Kategorier
Vardagstrams

Fruktpartiarkatet

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Fruktpartiarkatet”

Hej! på tal om något helt annat så har min son som är 4 snart 5 år bestämt att han vill bli vegetarian, för att det är synd om djuren. Vad ska man tänka på i matväg? Ni äter ju inte kött i eran familj, hur ser ni till att ungarna får proteiner i sig? Jag har noll koll, men tänker inte tvinga honom att äta kött.

Svar:
Ägg, mjölkprodukter, soja. Fall inte i pastafällan. Googla recept!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Mary:

Proteiner borde inte vara något stort problem, bara man får i sig tillräckligt med energi så är det ingen större fara. Men bönor, linser, sojaprodukter går göra riktigt god och bra mat av 🙂 Finns en bok som heter Grön Barnmat, borde finnas att beställa nånstans eller låna på ett bibliotek.

Ladyn! Du som vågar va grov. Och rolig som bilden hehe.

Jag skulle verkligen uppskatta lite tips på vad en kan göra när folk i ens närhet är trångsynta och inte accepterar ens normbrytning.

För oss som vågat ta steget. Hur ska vi orka fortsätta kämpa emot?

Svar:
Klipp av alla idioter. Och de som inte går att klippa med (typ släkt) får man helt enkelt fortsätta bråka med. Och de som vägrar respektera en säger man åt på skarpen.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Kan bara hålla med. Det är synd när folk kastar sig in i sina respektive hörn i denna diskussion. Fokus borde ju vara på hur barnen mår utan förutfattade meningar. Trots att vi har olika åsikter borde väl många kunna komma överens om att prio ett är att ordna samhället så att man har möjligheten att utgå ifrån det enskilda barnets bästa. Och även förälderns förstås. Själv var jag helt inne på attachment parenting och var beredd att ge barnen 100% men jag tröttade ut mig till den punkt då jag inte längre kunde vara en bra mamma enligt mig själv.. Nu sitter jag ensam hemma medan mina barn är på fsk och skola och försöker att inte ha dåligt samvete. Önskar att jag hade någon som också var ledig och ville moffa kakor med mig… För övrigt så kände jag att min femåring var bunden till mig på ett sätt som inte kändes bra, dvs om något var lite jobbigt valde hon att i första hand söka trygghet hos mig och sitta och gosa. Därför skolade jag in henne på fsk trots att hon inte ville, jobbigt men jag kände innerst inne att det var bäst för oss båda.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *