Kategorier
Vardagstrams

Sonen går under namnethelveteskapetjust nu

Har man barn så får man aldrig sova ordentligt. Jag har blivit skallad tre gånger i natt. Tamlin nypa, rivs och sparkas utöver det. Och så gråter han till varje halvtimme när han upptäcker att hans arma mamma försökt vända sig om.

Jag har alltså ett sjukt uselt morgonhumör nu för tiden.

Här är han. Det lilla aset.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Sonen går under namnethelveteskapetjust nu”

Låter precis som vår unge. Inte nog med den våldsamma biten, hon SKA ligga på min kudde. Nej, vi ska inte byta. Jag ska ned på golvet och hon ska ligga på min plats på min kudde. De kan hon fetglömma. Vilka fighter vi har på morgonen

Svar:
Så gör Tamlin också. Ska ligga på min kudde. (fast gärna på mitt ansikte också). Inte ha en egen bredvid. PÅ ska det vara.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Har själv inga problem med sömnen. Barnet lägger sig strax före sju och sover sedan 11-12 timmar. Visst vänder och vrider hon sig en hel del, men hon gör det i sin egen säng. Jag vrider och vänder mig också en hel del…också detta i min egen säng som är bredvid femåringens. Vi har provat att sova i samma säng men vi väcker bara varandra och det slutar alltid med att hon klättrar tillbaka till sin egen säng.

Men familjer har olika prioriteringar. Vissa vill samsova, även om det gör att nattsömnen störs och att de mår dåligt på morgonen. Men det är helt ok, alla gör det som passar deras familj bäst. Jag antar att du helt enkelt har en jäkligt bra anledning till varför du anser att sova i samma säng som Tamlin är viktigare än din egen hälsa.

Svar:
Ja. Jag tror att samsovning är bra och viktigt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Sluta samsov om det inte funkar längre? Tamlin kanske skulle trivas bättre i en egen säng, och DU måste ju faktiskt också få sova. Blir oroad över att du skriver att han nyps och så :/ vad är det som får honom att tro att det någonsin är ok att slå skalla nypa någon? Sin egen mor?? Det låter som något att jobba med att få bort, hur man nu skulle göra det på ett smidigt sätt (vad vet jag, jag har inga egna barn). Önskar dig iaf en bättre dag, LD! Ta hand om dig!

Svar:
Tamlin är två bast. Att nypas, rivas och slåss är helt normalt i den åldern.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Samsovning är hur mysigt och underbart som helst, när det funkar. Våra barn har egna sängar som de oftast sover i, men i perioder sover de i våran säng. och oftast funkar det bra, men när det inte gör det så får de gå tillbaka till sina egna sängar. Sömnen är viktig för att man ska fungera, både som förälder och i arbetslivet.

Till er som har barn som trivs i egen säng: jättebra att det funkar för er!

Men vissa av oss har barn som avskyr egen säng och då får man som förälder samsova vare sig man vill eller inte.

Nu vet jag inte hur det är med LDs son, men att säga "sluta samsov om det inte funkar" är lättare sagt än gjort. Kanske är det så att LDs son vill samsova och då tar hon den eventuella smällen?

Jag är så sjukt imponerad av småbarnsföräldrar och vad de klarar. Vet ärligt talat inte om jag skulle fixa det, även om jag förstått att nödvändighet gör att man orkar mer än man tror. Och att den där kärleken som går över allt annat gör det värt det. Svårt för barnlösa att förstå kan jag tänka.

Det här med sömn ja. Jösses. Nästa förälder som kommer och säger att deras fyramånaders somnar klockan 21 och sover till 08 kommer jag att slå något i huvudet på. Hårt. Shut the fuck up liksom! Min sexmånaders vaknar fortfarande 4-5 gånger per natt och jag vet inte hur länge till jag orkar. Fast det gör man ju såklart. Och ja, hon sover i vår säng. Alternativet är att hon ligger och gallskriker i sin egen säng tills jag tar upp henne och då får jag ännu mindre sömn. Så att samsova är för oss det bästa av två dåliga alternativ.

Men nu får du väl ändå ta dig samman. 🙁 Häv ur dig hos någon annan och häng inte ut din unge för att DU ÄR TRÖTT.

Sov själv och be din man sova med honom några nätter. Man blir ju helt sjukt trött av att inte få sova. Det är därför det är bra om man är minst två vuxna om ett barn ………….

MEN VÄNTA NU.

Ni som tycker att det bara är att sluta samsova – ni verkar ha missat något? Ni verkar tro att det är för FÖRÄLDRARNAS skull man samsover?

FLASH: Man samsover för att det funkar bäst för BARNET.

Tamlin ligger väl bredvid sina föräldrar för att han vill det. Han trivs så. HAN sover bäst så. Och som förälder väljer man ju för det mesta det alternativ som är bäst för barnet och minst dåligt för en själv. Gissningsvis är samsovningen ett sådant val som Lady D har gjort.

Och ni som går på om hur bra era barn sover i egen säng: HAHAHA.

Ni vet att barn är olika va? De har olika förutsättningar, olika personligheter, olika behov.

Skaffa en bunt ungar och se om alla sover 11 timmar i sträck i egen säng. Skulleintetrodetva.

Har två barn som sovit i exakt samma rum i exakt samma säng med samma sängkläder o samma kuddar.

Det första sov som en ängel o gör det fortfarande. Det andra sover gärna så lite som möjligt o väcker mig minst fem gånger om natten även när vi samsover.

Barn är olika helt enkelt o alla sover inte stillsamt o bra var de än sover. Så att byta sovstil är ju ingen automatisk lösning.

Om Tamlin gråter till varje halvtimme för att LD försöker vända sig om, tror jag knappast att det blir särskilt mycket bättre sv att skicka honom till egen säng.

Och vad då prioritera samsovning framför sin egen hälsa? Sannolikt skukle hela familjen sova ännu sämre om han blev tvungen att sova själv.

Jag har en nybliven treåring som sover kasst. Oavsett var hen är placerad. Hos oss, i egen säng, i soffan. Vad ska jag göra åt min hälsa då då? Jag har dessutom en bebis som ammas varje natt. Jag har alltså knappt sovit en hel skön natts sömn på tre år. Jag sätter min hälsa högt på prioriteringslistan, men jag kan faktiskt inte hjälpa att mitt barn inte sover. Ganska kasst argument. Vad kommer hända med mig? Kommer jag falla död ner om ett år för att mitt barn vägrar sova?

Dom flesta som har barn sover bättre/sämre i perioder utan att det ger men för livet. Annars skulle inte det mänskliga livet kommit särskilt långt…

Det är knappast vår uppgift som läsare att racka ner på LD för att hon samsover. Det var kanske bara så att hon ville ge oss sömnlösa föräldrar lite igenkänningsfaktor och en känsla av att det är okej att tycka att ungen är förjävlig när man förvägras sömn.

Jag håller med Sara. Vem har sagt att det skulle fungera bättre om barnen sov i egna sängar? Då kanske det istället blir massa springande upp och ner hela natten och vem blir piggare av det? De flesta barn sover kass i perioder. Oavsett var dom sover.

Svar:
Gud, jag hade ALDRIG orkar springa upp varje gång de vaknade. Samsovning FTW!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Själv samsov jag tills jag var 5,5 år och KRÄVDE eget rum och egen säng i vårt stora hus. Sen hade jag inga problem med att sova ensam. NU är det dock jobbigt efter år bredvid en karl som mer eller mindre vill ligga på mig, hade svårt att sova ensam i hotelsäng för ett par vecker sen, nått jag alltid tyckt var mysigt förr.

Så att ha samsovit länge är inte lika med att inte vilja sova ensam sen. Folk är olika, även barn är människor.

Jag hade en säng inne hos mamma och pappa (efter att jag vuxit ur spjälsängen) och sen när jag var runt 4-5 så fick jag en säng inne på mitt rum men vart tror ni jag sov? Jo hos mamma och pappa, för jag ville det.

Där fanns tryggheten och jag var väldigt mörkrädd som liten. Minns att mamma berättat hur nån bekant ojjat sig över att jag fick sova med dem och mamma bara svarat "Vad tycker du jag ska göra? Låta henne ligga rädd, gråtandes i sitt rum med dörren stängd kanske?"

MEN jag förstår inte riktigt hur mamma och pappa orkade, helt ärligt. För jag påminde om Tamlin när det kom till att sova. Sparkade, skallade, knuffade, nöps osv.

Så stor kredd till föräldrarna som fixar det, verkligen!

He he, hade en liknande situation hemma för ett tag sen, när tvååringen vaknade och grät varje natt och jag skulle absolut sitta på ett speciellt sätt så att han kunde ligga bekvämt på mina ben med favoritfilten som täcke – den börjar bli för liten och därför kräver den mycket stor omsorg för att få på plats.

Efter en halvtimme när jag var säker på att han somnat och försiktigt makade på ett ben eller började hasa ner så vaknade han och gallskrek av vansinne över att jag för fan inte satt still.

Tack och lov gick det över, efter tre veckor av galna nätter >.<

Det är fan inte lätt att tillgodose dom små liven alla gånger, jag undrar hur fan dom kommer på alla orimliga begär?!

Så jäkla glad att det funkat bra med att låta vår unge sova själv från 6 mån. Och även då har man haft många nätter när man allvarligt övervägt att knacka på hos grannen och be att få sova på hennes golv och låta ungen ligga kvar inne i lägenheten och lära sig veta hut. Åh, moderskapet, en välsignelse i allt.

Vad tråkigt att det inte fungerar så bra med samsovningen. Har du testat egen säng bredvid eran till honom? Vet inte om du tänkt på det men du skriver ofta att han är jobbig och gråter jämt, jag är säker på att det inte är så men bilden man får i bloggen av Tamlin är rätt negativ medan Ninja alltid verkar så mogen och förståndig. Kanske nåt att tänka på när du skriver om trollen, att det blir en nyanserad bild.

Svar:
Han är jobbig. Han är två år. Tvååringar ÄR jobbiga. Det är liksom deras grej. Gråt och utbrott hör till.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag skulle inte palla samsovning. Jag måste sova i min egen säng, utan sällskap och med öronproppar. Som tur är sonen en sann sovfantast och sömnbrist har föräldraskapet inte orsakt här hemma.

En gång kan jag erinra mig att sonen sovit i vår säng under sina sex år (förutom på BB, där vi sov i samma, smala sjukhussäng) och den gången räckte för mig.

Svar:
Alternativet är ju att resa sig ur sängen varje gång de vaknar och vem pallar det?!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Men kalla honom inte "as". Blev så ledsen när jag läste. Det kommer sätta sina spår om han får skit, tro mig.

Svar:
Men asså, förklara gärna på vilket sätt han påverkas av att jag SKRIVER om honom här? Han kan inte läsa.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Kan det inte funka bättre om han sover på en egen säng/madrass bredvid eran säng? Då får man ju lite mer space men ändå trygghet av att vara nära föräldrarna. Har iofs inga egna barn att utgå ifrån men när jag var liten sov jag i en tältsäng precis brevid mina föräldrars säng. Och det kändes väldigt bra för mig! Min två år yngre bror fick däremot sova mellan min mamma och pappa och han sparkades och höll på när han sov. Jag fattar faktiskt inte varför de inte bara fixade en extrasäng till honom också så kunde mina föräldrar få sova skönt utan att en unge sparkade dem i sömnen. Jag hoppas att mina framtida barn kommer att acceptera att sova i en säng bredvid när de blivit lite större. Annars måste jag fan skaffa en typ california king size bed för jag hatar att sova trångt haha!

Svar:
Det här funkar bäst för Tamlin. Vi har en 160 säng samt en 90’s som står precis intill. Jag brukar börja natten ensam i 90’s-sängen men de små asen kommer krälandes under natten. Ibland sover jag i soffan men tro på fan, de kommer ut dit också!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Men seriöst, ni som klagar på inlägget, vem fan har inte haft stunder när man har känt sig frustrerad eller irriterad över sina egna barn? När min son var liten så kunde det vara stunder då det kändes som att ungen var utsänd från helvetet med onda avsikter. Man gnäller, tänker en och en annan mindre välformulerad tanke, sen kommer man över det.

Hear, hear! Jag läste om nån indianstam i amazonas som la ut missbildade barn till anakondan, och efter några sånna helvetesnätter för mycket så undrar jag varför vi inte har anakondor i sverige oxå…

Men alltså ni som säger att det bara är att lägga ungen i egen säng, newsflash, vi som väljer samsovning väljer ju det för att vi får mest sömn av det alternativet, även om det som i vårt fall som mest innebär 2-3h i sträck. När loppan sover själv sover hon betydligt sämre, varför skulle jag välja att vakna oftare än vad jag gör idag?

Svar:
Jag förstår varför små barn är så jävla söta. Annars hade man ju slängt ut dem efter första veckan som förälder!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag fattar, verkligen, men ärligt talat, det är din son du skriver skit om på en blogg som väldigt många läser. Med bild och allt.

Visst är man trött och visst är de jobbiga (eller, det är jobbigt), men… nja, jag fick lite ont i magen av det inlägget. Du borde vara mer vuxen och empatisk än så.

Vi är alla bara människor- även du. Bara för att du plötsligt har en stor blogg där du häver ur dig politiskt korrekta åsikter om genus, så är det inte fritt fram för allt. Spara dina barn.

Svar:
Jag är alldeles tillräckligt vuxen och empatisk och tycker inte att det här var speciellt dumt alls. Jag tyckte tvärtom att det var skitkul.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

BARA en period,nog så tröttande men lyssna på mig,mina är 13 o 21 så det går över,fast mina bor hemma fortfarande så det blir andra "problem" hehe.

Svar:
Tröstar mig med detta. Snart! Snart får jag sova, men då ska väl karlsloken ligga på en istället.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Sicken en att köra med sin mamma så där på nätterna 😉 Här hemma går våra tre icke änglar ofta under epitetet "ligisterna" och de görs ständigt och jämt arvslösa hehe Men givetvis älskar man de små (nja, mina är inte så små längre) terroristerna över allt annat ändå (om nu någon här i kommentarsfältet skulle tvivla på det..)

Husmodern: Nej jag tror inte att det är så enkelt att bara lägga barnet i sin egen säng. Liksom med det mesta annat så krävs det ibland träning och en stor dos trygghet för att få barnet att känna sig bekväm med något nytt. Mitt barn sover fantastiskt bra, men det kom absolut inte av sig själv! Jag valde att styra upp sömnen eftersom både hon och jag behöver sova gott på natten. Jag prioriterade god natts sömn för mig och barnet över mysighetsfaktorn av att sova tillsammans. Det passar oss, men det passar inte alla uppenbarligen. LD har VALT att ha det på sitt sätt, och det är ok. Hon har säkert en bra anledning till sitt VAL att samsova och därmed få sin nattsömn störd.

Svar:
Jag tror ju inte på den typen av dressyr. Jag tror att om man måste lära sina barn att sova själva så är de inte redo för det. Det får komma när det kommer. När barnen är mogna så kommer det funka.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Men herregud… Ni som klagar på LD:s sätt att uttrycka sig eller vad hon kalla sin son PÅ BLOGGEN- tror ni på fullasta allvar att hon går omkring hemma och ropar "kom nu aset! när hon ropar på Tamlin?!

Är väl knappast samma sak att skriva "lilla as" om sin icke-läskunniga son, som att säga det to his face?

Svar:
Väldigt många förstår inte skillnaden verkar det som.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Men givetvis skriver LD "aset" med både kärlek och glimten i ögat. Herregud sluta förfasa er. Jag tyckte det var ett klockrent inlägg och känner väldigt väl igen mig.

Svar:
JA!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Emma: jo det fattar man så klart, men det är en sak att säga så till sina närmaste och en annan att posta ut det på internet. Man får tänka åp sina ordval lite då det handlar om barnets integritet. Jag skulle inte tycka det var kul om min morsa skrev så när jag var liten och jag fick läsa det nu när jag är vuxen.

Det är jobbigt att vara förälder men att kalla sitt barn för as med glimten i ögat eller ej är att tänja gränserna en aning, eller? Sen utmålas ungen ganska negativt i bloggen i överlag medan den andra alltid utmålas positivt, det kanske inte är helt 100 men sådan känsla får man som läsare ibland.

Svar:
Du kan inte applicera dina personliga känslor på det här. Att du inte skulle tycka det var kul har med din relation till dina föräldrar att göra och är bara DITT perspektiv. Jag hade aldrig tagit illa upp av det. Inte i det här sammanhanget. Och nej, Tamlin utmålas inte negativt i den här bloggen. Jag skriver om normala vanliga tvååringsgrejer. Uppfattar du det som negativt så är det du som har problem.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Välkommen till min vardag. Försöker dessutom klara mig genom högskolestudier med en miljard i sömnskuld! NÄR börjar man att få sova ordentligt? När de blir tonåringar? (Och jag samsover inte ens…)

Hej! Är själv småbarnsförälder och vet alltför väl hur det kan vara ibland…de mindre tjusiga orden man tänker för att beskriva de små….Men att skriva så på en blogg, nja. Håller med ovanstående som inte tycker det var så snajdigt gjort. Tycker också som en skrivit att Tamlin inte alltid framställs i så goda ordalag som sin syster. Inte för att det måste vara millimeterrättvist men det är stor skillnad på inställningen på barnen i inläggen. Märk väl, inläggen! Något annat uttalar jag mig icke om.

Svar:
Tamlin är två bast. Ninja är 4.5. Går du tillbaka i arkivet så ser du att jag "beskriver" Ninja likadant i samma ålder. Nej, det är inte stor skillnad på inställningen mot barnen. Det är däremot stor skillnad i ålder och utvecklingsfas.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ni som oroar er över att Ninja beskrivs positivare än Tamlin i bloggen ( säger inte att jag håller med, ingen jag har tänkt på), ni har inte tänkt på att barnen är i olika ålder? O olika åldrar innebär olika faser. Ninja är kanske just nu innevi en ner lätthanterlig fas?

Inte 17 har jag mkt att oja över när det gäller min 10 månaders son, i den åldern är de ju jämt glada. Min snart 3 åriga o trotsiga dotter får mig däremot att behöva räkna till 10 minst 20 ggr om dagen. Inte betyder det att kärleken till henne är annorlunda.

Så ni kan nog slappna av o sluta oroa er, det ör väl kärleken i verkliga livet som är viktigast för barnen, inte vad som skrivs här?

Svar:
Det räcker att gå tillbaka till arkivet för att se att jag inte skrev så himla smickrande alla gånger om Ninja när hon var i samma ålder! Och "negativt"? Att beskriva normalt beteende hos barn tycker inte jag är negativt alls. Det är inte "negativt" att tamlin får utbrott eller sover på mig. Det är normalt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Lol på dem som stör sig på ordet "as" 😛 Tänk va trist och sterilt det låter att aldrig få kalla sin unge för starka, kärleksfulla ord. Ha lite humor folks! Ungjäveln är ju ett as. Ett älskat sådant! 🙂 Hellre bråk och skrik och ändlösa kramar än sval PK- skitnödighet som fostrar humorlösa konflikträdda människor 🙂

Alltså vad jag föraktar människor som nödvändigtvis måste berätta att deras barn sover "som en prins" hela natten och sen lägga till ett litet tips om att barnet kanske borde få en egen säng istället för att tvingas sova med sina föräldrar. Men såhärrå: TROR DU INTE ATT DESSA FÖRÄLDRAR REDAN FÖRSÖKT MED ALLT FÖR ATT FÅ UNGEN ATT SOVA?! (samt, varför i helvete känner du att det här är rätt plattform att skryta och hävda dig?) De flesta föräldrar till barn med sömnproblem vill inte ha dumma jävla tips, för de har redan hört dessa tusen gånger (alternativt testat dem lika många gånger) och känner sig ganska trötta. Dör idiotdöden här.

Jag tolkar det som att LD skrev "det lilla aset" på skoj med glimten i ögat. Det handlar trots allt inte om vad man säger utan om hur man säger det. Givetvis är det svårt att tolka i skrift men man behöver ju inte tro det värsta.

Svar:
Du tolkar helt rätt!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Skulle jag skriva om min precis nyblivna tvååring så hade det nog inte heller varit övervägande positivt. Han är en gnällig typ som tror att jorden kretsar runt honom och skriker och gråter onödigt (i sin mammas tycke) mycket.

Tvivlar på att en fyraåring gråter/gnäller på samma sätt.

Förstår precis vad du menar =), har en 2-åring. Det är inte så roligt just nu…. men det går över. Vi samsover också och som med allt annat funkar det bra och mindre bra i perioder. Och visst blir man i bland flyförbannad och tänker massa förbjudna saker som om sina små barn =).Dom som inte gör det ljuger… Mornarna är roligast av allt just nu , ett enda stort drama som får en att vilja klappa till ungen =).

Men för guds skull, varför få bryt över att man skriver as i sin blogg? Barnet/barnen kan inte läsa.

Jag har nog kallat mina små monster för värre saker i min blogg men kallar dem inte det så de hör. När de väl blir stora nog att förstå vad man skriver så tror jag inte de bryr sig så värst mycket. Jag skulle inte ta illa upp om min morsa hade skrivit något sånt för jag var verkligen en jävligt jobbig ungjävel när jag var liten 😉

Samsovning är ju oftast inte för föräldrarnas skull utan för barnens skull. Har själv en tvååring och ibland blir man tokig och frustrerad och vääldigt trött (och vi samsover inte ens =P )

Satan vad folk är överkänsliga.

Siobhan: Har också valt samvosning för att det ger mig mest sömn. Inte för att det är ett dugg mysigt med att ligga obekvämt, få ont i ryggen osv. Men jag får i alla fall sovit 2-3 timmar i streck jag också, vilket jag inte hade fått om hon sovit i egen säng. Hon är visserligen bara 6 månader så snart kommer vi att försöka få henne att sova i sin säng, men det kräver, som du skrev, mycket jobb och det är inget som vi har energi coh ork för just nu. Så vi samsover för att det är bäst för oss och ger oss mest sömn just nu. Inte för att det är mysigt.

Inatt har mitt lilla as, eller ja 2 st av de små asen, sparkat och klängt på mig och lille 2-åringen har alltså rivit mig på kinden så jag har ett snyggt rivmärke där idag…

Men herregud, han gör det inte för att vara elak!! Vad har man för världsuppfattning om man tror det? Han har drömt, jag har slarvat med nagelklippandet och FLASH: Jag får skylla mig själv!

Mitt andra lilla as som jag har samsovit med inatt är 7 år gammal och är i "älskar-mamma-åldern" och har således mer legat på mig än jämte mig och FLASH igen: Jag har sovit skit, 2 av mina barn har sovit underbart!

(För er moraltanter som förfasas över språkbruket, jag läste just upp för barnen vad jag skrivit och har jag traumatiserat dem? Nej, de garvade och 9-åringen gav mig en kram och sa "du är mitt lilla as mamma")

kan inte tänka mig att det finns någon mamma som inte har blivit tokig pga för lite sömn, en unge som aldrig kan ligga åt rätt håll, skrik, en fot i ansiktet mina hette skitungar rätt ofta men dom är mina skitungar som jag älskar och det vet dom. ett litet tvåårigt as kan det bli bättre =)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *