Kategorier
Vardagstrams

Inga problem med sköldkörteln

Idag känner jag mig som en påse skridskor men humöret fick en sväng uppåt när vårdcentralen ringde för att meddela att EKG’et och alla blodprover sett fantastiskt bra ut. (Lever, socker, hormoner osv) Mitt blodtryck är dessutom exemplariskt. IN YOUR FACE brukar jag tänka när jag får höra det (under graviditeterna gjordes en hel del prover) för ni vet ju hur alla förståsigpåare gärna vill mena att man som tjock dinglar på kanten till en massa sjukdom, diabetes och högt blodtryck. 
 
Men. Vi går vidare. Jag har ju hjärtklappning. Jag har även lidit av panikångest sen jag var 12 bast men kan alltid identifiera den känslan och det här känns INTE som det. (Men man kan aldrig veta) Det här är fysiskt och började under min första graviditet. Å andra sidan blev jag tjock under min första graviditet så det kanske är lungorna som pressas ihop av allt fläsk? Jag har ju världens minsta bröstkorg/överkropp så hur ska allt få plats?
 
Äh vad fan vet jag. Jag ska få en remiss för en dygns-ekg-tjohejsan. (asså jag vet ej vad det är, men jag kommer få ha mätmojänger på mig under ett dygn) Efter det vet jag om jag har nåt fel nånstans. 
 
Så. Hjärtklappning och en känsla av att bli strypt när jag ligger ner. (dock ej svårt att andas). Vad tror ni?
 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Inga problem med sköldkörteln”

Kan det inte vara sk "extraslag" du känner som hjärtklappning? Det är ju ganska vanligt (och ofarligt) även hos i övrigt friska personer.

Svar:
Nej! Under graviditeten fick jag ibland extraslag, men nu är det jämna slag fast lite hårdare och en aaaaaningen snabbare.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Eftersom att jag också har en "panikångesthistorik" och efter två barn också fått sjukt mycket hjärtklappning (har gått igenom ekg och samtal med läkare om och om igen plus att jag käkar betablockare när det behövs) så vet jag också att det är skillnad på ångest med hjärtklappning och hjärtklappning!

(däremot är jag helt öppen för att ångest påverkar när hjärtklappningen sätter igång, t.ex)

Hur som helst, jag har fått lära mig att det kan bero på låsning i bröstkorgen (bröstryggen, vid nyckelbenenen osv) Det påverkar på något konstigt vis. Jag har ju stickningar och rent ont ibland också. Men det är inte relaterat till hjärtat, min läkare har sagt att smärta från hjärtat känns som att någon står på ens bröstkorg och det gör ont ut i bägge armarna, inte bara vänster.

SÅ nu har jag sagt allt jag vet. kram på dig i hjärtklappningsdjungeln. öhhö.

Uscha, hade också såna mätmojänger på mig för ca tio år sen… Kände mig som en lagom terrorist som satt i tunnelbanevagnen full med folks, med sladdar på bröstet och en blinkande maskin fäst i bältet runt magen. Tips: ha tjocktröja på om du inte vill tömma t-banan på folk på bara nån minut 😉 Å andra sidan… Kan vara lite skönt med lugn och ro. Lycka till, det kommer att bli bra ska du se.

Svar:
HAHAHA den kan man alltså ha kul med?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag började få hjärtklappning när jag var typ 25. Det kommer och går i perioder och när jag sovit väldigt dåligt och är trött eller (alltid) när jag har druckit alkohol. Första gångerna jag fick det var när jag var bakis. Ibland känns det som att man ligger och studsar i sängen, så hårt slår hjärtat. Under bebistiden när snittsömnen låg på 4 timmar per natt hade jag det typ konstant. Jag har tagit ett ekg och där syntes att hjärtat slog dubbelslag, men det var tydligen ingenting farligt. Jag tog prover som alla var normala. Jag borde kanske utreda mer men orkade inte just då. Jag är på gränsen till underviktig (fast det är min normalvikt) 😉

Strypkänslan när man ligger ner hade jag när jag vägde typ 20 kg för mkt. För min del var det stora pattar som pressade bak mot min hals när jag låg ner. Gick ner några kilo och då försvann det xD

Svar:
Amen, ja… det kan vara så alltså?! Jag har ju inte varit tjock hela livet liksom så det är helt nytt för mig! Men det låter logiskt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Kan säga att jag haft samma sak. Och sade exakt det till läkarna också. Jag fick åka in akut för en hjärtklappning som inte lugnade ner sig och dom 2 hjärtspecialisterna och 3 sköterskoarna pumpade i mig sjukt många olika mediciner men inget hjälpte.

Jag har också haft panikångest sen jag var liten och känner igen känslan och sade till dom att det här inte var det. Dom sade att det var något som satt i förmaksgrejset i hjärtat men att det kan ha utlösts av stress. Så jag vettefan. Värt att kolla upp oavsett.

Det kanske är som du säger att det är din fetma som gör att det blir ett tryck… Hoppas du blir bra. Förresten, har du slutat träna?

Svar:
Nej jag har inte slutat träna.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Min spontana tanke när du sa att det kommer när du ligger ner är att det kanske är brösten som trycker? Jag vet inte hur stora de var innan du fick barn, men det är ju inte orimligt att de är större nu efteråt, och dessutom är de gissningsvis mindre fasta. Jag har själv inte särskilt stora bröst, men jag vet hur det känns att t.ex. ha en viktplatta på bröstet och det kan trycka på rätt bra…

Svar:
Jo jag har funderat på om det kan vara brösten också.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Når jeg ligger på ryggen, kan jeg også få en fornemmelse af at blive kvalt 😀 – det er tyngden fra brysterne og fedtet som presser på… ubehageligt, men nu tager jeg tag i det for at stoppe selvaflivning-forsøget 😉

Ha en god dag 😀

Svar:
Men det är ju en ganska logisk förklaring! Skönt med lite bekräftelse från andra.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag har också haft panikångest till och från i tio år. I början bara nån enstaka smattack per år men nu efter en jobbig period i mitt liv kom ångesten tillbaka rejält. Denna gång med symtom för mig främmande, tex som hjärtklappning (mitt i allt väldigt hög puls), vårdcentralen tog ett kort EKG som var normalt och även socker är kollat. Blodtrycket ligger högt då jag får panikångest av att ta det. 🙁 Alla dessa symtom har gjort mig helt nervig och jag har googlat som en tok för att förstå vad det är. Nu har jag fått tid till psykolog iaf!

Det kan vara ångest ändå. Jag har också hjärtklappning och har även andra fysiska symtom (kallsvettas, yrsel, håravfall, allmän svaghet, overklighetskänslor etc). Läkaren säger ändå att alla prover ser jättebra ut och att mitt mående sannolikt beror på stress och generaiserad ångest. Jag har liksom du haft panikångest sedan ung ålder och hade en depression redan som sjuåring, men det jag känner nu upplevs inte som varken panikångest eller symtom på depression. Ändå kan det inte vara annat än ångest och stress enligt vitrockarna, alltså.

Jag har också barn och är man känslig så är det inte märkligt att man får vissa symtom. Barn innebär mycket stress och oro trots allt positivt de medför. Själv tar jag medicin som hjälper mig något, medicinen har minskat hjärtklappningen och trycket över bröstet, men en del symtom får jag dras med. Terapi har inte hjälpt mig hittills men bör förstås ges en chans om man tror ens ymtom är psykosomatiska.

När det var som värst kände jag mig som om jag höll på att kvävas dygnet runt. Som om någon tryckte på min bröstkorg av all sin kraft. Det var värst när jag låg ner.

Dricker du tillräckligt mycket vatten? Vet att de må låta simpelt, men jag fick också så under min första grav, även under andra, under amningen o.s.v Symptomen har minskat när jag har tvingat mig själv att dricka mer.

Jag har också hjärtklappning. Det visade sig vara Tietzes syndrom, en bröstkorgsinflammation. Man kollar det genom att trycka hårt på bröstkorgen och se om det framkallar hjärtklappningen/känslan. Det ska man ju inte göra själv utan en doktor ska göra det men själv var jag hos tre läkare innan de gjorde det. Kan vara bra att veta om att det finns, det är inte farligt men jobbigt för att det är svårt att bli av med.

Jag har känt mig trött och andfådd utan egentlig anledning (alltså utan att ha ansträngt mig) i flera månader nu. Gick till sjukvården och bad att få bli testad av samma saker som du nämner. Allt visade perfekta värden men ingen kunde förklara varför jag mådde som jag gjorde. Gick till en naturläkare förra veckan som utförde kinesiologi på mig och såg att min syresättning av blodet inte alls var okej. Fick vanliga ekologiska kosttilskott som gjorde skillnad redan efter ett par dagar.

Även om det nu är av någon annan orsak du har de problem du har rekomenderar jag verkligen att kolla upp just kinesiologi som alternativ till vanlig sjukvård eftersom den senare främst fokuserar på att bota symptom men inte ta reda på varför de uppkommer.

Jag hade hjärtklappning ett tag som läkarna inte kunde komma underfund med heller (efter ekg, 24 h ekg, prover etc.) men det visade sig att jag hade för låga järnvärden i blodet (fast hb värdet såg okej ut) och efter att jag börjat äta järntabletter varje dag så är hjärtklappningarna borta. Kan vara värt att kolla om du inte redan gjort det. =)

Isabel: Inte vet jag vad hon har för BMI. Skrev fetma av bara farten för jag har det själv, attlså 25 kg övervikt. Inget kul med det.

Svar:
mitt bmi säger fetma. själv säger jag "more to love". 😉
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Skönt att veta att du mår bra! Det där med hjärtklappningen kanske kan bero på att du har ett ångestsyndrom. Jag har själv social fobi/panikångest och har upplevt att hjärtat "drar iväg" ibland och slår fortare. Men det är bra att du kollar upp det iallafall, alltid bättre att ta det det säkra före det osäkra när det gäller hälsan.

Som någon annan nämnde så kan det vara all idé att prova gå till en kiropraktor. Han som jag var hos var otroligt proffessionell, försiktig och talade om vad han gjorde, jag behövde inte klä av mig, så det var inte obehagligt på nåt vis. Hade jag haft råd hade jag lätt gått till kiropraktorn 1 gång i veckan!

OM de bara tog TSH på dig(?), och du har fler symtom som liknar Hypothyreos, kan det vara bra att be om prover på T3 och T4 också. Inte alltid det är så noga med det.

Hejsan. Jag har opererat mig för hjärtklappning, eller sk. takykardi. Det berodde på en extra retledningsbana på hjärtat som var ganska lätt åtgärdat med laser. Men innan de visste säkert fick jag göra massa ekg och ha både dygns- och veckoekg på mig. Fick extra lätt hjärtklappning om jag böjde mig fram hastigt eller så. Kanske det du har också…

Jag har också hjärtklappning. Låter som det du beskriver, det är inte så mkt snabbare egentligen men mycket tyngre och det är värst på kvällen. Har vart hos läkaren för snabbt ekg och blodprov men alla prover visades vara bra, till min förtvivlan faktiskt!

Har också läst om att det kan vara järnvärdet i blodet så jag äter järntabletter men hjärtklappningen har inte gett med sig ännu, däremot har min yrsel och illamåendet försvunnit vilket jag också led av.

Mycket tyder väl egentligen på stress.

du har väl ganska mycket att stå i? även om det är positiva saker så behöver man avkoppling och återhämtning även från det.

Kära Lady.

Hur gör du för att inte knäckas av dagens ideal?

Jag kom på här om dagen att jag faktiskt gillade min kropp, varenda kurva och extra kilo.

I flera år har mitt mål varit att bli smal och att se ut sådär som man "ska" se ut men det är och har alltid varit omöjligt då min kropp inte är byggd så.

Iallafall så höll känslan av att jag tyckte min kropp var vacker i sig i typ en dag sen såg jag någon reklam med supersmala perfekta tjejer och då började jag direkt granska och jämföra.

Kort därefter frågade min mamma mig om jag gått upp då hon tyckte min rumpa blivit lite bred och efter det är det kört.

Jag står framför spegeln varenda dag och nyper, granskar och gråter.

Drömmer om att fila ner höfterna, större bröst och vackrare hy.

Hur gör du för att inte påverkas, du verkar så stark.

Hade en sån mätare för ett par månader sedan. Helt okej, dock piper den hela jävla tiden. Det var inte direkt smart att sitta och pipa på bussen hem efter jag fick den, för ingen jävel visste ju att det var jag som pep.

Sova med den, funkar nog om man sover tungt. Annars kanske du får förbereda dig inför en helvetisk natt.

jag hade aldrig problem med andning/hjärtklappning när jag vägde 123 kg. Men det kanske är olika. Skönt att du hade bra värden, det hade jag i höstas ockås när jag var och testade mig- är inte heller normalviktig…

Du verkar ju inte särskilt lättskrämd men det är ju ganska vanligt att man inte tar varningssignalerna på allvar förän det är för sent. Jag får hjärtklappning/yrsel/svårt att andas när jag blir stressad.

Jag började nyss gråta över ditt inlägg. Inte för att du är frisk, även om det är skitbra. Utan för att du skrev att du har P.Å. I min tröga hjärna så har jag övertalat mig själv att det bara är jag som lider av detta i hela världen. Att bara min hjärna kan vara så fel. Men när jag såg detta inlägget (hann bara till notisen om p-å) så fick jag en uppenbarelseblabla. Om du, som jag anser är sjukt stark har samma som jag. Då kanske inte jag är en liten vek lort som jag alltid tror när jag har mina återfall. Då kan jag också skaffa barn och leva ett normalt liv. Är livrädd att jag ska få en attack och lämna spädbarn och spis igång för att springa ut ur lägenheten, ut ut ut och springa tills jag inte är rädd mer. Sorry för uppsatsen, men tack.

Har själv gått med EKG skiten och det är hemskt att sova med de. Trasslade in mig i alla sladdar och kände hur klisterlapparna slet mot huden. Men som högre upp, man ser faktiskt ut som en terrorist.

Jag har också gjort ett dygns ekg, det är absolut inte så farligt som det låter. Man får helt enkelt massa elektroder fasttejpade på kroppen och runt halsen (eller i fickan om det passar bättre) kommer du ha en bandspelare som spelar in under ett dygnt, det finns en knapp man ska trycka på om man mår dåligt eller så. Förfärligt ont gör det dock när skiten ska av och tejpen näst intill drar med sig skinnet! Lycka till, kram från Ystad

Att du har tränar vinner du otroligt mycket på oavsett om det leder till viktminskning eller ej. Jag är verkligen inte den som tycker att alla ska vara smaaaala men det är skillnad på att inte vara smal och att ha en rejäl övervikt, särskilt då bukfetma eftersom det är kopplat till fett som lägger sig mellan organen. Det verkar ju inte vara vad du vill höra men jag tror att det kan hjälpa en del att gå ner i vikt. Det är ju så laddat det här med vikt och utseende och jag menar verkligen inget illa med min kommentar.

Jag hade samma symptom som du plus massa andra, b a att jag hade svårt att andas och att svälja saliv (dock tyvärr inte mat). Nätterna var hemska, kunde andas endast med 10 kuddar under huvudet, som om jag typ sitter i stället för att ligga. Ingen vågade säga till mig att jag är fet. En väninna som är läkare visade mig MR-öntgen bilder på överkroppen på överviktiga människor och andra. Sen har jag tillagt några kilo tuttar och jag behövde ingen mer dyagnos. Kan tilläggas att jag hela tiden hade exemplariska blodprov. Det enda diagnos som jag fick från läkare var Globus Histerikus (inre gråt och panikångest som sitter i halsen som ett äpple).

Jag gick ner 40kg på 30 veckor, utan träning och utan att en sekund vara hungrig eller äta något som jag inte gillade. Redan efter 20 kg försvann alla mina besvär. Men jag var helt berusad av känsla av att vara lätt. Sista 20 kg gick jag ner bara för att det är underbart att vara smal.

Jag gjorde en experiment, tog en ryggsäck med 10 kg på ryggen, en liten ryggsäck med 5kg fram på brösten och påsar med 5 kg i varje hand och så gick jag 10 varv runt kvarteret. Den känsla när man kastar av sig alla vikter, alltså den känsla…..tänk att bära den vikten dygnet runt.

Sa dom vad dina sköldkörtelvärden var på? "Bra" säger inte så mycket, speciellt inte då sjukvården inte kan så mycket om sköldkörtelproblem. Dessutom måste man kolla dessa värden över en tid och inte bara med ett prov – hormonerna varierar ju.

Du kanske bör gå ner i vikt så försvinner besvären, vad vet jag? Själv har jag också fått massa besvär på grund av vikten, jag kan fan inte ens knyta skorna utan att det är jobbigt. Nu ska 20-25 kg bort, jag har börjat träna och jag äter mindre portioner. Jag hoppas återigen bli slank och stark, är inte van att vara fet, det är jobbigt.

Jag har också haft problem med hjärtklappningar och den där strypkänslan.

Efter att ha gått igenom 743 tester konstaterade läkarna att jag inte hade något fel.

Sen minskade jag mina bröst från en F-kupa till en C då försvann strypkänslan (och även min stela nacke och rygg). När strypkänslan släppt så lugna sig hjärtklappningarna också. Så har du tur så är det "bara" trycket från dina bröst som antagligen väger en del som är boven.

Jag tror att det kan vara sköldkörteln i alla fall… Att blodproverna är perfekta betyder inte att sköldkörtelproblematik kan uteslutas. Tyvärr. Det säger bara att du passar inom läkarnas referensramar… Hurvida du tillgodogör dig hormonerna i cellerna för att få tillräckligt med energi i mitokontrierna finns det inget enkelt sätt att mäta. Det är inte jätteovanligt att ha de symtomen du har och behöva medicin… Däremed är det inte sagt att det inte kan vara någonting annat…

Hoppas det ordnar sig till det bästa!

När vi ändå är inne på det här med hjärtat, är det någon här som upplever att hjärtat liksom fladdrar till och att en vill hosta? Så får jag ibland. En gång började det slå jättefort ett litet tag också.

Skönt att det såg bra ut. Jag hade sådär för några år sedan. Typ strax vid 20års gränsen. Inget hittades så jag sket i det. Gjorde en 24 timmars som du ska göra. Det har som det nämnts tidigare en "bomb" på kroppen. Och får en bok att skriva ner vad du gör vid vissa tillfällen. Typ ute och går och hur ansträngd du är.

Hoppas allt går bra! Kram

Sandra: Min kompis har samma problem. Han gick till läkaren och kollade upp det, och fick konstaterat att det var något knas med hjärtrytmen. Han vågade dock inte gå tillbaka efter det, eftersom han är hypokondriker av typen "tror alltid att det är något allvarligt fel, men är livrädd för att få det bekräftat". Men det är helt klart något som kan vara värt att kolla upp.

Jag hade samma problem. Hjärtklappningar i perioder och kände ett konstant tryck vid bröstet när jag låg ner. Jag tog alla möjliga prover även ett långtids EKG. Allt var bra. Min slutsats är att det berodde på min härliga övervikt jag hade då. Runt en 90 sådär. Jag hade framför allt en stor och lång byst och tyngden från dem orsakade trycket.

Prova att ligga på höger sida när du sover för då belastar du hjärtat mindre. Nu vet jag ju inte vad du väger och egentligen skiter jag i det men jag känner igen mig i symtomen så mycket att jag råder dig att gå ner några kilo. Jag gick ner 15 kilo och har inte haft hjärtklappning på 2 år nu.

Obs. Älskar grädde fortfarande.

Är det inte stress då? Det låter precis som det började för mig innan jag blev sjukskriven för stress/utmattning/näsan i kalet you know the drill. Jag hade högt blodtryck men inte så högt att det skulle behandlas, och med tiden sjönk blodtrycket men de andra symptomen fanns kvar.

Såg att någon skrev magnesiumbrist, har också hört det och läst vidare och upptäckt andra symptom som stämmer så nu har jag köpt kosttillskott 😀 Lycka till vad det än är!

Håller med kommentaren om att prova kinesologi! jag har ochså haft panikångest sedan tonåren, hjärtklappningar osv som många skrivit om… fick n o g i somras och gick till en alternativ läkare, hon gjorde andra prover på mig och visade helt andra värden än vad vanliga sjukvården kan se på sina blodprov. har ändrat kost & grejer.. jag har aldrig mått bättre! & peppar peppar, i n t e haft någon panikattack sedan dess.. "min alternativläkare finns på hälsokliniken.se man kan maila henne om typ vadsomhelst för råd och så, eller om hon vet någon i närheten av dig som kan hjälpa dig. ( jag bor i gävle) . Lycka till! hoppas du hittar rätt =)

Mitt tips då jag gått igenom precis samma sak efter graviditet är att prova homeopatmedel. Det har hjälpt mig, mitt hjärta hoppar inte, jag ser inte stjärnor osv exakt samma symptom som struma, eller giftstruma. Kan även hjälpa mot kraftiga mensblödningar!

Vad kul att Lina blev så glad av ditt inlägg. Jag blir också lika "glad" när jag hör om andra som lider av panikångest, det är så mycket vanligare än man tror. Och ju mindre konstig och knäpp och annorlunda man känner sig, desto mer lugnar det ner sig. Så har det varit för mig i alla fall.

Jag har läst igenom nästan alla inlägg här men tänkte bara säga att jag också haft mycket problem med strypkänslor, sjukt obehagligt. Jag hade det extra mycket under en period då jag hade mycket panikångest, men inte i kombination med attackerna. Min mamma är sjukgymnast och sa att det berodde på att jag spände halsmusklerna, helt enkelt. Antagligen för att jag var stressad över panikattackerna och sista terminen på universitet. Och ju mer jag tänkte på halsen desto mer kändes det, så det hjälpte för mig att fokusera på något annat och försöka slappna av. Massera nacken lite lätt kan också vara bra.

Så det behöver inte alls bero på att du är överviktig som några skrivit här (jag är normalviktig och har små bröst).

Hoppas det går över i alla fall. Tack för att du är en fantastisk inspirationskälla! Kram

Tänkte bara säga att när jag slarvar med min astmamedicinering får jag kvävningskänslor när jag ligger ner, och en klumpkänsla i halsen. (urk nu är jag en såndär som ger medicinska råd i kommentarsfält supertönt)

Orkade inte läsa alla kommentarerna så är det en upprepning så är det.

Den där EKG-grejen som du pratade om. Jag har haft en sån, fast jag fick gå en vecka visserligen. Om du har gjort ett vanlig EKG på sjukhus eller nån annan stans så är det i princip likadant. De sätter på en massa sladdar och du ska akta dig för att dra loss dem, men gör du det så sätter du bara fast sladdarna igen eller nya klistermärken. No pix, skitenkelt!

Kliar som FAN om de får sitta för länge. Jag var ju tvungen att byta klisterlappar då och då. Och så blev jag nästan skinnflådd på vissa av punkterna. hade "sugmärken" i flera veckor. Men men.. Ska du bara gå ett dyng så slipper du nog se ut som att du hänglat med en bläckfisk.

Jag fick också göra 24-h-EKG under graviditeten pga hjärtklappning. Har alltid rätt hög puls (som sjukvården gillar att bortförklara med att jag nog är nervööös inför att träffa läkaren, men nej efter ungefär femtioelva läkarbesök på ingen tid alls så är det ganska avdramatiserat) men då hade jag ~140-145 i vila ett par ggr om dagen.
EKG:et visade inget och jag skickades hem med ett ”hör av dig om det kvarstår efter förlossningen” vilket det inte gjorde. Kan ha varit stress, eller bara graviditeten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *