Kategorier
Vardagstrams

Ang. sex mellan tonåringar och vuxna

Jag är kluven. Å ena sidan fattar jag ju att sex inte är något farligt i sig och att unga människor inte far illa av sexuella relationer med äldre partners. (Herregud nej, för den yngre partners kan det snarare vara en fördel både känslomässigt och sexuellt med en erfaren älskare)
 
Å andra sidan så kan jag inte ignorera faktumet att människans hjärna inte är riktigt färdigutvecklad i tonåren och att de beslut man tar i yngre ålder ofta kan vara impulsiva och omedvetna inför eventuella konsekvenser. Och problemet ligger ju inte i sexet i sig egentligen utan i maktbalansen mellan den yngre och äldre och den finns ju utanför det sexuella. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

47 svar på ”Ang. sex mellan tonåringar och vuxna”

Såhär i efterhand kan jag känna " vad fan höll jag på med" när jag tänker på hur mitt sexliv som tonåring var och jag tror att det hade varit en tröst om de jag hade sex med inte heller visste vad de sysslade med. Men de "äldre män" borde kanske ha tänkt längre än att hon vill ju osv.

Svar:
Så tänker jag också.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Väldigt sant, på båda punkter. Klart man skall kunna ta egna beslut, men hur mogen man än känner sig när man är 16, 17, 18 så märker man en rejäl skillnad så fort man kommit ur skolan och in i arbetsvärlden och börjar bygga upp sig själv på egen hand. Jag tyckte jag var JÄTTEVUXEN när jag gick gymnasiet – två år senare kunde jag bara flina åt hur mycket dumma idéer jag hade som tonåring och hur annorlunda man ser saker när man inte är omgiven av 50 andra hormonstinna ungdomar som alla påverkar en på ett eller annat sätt.

Det är lite därför jag ibland kan känna att röstningsåldern borde höjas till 20 istället. Man är för färgad av skolan när man är 18. Men ja, det är en helt annan diskussion 😛

Svar:
Jag fick ofta höra hur mogen jag var som tonåring, av äldre. (ofta de där äldre männen som svärmade kring mig) men i efterhand så ba HAHAHAHAHA nä va?!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Precis, den vuxna har definitivt övertaget och många tonåringar vill gärna tro att dom är på samma nivå. Jag var tillsammans med någon äldre för några år sedan och det var inte fören nyligen jag förstod hur han manipulerade mig, när jag var yngre var jag helt övertygad om att vårt förhållande var bra.

Jag har haft för många killkompisar som utnyttjat småflickor på 16 genom manipulation. Det har bara fungerat pga deras ålder och relativa erfarenhet. Som någon annan skrev:Kommer man bara ur gymnasiet och in i vuxenlivet försvinner det där övertaget, men det är så starkt i åldern mellan 15 och 18 att jag inte kan tycka att det är okej.

Om en vuxen man (för det är nästan alltid män) är kär i en tjej på 16, så kanske han bör vänta i 2 år. Om han är kåt på en tjej på 16 kanske han bör kolla på mindre barnporr.

Jag är helt för att utforska sin sexualitet som ung, men på en jämn spelplan. Spelplanen är sällan jämn vid stora åkdersskillnader när den ena inte kommit in i vuxenvärlden än.

Vi diskuterade Celine Dion häromdagen (som man ju gör) och, jag hade ingen aning om detta, hon blev ju ihop med sin snubbe så fort det blev lagligt typ: hon var 19 och han 45 (de träffades när hon var tolv, men först när hon är 19 sägs de vara ett par). Detta ledde till just en diskution om ålderskillnader i relationer.

Personligen har jag inget problem med stor åldersskillnad, det är 14 år mellan mig och min karl. Men vi träffades när jag var någotsånär vuxen, 23 år gammal. Jag var ganska klar med ungefär vem jag var (sen tycker jag att man alltid ska utvecklas och ändras lite) och jag hade mina mål här i livet. Som tonåring, mitt uppe i skolan och allt det där som tonåren idag tyvärr innebär; vem är jag, vilka är mina vänner, grupptryck och kroppslig utveckling är det verkligen en stor kunskaps- och maktskillnad mellan tonåringen och den vuxna. Den vuxna som inleder ett förhållande/har en relation med en tonåring har ett ansvar i det att tonåringen fortfarande utvecklas och letar sig fram efter en identitet. Visst kan man hävda samma om vuxna par, men jag tycker nog det finns en skillnad. Samtidigt kan en partner som INTE är en lika förvirrad tonåring vara positivt i det att det inte blir "the blind leading the blind".

Och det är oxå en stor skillnad på en 25-åring som dejtar en 18-åring och en som dejtar en 15-åring (eller än yngre). Jag hade nog inte uppskattat om min nuvarande sambo stött på mig när jag var 15 och han 29. Då hade det känts creepy.

Jag levde med en knarklangare och porregissör när han var trettiosju och jag var arton eller nitton.

Jag tycker inte att det måste vara fel, som sagt. Det beror på hur man behandlar varandra. I förhållanden där det är stor skillnad i maktbalansen (ett annat exempel kan vara par där den ena parten kommer från ett land som ryssland eller thailand, och den andra parten från skandinavien) är det viktigt att den part med mer makt behandlar sin partner med extra respekt, annars är hen ett jävla svin som utnyttjar andra människor.

Å andra sidan finns det ju inte mycket man kan göra när en person är myndig. En artonåring kan gifta sig med vem hen vill, ligga med vem hen vill och leva sitt liv så bäst hen kan. Det har ingen annan med att göra. Jag tycker inte att vi vuxna har rätt att bestämma över unga människors kroppar även om vi försöker skydda dem från dem själva.

Unga människor KOMMER att göra misstag, det är en del av att växa upp. Vad vi kan göra är väl att istället för att döma ut alla relationer med åldersskillnad försöka framhäva det ansvar man har när man har en mycket yngre partner. Sedan kan man givetvis ha personliga åsikter i stil med att det är äckligt, det är fullt tillåtet.

Det är nog väldigt olika från fall till fall, både beroende på personerna och ålderskillnaden. Jag tycker att jag och min sambo har en väldigt lagom ålderskillnad. Vi träffades när jag var 19 år och han var 27 år. Jag var ganska mogen för min ålder då så det funkade bra. Däremot hade det nog inte funkat lika bra om vi träffats när jag var 10 och han 18 eller jag 14 och han 22 🙂

Men måste alla relationer ha jämn maktfördelning? Det är klart att det kan vara en risk. Jag är inte stolt över alla mina sexuella relationer som tonåring, men jag upplevde att jag var den med makten. Jag kunde komma och gå som jag ville osv. Sedan kan det väl vara skillnad mellan enbart sexuella relationer och relationer som involverar romantiska känslor…

Man får nog inte men för livet men det är knepigt det där.. Jag gjorde dumma saker (som alla andra antar jag), och de flesta dumma sakerna jag gjorde var för att söka bekräftelse och att bli accepterad. Jag sög tex av en synthspelare i ett semikänt band när jag var 17, han var 39. Det var inte alls av lust jag gjorde det, utan för att det var tufft. Shit, jag var i en turnebuss med han som syns på teve liksom. Och den inställningen hade jag ALDRIG haft nu. Däremot finns det tjejer runt 30 som fortfarande har den inställningen, så jag vet inte. För mig handlade det om mognad, och hade jag kunnat säga något till den killen idag så hade jag sagt att han inte ska göra närmande på tjejer under 18, för oavsett vad dom säger så finns det ingen "rätt" njutning för dom av att suga av en okänd gubbe.. Det handlar om bekräftelse. Oj jag vet inte vart jag vill komma med detta nu, men jag antar att jag tycker att folk under 18 ska hålla sig till andra under 18 pga att det enligt mig är bättre att utforska sexualitet med jämställda.

Jag har inte bott hemma hos mina föräldrar sen jag var 15, och jag har vuxit upp fort och lärt mig att klara mig själv.

-09 träffade jag Tobias som numera är min sambo och vi fick en son i februari i år. Tobbe är 6 år äldre än mig och det kan jag tillägga att det har inte påverkat mig för fem öre, vi ligger nog på samma nivå om nu inte jag ligger ännu högre i mognadsgrad till och med. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att ha ett förhållande med någon som är lika gammal som mig eller yngre, det skulle kännas som att man tog hand om en snorunge. Därför vill jag vara med någon som är äldre, som är på min nivå.

Och jag tar hand om min unge minst lika bra om inte bättre än många 35 åriga morsor, ville bara tillägga det. 😛

Jag hade "ofta" sex med äldre när jag var en liten skit. Hur vuxen jag än trodde jag var (började jobba extra som 14-åring, flyttade hemifrån vid 16 osv) så var jag verkligen inte det. Jag kan idag undra vad i helvete de männen såg i mig? Blonderad och storbystat barn. Så äckligt. Jag ångrar inget jag gjort och jag har inte blivit utnyttjad eller gjort saker mot min vilja. Men ändå. vad tänkte dom?

Idag är jag "snart" 30, sambon är 10 år äldre. Det är ju ingen åldersskillnad idag. Men att vara 14-24 är det.

Jag ångrar inget jag gjorde när jag var tonåring, men även fast jag bara är 21 nu så kan jag se på saken på ett annat sätt nu. Man undrar ju vad 30+ pappor ville ha med mig att göra egentligen…

Håller helt med tex Jo & Alexandra här.

Trots att jag som tonåring inte kände mig utnyttjad, så kan jag nu i efterhand verkligen häpna över vilken idiot jag var. Och hur ordentligt vuxna män utan att tveka glatt tog för sig av det som serverades.

Jag kanske inte är den som ska avgöra om jag är i en hjärntvättad manipulerad relation med min sambo, oavsett så vet jag och mina nära om att jag mår bra, för det märks.

Du LD tar upp att ha en sexuell relation, men om det inte började som så? Allt handlar ju inte om sex, nåja nästan.

Jag och min sambo träffades för första gången när jag var 15 år på dansgolvet. Vi umgicks och blev kompisar, som under 1,5 år mognade fram till kärlek och idag 5 år senare har vi en son på 6 mån tillsammans. Till historien hör att min sambo är 30 år äldre. Många har reagerat, bland annat mina föräldrar. Men ibland frågar inte hjärtat om lov, eller legitimation innan man blir kär. Och jag tror på att hjärtat och hjärnan får styra tillsammans när man ska välja de viktigare valen i livet.

Det är inte bara dåligt, det här med åldersskillnad, personkemi och gemensamma riktlinjer och mål i livet är betydligt viktigare än att åldern stämmer överens.

Tycker inte det går att komma ifrån att det säger förfärande saker om ens känslomässiga utveckling och/eller intellektuella nivå om man vill leva med en människa som är flera decennier yngre än en själv. För jo, det spelar roll hur länge man har levt på jorden. Det räcker inte att vara mogen för sin ålder.

Jag kan fundera på vilka äckel jag va med när jag var tonåring. Vissa ljög om sin ålder. Varför stöter man på en 16-åring när man är 29 eller 35??? Jag har väl inga direkta men av just de händelserna, men det kunde gått riktigt illa för jag försatte mig i rent farliga situationer. Då påverkades jag mer av ett as som jag var tillsammans med under 2 år och han var närmare mig i ålder.

Samtidigt kan jag förstå lockelsen av det, för jag plockade ganska många oskulder under slutet av gymnasiet. Men jäklar vad mycket kommentarer man får om man som tjej ligger med en yngre kille. I de flesta fall handlade det om ETT års skillnad men det var mycket snack om lammkött. Men att jag nu som 26-åring skulle få för mig att lägra en 16-åring finns inte på kartan. Det är ju barn!

Ja men det var ju lite roligt för jag såg länken på min storasysters blogg, "You don’t own me", och så använde jag det i ett inlägg och så träffades vi i lördags och hon sa: "Bra inlägg! Jag såg den hos Lady Dahmer och la den på min Facebook."

Så då snodde jag indirekt ett inlägg från dig utan att veta om det.

Men ’Great minde think alike’, I guess

Ha en fin dag.

Svar:
Hahaha! Bloggvärlden är liten också! Åh Gud vad jag älskar den där videon.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Alltså förlåt, men kan vi inte släppa det här med att det är något fel på 30-åringar som vill ligga med 16-19-åringar? Det är inte alls konstigt att viljan finns där. Lite konstigt är det väl med människor 30+ som ENBART är intresserade av förhållanden med tonåringar, men det är verkligen inget onormalt, osunt eller konstigt att någon tycker att tonåringar verkar lockande.

Svar:
Jag förstår hur du menar och logiskt kan jag någ se en poäng men nää…
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Tja, jag känner lite att, vilka är vi att lägga oss i vuxna människors val av relationer? (så länge relationerna är ömsesidiga och inom lagens ramar blablabla).

Svar:
Tonåringar är ju inte vuxna.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Bra skrivet om dilemmat! En ser ju ett mönster i alla kommentarer här, det är inte direkt slump att de flesta kvinnor har haft erfarenheter av mycket äldre män i sina tonår. Jag har också under en längre tid när jag var yngre legat med en äldre man. Tyckte heller inte det var konstigt då och visst, vi var "på samma nivå" när vi diskuterade saker,men fan, tycker nog ändå att det är en stor skillnad på mig och mitt bekräftelsebehov idag och för 6 år sedan. Vet att han inte gjorde det medvetet men det -fanns- en ojämn maktfördelning som jag trivdes i, just för att jag var ung och han var vuxen, jag oerfaren och han erfaren.

Jag tror att det beror på varje individ i sig. För det första så är ju flickor kroppsligt redan helt utvecklade kvinnor vid 14 – 16 års åldern. Deras kroppar ser vuxna ut. Hur ofta har man inte blivit chockad av att få åldern av en tjej. Och självklart tycker män att unga tjejer är fina och attraktiva. Men jag tycker ändå att den intellektuella utvecklingen är inte helt avslutat på en 16-årig tjej och de tar man kanske impulsiva och dumma beslut. Men det går ändå inte att dra alla över en kam. Så länge det är lagligt tycker jag inte att det är något problem alls. Jag tycker till och med att det inte är något fel med en 16-åring som dejter som är 10 år äldre.

Makt finns överallt (Foucault har rätt!) och därmed också i relationer, so what? Så länge det finns någon slags balans spelar ju åldern ingen roll.

Personligen är jag ihop med en kille som är 18 år äldre än mig. Vi har varit ihop i 8 år och det fungerar hur bra som helst. Det handlar om individen och inte åldern, kön, hudfärg osv.

Jag kan på ett sätt förstå varför unga tjejer vill ha sex med äldre män. Många känner sig nog väldigt uppskattade, vackra och ser det som ett tecken på att de är "mogna". Vad jag däremot inte förstår mig på är vad äldre män ser i unga tonårsflickor. Visst, de är unga och vackra, men hur tusan kan man se sig själv i spegeln när man ligger med någon som kanske till och med är yngre än ens egna barn?

Samtidigt känner jag mig lite dömande som tänker så, det kan ju mycket väl vara äkta kärlek. Men det känns sunkigt på något sätt, att inleda relationer med människor som inte är "färdigutvecklade".

Svar:
Gud ja. Erfarenhet är sexigt om inte annat.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Varför skulle en ojämn maktbalans alltid vara ett dåligt inslag i ett förhållande? Det finns massor av människor som vill ha det så, även när det inte finns någon större ålderskillnad med i bilden. Det finns många som vill ta hand om någon, och många som behöver bli omhändertagna.

Och trots att det inte är en jätterolig tanke för oss feminister, så finns det kvinnor som vill ha en fadersgestalt. Någon som försörjer dem och tar hand om allt åt dem.

Hey, jag är också en sån som vill ha en jämlike när jag letar partner, men ibland måste man våga se utanför sitt eget.

Svar:
Det är ungefär som att fråga "varför skulle en ojämn maktbalans vara ett dåligt inslag i ett samhälle?". Frågan är svaret. Ojämn maktbalans. Man hamnar under någons makt och då blir ens egna beslut och val inte riktigt frivilliga. osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Att folk tycket det är okej för 30 åringar att vilja knulla tonåringar är väl bara ett sorgligt exempel på hur sexualiseringen av speciellt tonårstjejer normaliseras. The sexy cheerleader osv

Alltså, tonåringar är ju sexuella. Det är ju inget konstigt att folk tycker att sjuttonåringar verkar lockande eller attraktiva.

Svar:
Jag tycker personligen att det är skitkonstigt. Tonåringar är ju totalt osexiga. lol
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Men dylan, ska folk behöva skämmas över sina tankar? Över sina fantasier? Jo, det är fullkomligt okej för 30-åringar att vilja knulla tonåringar. Det är faktiskt helt okej att VILJA knulla 8-åringar också, så länge man inte GÖR det. Låt folk ha sina tankar i fred för fan. Är så jävla trött på all skam folk ska behöva känna över sina lustar. Det är fan inte 1800-talet längre.

Svar:
Nej det är verkligen inte ok att vilja knulla med barn. Tanken är inte olaglig och det ska den inte vara heller, men det är fan inte ok. Då har man problem som man bör söka hjälp för.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

När jag var yngre (oh än mer idag) tyckte jag det var lite skumt med de där äldre killarna som limmade på mig och mina tjejkompisar. Som en kille på 35+ som raggade på min 16-åriga vän när vi var i Spanien. Jag är idag 29 och skulle aldrig få för mig att ragga på en 16-åring ifall jag hade varit singel. Vad i all världen skulle jag göra med en oerfaren 16-åring som befinner sig i en heeeelt annan livssituation än mig? Jag har inget emot yngre killar. Min kille är fem år yngre än mig. Men eftersom vi är 24 och 29 befinner vi oss ändå på samma punkt gällande mognad och ambitioner.

Svar:
Oavsett hur utvecklad en 16årings kropp är så syns det i ansiktet att hon fortfarande inte är vuxen. Och missar man den biten (det är det som gör att JAG inte tänder överhuvudtaget på underåriga. Den där barnsliga mjukheten som finns kvar) så är ju den mentala biten ganska avslöjande. Oavsett hur "mogen" tonåringen är.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Läggav: nu pratar vi om vuxna som har sex och förhållanden med tonåringar inte ev.fantasier. + hjälper ju den ökade sexualiseringen av barn fantasierna på traven vilket kan göras något åt för framtida generationer om vi gör smärta val så barn få vara barn o ja tonåringar är barn, ej färdigutvecklade varken psykiskt eller fysiskt

Nu får du välja vad du talar om. Jag talar inte om att knulla tonåringar, jag talar om att finna dem attraktiva och vilja knulla med dem. Det är absolut inget fel i att finna en sjuttonåring attraktiv, lika lite som det är att finna en fyrtiofemåring attraktiv. Givetvis skall man inte acceptera skönhetsmyten att skönhet innebär ungdom, men man behöver ju inte låtsas att det är onormalt för folk att vilja ligga med sexton eller sjuttonåringar, om de nu skulle vilja det.

Sedan måste man separera lusten till sex och lusten till ett förhållande. Många vill ligga med folk de inte är intresserade av att ha ett förhållande med. Det behöver vi inte heller låtsas som att det är något onormalt eller skamligt.

Faktum är att så länge personen är över pubertetsåren och fysiskt sett utvecklad finns det mycket lite onormalt i att finna någon fysiskt attraktiv. Hur man sedan beter sig, det är en annan historia. Givetvis kan man inte gå runt och lura sextonåringar i säng eller bete sig svinaktigt och förklara detta med att det är normalt att finna dem attraktiva, det är ju en helt annan fråga.

Svar:
Jag tycker absolut inte att det är skamligt att bara vilja ligga. Det är ju därför bland annat jag säger att maktbalansen inte ens ligger i sexet, utan relationen i sig.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag anser inte att sexton-sjutton-arton-nittonåringar ÄR barn. Jag anser att de är ungdomar, tonåringar. En åttaåring är ett barn, och det är inte normalt att finna en åttaåring sexuellt attraktiv.

Ok att äldre män blir tända av de unga tjejerna som klär och beter sig utmanande, men det är en helt annan sak att göra något åt det. När jag idag tänker på 32-åringen som låg med mig när jag var 16 känner jag mig äcklad trots att jag inte gjorde det då. Han borde vetat bättre.

Svar:
Jag skull fan inte kunna tända p en 16åring hur jävla sexig och utmanande han försökte vara. Skulle vara om han såg ut som Sebastian Bach.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Som svar på dina svar på mina inlägg, Lady Dahmer:

1. Nej, frågan besvarar inte sig själv. Om det en person vill ha ut av ett förhållande ÄR att vara i underläge, hur kan då maktbalansen vara ett problem?

Du skriver: "Man hamnar under någons makt och då blir ens egna beslut och val inte riktigt frivilliga".

Men om man VILL vara under någons makt, om man VILL att någon fattar alla beslut åt en, vad är då problemet?

Det är så väldigt konstigt att bara anta att relationer som inte är uppbyggda på samma sätt som ens egen nödvändigtvis måste vara dåliga. Att bara för att man själv skulle må dåligt av en sån konstellation så måste alla andra göra det.

En tanke som dyker upp: Kan man förtrycka någon som vill bli förtryckt?

2. Jag vänder mig mot den allmäna skuldbeläggningen jag sett här. Jag vet att det är en radikal tanke, men INGEN ska behöva skämmas för sina känslor/lustar/sexfantasier bara för att den stora massan finner dem äckliga. INGEN.

Skämmas ska man göra först när man förgripit sig på någon.

Svar:
1. söker man en specifik slags relation är det en annan grej, men oftast handlar sådana förhållanden ändå inte om verklig makt vs maktlöshet. Det är snarare en överrenskommelse. Givetvis finns det andra sorters förhållanden, och jag har ju redan påpekat att unga sällan får men av relationer med vuxna, men man måste ändå vara uppmärksam på de verkningar det kan medföra. Att vara i underläge är oftas inte en bra position för någon. 2. jag är kluven där också. Fantasi är fantasi, men att fantisera och tänka på saker är inte synonymt med att vilja. (och definitivt inte att GÖRA). Vill man ha sex med barn, även om man inte tagit steget än, så är det ett problem. Skuld eller skam? Det är ju knappast något man kan rå för, men det betyder inte att det är ok. (ok som i bra.)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt om man vill ha sex med någon äldre/vuxen när man är tonåring. Att man är i beroendeställning fattar man ju inte när man tycker att man är vuxen. Däremot tycker jag de vuxna borde ta större ansvar! Om jag nu skulle träffa en sextonåring som är mitt livs kärlek (vilket för övrigt låter helt absurdt) så kan man väl låta det ta lite tid? Komma varandra nära som vänner tills tonåringen blivit vuxen?

En vän till mig började vid 14 dejta en kille som då var 26. Hon hade börjat tidigt med sex så det var inget nytt, men hennes relation med honom var sjuk, hon blev fruktansvärt beroende av hans bekräftelse och har efter det avrit beroende av andra mäns bekräftelse. Hon var liksom inte samma efter det, förlorade sin barndom lite, han, precis som du skriver, kontrollerade henne, men hon kunde ju självklart inte se det. De hade ett on and off relationship och det tog nästan ett år fråm det att hon slutade må bra till det att de gjorde slut.

My point, jag tror inte det är bra. Speciellt inte i tonåren, det är så grymt mycket som händer och en vuxen som redan gått igenom det kan påverka utveckling så grymt mycket.

Jag förstår inte varför alla börjar blanda in kärleksförhållanden mellan tonåringar och äldre personer. Det var väl sex det handlade om? Hade jag vetat det jag vet om mig själv nu, vid den "mogna" åldern av 24, så hade jag förmodligen både samlagsdebuterat tidigare och vart mer sexuellt aktiv, och då inte självklart bara med killar i min egen ålder. Med det inte sagt att jag förmodligen fortfarande föredragit en partner med ungefär samma ålder som jag.

//Emma Hå

Nu menade jag inte riktigt att det är ok att tända på just 16-åringar, då är man ändå mer barn än vuxen. Med unga menade jag ändå lite äldre än så. Var bara min historia som råkade handla om just mig som 16-åring.

Jag försöker se till mig själv i det där. Skulle jag som snart 30-årig kvinna kunna tända på en 16-årig pojke? Aldrig i livet. Blir avtänd av bara tanken.

Men åldersskillnad då? Jag lever själv i en relation med en man som är tolv år äldre än mig och ser inga som helst problem med det. Tvärtom så ser jag fler fördelar med att han är så pass mycket äldre. MEN vi var 28 och 40 när vi träffades. Båda två vuxna människor med likvärdig mognad och varsitt bagage sedan tidigare. Det är ju inte en relation som någonsin hade fungerat när jag var 15 och han 27. Då hade tolv år varit på tok för mycket.

Så jag tycker nog att är man ung så ska man hålla sig till personer i sin egen ålder. Vare sig det handlar om relationer eller bara sex.

Jag tycker att det är viktigt att man inte glömmer killens perspektiv i det här. Det är verkligen illa då en vuxen/gammal person får för sig att det är en bra idé att ligga med en yngre människa – oavsett vilka intentioner man egentligen har. Som tillexempel ”alexandra” eller ”Emelie” skriver, man lider kanske inte så farligt av vad man gör för stunden, men det är inte nyttigt i längden. Det här är en typ av relation som aldrig kommer att leda till någon form av utveckling för mannen, och potentiellt kan vara skadligt för tjejen. Man kan aldrig kompensera riktigt låg ålder med att vara ”mogen”, speciellt inte om man ska kompensera åldersskillnad på 20-30 år (!) i ett oundvikligen ojämställt (makt-)förhållande.

Men jag vill att det ska kommas ihåg att killar också kan inse sina misstag och ändra på sig. Om man ser till att som omvärld hålla en tydlig linje och uppvisar en bra moral, och gemensamt säger att ”nej, det är fel av dig att ligga med barn; sluta upp med det” så kan man faktiskt bättra sig. Det är frestande att kalla folk (äldre män) för ”äckel”, men även om jag håller med om avsmaken så kanske man ska välja sina ord bättre för att få bra effekt. Man kanske framförallt ska be äldre killar i 20-25årsåldern som ännu inte släppt tanken på 15-åringar (barn!) att tänka efter en gång till, och förklara för dem hur ohälsosamma deras förhållanden är. Då finns kanske chansen att de inte återkommer i 55årsåldern med en 17åring flicka, i ett förhållande som framförallt hon, men också han, kommer att lida av.

Jag hann bli 27 innan jag såg hur fel beteendet var, och skäms över det för mycket för att sätta ut mitt eget namn här. Men jag är djupt tacksam för att någon – min underbara fästmö – fick mig att inse hur fel mitt sätt och mina värderingar förut var. Vem vet var jag stått annars, om 20 år?

Väldigt intressant debatt tycker en oerfaren och halvförvirrad tonårstjej 🙂 Debatten visar att det finns många sätt och vinklar att se på saken. Dock tycker jag många argument balanserar på gränsen till normativa… t ex att det är konstigt att bli tänd på yngre och att vara i underläge i sex. Jag vill bara säga att det finns inget fin- och fulsex, alla tänder på olika och det måste vi acceptera för att kunna föra utvecklingen framåt.Förr i tiden tyckte man att homosexuella hade psykiska problem, att det var fel, en sjukdom som skulle botas(alt. frysas ut). Det känns väldigt konstigt idag, så varför skulle det inte kunna vara så att nästa generation undrar hur vi kunde vara så otroligt trångsynta att vi såg åldersskillnad som något sjukt? En radikal tanke, som känns väldigt avlägsen och som jag tänker "ÄCKEL!!"(som man ju faktiskt förr i tiden tyckte om homosexualitet)när jag hör är: Hur kommer synen på incest vara om 50, kanske 100 år?

Jag tror också att det mest handlar om maktbalans. Jag blev sexuellt aktiv innan 15 års ålder och hade inga problem med vissa av mina äldre partners – problem uppstod med dem som inte var medvetna om den makt och de ansvar som de då fick. Tror att sexuella relationer med stora åldersgap funkar så länge en är medveten om och diskuterar maktobalansen.

Fast hur definierar man makt? Någon som levt ett antal år, eller decennier, längre än sin partner har onekligen mer livserfarenhet. Påverkar inte det alltid maktbalansen? Jag hade en relation med en man som bara var några år äldre än mig, men på många sätt hade otroligt mycket mer livserfarenhet: studerat utomlands, bott utomlands, jobbat utomlands, haft snajdiga jobb, haft ett långt samboförhållande, rest mycket etc. Han hade gjort och upplevt så otroligt mycket mer än vad jag hade. Där kunde jag känna mig i underläge.

Sedan undrar jag också om den där maktbalansen verkligen raderas bara man kommer över 20-strecket. En av min äldsta vänner träffade sin nuvarande man när hon var 20, eller 21. Han var 18 år äldre. Nu var eller är min verkligen ingen bimbo, tvärtom, och både hon och hennes man är noga med jämlikhets- och genusfrågor. Men finns det inte en maktbalans att fundera över ändå? När någon har gjort och upplevt mycket, och redan har erfarenhet av de situationer man kanske gemensamt ställs inför (vara sambo, köpa hus, få barn…), blir det då inte oundvikligt att den personen hamnar i ett visst överläge? (Vilket ju givetvis kan kompenseras av att den andra personen har ett "överläge" när det handlar om andra saker.)

Jag vet inte. Jag säger inte att åldersskillnader inte är okomplicerat, för det tror jag att det kan vara. Och inte heller att mognad och erfarenhet bara handlar om levda år. Jag tror också att en typ av erfarenhet kan kvittas mot en annan. Men jag tycker att det här med åldersskillnader är en ganska komplex fråga.

jag tycker inte att en 16-åring och en 25-åring ("där ingen av dem haft ett seriöst förhållande") är för mycket! jag blir både irriterad och ledsen… liksom en kompis/bekant/fd bästa kompis (inte jag som vald "fd") eller whatever… i alla fall, nån typ som hon känt i fyra månader VS en som hon känt längst av alla hon känner (förutom de hon är släkt med förstås) hmm… vem är pålitligast?? nej men okej alltså… hon vill alltid gå hem så tidigt som möjligt från mig men går hem från denne man klockan 02 på en vardag… okej liksom. okrepokij. den här kommentaren makes no sense, känner jag men… jag tycker det är för mycket i alla fall. Speciellt när jag vet att 16-åringen, att hon inte är särskilt ’Mogen’. Äh strunt samma då.

DOCK kan jag ju tillägga, jag har ingen aning om vad de "gör" eller Inte gör… Jag vill inte veta heller i och för sig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *