Kategorier
Vardagstrams

Hurär din drömkropp?

När man talar om drömkroppar så talar man nästan alltid uteslutande om en form. Drömkroppen är smal och tonad, går i dina gamla smaljeans och har en mage som är platt men kan vi inte börja tala om hur våra kroppar KÄNNS och mår och det vi vill kunna göra med den istället för att tala om hur den ser ut?
 
Min drömkropp handlar inte så mycket om det yttre alls utan om att må bra i den. Fan, så jävla många kvinnor som inte vågar njuta av livet (eller mat) för att de är så rädda att lägga på sig ett kilo eller två eller fem. Är det verkligen så jävla viktigt? Spelar det verkligen någon roll om det hänger en extra valk över smaljeansen eller om magen putar lite i profil?
 
Min drömkropp är stark och snabb. Den klarar av att springa en mil utan att stupa, dra upp sin egen vikt i armarna och krånglar aldrig i magen. Min drömkropp känns aldrig trött utan smidig och energisk. Min drömkropp är helt utan krämpor. Jag önskar mig förvisso en mindre byst, men inte av estetiska skäl utan för att jag helt enkelt drömmer om en kropp där kroppsdelarna inte begränsar eller ger mig värk och obehag.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Hurär din drömkropp?”

Jag hade velat ha mer kontroll över var jag lägger mina armar och ben, full koll på läget, mindre sättasigisoffan-ajhelveteduknäademigpålåret-ojförlåt. Jag har alltid tänkt att om jag bara går ner i vikt så väger ju benen mindre och då kan jag lättare bestämma över dem, men jag börjar ana att så inte är fallet.

Håller helt med!

Måste bara inflika lite, jag har själv gjort en bröstförminskning pga pajad rygg, blev bedömd och fick den genom landstinget. Och H E R R E G U D vad min livskvalitet förbättrades efter den! Inte för att de blev snyggare, det skiter jag nästan helt i, men att jag

1. kunde röra mig normalt. Jag kunde tom börja springa på löpband utan att bli slagen av mina egna tuttar i ansiktet!

2. jag kunde köpa normala kläder i normala storlekar till normala priser (bhar, tröjor, klänningar, SKJORTOR som inte liksom glipande en mil mellan knapparna över bysten)

3. slapp ha ont i rygg och axlar. Jag förstår de som går ner mkt i vikt, att slippa den där tyngden. Det var som att någon i ett trollslag hade klätt av mig en sumodräkt på 3 kg, trots att det bara var ett halvkilo tutte.

Så funderar du på det: DO IT! Jag har inte ångrat det en enda sekund. Visserligen har jag fortfarande (efter 5 år) inte full känsel på undersidan (men det kan jag inte säga att jag går runt och saknar), och jag har fortfarande ärr (blekta som tusan men ändock där). Men ingenting, ingenting skulle få mig att ha det ogjort. Nuförtiden fattar jag bara inte varför jag inte gjorde det tidigare.

min drömkropp tänker jag alltid är en stark, snabb och smidig kropp. jag vill kunna springa snabbt, vara ordentlige rörlig och orka med mycket. att ha en kropp som funkar väl göra att man lever lite mer! istället för att som alla andra ta den enklaste vägen kan man skutta, hoppa, leka, se omgivningen som en lekplats och se vad man klarar av att hoppa över, lyfta upp sig i, balansera på osv! mer banrslig livslust och testa-på-glädje åt folket! varför ska alla gå rakt precis som det är tänkt? vi är unika individer och behöver inte alls hålla oss till dessa oskrivna regler. inget fel på en "seriös" vuxen att cykla slalom, öva på att cykla utan händer, åka inlines, hoppa från en sten till en annan. hallå, livet är ju till för att levas och inte för att anpassa sig! kram!

Hm… min drömkropp om man inte ser till utseende är utan verk i knän, höfter och fötter, likaså utan kvalsterallergi (astma). Vore också toppen med mindre torr och flammig hud. Jag vill också ha starkare armar (ska inhandla hantlar) så att jag kan ut och fota och känna att jag har full kontroll utan skak på kameran med mitt feta objektiv på.

Två saker som jag inte kan ändra på: längre ben och en storlek större fötter, det skulle bli så mycket lättare att handla kläder och skor. 😉

Min drömkropp har en mage som inte svullnar till en boll på kvällarna.

Min drömkropp har en nacke som inte gör ont och knakar hela tiden. Min drömkropp har ett huvud som aldrig har migrän!

Och ja… gärna liiiiite större tuttar och liiiite mindre lår, om man nu får önska fritt 😛

Stark som en björn, snabb som en örn brukar jag tänka och titta beundrande på mina biceps i spegeln och pressa mig själv när jag springer. Men samtidigt som jag försöker vara nöjd med min kropp och tycker den är fantastisk, så tittar jag på magen i profil och tycker den putar för mycket och låren dallrar ju… Jag jobbar på att lägga mer fokus på hur min kropp känns, och mindre på hur den ser ut och väger. Men det är svårt när man har fastnat i ett tänk och har tjockkomplex som sitter i sen tonåren. Jag vill ju kunna njuta förutsättningslöst av mat, som jag älskar, utan dåligt samvete!

Min drömkropp är stark, jag vill slippa få ont för att jag är otränad och belastar fel. Dessutom skulle den vara rak eftersom det faktum att jag är sned (från att ena benet är längre vilket gör höftpartiet, ryggen och axlarna sneda) gör att jag får onödig smärta i höfter och axlar. Jag vill ha perfekt syn också, slippa dessa äckelstarka glasögon som måste specialbeställas i Tyskland för att se någorlunda normala ut, och linser som jag ändå inte ser med eftersom det inte finns några som kan korrigera hela mitt synfel.

Utöver det får jag gärna vara som jag är!

Min drömkropp är precis den jag har just nu, för den är en reflektion av vem jag är. Hade någon annan haft den här kroppen skulle den kanske varit tjockare, smalare, mer tränad, mindre tränad,kanske hade den varit beroende av någon drog och gett mig skakningar.

Men det är jag som har den här kroppen och jag är stolt över hur väl jag respekterat den och tagit hand om den. Den brukade få mycket blåmärken, men det blev bättre när jag började äta mer fett + protein och mindre socker. Jag skulle vilja lära mig att stå på händer med den, samt några andra tricks. Jag borde dansa med den mer, så den får vara fri.

Min drömkropp är fylld av stark inre muskelmassa som gör att mitt hjärta är starkt och slår länge, och så jag slipper känna av värkningar när jag tränar som det är i dagsläget. Min drömkropp har ett otroligt starkt imunförsvar så jag slipper vara förkyld så ofta och har en kropp som orkar stå emot virus/sjukdommar. Min drömkropp är elastiskt, snabb, flexibel och rytmisk. Min drömkropp håller sig på en hälsosam vikt och har inte något sug efter socker, koffein eller cigaretter.

Min kropp är min kropp! Och ingen får klanka ner på den, inte ens jag! Så därför älskar jag den ovillkorslöst.

Jag satt och tänkte på det igår kväll faktiskt, att min kropp är helt fantastiskt. Men om jag berättar för nån om hur glad jag är över min kropp så blir folk nästan lite brydd. För jag talar inte om det yttre.

Jag är så glad att jag har en kropp som ger mig möjligheten att springa en mil, dansa, cykla eller till och med städa. Jag har en fysiskt frisk kropp och för mig är det lycka.

Tyvärr får inte många kvinnor idag känna den lyckan pga av den hetsen och stressen som är kring det yttre idag.

/ -linn

Min är att jag ska kunna springa 1-2mil i snabbare takt (joggar nu och det går seeegt) utan att behöva stanna upp. Vara så stark att jag kan hålla kvar i en position en liten stund utan att kroppen skakar som ett asplöv. Men framför allt stark och att jag känner det och att när jag hoppar så känner jag hur jag lyfter och inte bara några centimeter. Även vig, har varit lite besatt av det sedan jag var liten, var vig då och älskade det. Så saknar det jäkla mycket, känner mig bara stel och klumpig nu. Vill även kunna dra upp mig själv om jag hänger utan problem, göra massa push ups med en arm. Vill känna att min kropp är full av energi och styrka och känna mig helt jävla bad as! Har alltid föreställt mig att man känner en massa power av att ha en stark kropp. ^^

Min drömkropp har en starkare rygg, så jag slipper knakandet och smärtan. Min drömkropp har starkare bålmuskulatur, så att maginnehållet inte trycker ut magen som den gör nu. Drömkroppen har mindre bröst, så jag slipper axelvärken och stramningarna på huden.

Faktumet att jag vill gå ner 5 kilo till, minst, men det är inte min drömkropp. Det gör mig inte lyckligare.

Jag vill känna mig stark och frisk. När jag hade starka armar, ben och ryggen tålde tungt arbete mådde jag som bäst. Det längtar jag till igen.

Screw the ideal, jag vill ha styrka.

Min kropp är på sätt och vis en drömkropp. Den är snabb och stark och kan springa många mil i veckan. Jag önskar dock att den var smidigare (jag är vig som ett kylskåp) och, sorgligt nog eftersom jag är normalviktig, smalare. Axlarna skulle hemskt gärna få vara mindre framåtroterade också.

Jag vill ha en kropp jag inte mår psykiskt dåligt av att se i spegeln. JAG HATAR ATT VARA SMAL!

Jag är rädd för att bli sjuk. Rädd för att tappa för mycket av min vikt, som jag knappt har…

Btw, just nu ÄLSKAR jag min kropp. Även fast jag har värk lite här och var så bryr jag mig inte om det. Jag har en underbar gravid mage, mina höfter har blivit bredare. Kilorna åh fyfabian vad jag älskar mina nya + 20 kg!

Gissa hur deprimerad jag kommer vara efter förlossningen när jag tappar några utav de kilorna jag har fått? Skulle göra vad som helst för att ha kvar mina nya kilon. Vill ej bli size zero igen :'(

VILL HA MINA +20 KG!!

Åh, vilket underbart initiativ! Min drömkropp är framför allt stark. Speciellt i kärna & armar. Jag vill kunna gå med en bra hållning och bära väskor/ryggsäckar utan att få ont. Jag har redan starka ben & bra kondition, men är ganska klen och har kass hållning.

En annan sak är att jag skulle vilja bli av med mina onda knän. Har haft knäproblem sen tidiga tonår och vet pga släkt att det bara kommer bli värre. Farmor har båda sina knän opererade, och både jag & min bror använder knäskydd regelbundet. Så dom skulle jag gärna slippa, tillsammans med den enorma skräcken att en dag inte kunna springa/gå långa skogspromenader pga smärta i knäna.

Så, min drömkropp är framför allt stark & frisk, och håller för att springa/promenera långt ända upp till jag är 80. Rent utseendemässigt vill jag inte förändra någonting. Nej, ingenting!

Min drömkropp är den jag har nu, fast -5 kg, för att jag ska kunna få på mig mina kläder igen. Mina p-piller gav mig 10 kg extra och det slutade med att jag inte fick på mig mer än 3-4 plagg i hela garderoben.

I övrigt vill jag slippa ha ont i ryggen, och få tillbaka min hållning, samt hoppas att jag alltid och för evigt slipper släktens Fibromyalgi, och att jag får ha kvar min tjocktarm utan problem med den ärftliga cancern där… En fungerande kropp och för tillfället också en som håller sig till sina gamla kläder i brist på pengar att köpa nya för, hehe.

Håller helt med! Min drömkropp är en frisk stark kropp, sen kvittar det om det är en valk här och där efter mitt chipsätande jag unnar mig precis som jag själv vill. Att slippa krämpan i knät efter en gammal skada och faktiskt också mindre byst för ryggens skull.

Anser ju med alla dessa "tips" om hur man ska vara så smal och snygg och ha en strandkropp… Helt ärligt. Anses jag så tjock och ful för att jag inte hårdbantar inför strandsäsongen så får människor helt enkelt låta bli att titta.

Men kan man önska sig en smalare kropp av funktionella orsaker också? Jag tänker faktiskt på något du själv skrivit. Jag tror det var någon gång i somras som du skrev att du önskade (kanske fel ordval) dig en smalare kropp för att det var så svettigt med alla valkar osv. Således går känsla/funktion och utseende/storlek ihop ibland.

Min drömkropp är som den är nu, fast starkare och vigare. Önskar att jag var mer avslappnad i axlarna också. Jag är en av dem som nästan aldrig får huvudvärk och ingen mensvärk vilket jag är glad över. Har inga krämpor eller annat som gör att man blir medveten om sin kropp på ett negativt sätt. Ska försöka att ta hand om mig så jag slipper sådant också.

Du vet säkert detta, LD men man kan ju kontakta sjukvården och få brösten förminskade. Dock är det ju köer och så, till skillnad från den privata sektorn där det oftast går hyfsat fort.

Min drömkropp kan göra en hel burpee med chin-up utan något hjälpmedel. Den gör aldrig ont och orkar alltid göra det jag vill varje dag. Den är smidig och klarar de svåraste yogarörelserna och att göra snygga marklyft på massor med kilo.

Jag håller så mycket med att jag nästan faller över. Jag är så fruktansvärt trött på att träning alltid alltid ska handla om utseende (och därmed trött på mig själv under många år) och inte om hur man faktiskt mår. Därför jag nu satsar på att vara mindre lyckad (smal, framgångsrik, omtyckt) och mer lycklig (stark och smidig, tid för allt jag vill, med äkta goda vänner…). Lite OT men det hör ihop för mig!

Min drömkropp har inte en massa acneärr på ryggen och ansiktet. Den vill vara igång hela tiden och den orkar springa långa sträckor.

Lyckligtvis kan jag göra nått åt min drömkropp..

Så nu är en stor ryggtavla snart klar som döljer det mesta av ärren. Och nyligen har jag börjat gå på gym.

Så förhoppningsvis så kan jag springa långa sträckor om ett par månader.

Min drömkropp är inte överrörlig, många är avundsjuka på hur vig jag är men jag har problem pga min överrörlighet. Tänk er att halka till på en isfläck och knäet tar inte emot utan böjs bakåt.. Ajajaj, bröt av en muskel i knäet förra vintern just så 🙁 Och framför allt skulle min drömkropp inte ha astma. Kanske något hekto mer fett på, skönt att slippa frysa i vinterkylan och slippa få svinont varje gång jag råkar stöta i höftbenet/revbenen/knäna i något 😀 Utseendemässigt är jag faktiskt väldigt nöjd, trots att min kropp inte är perfekt 🙂

Min drömkropp är precis den jag har. Jag är frisk och stark och jag har en kreativ hjärna och ett varmt hjärta. Jag är så tacksam att jag är frisk.

Tack för din underbara blogg, den behövs verkligen i dagens samhälle 🙂

Jag vill ha en stark kropp, en kropp som kan lyfta tungt på gymmet, bröst som kan amma, armar som kan krama och en kropp som orkar leka och upptäcka med Liten.

Men jag vill oxå att det syns. Jag vill ha mycket muskler och lite kroppsfett. För liksom jag visar vem jag är genom mina kläder (tröjor med interna nördtryck) så visar jag det oxå med min kropp. Jag vill visa att jag gillar att träna och röra på mig och ja, då är intrycket min kropp ger viktigt. Därför saknar jag mina muskler och min ork, för jag känner inte att jag representerar den jag är.

Jag pratar sällan utseende i förhållande till min kropp. Jag pratar mer just styrka och användbarhet. Men så har man sällan diskuterat utseende runt mig. Däremot är jag ju självklart inte opåverkad av media och andra människor. Jag tänker ju till exempel aktivt på att inte prata utseende runt min lillasyster, eftersom att jag vet att hon redan får det i överflöd. Med henne pratar jag uteslutande funktion om vi pratar kropp. Eller så pratar vi inte kropp alls 🙂

Drömkroppen ja… Stark givetvis, och uthållig. Precis som du vill jag kunna bära min egen vikt i armarna, så det jobbar jag på även om det går trögt. Smidig och flexibel. Jag skulle vilja byta ut min rygg mot en rakare variant och inte den skolioskrokiga och svankiga rygg jag har nu som mer ofta orsakar smärta.

Jag skulle vilja vara ett par kilo tyngre så jag kunde klara av att ligga på mage utan att höftbenen skaver mot marken.

Jag skulle vilja slippa taskig hy som gör att jag fortfarande ser ut som om jag vore tonåring när jag närmar mig 30.

Det är väl det lilla :).

Jag är bara 157 cm lång och skulle jag få välja min drömkropp så skulle jag vilja vara 8-10 cm längre. Jag skulle också vilja vara fri från allergier eller får jag bara välja att vara fri en allergi så skulle det vara allergi för hundar för jag älskar hundar och skulle vara så lycklig om jag fick ha en egen hund, det har jag velat sedan jag var barn men jag kan inte ens klappa dem… *snyft* Överlag gillar jag min form jag har idag, brösten kunde vara något större, magen något plattare och låren lite mindre men jag ser inte min kropp som någon katastrof och överlag tycker jag faktiskt jag har en fin kropp. Många blir provocerade för att jag tycker det, jag är ju både fet och otränad men det tycker jag faktiskt.

Vilket bra inlägg! Jag håller verkligen med dig om att diskussioner om drömkroppar i princip alltid handlar om hur de ser ut, inte om hur de känns och fungerar. För min egen del sattes fokus på det senare när jag för drygt två år sen blev utbränd med klappande hjärta, svettningar, magsår och en allmän känsla av att vara under isen som följd. Sedan dess har jag alltid tänkt på och strävat efter en drömkropp som är stark och glad, som orkar, som är full av livskraft.

Min drömkropp ar den jag har, jag har alltid trivts i den.

Jag brukade önska mig perfekt syn- så jag laser-opererade ögonen for att slippa linser och glasögon.

Jag har alltid haft problem med magen, sa jag gick till slut och kollade om jag hade allergier, slutade med alla gluten produkter och magen blev bra.

Resten har liksom skött sig sjalv- jag har alltid älskat att springa så jag har sprungit och- är inte snabb- men jag kan springa långt.

Jag älskar att klättra- så jag klättrar och är stark.

Men jag önskar den var lite vigare, smidighet har jag alltid fått kämpa med..

"Spelar det verkligen någon roll om det hänger en extra valk över smaljeansen eller om magen putar lite i profil?"

För mig gör det, sjukligt nog.. Varje dag granskar jag min mage och tar bara på min kläder som jag känner kommer uppfatta mig som smal + döljer min fläskiga mage som valkar sig när jag sitter ner. Vi ska inte tala om hur det väller över när tighta jeans sitter på. Du skulle antagligen himla med ögonen ifall du visste hur jag såg ut men det här med den perfekta kroppen är som en besatthet i mitt liv. Jag kan inte släppa det förrän jag blir perfekt. Jag känner på riktigt att jag är en sämre människa för att jag inte är tillräckligt fit och vältränad….

Det viktigaste är naturligtvis en stark, frisk kropp som orkar och klarar av en massa. Annars är det jag gillar bäst med min kropp min rumpa. En fast, muskulös välfylld liten rumpa i strl 34 som är skön att sitta på. Det värsta var efter graviditeten när den var stor, oformlig och bara flöt ut. Gjorde skitont att sitta på hårda stolar.

Ja man borde helt klart utgå från hur man mår både inre och yttre, inte bara må dåligt över nån cellulit eller att man inte är size zero. Skönhet kommer inifrån och kvinnor med självförtroende är vackra oavsett om de är smala eller har 10 kg övervikt. Mulliga kvinnor är också vackra!

Man ska väl kunna äta vad man vill också, naturligtvis ska man ju äta det som får kroppen att må bra, men äta fika någon dag i veckan ska inte behöva få ens självförtroende gå ner i botten och få en att träna lite extra bara därför. Alla är olika, och alla är vackra oavsett storlek!

Jag ska inte sticka huvudet i sanden och säga att jag inte tränar så hårt som jag gör för att få den perfekta kroppen (i mina ögon). Även fast jag strävar efter en VS-kropp så har jag även sjukt många mål med min träning som INTE är ytliga, tex som du skrev: kunna springa milen utan att stupa – under 1 timme, klara 10 armhävningar som om det vore ingenting, bli smidig och vig och bygga upp en ordentlig hållning!

Min drömkropp får aldrig mer cancer. Större än så vågar jag inte drömma. Hade jag vågat så skulle jag drömma om en kropp som kunde göra mig till mamma, men en sådan kropp kan ingen ge mig. Tur att det finns barn i världen som saknar föräldrar lika mycket som jag saknar ett barn.

Jag älskar min kropp!

Ok har psoriasis, men bryr mig inte så mycket om det. Två saker som är en smula irriterande däremot är att jag ser så dåligt samt att min rygg är sned vilket gör att jag konstant har ont i höften. Om det hade kunnat fixas i ett nafs så hade jag inte tackat nej. Annars är jag supernöjd! 🙂 Hoppsan…glömde bort…en sak till..DE JÄVLA PMS BESVÄREN HADE JAG DEFINITIVT KUNNAT LEVA UTAN!!

Min drömkropp skulle vara stark och frisk och inte ständigt göra ont. Sedan har jag alltid varit underviktig, vilket "naturligtvis" fått mig att idolisera kurvor och former. Tror det har med normer och socialisation att göra. Och för att jag sammankopplar rondör med styrka och njutning. Vi lär oss så hårt att vi är fel att vi nog lätt idoliserar sådant vi inte är.

OT: http://www.expressen.se/sport/fotboll/damallsvenskan/vi-maste-gora-nagot-sadant-for-att-na-ut/

Min drömkropp är en som inte får urinvägsinfektion stup i kvarten, där höfterna fungerar helt normalt och har en hud som inte kliar dygnet runt höst, vinter och vår. Det vore något!

En bloggkompis till mig skrev om viktnedgång och pepp till att "komma igång" och då ville jag peppa henne på ett annat sätt så jag delade med mig av min insikt som består av ett gäng punkter.

Inledningsvis står det om viktnedgång men det är absolut INTE det som var det viktiga. Min poäng var att när jag började leva snällt med mig själv gick jag också ner i vikt. Jag var så jävla osund och destruktiv innan och sen blev jag snäll och positiv. OCH fick äta allt möjligt.

Min drömkropp sitter helt i mitt huvud. Är jag elak med mig själv känner jag mig ful, fet och allt vad det nu kan handla om. Är jag snäll är jag perfekt som jag är. Nu äter jag vad jag vill när jag vill. Och med vill menar jag inte bara det jag blir sugen på utan jag lägger in mer.

Tycker själv att jag är supersmart 😉

Inlägget finns här:

http://upp.blogg.se/2012/october/smurtiga-tankar.html

Som många andra sagt här; en kropp utan värk.

Fy fan vilken dröm det skulle vara! Att slippa tänka på att prioritera rena vardagssaker för att kunna klara av en arbetsvecka.

Rent utseendemässigt vill jag inte ändra en enda grej, jag trivs enormt bra i min kropp, den är snygg och trots att den värker så håller den mig faktiskt (om än med lite möda) upprätt den mesta tiden. Det är bara när jag inte lyssnar på den som jag ramlar haha!

Jag jobbar som PT och hälsocoach och jag vill väl egentligen bara säga, vi är såå överrens!

När jag jobbar med en ny klient berättar jag alltid att våg är nono. Jag vill att vi skapar en trygg kropp (med rätt mängd och rätt sorts mat). Vi ska ha fokus på en användbar kropp, dvs den ska fungera. Jag väljer bort de som ber om hjälp att bli smala. Vad är nyttan med "smal"?

Att få kroppen i balans är alltid mitt fokus och ibland blir resultatet att en kropp blir smal samtidigt men det är aldrig målet. Däremot är mitt mål alltid precis som du beskriver. En rörlig, stark och uthållig kropp 🙂

min drömkropp är något som jag trivs och mår bra i.

För mig spelar det ingen roll om jag väger 45 kilo eller 90 då jag tycker att kvinnokroppen är fin i sig, så länge den ser frisk ut och det finaste som finns för mig är någon som utstrålar självförtroende oavsett kroppsform.

Det är så rätt! En drömkropp borde inte vara hur den ser ut, utan att den fungerar som den ska, låter oss göra det vi vill och behöver. Det kan man ju läsa ut av många utav inläggen också, de som inte har en kropp som tillåter det. Men kroppsfixeringen i samhället är stark. Det är ju utseendet som betyder allt, det blir vi ju matade med varthän vi tittar; tidningar och framför allt TV. Det ligger ju nämligen så många sköna pengar i att vi (kvinnor) inte är nöjda med oss själva. Vi behöver det, och det, och det "because we’re worth it". Och där har man lyckats linda in det riktigt bra. Inte för att du behöver det, utan för att du är "värd" det! Så köp, köp, köp! Usch.

Jag önskar att jag kunde tänka så. Jag vill hela tiden gå ned i vikt (jag är 171 cm och väger 61 kg, och jag har alltid vägt mer än vad jag ser ut att göra), få platt mage och fastare kropp. Tilläggas bör att jag är 21 år gammal, har fött två barn med 1,5 års mellanrum. Åldern har definitivt vart till min fördel, men kroppen är förändrad. Fast är nog mest jag som ser det.

Häromdagen kom min sambo hem med mackor från subway till lunch. Jag åt mellis med den äldsta den här dagen, och åt ordentligt till middag. Vilken härlig känsla det var att vara mätt hela dagen! Och det var först då det gick upp för mig att jag äter för lite (helt omedvetet alltså, har liksom inte tänkt att jag ska göra så). Däremot äter jag hemskt mycket socker. Inte typ "åh, jag åt hela 6 chokladbollar idag! Svulla!" utan jag äter 20 chokladbollar till lunch och en cheesecake när barnen lagt sig, varje dag (fast vad jag äter varierar ju förstås). Min kropp mår inte bra, och mitt psyke mår inte bra.

Hur gör man? På allvar, HUR gör man för att lägga det yttre åt sidan och fokusera på det inre?

Jag vill orka springa långt, långt och ha muskler och vara stark utav bara helvete 🙂 och bli av med allt fett jag samlat på mig i ansiktet under åren. För det krävs det typ ett halvårs stenhård disciplin, efter det vet jag inte.

Ärligt talat, jag älskar att träna och jag är inte förtjust i skräpmat eller godis. Så är det nu bara. De där extra valkarna förlorar jag gärna, men det är inget måste. Gillar ändå inte att ha tighta kläder, och om jag gjorde det, so what? Lite fett som viker över kanten är inget att gråta över.

Jag önskar att min kropp skulle vara frisk. Men jag är 22 år gammal och min kropp är sjuk och läkarna vet inte vad det är för fel och hjälper mig inte. Jag skiter fullkomligt i om jag kommer i "smaljeans". Jag önskar mig EN ENDA DAG utan smärtor.

Min drömkropp är frisk, stark och bryter inte ned sig själv. Jag är 27 år och har MS – det ger ett lite annat perspektiv på saker… Vi har ju alla vår egen verklighet och ryggsäck med erfarenheter, men inom mig kan jag känna en enorm frustration när personer i min närhet gnäller över sina små valkar. Jag vill nästan ruska om dom och skrika "Men du är ju frisk!".

Jag önskar att många fler kan komma till insikten att en stark kropp är bättre än en viss storlek eller siffra på vågen.

Jag håller med om det du skriver. Jag har, som många unga tjejer, ett komplicerat förhållande till min kropp. Jag jobbar med min självkänsla och försöker fokusera på vad min kropp kan göra och hur fantastisk den är.

Under många år tränade jag för att gå ner i vikt (trots att jag var normalviktig) och räknade jämt kalorier. Fast det höll tyst om. Det blev kopplat till skam eftersom jag är emot alla sjuka kroppsideal och förespråkar feministiska värderingar. Ändå kom jag inte ifrån det eftersom samhället, media och omgivningen ständigt prackade på mig smalhetsen.

Idag har jag iaf kommit en bra bit på vägen. Jag tycker väldigt mycket om den här boken, rekommenderas! http://www.bok.nu/Caroline_Eriksson/Normal_och_fin

Tack för en bra blogg. Kram!

Jag måste säga att du slagit huvudet på spiken! Det där är även min drömkropp. Jag skulle kunna tänka mig (tror jag, jag vet ju inte egentligen) att väga några kilo mindre än jag gör just nu. Inte för att jag då förmodligen skulle se annorlunda ut, utan framför allt tänker jag mig att det skulle göra det lättare för kroppen att springa en mil och lyfta sig själv i armarna och att den därför skulle kännas lite smidigare och lite mer energisk.

Vad roligt att du blev inspirerad av mitt blogginlägg och kommentar på ditt tidigare inlägg (vilket jag tror att du blev, med tanke på innehållet). Det är ju just den här fokusen på att må bra i sin kropp som jag förespråkar. Ju fler som pratar om det här ju bättre. Fast jag måste tillägga att för att få njuta av den starka, friska kropp man vill ha, så får man kanske ibland lägga bort vissa andra njutningar. Min drömkropp är förresten som nu, fast starkare och uthålligare.

Min drömkropp är en smidig och lätt kropp som inte begränsar mig i mitt liv. Bonus skulle vara att ha en killer-kondition och vara lite starkare, men är liiite för lat för att träna så pass hårt som krävs. Min drömkropp kräver nog tyvärr en motivation jag inte har 🙁 Med det sagt är jag rött nöjd, har aldrig ngn krångel med mage, huvudvärk, är normalviktig osv. Är rätt nöjd så.

Min drömkropp är en störd kropp, en ohälsosam, en kropp min omgivning har tvingat på mig att sträva efter- Allting smalt och tonat med en fläckfri hy.

Åh, så mycket jag vill ha denna kropp.

Lige netop overflødig fedt begrænser min krop i at ville det JEG vil, så derfor er det for MIG vigtigt at komme ned i vægt. Derudover skal min krop bare se ud, så jeg selv kan holde ud at se mig i spejlet.

2 kg ned på 1½ uge. Mangler 18 kg – så er jeg glad – og skide ligeglad med hvad andre synes. Jeg HADER at være fed!

Kram

Min drömkropp är en kropp som jag inte får ont av. Höfter som klarar av vardagen, och lår som inte krampar så ofantligt hela tiden. Min drömkropp är vig, den rör sig fint när jag dansar, den är stark, den har balans.

Men jag vill såklart ha tillbaka min "dansarkropp" där jag kunde göra flera varv av piruetter, sträcka benet ovanför huvudet, träna hårt i tre timmar och känna mig energisk efteråt… den där smala kroppen som kommer med, den vill jag såklart ha. Har ingen vikt jag vill vara, en speciell kropp, utan den där *dansarkroppen* (självklart skulle det vara kul att komma under 80kg, men jag klarar mig rätt bra ändå)

Jag har drömt om en bättre kropp hela hösten nu. Har mått så jävla dåligt fysiskt blivit sjuk flera gånger på ett par månader. Min drömkropp är en stark kropp med fungerande mag- och tarmsystem och en bra konditio. Jag vill kunna springa utan att varken få ont i halsen, i öronen eller bli trött. Det är min drömkropp, och för det mesta har jag den faktiskt men ibland blir det otrevliga dippar som gör att allt pajar. Surt.

Om din drömkropp skall vara så som du beskriver den "lady dahmer", förutsätter det att den är tränad och inte en säck potatis iofs. Så kroppsformen förutsätts ju för att drömmen om egenskaperna och välmåendet skall kunna bli verklighet.

Naturligtvis skall man fokusera på fysiskt välmående och inte hur kroppen ser ut. Men jag tvivlar på att man har en välmående kropp om man lever som modell eller soffpotatis.

Min drömkropp är frisk! När man väl tänker på det är det egentligen det enda som har någon betydelse. Det är bara att dra sig till minnes senaste gången man var sjuk och minnas hur det enda man vill är få må bra igen, orka vara på benen, slippa värken och obehaget. Min drömkropp är frisk!

Jag skulle också vilja ha en stark kropp. Men åren märker jag att min kropp har några svaga punkter. Jag har lite problem med ryggen nere vid höften, märks av direkt när jag suttit för många timmar vid datorn. Jag har även lite problem med ett knä och ena handleden. Jag skulle vilja bli starkare i kroppen för att motverka dessa problem som jag i grunden tror beror på stillasittande. Sånt gör mig motiverad att ta tag i träningen! Inte "platt mage" och sån skit. Visst har man rätt att sträva efter en tränad kropp om man vill men jag har hoppat av det racet. För mig ledde det bara till en hopplös jakt på ett ideal jag aldrig kunde nå upp till. En sak som jag har insett är att jag ofta tittade på andra och ville se ut som dom. Det tog mig över 30 år att förstå att det helt enkelt inte går. Man måste ju se ut som sig själv, vilja vara sig själv i första hand!

Jag håller med. Hur ofta tänker jag inte att jag borde inte äta det, jag borde röra på mig mer, jag hatar min kropp, jag vill se ut som en supermodell och jag undviker att göra saker jag verkligen vill göra. Bara för att jag skäms över min kropp. Fan!

Jag vill vara stark, vig och spänstig. Och frisk såklart. Jag vill slippa ha en axel som går halvt ur led varje gång jag tränar, orka springa länge, och jag vill framför allt ha en mage som inte tjorvar var och varannan vecka. Jag har tagit tag i det här, börjat träna och äntligen träffat en bra läkare som lyssnar på mig. Nu ska jag bara hitta ngn som kan kolla på min axel också. Jag är 24 nu och önskar att jag får vara lika stark som min farmor när jag blir gammal. Hon är 87 år, bor i ett gigantiskt hus på landet och skottar, klipper gräs och är ute varje dag. Det vill jag också orka med när jag är 80+

Frisk så klart. vig och det är jag, med bra kondition har jag inte, klara av ett ultimate fightig TRÄNING pass (gör jag inte) lite lite smalare om magen och ja perfekta tänder. men frisk smidig och stark är ju allra viktigast. jag vill absolut inte vara smal. tycker inte ens det är fint även om man inte ska tänka så, är helt förbryllad över smaltrenden. belsenfånge-lookaalike-modell why liksom? vem kom på den?

Förutom allt det där med en frisk, stark och fungerande kropp så vill jag ha en proportionerlig kropp. Inte nödvändigtvis smal men om jag måste ha 44 i midjan så kan jag väl vara tillräckligt lång också. Eller tvärtom… eller nä, om jag ska ha byxor som passar min längd så kommer vi ner på barnstorlekar och då är jag jävligt smal…

Eller att kläder kommer i olika längder inom storleken. Halléns har tex korta jeans perfekt! men jag vill ha så inom alla byxor! Jag vill ha jackor som har lagom långa ärmar!

Jag har min drömkropp (duckar för ev flygande föremål för så får man väl inte säga….)! Men den är lång, stark, muskulös och har rutor på magen tack vare både genetik och hård träning. Lite snabbare ben skulla kanske vara fint…Dessutom, viktigast av allt, är den frisk som en nötkärna. Som grädde på moset har den också lyckats med det fantastiska att bli gravid, så snart försvinner nog rutorna men det känns som en helt ok deal 🙂

Den är rätt bra min kropp..förutom huvudet som får migrän och hormonjävlar som gör att jag får finnar.

Jag vill ha min 80 åriga grannes kropp. Hon kan gå flera mil i skog och mark och plocka bär utan att det bekommer henne det minsta.och hon är vig som en ekorre. Hon är ca 150 lång och hjulbent ,men ett fysiskt mirakel.

Min dromkropp fungerar precis som den var designad. Funktionell och smartfri. Med ett starkt immunforsvar, och hormonellt balanserad. Anstranger mig mycket for att bibehalla min dromrkopp (for att ja, min nuvarande kropp ar min dromkropp), just for att det ar sa javla skont att aldrig ha ont nagonstans, att slippa huvudvark/migran, och att slippa pms och mens. Halleluja.

Som jag nämnt tidigare har jag inte en frisk kropp. Den gör alltid ont och jag får växla mellan kryckor, rollator och rullstol för att fungera någorlunda. Och då krävs det ändå enormt mycket vila för att jag ska orka.

Men den är smal. Naturligt smal och smal på grund av sjukdom.

Det groteska och sorgliga är att det så ofta händer att kvinnor säger att de skulle vilja byta kropp med mig. Trots att de vet hur jag mår och vad det kostar mig. De skulle alltså hellre vara sjuka och "snygga" än friska och med normala, kurviga kroppar.

De måste verkligen vantrivas i sig själva. De måste verkligen hata sina kroppar. Vilket sjukt samhälle.

Min drömkropp är fri från atopiska sjukdomar. (Astma, allergier, extrema eksem.) Har ett grymt starkt hjärta som orkar pumpa på och få kroppen att orka göra saker LÄNGE. (Just nu funkar inte det för att astman hindrar andningen från att fungera optimalt = sämre syreupptagning = LWLKNVAEW) Det skulle inte skada att vara något mer proportionelig heller. (Är kort och bred = Nästan inga kläder som finns i butik passar.)

För två år sedan hade jag en helt grym kropp! Orkade precis vad som helst och simmade som allra snabbast då. Sedan blev jag ännu sjukare, mer infektionskänslig och har mått dåligt i drygt ett år. Nu är det på uppgång och jag ser fram emot att träna upp de där fyra kilona muskler jag har tappat det senaste halvåret 🙂

Jag har en mamma som har varit överviktig i hela mitt liv och som numera lider av fetma. Jag har sett vilka konsekvenser det har fått på hennes hälsa och tyvärr får jag förlika mig med tanken på att om hon inte lyckas gå ned i vikt så kommer jag bli utan mamma alldeles för tidigt och mitt barn kommer förlora sin mormor alltför tidigt.

Med detta i åtanke vill jag ha en stark och frisk kropp. Som 26-åring vägde jag ca 10 kg för mycket och började få problem med knäna (min mamma har svår knäartros och kan knappt gå), jag såg att jag var på väg mot samma håll som mamma. Nu har jag tagit tag i mitt liv, jag är numera normalviktig och tränar 5 gånger i veckan. Jag är stark och har bra kondition. Jag orkar leka med mitt barn och är mycket piggare, men jag kämpar dagligen mot den ätstörning som sitter i mitt huvud som jag ärvt från min mamma, den som säger åt mig att tröstäta när det känns svårt. Jag har kommit långt, och nej jag bryr mig inte om vilken jeansstorlek jag har eller vad vågen visar. Men jag inser att jag måste träna mycket och inte äta så mycket som jag egentligen skulle vilja, för att jag vill leva ett långt och hälsosamt liv. Jag är inte direkt smal, men jag är sund och älskar varenda kurva på min kropp, så jag lever faktiskt i min drömkropp.

Jag vill gärna att min snea rygg blir rak så jag inte får ont när jag spelar fiol. Och så slipper jag gärna att vara överrörlig så lederna inte pajar och glider och håller på när jag spelar haha. Min hals får gärna vara tåligare så jag inte tappar rösten så jag inte kan sjunga 🙁

Min drömkropp har fantastiska fötter som aldrig aldrig får skoskav! Dessutom har drömkroppen perfekt syn, är inte överrörlig, har inte ont i leder och som grädde på kakan är den lika stark som Bamse när han ätit dunderhonung.

Den är snabb, stark, spänstig. Den kan hoppa högt och springa långt. Mitt hår får aldrig kluvna toppar eller en frissig känsla av fuktig luft. Mina händer darrar aldrig när jag ska laborera och de yttepyttesmå jätteviktiga musklerna i mina fötter gör att jag går hur stadigt som helst i klackar eller när jag klättrar i berg.

Snart, bara jag får träna i högst ett par år till, då är den sådan! Förresten, är det bara jag som reagerade på att många kommentarer lyder något i stil med "stark, känns bra, frisk, smala lår och snygga former.." Ursäkta mig, men hur känner man "smala lår" eller "snygga" någonting alls? Tummen ner på att folk inte kan prata om ENDAST känslan utan MÅSTE lägga till utseende..

Den är snabb, stark, spänstig. Den kan hoppa högt och springa långt. Mitt hår får aldrig kluvna toppar eller en frissig känsla av fuktig luft. Mina händer darrar aldrig när jag ska laborera och de yttepyttesmå jätteviktiga musklerna i mina fötter gör att jag går hur stadigt som helst i klackar eller när jag klättrar i berg.

Snart, bara jag får träna i högst ett par år till, då är den sådan! Förresten, är det bara jag som reagerade på att många kommentarer lyder något i stil med "stark, känns bra, frisk, smala lår och snygga former.." Ursäkta mig, men hur känner man "smala lår" eller "snygga" någonting alls? Tummen ner på att folk inte kan prata om ENDAST känslan utan MÅSTE lägga till utseende..

När jag var yngre så var jag helt inne på att vara SMAL och bla bla men nu är jag kroniskt sjuk och för helvete, jag skulle ge min högerarm för att bara få vara frisk istället.

Min drömkropp har starka och smidiga muskler. Den kan dansa hela natten, springa i en timme utan att stanna, och hållningen är rak. Drömkroppen är frisk och fruktsam, full av energi.

Jag har ätit alldeles för dåligt alldeles för länge eftersom att jag trodde att min drömkropp var mina estetiska ideal. Men nu vet jag bättre.

Jag drömmer om en kropp och ett psyke som fungerar bra ( inte är underviktig, inget sköldkörtelfel,lungbesvär samt ångestsyndrom som kroppen jag sitter i nu).

Jag tycker alla ska sträva efter en frisk kropp.Och jag blir ledsen och arg när folk klagar på sitt utseende och kropp när deras kropp fungerar bra och det inte är något fysiskt fel på dom.Man slösar så onödigt mycket energi och tar mycket saker för givet med den inställningen.

När man helt plötsligt råkar ut för något kroppsligt fel (som inte gäller hur många kilo man väger) så kommer man märka att allt annat är ganska betydelselöst.Det spelar ingen roll om man har en finne på hakan,fult hår osv.

Dock så känner jag ibland att jag gärna skulle väga fem kilo mer så alla runt omkring mig skulle sluta klaga och se oroade ut. Så jag fick vara den där "riktiga kvinnan" jag läser om i alla tidningar och som alla pratar om. "Kvinnor ska ha hull" "Män vill bara ha riktiga kvinnor, inga jävla anorektiska pinnar" ja ni vet.Det vore lite fint faktiskt men man ser ut som man ser ut.

Min fdrömkropp är precis den jag har nu, smal, lång och små bröst. Och jag skäms inte över att jag älskar att vara smal som har blivit något tabu på senare tid(även om jag tycker kurvigt också är vackert så trivs jag bäst såhär som jag är född) Men det är min kropp och jag älskar den för den är frisk, stark och snygg. Det ända jag skulle kunna ändra är min rökning, men samtidigt, helt perfekt hade väl varit tråkigt ;’)

Jag vill bli av med håret på kroppen. Det är svart, grovt och växer tätt, tätt. Från tår till navel, runt bröstvårtorna, lite på bröstkorten, på hakan och överläppen. Biverkning efter medicinering. Bortviftat av sjukvården. Hela jag totalt förstörd. Och det gör ont att ta bort såna mängder var tredje vecka! I övrigt vill jag bli starkare och få bättre kondition för min hälsas skull och det jobbar jag också på att få. Formen är ok, absolout inte perfekt men det gör inte så mycket. Det är håret som är så jobbigt att jag till och med drömmer mardrömmar om det… Jag önskar att jag kunde strunta i det som du gör, men det är helt enkelt så vansinnigt mycket att jag inte kan det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *