är den andra hunden farlig? bäst jag kopplar!

I sanningens namn så sköter hundar hälsningar mycket bättre utan koppel, utan att vi lägger oss i alls – eftersom de inte får några som helst intryck från oss. I med kopplet så kontrollerar vi och lägger oss gärna i. Och det är dåligt.

Det jag vill komma fram till här är att koppel inte alltid är det bästa. Och om min hund lyssnar ( varför skulle han inte lyssna?) på min minsta vink, så varför ksulle jag ha honom kopplad? Det handlar om mentala koppel också.

Allt handlar om kunskap. Och balanserade, välmående hundar som blir stimulerade (ge dem ben, aktivitetsbollar, lydnadsträna) absolut INTE skulle utgöra en fara för barn.

(och ni som har hund som säger att stimulans inte hjälper mot hundilska/barnilska, så nej. det gör det inte. Men en BALANSERAD HUND som HAR DIG och som LITAR på att DU har kollen i mötet med andra hundar eller barn, gör ingenting eftersom att det är din uppgift att lösa situatuionen – hajr ni mitt resonemang? Min hund ar också hundilsk ett tag, men man får träna bort det och iftast beror det ju på en rädlsa – har hunden blivit attackerad av en annan hund eller har ett jobbigt minne från ett barn så är det inte konstigt att den blir ilsk – och sedan att du spär på rädslan genom att bli stirrig (dukanske inte ens märker det).

Och jag uppfostrar min hund till att jag har koll. det är mitt ansvar att balansera min hund. Så är det ditt ansvar att lära din unge att fråga innan den klap

@ellinor

Din hund är fortfarande ett DJUR. Det är inte 100% förutsägbart i alla situationer, vilken förmåga du än vill tillskriva dig själv. Skönt för dig att du inte behövt tvivla hittills, men oskönt för andra att du verkligen riskerar att överskatta dig själv.

@ S

Överskattar inte mig själv en sekund. Det är ju så det är? Det är ren fakta, inlägget över ditt senaste. att du vägrar ta det till dig är väll dumt för dig. Ditt egna val. försökte bara visa vad jag menade. Och sålänge det funkar för MIG och MIN hund och MIN omgivning så bryr inte jag mig en sekund om vad du tror. För du är verkligen helt ute och snurrar.

Och för att svara på din kommentar: DU är också ett DJUR, remember? Och det är mer sannolikt att du inte kan lita på en människa, som kan göra mycket mer skada än en hund. Ochom du ska tänka så så blir du ju misstänskam mot exakt alla i din omgivning. Och då tycker jag synd om dig.

Det är inte så att hundar inte har en natur? ett medfött beteende. Och visst, hundar härstammar från vargar men de har avlats tama. Att sedan idioter valt att avla fram kamphundar ur pitbulls är en sak, och folk som köper hundar utan att ha kollat upp härstamning är bara korkade. Men annars så har hundar inte någon naturlig insikt till att attackera en människa. Och inte en varg heller för den delen. Vad du nu än vill välja att tro.

har samma problem med idioter till hundägare dock gäller det min egen hund, antingen är.det folk vars lösa hundar kommer springande mot mig och min hund och de ropar "de är lungt han/hon är snäll" men de är just det att min hund INTE är snäll mot andra hunda! eler så är det folk man passerar som.också harhund och låter den stå

har samma problem med idioter till hundägare dock gäller det min egen hund, antingen är.det folk vars lösa hundar kommer springande mot mig och min hund och de ropar "de är lungt han/hon är snäll" men de är just det att min hund INTE är snäll mot andra hunda! eler så är det folk man passerar som.också harhund och låter den stå i fullångt koppel och dra mot mig och min hund och pratar med den ’ååh vill du hälsa ja de kan vi göra’baaah idioter tänk så är den andra hunden inte snäll som tex min!!

Tycker det är bra att man har respekt för hundar, de är inte till hundra pålitliga oavsett hur snälla de är. De flesta hundägare tänker inte så, de tror att just deras hund aldrig skulle bita eller skada någon. men det är fel.

Jag är hundägare och tycker att det är väldigt skönt att läsa att någon resonerar på det här sättet. Alldeles för många barn springer fram till min hund och skriker under tiden. Hunden kan då känna sig trängd, och precis som du säger så kan jag aldrig garantera att min hund inte skulle göra något i den situationen trots att hon aldrig gjort något dumt tidigare.

Trodde att alla föräldrar resonerade på detta sätt, men du skulle bara veta hur få som faktiskt gör det!

Jag är livrädd för hundar, och jag hatar när hundägare inte respekterar det. Jag håller mig undan och de låter deras hundar gå fram och sniffa. "Han är så snäll, han vill bara hälsa". Jo, och om jag hade en fågelspindel skulle inte jag kasta den på folk och säga "han är så snäll och vill bara hälsa…"

Nu har inte jag barn än och jag vill inte överföra min rädsla på de kommande. Min rädsla försvinner när jag lär känna hunden ska jag tillägga. Men får jag barn ska jag lära dem precis som du att vara försiktiga. Att ska man klappa ska man gå fram försiktigt med tillåtelse från ägaren, ska man leka ska det vara med en hund man känner men även då ska man inte skrika och springa fram.

Vilket intressant inlägg!

Delar din uppfattning att vissa hundägare är alldeles för nonschalanta mot sin omgivning. Som hundägare måste man förstå att andra människor inte nödvändigtvis älskar ens hund (oavsett anledning).

Låter väldigt klokt att lära barnen respekt för djur. Som fd hundägare kan jag tyvärr konstatera att alla föräldrar inte tänker som du.

Minns särskilt ett tillfälle när jag var ute med hunden (givetvis i koppel). En äldre tik som den sista tiden i livet var ganska grinig mot främmande människor, särskilt barn. Jag går ganska fort med hunden och vi går förbi en barnfamilj. Hunden följer mig fint, nosar inte ens åt barnen. När vi kommit ca 30-40 meter fram hör jag ett barn som springer. Jag vänder mig om och ser hur en av flickorna (ca 4 år) rusar mot hunden och jag säger "hej, den här hunden får du inte klappa". Flickan stannar och föräldrarna blir arga på …. mig…! Fick en utskällning om att jag inte äger rätt att säga något till andras barn. Suck.

Varför kan inte fler vara som du?

Ellinor: Det skrev du inte. Du skrev att du inte koppar din hund "just därför" att du har så bra pli på hunden. Och du kan nog inte likställa hur farlig en hund kan vara jämfört med en huskatt (när blev en unge senast ihjälbiten av en huskatt?), men givetvis måste man visa respekt för alla djur.

Koppla hunden, för bövelen. Herregud. Hur gör du i situationer när det är koppeltvång enligt lag, förresten?

Jag är själv hundägare och tack vare att de flesta föräldrar verkar resonera som dig har jag jättesnälla hundar som inte bryr sig om barn. Fick ofta höra om alla jobbiga ungar när jag skaffade hund, jag har inte träffat en enda sådan unge. Tvärtom verkar alla barn ha kloka föräldrar som vet att man måste vara försiktig kring djur. Med detta vill jag ha sagt, klokt tänkt av dig! Synd att inte hundägarna är lika kloka!

Tillåter inte min hund heller att gå fram till vem som helst, eller att någon annan går fram till henne. Men det finns knäppa människor som bara tar sig friheten att klappa henne bakom min rygg, då ja kanske står och väntar på bussen eller något. Barn är min hund väldigt osäker med så ja tillåter aldrig barn klappa henne, inte ensam och absolut inte spädbarn.

Ja har nog aldrig aldrig använt "men hon är snäll" – ja säger att hon inte gillar barn. Och att ja vill inte att någon annan ska klappa henne.

nä men med andra ord, ja respekterar andra människor och vill att min hund ska lära sig vett och ettikett. xD

Jag håller med om att det finns många oseriösa hundägare, men…

Jag har en hund modell liten och söt och måste påpeka att det även finns många föräldrar som är dumma i huvet när det gäller barn och hundar. Barnen kommer fram och frågar om de får klappa och innan man ens hunnit reagera har de sprungit fram till min hund. Och föräldrarna gör ingenting! Min hund är jätterädd för barn och är inte att lita på i dessa sammanhang.

Du gör helt rätt i att uppfostra dina barn att ha respekt för och aldrig gå fram och klappa en okänd hund. Önskar bara att fler föräldrar gjorde likadant. Det är viktigt att komma ihåg att barn och hundar inte är en självklar kombination och att kontakt dem emellan bör ske kontrollerat under vuxnas övervakning.

Jo, men barnägare är ännu dummare…

Jag tycker det finns en gyllene medelväg, men så är jag också hundägare. Jag tycker man skall kunna lita på sitt eget och hundägarens omdöme över hur hunden reagerar. Barnen skall lära sig de måste fråga om de får bekanta sig med hunden. Barnen måste också lära sig hundar skall respekteras, inte för att de är farliga utan för att de är djur.

Det är lite som med allt här i livet, det har sina risker. Jag låter mina barn bekanta sig med främmande hundar med lite samma inställning som jag låter dem klättra i träd. Det är bra att kunna det när man en dag måste klättra ner från toppen.

Som hundägare upplever jag att jag betydligt oftare tillrättavisar främmande barn än vår egen hund när de stiftar bekantskap. Men generellt uppför sig barn här i våra trakter väldigt väl med hundar.

Jag är dessutom en av de där jobbiga hundägarna som låter min hund gå okopplad för det mesta och inte plockar upp efter honom om han gör sina bestyr på ställen var folk inte förväntas gå.

Största felet med hundägare är att de inte dresserar sin hund så bra att den kan (betyder inte den måste) gå okopplad. Att alltid gå kopplad från och till hundparken är ett liv jag inte önskar någon. För det mesta litar jag också mera på en hund som är okopplad, för att det säger mig hundägaren har kontroll över sin hund och litar på den OCH för att hunden inte känner sig kopplad. Hunden vet den kan springa undan om det behövs. Jag skulle själv aldrig gå fram till en hund som är under kommando eller kopplad t.ex. utanför en butik. Både för min egen och hundens skull.

I mitt tycke är "gamla tanter" (*) värst. Vår hund är väldigt folkkär och skulle gärna gå och hälsa på de flesta. Då är det väldigt frustrerande när jag förbjuder hunden springa iväg och hälsa på någon, men tanten står där och lockar honom till sig. För varje tant måste jag tio gånger kommendera hunden för att upprätthålla status quo.

"Gamla tanter" är inte heller bra som hundägare. De går med sin hund i stramt koppel och gör med sitt eget uppförande hunden nervös. Det är väl klart hunden blir folkskygg och hundilsken sen.

Under de senaste 10 åren har vi väl stött på ungefär en vuxen som på riktigt varit rädd för vår hund. Hen kom sen själv fram några veckor senare och ville krafsa honom och tackade efteråt. Den andra gången var det en förälder som lockade till sig vår hund för att hannes barn som var rädd för hundar skulle komma över sin skräck. Det senare var inte lika lyckat.

(*) "gamla tanter" är också ibland unga kvinnor eller män i olika ålder, men oftast gamla tanter. De är nästan aldrig barn.

Jag och min pojkvän var ute och joggade en vinterkväll för ett par år sedan. I mörkret kommer då en enormt stor hund springande mot oss. Jag har ingen direkt hundfobi men blir ändå livrädd då den här hunden når över mitt huvud när den ställer sig på bakbenen och skäller. Ur mörkret i maklig takt kommer sedan ägaren och hen säger med helt oförstående röst: "Är ni rädd för hunden?".

Jag känner många gånger att det kan vara andra vägen. För min del iallafall. Jag vill inte att mina hundar skall hälsa på andra överhuvudtaget varken hundar eller människor. Och det är rätt ofta barn bara springer fram och ska klappa utan att föräldrar säger nått, och jag får säga att mina hundar inte vill hälsa.

Så nej jag tycker inte hundägare är dumma i huvudet, inte mer än småbarnsföräldrar iallafall!

Helt rätt, önskar att fler gjorde som du. Jag har hund och får alltför ofta tala om för föräldrar att absolut inte låta sina barn gå fram till främmande hundar, något som jag tycker borde vara självklart med tanke på hur många hundar det finns i vårt samhälle.

Åherregud.

Jag kopplar min hund om jag känner att det behövs. Om det någongång skulle komma en period där han inte alls skulle lyssna eller visa aggression så är det SJÄLVKLART att han ska gå i koppel. Men nu gör han inte det.

Han går inte fram till andra. Han får långt bort från andra hundar. Jag är sjukt noga med att alltid kalla in Leo om det kommer någon annan hund så att jag snabbt kan tillrättavisa honom om det skulle hända något. Och eftersom detta funkar. Eftersom han lyssnar och jag ser till att han sitter vid min sida i god tid innan mötet så ser jag absolut INGEN alls anledning att koppla min hund. Och även om det sticker i era ögon, även om ni ser en mördarmaskin i min bästa vän så kommer jag fortsätta ha min hund kopplad så länge det är det bästa för

Min hund (och också för omgivningen.) lär er först och yttra er sedan förfan. Ni har ute en jävla aning om hur min hund mår och vad som är bäst för honom och därmed hans omgivning. Försök inte pracka på mig att koppla min hund när det sänker min hunds livsstandard, och inget annat. Däremot får folk inte klappa honom om jag, som känner min hund, ser att han

Är obekväm insammanhanget. Och inga som bara springer fram får klappa honom. Lär era ungar att fråga.

Håller med, jag blev själv hundbiten som 4 åring när jag satt och klappade en golden retriever vi kände sen tidigare. Den bet bort min kind och det slutade med plastikirurgi 52 stygn. Det ser bra ut idag men jag fick inte vara i solen på ett år och jag hade ett tydligt ärr hela min barndom och läspar efter det.

Låter aldrig min hund gå fram till barn och inte heller okända barn får klappa min hund. Inte för att han någonsin bitit någon men som sagt han är ett djur med instinkter.

Fortsätt lära dina barn att okända hundar klappar man inte. Så fortsätter jag lära min hund att han inte får springa fram och hälsa på okända människor utan min tillåtelse.

Jag önskar att fler kunde lära sina barn (och äldre människor) att det inte är okej att gå fram till en främmande hund utan att fråga om lov först.

DÅ hade jag sluppit alla dessa tanter och barn som försöker komma fram till min lilla, reserverade valp och ska försöka leka/gosa med henne och inte förstår/inte respekterar att hon faktiskt inte vill.

Det gör det liksom inte lättare att få henne social om folk ska tvinga sig på henne. :S

Jag är uppväxt med hund och jag kan bli galen på alla föräldrar som låter sina ungar gå fram till hundar hur som helst. Det är ansvarslöst att göra så för även om hunden är snäll så kan den bli rädd när det kommer ett främmande barn som ska rycka hunden i örat.

Jag tycker att du gör helt rätt som lär dina barn att ha respekt för djur.

trögaste motkommentaren. Klart fan du tror att hunden är snäll då den aldrig bitit ågon. alla går ju runt med hundar som ej bitits. man behåller väl inte hunden annars. Har du dessutom en tex rttweiler som aldrig bitits så talar ju sannolikheten på att den kan göra det, närsom helst. min teori iaf. mvh, gillar ej kamphundar osv osv osv osv

Vad bra att du lär dina barn det. Jag har en golden retriver, och när jag går runt i stan verkar de flest föräldrar tro att hon är en allmän leksak. Det har hänt flera gånger att föräldrar säger till sina barn att klappa hunden, utan att fråga mej först. Man måste alltid fråga innan! Självklart respekterar jag om någon är hundrädd, själv är jag höjdrädd, och skulle bli jättearg om någon släpade upp mej på ett tak:)

Vad bra att du lär dina barn det. Jag har en golden retriver, och när jag går runt i stan verkar de flest föräldrar tro att hon är en allmän leksak. Det har hänt flera gånger att föräldrar säger till sina barn att klappa hunden, utan att fråga mej först. Man måste alltid fråga innan! Självklart respekterar jag om någon är hundrädd, själv är jag höjdrädd, och skulle bli jättearg om någon släpade upp mej på ett tak:)

Jag är själv hundägare och tycker att du gör helt rätt som lär dina barn att gå vid hundar och inte rusa fram till vilken hund som helst! Min hund är rädd för barn, därför önskar jag OFTA att folk som har barn lär dem att respektera hundar och inte rusa fram hursomhelst. För även om min hund är världens snällaste (såklart! haha) så kan man aldrig garantera vad hunden gör när den blir rädd. Barn som inte är vana vid hundar brukar dessutom vara väldigt klumpiga och hårda i sina rörelser. Summan av kardemumman, jag håller med dig om att många hundägare är knäppa och tror lite för gott om sina hundar MEN det finns även sjukt mkt föräldrar som inte har någon koll på sina barn runtomkring djur! Jag tycker du är grym som har det! Respekt!

Av egen erfarenhet så upplever jag att många hundägare inte har respekt för djuret och vad djuret kan göra. Har som exempel en granne med en stor hund, som hon medvetet (ja det finns sådana sjuka människor) lärt att attackera människor. Jag blev hundrädd pga hennes hund eftersom hon ENVISADES med att gå med hunden lös!!! Trots min vädjan om att koppla hunden och trots att det är emot lagen. För hunden hoppade på mig och skällde hotfullt, och ägaren tyckte inte jag skulle vara så fjantig!

Skulle vilja berätta en vansinnigt gullig sak också på temat:

var ute och gick i en park i Göteborg och stannade till vid ett djurhägn. Just då var det rätt så mycket folk runt omkring men jag ställde mig så att hunden inte behövde vara mitt i gröten så att säga och hade henne precis vid min sida.

På andra sidan hunden stod en kvinna i medelåldern och vad jag förstod var hennes barnbarn.

Jag har redan sett dem och håller lite koll åt deras håll just för att jag vet att min hund kan vara lite osäker bland nytt folk.

När jag står där hör jag kvinnan säga till pojken att "då får du fråga först om du får klappa hunden" varpå han kliver fram mot min hund och ställer sig en liten bit ifrån, lägger huvudet sned och tittar på min hund.

Han frågar: "Så (får) jag klappa dej då?"

Det var ju så gulligt och både jag och kvinnan började le rätt så mycket och jag sa att visst fick han det och visade sedan hur han skulle hälsa på henne för att hon inte skulle känna sig obekväm.

Det gjorde den dagen 😀

Men herregud, du Ellinor som aldrig har din hund kopplad, jag blir så trött på din attityd! Jag har också hund men hon är alltid kopplad när vi går i stan och på allmänna platser även om jag vet att hon kan gå lydigt bredvid mig. Det är att visa sina medmänniskor respekt! Du skrev att hundars livskvalitet beror på om dom går i koppel eller inte (knäppt )men min hunds livskvalitet är inte sämre för att hon är kopplad, hon är jakthund och har förmodligen ett mycket roligare liv än din stackars hund.

Hej.

Av respekt till medmänniskor tycker jag det är helt korrekt att man lär barn och HUNDAR att inte "springa" fram och hälsa.

Är jag ute med mina hundar och någon förälder vill att barnet ska få klappa säger jag Nej, jag vill inte att min hund ska hälsa. Det brukar då bli frågor om hunden är aggressiv, nä svarar jag men jag kan inte garantera att det inte händer något.

Så helt rätt att se dom som potentiellt farliga.(hundarna alltså)

Nej, vi hundägare är inte dumma i huvudet. Precis som vi föräldrar inte är dumma i huvudet. Däremot är folk som inte tar ansvar över sina hundar, kopplar dem bland folk och föräldrar som lär sina barn att det är ok att springa fram till hundar och slå dem med pinnar och riva dem i svansen fast ägaren skriker NEJ, de är dumma i huvudet.

Har på allvar varit med om att en förälder helt utan att fråga mig sa till sitt barn "Gå fram och klappa hunden!" Hon tittade inte ens på mig och jag fick gå emellan, vilket resulterade i att jag fick en UTSKÄLLNING av föräldern för att jag ville förhindra att hennes barn skadades. Min hund hade inte blivit glad över att ett främmande barn hoppat på honom bakifrån.

Folk är dumma i huvudet. Punkt.

Och precis som folk är med sina barn så är nog svaret på dina funderingar att folk inte inser att deras hundar/barn inte är snälla varje gång. Man är liksom blind av kärlek. Men när det är hundar är det dummare än om det är barn. Hundar är liksom en annan ART som inte fattar sociala koder människor bestämt. Och en del hundägare är helt för djävla dumma i huvudet. Finns ganska många i mitt område.

Jag blir så trött på er! Precis som Ellinor har jag min hund lös, alltid! Jag har pli på henne till 100 % . Skulle jag möta någon jag inte känner, håller jag i hennes halsband eller kopplar henne för att personen inte ska känna sig osäker. Ja, hundar är djur men dom har också rätt till sin frihet! Träna hundarna för fan och släpp dom lösa. Själv brukar jag inte låta barn klappa henne då barn är så fruktansvärt störiga och nästintill ouppfostrade i 90% av fallen. Ibland drar jag till med ett "hon gillar inte barn" bara för att få barnen/barnens förälder att ge sig, på det viset slipper jag att MIN HUND känner sig obekväm. mitt förslag är att ni ska koppla era barn istället, hade varit en fan så mycket bekvämare värld då!

Lite småkul inlägg faktiskt. Har hund själv och ja det finns många hundägare som är dumma i huvudet!

Inte bara i de du skrivit om utan i så mycket mer.

Jag låter aldrig någon jag inte känner klappa min hund, frågar barn om dom får klappa henne svarar jag nej!

Upplever dock att många blir sura då varpå jag svara att hon inte gillar främlingar, okej att det sen inte stämmer men jag hade fan inte kunna leva med att hon kanske biter någon.

Sen är det en annan femma att min systerdotter stoppat handen i mun på henne sen hon var 1 år och det händer inget. Men dom känner varandra och vet att det är bus på gång då ju.

JA! Jag har hund och tycker ändå att alla hundägare är helt jävla dumma i huvudet. Och tyvärr många föräldrar också. Släpp inte fram din unge till min hund lixom. Visst hon är snäll och gillar barn (som hon känner)men vilken hund gillar en okänd unge som rusar fram och ska "klappa" jag kan ine ta ansvar för vad min annars snälla hund gör då? Jag håller alltid min hund kopplad vid min sida när vi möter folk, och andra hundar. 99 gånger av hundra släpper den andra hundägaren sin hund lös på min. Jag fattar inte detta. Håll djur och barn under kontroll. Lär dem respekt för varandra genom att hålla dem på varsitt håll. Fortsätt hålla dina barn från andras hundar, de kan aldrig garantera ngt inte ens med den snällaste hunden. och lita inte på ngn hundägare som påstår ngt annat!

Min mamma gick ofta över en lågstadieskola med vår lilla papillon. Barnen ville hälsa, men mamma sa bestämt ifrån och förklarade varför barnen inte fick hälsa. "Ni är mycket större än vad hunden är, och ni är så många! Så han tycker det är läskigt när ni kommer så nära."

Barnen förstod och respekterade detta.

Själv har jag en fyra månaders valp nu. Jag tillåter de flesta att hälsa. När hunden är i rätt sinnestämning och har alltid koll på hennes kroppsspråk.

Men jag tycker det är klokt att lära barn att de inte ska gå fram till hundar hur som helst.

Jag förstår dig helt och hållet! Jag håller dessutom med dig trots att jag själv är hund-ägare och har varit det hela mitt liv. Jag har dessutom har jag lyckats bli ägare åt världens snällaste kräk (x3) som aldrig skulle göra en fluga förnär, men trots det håller jag med dig.

Det är inget annat än vettigt att säga åt dina barn att inte gå fram till främmande hundar. Det är även vettigt att lära sina barn att ta det försiktigt med hundar som de känner – för vad jag har upplevt så glömmer barnen ofta av att hundarna också har känslor. Jag har upplevt att även de snällaste hundarna kan bita till då barnen drar dem i öronen eller klättrar på det. Det är ju inget konstigt med det – det är bara deras sätt att säga "Lägg av skitugne, det är skitjobbigt".

Jag tycker inte att du lär dina barn att vara rädda för hundar. Jag tycker att du lär dem att ha respekt för hundar. Precis så som du lär dem att ha respekt för människor.

Emma som skrev: "Ingen vet hur ett DJUR (förlåt familjemedlem) reagerar i alla situationer. Är så trött på att läsa om alla hundar som bitit ihjäl ett barn eller någon annans hund och efter säger "det har aldrig hänt förut och hen är så snäll". Mhm. Danmark har dessutom infört lag mot kamphundar. Önskar att vi kunde ta efter det här."

För det första, varför tillägga det nedlåtande "(förlåt familjemedlem)"? Min hund är ett djur, men hon är också min familjemedlem.

Många, ffa barn, som blir bitna av hundar blir det av hundar som är bundna eller inte har sin ägare i närheten. Av den anledningen har jag inte min hund ensam någonstans utan att hon är inlåst, inte för att hon är aggressiv eller skulle bitas, men för att ingen främmande människa ska trigga fram ett otrevligt beteende hos henne pga ren okunskap.

Man ska inte gå fram till ett djur man inte känner utan ägarens medgivande, då får man liksom skylla sig själv och ta konsekvenserna av sin handling. Därför är det bra att hundägare lär sig att deras hundar inte alltid är snälla i oväntade situationer och föräldrar lär sina barn att alltid fråga om lov och aldrig rusa fram.

Vidare, Danmark kommer häva förbudet då de insåg (liksom Holland, Tyskland och Norge gjorde illa kvickt) att ett förbud mot vissa raser är korkat då raserna i sig inte är problemet, i detta fallet kan vi tala om olämpliga ägare, raserna i sig är kanon i rätt händer.

Ellinor som skrev " Att sedan idioter valt att avla fram kamphundar ur pitbulls är en sak" nu vet jag inte riktigt hur du tänker. Menar du att idioter valt att försöka använda APBT/APBT-mixer för att ha som vapen mot människor så håller jag med (ffa som bullhundar som t.ex APBT, Amstaff, Staffe, Ambull m.fl är avlade för att aldrig bita människor specifikt). Men om du menar att de inte skulle använts till hund/djurkamper så är det ju att blunda för historien. Min APBT är kanon med alla människor och älskar barn över allt annat (nej, hon får ändå inte vara ensam med dem) men jag räknar aldrig med att det ska funka med andra hundar (det har det gjort hittills, hon är väl socialiserad, tränad och stimulerad och jag är bra på att läsa henne) för det är en inte en typ av ras som avlats för att vara bästa kompis med andra hundar. Fram till förra sekelskiftet avlades de i huvudsak för sällskap/vakt och hund/djurkamp, det är viktigt att komma ihåg, därför är det viktigt att rätt personer har den typen av hundar, inte välmenande amatörer eller personer som försöker ha dem som vapen. Men å andra sidan gäller det väldigt många raser.

Som ansvarig för polisens hundträning sa (parafraserat) "det är tur de [problemägarna] inte använder schäfer eller andra "manstoppers"som faktiskt avlats för att vara aggressiva mot människor" det ska mycket okunskap och misshandel till för att en bullhund ska vara människoaggressiv.

word.

jag har hundar, men kan också tycka att folk ofta inte har någon insikt i sådana lägen, och dessutom ska man aldrig gå fram och hälsa på en hund i vilket fall som hellst. så som vi människor oftast tvingar oss på hundar vi tycker är söta är egoistiskt och inte alls vad hundar själva gör mella varandra naturligt sett.

Den här hundrädslan som svaren vittnar om bottnar ju bara i okunskap och dumhet. Jag vågar påstå att det förmodligen aldrig hänt någon allvarligare incident där barn med hundägares samtycke gott fram till hunden. Det hunden kan göra i en sån situation är att markera mot barnet med ett "markeringsbett" som på hundspråk ungefär betyder "jajaja nu räcker det din lilla idiot". Hunden avser inte att skada och barn blir heller inte skadade av ett sådant bett. En fullskalig attack från lösspringande psykiskt labil hund är ju en helt annan situation.

Jag är hundägare och håller helt med Natashja! Jag vill absolut Inte att okända barn(eller vuxna) rusar fram och attack-kramar mina jyckar. Det kan gå helt åt helvete fel. Hundägare (och barnaägare) som tycker att detta är acceptabelt beteende kan jag rekomendera en stor dos av Dog Whisperer Cesar Millans program eller böcker. Där får man veta att om du uppför dig på detta sätt mot en hund, hur snäll och goselosig den än är, så kan den uppfatta detta beteende som hotfullt och reagera därefter! Hundar har sitt egna sociala Do’s and Dont’s och de skilljer sig från människors. Jag bor sedan ett par år tillbaka på Irland och här stöter jag på ett annat fenomen som jag också blir lika upprörd över. Mina hundar är hittehundar, varken jag eller de som tog hand om dem vet vad de har varit med om och det gör att de har en extra osäkerhetsfaktor. Jag har alltid mina hundar i koppel och jag tränar dom i att ignorera andra hundar tillskillnad från de flesta här som låter sina jyckar springa fritt och överallt! Många gångar får jag ett fåraktigt ” men han/hon är sååååå snäll. Don’t worry!” Hur jevla korkat är det? Jag har faktiskt börjat svara rakt på sak, -Men min hund är inte snäll eller ok, OK!” De ser lite sura ut först och det skiter jag i. Hellre det än blodvite och upprörda hundar med ännu mer mentalt bagage. Natashja, stå på dig, våga vägra hundkramare!

vad enkelt det vore om människor med barn(och med hundar för den delen) kunde sluta springa fram när jag är ute med esther. många gånger har jag sett barn som kommer fram medan föräldrarna tittar bort. jag litar sällan på vare sig hundägare eller föräldrar, och och när inte jag gör det, gör inte min hund det heller. och barnet som kommer fram kommer inte att bli orädd för hundar på grund av detta; hen kommer snarare sakna den respekt och integritet hundar, såväl som människor, kräver.

den som inte förstår vad för signaler en skrikande, springande människa sänder ut till en hund bör inte ha varken hund eller barn.

Haha underbart!!

Jag är hundägare och mamma.

och jag är skit irriterad på föräldrar som INTE lär sina ungar det du lär dina, alltså ge fan i min hund!

Den är min hund och inte allmänhetens.

Stirra inte på hunden, prata inte med hunden, voffa inte på hunden.

Jag tappar hakan rätt ofta då duktiga barn frågar "får jag klappa" och jag svarar nej (För att mina hundar har och får lära sig att ignorera mötande folk) Och ungen gapar ur sig vaa vaarför jo det får jag?!

Skulle behövas fler barn som är uppfostrade med att inte gå fram till en okänd hund eller springa vid hundarna. Har själv en rottis som mot mig är världens goaste. Men opålitlig. Han är obekväm vid barn och vet inte hur han ska bete sig. Något barn inte tar hänsyn till. Tyvärr. keep up the good work!

För ungefär 1 år sedan kom det fram en liten unge tar tag i min hunds öra och drar. Hon gnäller till lite men självklart förstår inte en liten unge som precis lärt sig gå att det är fel så han fortsätter dra. Jag ser att hon är nära på att bita honom.

Jag tror aldrig att hon skulle bita hål i pojken men som hundägare skulle jag aldrig vilja vistas bland folk om min hund så mycket som rört barnet. Jag puttar bort ungen lite och säger till mamman att min hund inte gillar barn och ber henne ta bort honom men det skiter hon i och låter honom gå fram gång på gång och jag säger igen att jag inte vill att han ska klappa min hund för att hon inte ska bita honom. Jag undrar ofta vad denna mamman tänkte med, man låter INTE sitt barn springa fram till okända hundar och absolut inte utan att fråga! Du känner inte hunden och hunden känner inte dig. Alla säger att ens hund är världens snällaste MEN känner hunden sig trängd kommer den försvara sig oavsett hur snäll den än är annars.

Något liknande har aldrig inträffat igen och jag har ändå 2 mindre småsyskon som ofta har kompisar här. Jag kanske förstorar saken men detta gör att jag inte vill ha barn springandes runt min hund även om hon är enligt mig världens snällaste!

Svar ja. Många hundägare är tyvärr dumma i huvudet. De förmänskligar sin hund och glömmer bort att det faktiskt är ett djur i andra ändan av kopplet. Ett djur som agerar på instinkt och inte rationellt tänkande.

Väldigt tråkigt fenomen, både för barnen och hundarna.

Jag tycker synd om dig som träffar sånna hundägare. Själv skulle du har fått ett annat svar av mig. jag låter sällan någon alls hälsa på mina hundar, inte för att dem skulle vara farliga, utan för att jag anser det totalt onödigt. 😛 Som sagt, risken finns ju att barnet gör nått illa och hunden reagerar, men det är inte därför jag hellre säger "nej tyvärr" eller "Inte idag" till barn och vuxna som vill hälsa. Människor hälsar inte på främlingar hur som helst, så varför skulle hundar göra det? Man har sitt umgänge, och så är det med hundarna också. 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *