Kategorier
Vardagstrams

Att bryta upp

Något som jag är orolig över inför flytten till Segersäng är bytet av förskola för ungarna. Dels för att Tamlin nyss skolats in och snart ska skolas in på nytt, liten som han egentligen känns för jag erkänner att jag fortfarande är tveksam om han är redo, men också för att det är uppslitande för barn med den här typen av uppbrott. Jag får sån ångest när jag tänker på det. Ninja kommer förlora flera av sina kompisar. 
 
Många verkar inte tänka på det utan sliter upp ungarna ur skolor och förskolor och flyttar runt like there no tomorrow, men barn skaffar också vänner och relationer som är starka och blir ledsna när de bryts. De har liksom inget att säga till om. ”De skaffar nya vänner!” tänker många men inte fan skulle man tänka så själv? 
 
Dessutom vet jag inte vet hur den nya är. Är de helt bakåtsträvande? Är de bra på att ta till sig kritik? Är de genusmedvetna eller har de iallafall ett intresse av att BLI det? 
 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Att bryta upp”

Jag vet exakt vad du menar! Vi flyttade i somras till en vy utanför stan, och barnen fick byta förskola. Dom gick på en underbar fri förskola förut och länge tvekade vi om vi alls skulle byta i och ned att det kunde ha fungerat att köra dom/åka buss till förskolan. Det som fick oss att bestämma oss var nog att det bästa är om dom får skaffa kompisar närmare hemmet, och att följas åt till skolan. Men min femåring saknar såklart gamla vänner och fröknar, även om hon gillar dom nya också. Det gör verkligen ont i hjärtat att höra saknaden!

Skönt att du faktiskt tänker så, under hela min uppväxt gick jag i 4 skolor på 6 år på grund av att vi flyttade så ofta eftersom min mamma tyckte det var KUL. Detta resulterade i att jag var konstant utfryst eftersom jag blev blyg och var hela tiden "den nya tjejen" överallt.

Vet hur det känns! Vi bor i en liten 3a o har syskon till dottern på gång. Vet inte hur vi ska få plats här sen… Men då det sällan dyker upp större lediga lägenheter i samma område så vet jag inte hur vi ska göra. Det sista jag vill är att byta förskola. Dottern älskar sina pedagoger o kompisar. Jättejobbigt.

Det kommer säkert att gå finfint. Det är ju inte som att ni tänker flytta en gång om året. Vi flyttade när jag var mammaledig med lillkillen och stora killen (då 3,5 år) fick byta förskola. Det gick superbra och han kom snabbt in i nya där han fick skolas in tillsammans med lillebror. Men även om han trivdes på nya stället så pratade han mycket om "gamla dagis" och vi var och hälsade på några gånger och har nu 1,5 år senare kontakt med en av kompisarna i alla fall. Segersäng är förresten jättefint! Mina kusiner bodde där när jag var liten och SOM jag och syrran tjatade på våra föräldrar om att vi skulle flytta dit…(fast det gjorde vi aldrig).

Min stora älskar sin förskola och alla kompisar där, jag tycker också om den och personalen är jättebra. Vi bor i lägenhet nu men när det är dags att flytta till hus kommer vi hålla oss till samma område så barnen får gå kvar med kompisarna som de får nu.

Det funkar så bra för stora och jag hoppas att det blir samma för lilla och jag är lite rädd för att vi inte skulle ha samma tur om vi hade varit tvungna att byta förskola.

Har ni inte möjlighet att få komma och hälsa på på den nya förskolan och kolla hur det är?

Har också ångest för det. När jag är färdigutbildad i juni planerar jag att flytta härifrån så fort som möjligt, då området där vi bor är rent ut sagt skit. Men stackars ungen min vill inte alls flytta då hon har sina vänner här. 🙁 Försöker verkligen grubbla på vilken lösning som är bäst. Har ju inte bil heller så hon kunde träffa de gamla vännerna lite oftare.

Men hej Natashja..

Nyligen hittat fram till din blogg, gör kul å se att du fortfarande är lika frispråkig och kontroversiell. ha de gött!

Svar:
Haha! Hej Anne! Kul att se dig! Det var länge sen!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Förstår att det känns jobbigt, men tänkte komma med lite pepp! Som barn flyttade jag med mina föräldrar ett par tillfällen, och så här i efterhand så ser jag hur mycket det hjälpte mej att utvecklas. Som barn upplevde jag det inte som något större problem, tvärtom så insåg jag snabbt mycket om sociala strukturer, att det alltid finns ett coola gänget- och att det bara är hittepå. Det gjorde att jag blev mycket mer självsäker och vågade bryta mot normerna. Och det är jag riktigt glad för idag!

Vi flyttade för 2 månader sen och barnen ( 2 & 4 ) bytte förskola. För 2-åringen har det gått bra, men 4-åringen har det jobbigt och även om han tycker det är kul där är det ofta svårt att lämna honom. De går bara 15 timmar få jag är föräldrarledig och tror det påverkar att det tar längre tid att komma in i gruppen.

Jag flyttade vid 4 års ålder och 8 års ålder.

Jag kan inte komma ihåg att jag var ledsen ut exalterad. När jag fick se det nya huset vi skulle bo i och den nya skolan jag skulle börja på.

Ta med barnen till det nya huset och nya förskolan, så blir de lite redo, och kanske till och med längtar.

0:-)

Jag tror inte att det är någon fara faktiskt. Dels så flyttar ni väl för att stanna (?!) så då är det bättre att göra det NU när ungarna faktiskt är så pass små. Sen behöver du väl inte stressa… eftersom du inte har några fasta jobbtider att passa så kan du ju anpassa inskolningstid med mera.

Sen är det kanske som här att man inte har rätt att välja förskola hur som helst och då får man kanske ta att de inte är så perfekte medvetna och perfekta som man skulle önska ….

Jag tror det blir bra, känns som dina barn är i den perfekta åldern för en flytt! Kommer säkert vara massa nya kompisar dit ni flyttar, såg ut att vara ett så härligt område.

Vi bor inne i city. Typiskt sånt område där folk inte stannar eftersom man vill flytta till hus/större lägenhet när man får barn. Vi har dock valt att vara kvar och för oss är det mer så att våra barn vill flytta just för att de hela tiden hör om att deras vänner flyttar och byter dagis/skola. De tycker det låter spännande. För oss är det något av en otrygghet att stanna kvar på vår (i övrigt jättebra) förskola för det är nya barn där väldigt ofta och sen stannar de inte någon längre tid. Våra barn har inte fått samma kontakt med kompisar på fritiden som jag tror man får när man bor i ett ytterområde, där folk mer bor för att stanna. Barnen har fått uppleva en hel del uppbrott och jag undrar lite över hur det påverkar dem. De barn som varit nära vänner med våra kids har vi sett till att träffa, men det har efter en tid runnit ut i sanden. Men jag tror ändå det har varit bra att få en mjukare övergång till att de inte ses alls.

Vi har nyligen bytt förskola och skola till våra barn. Jag var orolig för att det inte skulle bli bra. Men som någon annan tipsade om: Hälsa på den nya förskolan!

Då har barnen varit där innan och är inte helt nya inför flytten. Dina barn är fortfarande små och då brukar de ha lätt för att hitta nya vänner. Det kommer säkert gå bra.

Jag minns att min förskola hade en urbota idiotisk idé. Om ett mindre syskon skulle börja så fick inte det äldre barnet gå kvar utan fick flytta till en ny förskola – det var så jag förlorade min bästaste bästa vän på den tiden. Dock om det äldre barnet inte varit där mer än något år så var det okej att stanna (en annan vän fick stanna).

Jag skulle tyckt det var bättre om alla fick stanna alt. att den yngsta fick börja någon annanstans. Och för den delen, det var ju inte ens samma avdelning på förskolan.

Jag förstår din oro. Jag har som barn gått i 5 skolor, jag har även vid 10 års åldern flyttat till ett annat land. Uppslitande ja men som barn hade jag inte en sådan ångest som jag troligtvis skulle ha som vuxen. Tro mig, barn är anpassningsbara och ni kan ju hälsa på de gamla vännerna. Oroa dig lagom för börjar man applicera vuxna känslor på barn så blir det tokigt. Barnen är med sin familj, det är det viktigaste 🙂 Och ja, man får nya kompisar fort i den åldern 🙂

Man får ju, som i så många andra lägen, sätta sig och göra en plus och minus-lista. Vi flyttade när vi väntade andra barnet, bytte område för att få större. Och sån ångest jag hade över att dels slita upp 3-åringen från sin förskola, dels flytta, men också få syskon. Och mycket riktigt var det en kris i hennes liv, men vi arbetade med den så gott vi kunde. Det underlättade att vi var säkra på våra val; stor förskola mot litet föräldrakooperativ i porten bredvid, mysigt lugnt område med många vi känner i samma kvarter.

Jag menar att din medvetenhet om problematiken gör att barnen nog kommer klara sig fint. Och kompisar kan man ha kvar fast man inte går på samma förskola, vi träffar några familjer från "gamla" fortfarande.

Hej LD!

Jag tänkte börja med OCM och din aspirinmask då jag har en del finnar, men vad ska jag använda efteråt?

Har för mig att du skrivit något om aloe vera och avokadoolja, men vad ska jag med väldigt fet hy köra på efteråt? Aloe veran är för torr hud har jag läst.

Tack och kram som sjutton! Tack för en asbra blogg<3

Svar:
fet hy behöver fukt så aloe veran är perfekt!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag gick på 3 olika förskolor och jag kände inte på det viset jag kanske hade gjort idag, utan för mig var det helt ok, till och med spännande att börja på ett nytt ställe! Vad jag kan minnas i alla fall. Men det är ju olika för varje individ. Jag tror det kommer gå bra 🙂

Tycker det är bra att du är medveten om detta men för att ge lite pepp så kan jag berätta att när jag var ca 4 år och min lillebror ca 2 år så flytade vi och bytte dagis. Och det gick jättebra för oss! Jag hittade nya vänner och har inga men av det idag. Sålänge man inte flyttar en gång per år så tror jag att barnen klarar av det bra. Givetvis lite jobbigt i början men tillslut kommer det bli bra.

Min mormor och morfar flyttade runt väldigt mycket under min mammas uppväxt och hon tog aldrig skada av det. Tvärtom, hon tyckte det var roligt att se nya platser. Själv har jag flyttat två gånger i min barndom vilket båda gångerna fungerade jättebra. Första gången var jag fem år gammal och det tog inte lång tid innan jag hittat en ny vän i huset bredvid mitt. Nästa flytt var jag sexton år gammal och skulle precis börja gymnasiet så det var ingen stor grej alls men flytten gick bra även för mina tre yngre syskon. Det gick fort för oss alla att skaffa nya vänner. 🙂 Det här är ju bara som det var för min familj men med de erfarenheterna bakom mig kan jag nog ändå säga att det antagligen kommer gå jättebra även för dina barn. Det är bra mycket svårare för vuxna att skaffa nya vänner.

Det är nog svårt det där. Jag gick på en förskola när jag var 3 i gamla enskede. Sedan flyttade vi till hus Stureby.

Vilken jävla skillnad. Gamla: jag var glad och hade kompisar p nya förskolan började jag som 4åring, då det ej fanns plats tidigare. Det var som att de redan hade sina grupper och där passade inte jag in. Gick sedan hela grundskolan med samma personer med tillhörande tjejmobbing. Dvs. Ibland dög jag och ibland inte. Otroligt frustrerande såhär i efterhand 🙂 tänk om jag fått gå kvar på första. Hade min barndom och tonår var lyckligare?

Idag är jag dock närmare 26år och känner att JAG har ju format mitt liv till det bättre. Men vi ska då inte flytta om inte huset rasar samman :p

Förstår din oro. En flytt kan vara extremt traumatiskt för ett barn. Minns själv när min familj flyttade från en stad till en annan då jag var åtta år. Jag blev djupt deprimerad och mina föräldrar fick tillslut söka läkarhjälp för mig. När min dotter nyligen bytte förskola så slutade hon äta under två veckors tid. Det ÄR verkligen besvärligt för många med uppbrott!

Förstår att det känns jobbigt, speciellt när du är så nöjd med förskolan där barnen går idag. Jag skolade in mina pojkar i augusti, O var då 2 år 10 mån och E var 18 mån. Det gick ganska bra att skola in, var jobbigt att lämna dem i början men nu funkar allt toppen, barnen trivs super men inte vi. Personalen är snälla och tycker om barnen men har inget engagemang eller driv alls, de har inga mål med sin verksamhet öht och jag blir galen. Det går inte ens att prata med dem. Jag frågade förra veckan om de brukar leka med någon lera eller deg eftersom O älskar att göra det, då fick jag svaret av en av förskolelärarna att de hade en deg förut men den torkade. WTF!? Jag har tagit reda på hur man gör för att byta förskola och ska planera in ett besök på en Reggio Emilia inspirerad förskola här i stan. Men allt känns bajs, pojkarna trivs ju och de mår inte dåligt av att vara där så ska vi verkligen bryta upp dem från deras trygghet där för att vi tror att något annat ställe skulle vara bättre. Jag blir galen för jag vet inte hur jag ska göra. Är det en vanlig kommunal förskola som dina barn kommer att flytta till?

Vi gjorde också ett uppbrott för 2 månadersen. Flyttade från Lgh till vår älskade villa. Bad om att få ha kvar vårt barn på sin egna fsk året ut iaf för att få ta en sak i taget MEN då skulle vi inte få någon plats nära vårt nya hem sen i januari. Så vi kände oss tvungna att byta ganska direkt. Tyvärr är den nya fsk helt bakåtsträvande. De visar stora brister i synen på hur man bemöter barn och de vet inte ens en enkel sak som att det är viktigt för barnet att det är föräldern som lämnar över barnet till personalen Inte personalen som drar åt sig barnet medans det fortfarande hållet om halsen.

Detta har blivit ett stort orosmoment

Det är det enda jag oroar mig för vid en eventuell flytt! Vi bor nu i en trea och någon gång kommer vi nog att flytta till hus. Tanken är att göra det innan A börjat skolan men samtidigt så kommer hon nog att gå på en friskola som hör till förskolan hon förhoppningsvis ska börja på så det kommer nog att lösa sig ändå. Vi bor i en såpass liten stad att oavsett vart man flyttar så tar det inte så lång tid att köra barnet till skolan. Jag jobbar dessutom inte så långt från den eventuella skolan i så fall. Så jag hoppas att det löser sig. Än så länge har hon inga "kompisar" men får hon några hoppas jag att hon kan ha kvar dem vid en eventuell flytt. Men som sagt, det är det enda orosmomentet jag har om vi nu ska flytta…

Mina föräldrar flyttade med mig till Schweiz när jag var 7 år, då hade man "bara" gått ett år i förskolan så det funkade, lärde mig språket snabbt och träffade många vänner som jag saknar än idag! Tre år senare gick flyttlasset hem och efter det har jag varit… väldigt ensam. Även om jag är tacksam för allt jag lärde mig av åren i Schweiz så vet jag inte om jag idag hade mått bättre av att "bara vara som alla andra", växa upp på samma ställe, gå i samma klass som barnen man gått på dagis med. Men gjort är gjort.

Svar:
Jag har också alltid varit väldigt ensam. och jag flyttade mycket.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag förstår att det känns nervöst, men det kommer säkert att gå bra. Har ni bestämt vilken förskola det blir? Vi flyttade precis innan vår knatte skulle börja, så han behövde inte byta. Vi bor (som jag skrev i någon tidigare kommentar) i närheten av Segersäng och har vårt barn i förskola i närheten och är väldigt nöjda.

Vi har flyttat inom Umeå för att komma närmre barnens förskola (waldorf). MEN vi trivs inte alls på området. Först tänkte jag att jag var ett egohuvve som ens funderade på att flytta härifrån nu när barnen börjat etablera sig (fått kompisar på gården etc) MEN sen insåg jag att om inte jag och min sambo mår bra här så går det så sjuuukt mycket ut över alla och då ändrade jag inställning.

Än så länge är vi kvar för vi väntar på bättre tillfälle men när flytten väl kommer då kommer jag att tro på den så stadigt att barnen aldrig ens kommer att tveka. Jag och min sambo är också en del av familjen, om vi säger så =) Och mår föräldrarna bra så tror jag att barnen klarar sig bättre. Samma om föräldrarna verkligen tror att flytten är en bra idé. I umeå är det "ju inga avstånd" heller så barnen får ändå gå kvar på förskolan och vi får pendla.

Men jag förstår helt vad du menar. Jag åkte för fasen hem till en random granne vi hade och hälsade på efter att hon hade flyttat från huset. För barnens skull. För de kände ju henne och hon bara försvann.. HAHA.. orkar inte ens med min egen hjärna. Ibland vill vi mer gott än det ens är möjligt.

Det kommer säkert bli lite jobbigt men det kommer också bli skitbra! Kram

Jo fast jag tror det är bra för både vuxna och barn att lita på att man skaffar nya vänner. Som vuxen kanske man vågar ta steget att flytta till ett annat land eller liknande om man i babaget vet att man flyttat och faktiskt skaffat nya vänner. Jag flyttade hit från ett annat land och kunde inte ens språket, fick anpassa mig och lära mig nya sociala koder och ett helt nytt språk. Det utvecklar.

Du kanske kan ta en paus i förskolorna i några månader så ditt barn hinner anpassa sig till sitt nya hem först. Bara en tanke och vet inte om det funkar för er praktiskt.

Svar:
Vi kommer ju att flytta i samband med semester så det blir en paus ändå!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

LD, jag tror att det kommer att bli jättebra. Ninja (som du beskriver henne i alla fall) verkar vara otroligt socialt kompetent, och om ni flyttar till sommaren kommer hon att vara ungefär 5 år då hon byter förskola? Min mans dotter flyttade till oss när hon var 5 år och 3 månader, och började således på helt ny förskola. Det gick superbra, inskolningen flöt fint tack vare att hon var så pass gammal, och hon fick snabbt vänner som hon än idag har kvar och går i samma klass som 🙂

Och Tamlin kommer att vara knappt 3 va? Det är ju, enligt min uppfattning, först i 3-årsåldern som barn börjar leka MED varann istället för bredvid varann, och små grupper bildas. Tror säkert att han också kommer att komma in i gruppen lätt 🙂

Meeen herregu! du måstwe väl inte bry dig

Du ser ju då och hur det bli

Varför ta ut bekymmren i förskott????

Funkar det inte på dagis då

så enkelt tar du bort ditt barn till en annan förskola

Lugn bara lugn ( DET ordnar sig ) till slut

Det är ju svårt att veta hur det blir, så är det alltid när man börjar på något nytt, vare sig det är jobb, skola eller man flyttar.

Visst kommer Ninja att sakna sin gamla förskola och kompisarna där. Men ni kanske kan hålla kontakten med några som är speciellt viktiga för henne nu så att hon inte känner att hon mister dem.

Visst kommer hon säkert att få nya kompisar, men det går inte att ersätta de gamla bara sådär.

Jag har läst en hel del om det där och har förstått att man ofta nonchalerar vikten av barnens kompisar innan de börjar skolan.

Men redan när barnen är 3-4 år så blir det ett ganska stort uppbrott när man flyttar eller byter förskola (eller åker på 6 månaders långsemester till ett annat land)och det är inte säkert att det är lättare än att göra det när barnen är äldre.

Om man flyttar till ett ganska nytt område så är det ju ofta att det är fler barn i samma situation och då kan det vara enklare men det är inte säkert.

Sen beror det också mycket på hurdana barnen/barnet är inför nya situationer.

Jag tycker att det är bra att ni funderar på det redan nu och försöker hitta en lösning som fungerar för era barn. Det kan vara bra att förbereda dem, i alla fall Ninja, ett tag innan på vad som ska hända och att de kommer att få börja på en ny förskola med andra barn. Ni kanske kan få besöka förskolan några gånger innan om ni känner att det behövs.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *